Sekulic i trio som kan göra affischnamnet Ymer sällskap

Milos Sekulic möter förstaseedad fransman i kvalfinal

Överlägsne Sverigeettan Elias Ymer är ende svensk som på sin rankning kvalificerat sig till den nya Challenger-turneringen RC Hotel Open i Jönköping. Med tanke på att Elias inte tävlat på en månad och varit däckad av influensa finns det ingen anledning att skruva upp förväntningarna på turneringens stora affischnamn.

Elias kan få sällskap av sex landsmän i huvudturneringen. Han har det redan av tre wild cards och på måndagen kan skaran utökas med Milos Sekulic, Patrik Rosenholm och Fred Simonsson som då spelar kvalfinal.

Värdet av en Challenger på hemmaplan har anmärkningsvärt nog inte gått upp för alla svenska spelare. Att sju platser i kvalet inte fylldes är under all kritik.

Något liknande såg vi i If Stockholm Open-kvalet häromåret. Intresset för kvalet var så svalt bland spelarna att arrangören några timmar före matchstart ringde runt till kreti och pleti för att fråga om de hade lust att kvala till ATP-turneringen.

Spelare, tränare och ledare som under åren beklagat sig över att det inte finns några Challengers i Sverige och som inte dök upp/fick sin adept att dyka upp i Jönköping bör rannsaka sig själva.

26-årige och 838-rankade Milos Sekulic såg det som självklart att ta vara på möjligheten och på måndagen spelar han kvalfinal. Hör Milos här (och sorry Fred som jag i inslaget råkar kalla Fred-rik)

Svensk tennis senaste hopp bland hemmasegrarna idag

"Dodi" vidare på hemmaplan

Hälften av de tolv startande svenskarna är vidare till andra omgången i kvalet till RC Hotel Open – nästa veckas Challenger i Jönköping.

Bland segrarna hittar vi bland andra svensk tennis senaste tillskott: 18-årige Dragos ”Dodi” Madaras som blev svensk medborgare 28 januari i år.

I andra kvalrundan ställs han mot förstaseedade fransmannen Constant Lestienne som är 23 år och rankad 251.

På papperet är det självklart en övermäktig uppgift för Madaras men kanske kan hemmaplan hjälpa honom, Milos Sekulic, Christoffer Solberg, Carl Söderlund, Patrik Rosenholm och Fred Simonsson som också är klara för andra omgången.

Att vi hittar sex svenskar där är förstås mycket glädjande men vi ska inte dra för höga växlar på det inför fortsättningen – fyra av dem gick vidare efter seger mot en landsman. I andra omgången blir det inget svenskmöte.

**

Sveriges Davis Cup-lag tvingas kvala för fjärde året i följd. Efter sju raka segrar fick Robert Lindstedt/Johan Brunström nollan spräckt i dagens dubbel borta mot Ryssland. Evgeny Donskoy/Konstantin Kravchuck vann i raka set. För Daniel Windahl och Isak Arvidsson blir söndagens singelspel ändå inte betydelselöst utan ett bra genrep inför Challengern i Jönköping.

**

Pojkfinalen i Kungens Kanna bjöd på högkvalitativt spel i första set och i slutet av andra. Andraseedade polacken Dawid Taczala infriade sitt stora favoritskap, besegrade tyska överraskningen Max Wiskandt med 6-4, 6-4 och tog sin hittills tyngsta titel i karriären. Finalen i Drottningens Pris såg på förhand ut att kunna bli en höjdare då förstaseedade ryskan Daria Frayman ställdes mot andraseedade slovakiskan Romana Cisovska. Det blev tyvärr en antiklimax då Ciskovka var hårt tyngd av stundens allvar och spelade långt under normal nivå. 6-2, 6-3 till Frayman som har en mycket stark defensiv.

Av vad jag sett under hela veckan i Kungliga hallen är tipset att vi i framtiden kommer att få höra mer om dagens två förlorare än om segrarna.

Ryska dominansen bruten men utan svenskt bidrag

Oseedade Max Wiskandt är i final i Kungens Kanna. Foto: Mats Låftman

Årets Kungens Kanna och Drottningens Pris visar två saker:

•att det finns en enormt stor geografisk bredd bland världens bästa 14-åringar.

•att svensk tennis är rejält akterseglad.

Om detta och mycket annat kring internationell och svensk juniortennis blir det då Sportway på lördagen direktsänder från Kungliga hallen. Magnus Ennerberg och Johan Porsborn kommenterar finalerna med start 10.30 och redan en timme tidigare drar uppsnacket i studion igång. Varför ligger svensk tennis så långt efter och vad kan göras för att den komma ikapp? Det är naturligtvis en fråga som kommer att diskuteras i studion där jag får besök av flera färgstarka profiler samt förstås av de två segrarna.

En av dem kan bli tysken Max Wiskandt som är ett bra exempel på att det inte är nödvändigt att börja spela i mycket unga år för att bli bra.

Max hade fyllt åtta år då han för första gången provade på tennis och det skedde av en ren tillfällighet. Hans pappa äger ett fitnesscenter där det finns några tennisbanor och en dag då Max var där satt tränaren sysslolös.

”Vill du prova att slå några slag?” frågade tränaren Max som fram till den dagen inte visat sporten något intresse.

Max provade och tyckte att det var i alla fall ganska kul så han började spela lite då och då. Senare samma år ställde han efter mycket tvekan upp i sin första tävling. Max tyckte att han var för dålig för att tävla men att det ändå kanske kunde vara lite kul. Han vann tävlingen och har sedan dess ett brinnande tennisintresse.

Oseedad har han gått fram till final i Kungens Kanna efter segrar mot fyra seedade spelare och i finalen väntar andraseedade polacken David Taczala. Det innebär att vi för första gången sedan 2012 inte får en segrare från Ryssland.

Ytterligare fem nationer hade spelare i kvartsfinal: Ryssland (2),Schweiz, Serbien, Frankrike, Italien.

Bäste svensk var Adam Heinonen som nådde tredje omgången och som visade upp ett offensivt spel som lovar gott för fortsättningen.

I Drottningens Pris var spridningen maximal bland kvartsfinalisterna: Ryssland, Frankrike, Lettland,

Estland, Österrike, Italien, Storbritannien och Slovakien.

Här väntar drömfinal mellan förstaseedade ryskan Daria Frayman och andraseedade slovakiskan Romana Cisokvska.

Att Ryssland, Frankrike och Italien är enda länder med kvartsfinalister i både Kungens Kanna och Drottningens pris bara understryker spridningen.

Emma Shasteen – ett år ung i klassen – blev bästa hemmaspelare genom att nå andra omgången.

DC-dubbeln betyder mer än möjlighet att hyfsa siffrorna

Håller de nollan?

På lördagen kan dubbelparet Robert Lindstedt/Johan Brunström hyfsa siffrorna i Davis Cup-matchen mot Ryssland – men roligare än så blir det sannolikt inte för svenskarna i Kazan.

Ändå började det faktiskt riktigt positivt idag då Sverigettan Isak Arvidsson tog första set mot hemmatvåan Andrej Kuznetsov som vann med 4-6, 6-1, 6-1, 6-4.

19-årige Daniel Windahls DC-debut var över efter bara en och en halv timme.

Taymuraz Gabishvili vann med 6-3, 6-1, 6-1 och noterbart är att Windahl höll bara två av sina tolv servegame - båda i första set.

Inte ens den störste optimisten kan tro att det ojämna styrkeförhållandet mellan singelspelarna ska utjämnas till på söndag vilket gör att den i DC ofta så viktiga dubbeln denna gång inte kan tillmätas någon betydelse för utgången.

Men ur ett annat perspektiv har den ändå stort värde. Svenskduon har inför mötet med Evgeny Donskoy/Konstantin Kravchuk 7-0 i DC-facit och en intakt nolla i förlustkolumnen är ett respektingivande styrkebesked - både nu och att ha i ryggen till framtida matcher.

Färgstark lirare leder starkt startfält i RC Hotel Open

En bild säger mer än....och förklarar smeknamnet "Dreddy"

Det finns några spelare på ATP-touren som sticker ut – trots att de inte slåss om de tyngsta titlarna eller har en framskjuten placering på rankningen.

En av de färgstarkaste är Dustin Brown.

Den 31-årige tyskens medverkan i nästa veckas RC Hotel Open i Jönköping bäddar för show.

Brown är en lirare i publikens smak och har mycket stor potential vilket bland annat räckt till tre segrar mot topp 10-spelare.
Senast då i fjolårets Wimbledon där han efter att ha kvalat in besegrade Rafael Nadal i andra omgången.

Tyskens bästa resultat i år är semifinalen i ATP-turneringen i Montpellier. Också där kvalade han in, slog ut 15-rankade fransmannen Gilles Simon i åttondelsfinal men föll slutligen i semi mot slutsegraren Richard Gasquet,

Dustin Brown har sex Challenger-titlar på meritlistan, är rankad 100 och gäller självklart som en av de största favoriterna i Jönköping där premiärupplagan kan visa upp ett starkt startfält med drygft tiotalet spelare bland de 150 bästa på rankningen.

Ett av de mest intressanta utländska namnen jämte Brown är 19-årige ryska framtidshoppet Karen Khachanov.

Så här bara några dagar innan den första Challengern i Sverige på runt 20 år stiger självklart temperaturen i svensk tennis. Drömscenariot nu är att Isak Arvidsson och/eller Daniel Windahl ska skrälla i Davis Cup-matchen mot Ryssland vilket skulle göra dem heta i RC Hotel Open där de och DC-reserven Markus Eriksson går in på wild card. Men nog för att bollen är rund, att rankning har underordnad betydelse i Davis Cup och att vi under åren sett ett otal megaskrällar där – drömscenariot lär stanna vid att vara just en dröm.

Nu slipper svenska DC-laget både avlyssning och avgaser

Larsson tvingades lämna träningarna på grund av huvudvärk

Klockan tre natten mot idag väcktes Davis Cup-spelarna av brandlarmet på hotellet i Kazan.

Det var bara för Robert Lindstedt, Isak Arvidsson och de andra i laget att lämna rummen och gå ner till receptionen. Tack och lov visade det sig vara ett falsklarm men flera av spelarna hade svårt att somna om då de var tillbaka på rummet.

En typisk rysk psykning inför helgens möte mellan länderna?

Ja, det hade inte alls varit uteslutet om det inte varit för en viktig detalj: ryska laget bor på samma hotell...

Så nej, inte ens den mest konspiratoriskt lagde kan påstå att ryssarna inlett ett psykkrig.

Och varför skulle de göra det? Sällan har väl ett svenskt Davis Cup-lag varit så starkt nederlagstippat som detta. Förutsatt att DC-kapten Fredrik Rosengren vid torsdagens lottning inte byter in 483-rankade reserven Markus Eriksson blir det 658-rankade Isak Arvidsson och 930-rankade debutanten Daniel Windahl som tar hand om singlarna. Det kan jämföras med 314 – siffran vi får genom att lägga ihop de fyra hemmaspelarnas rankning.

Rosengren meddelar att underlaget är strävt långsamt med hög studs. Det låter som passande för Eriksson men med tanke på hans senaste bleka insatser i landslagsdressen undrar jag om Rosengren ändrar sitt förhandsnominerade lag.

Oavsett vilket skulle det vara lika glädjande som förvånande om Sverige tar hem en levande singel.

Däremot har stabila dubbelparet Lindstedt/Johan Brunström mycket stora möjligheter att utöka sitt DC-facit till 8-0.

Mer spännande var det då länderna 1994 möttes i final i Moskva och den gången bemödade sig värdnationen verkligen om att störa gästerna. Bland annat då på träningarna. Under de första dagarna låg avgasmolnen så täta i Olympiahallen att de svenska spelarna mådde dåligt.

–Jag fick så ont i huvudet att jag tvingades avbryta några träningar, minns Magnus Larsson.
När fixstjärnan Jevgenij Kafelnikov och hans lagkamrater tränade var luften lätt att andas och sikten perfekt. Snart förstod svenskarna att något inte stod rätt till och då saken undersöktes visade det sig att de mindre lastbilar som stod i anslutning till banan gick på tomgång – men bara under svenskarnas träningar. 

Jag minns inte hur ryssarna förklarade den tajmningen men det hela upphörde i alla fall efter tillsägelser.

Lång tid efter DC-finalen fick Stefan Edberg, Magnus Larsson, Jonas Björkman och Jan Apell förklaringen till varför laget inför finalen frångick rutinen att ha taktiksnack på något av hotellrummen och varför spelarna fick tillsägelse att där inte prata om den stundande matchen.

Lagets säkerhetsansvarige Bosse Andersson hade nämligen upptäckt att svenskarnas rum var avlyssnade men för att inte oroa spelarna hölls detta i en liten krets.

Matchen? Den vann Sverige med 4-1 sedan Stefan Edberg visat vägen med 8-6 i femte set mot Alexander Volkov. Vid 5-5 i skiljeset anlände tennisfrälste presidenten Jeltsin på ostadiga ben och det tog flera minuter innan han bänkade sig på VIP-läktaren. Jeltsin vinkade och log mot de 10 000 åskådarna varav merparten jublade och några buade.

Kafelnikov var mycket syrlig i sin kommentar efteråt.

”Hur kan en tennisintresserad person göra en så abnorm entré i ett så viktigt läge? Volkov blev lidande av det där”, menade Kafelnikov.

Han hade – med glimten i ögat – tråkat Magnus Larsson enda sedan lagen blev finalklara men var inte lika stöddig då det var dags. Magnus släppte bara två game på de två första seten, tappade visserligen sedan de följande två men var mental starkast i skilje.

I dubbeln säkrade Jonas Björkman/Jan Apell Sverige femte DC-titel.

Den här gången kan inte ens den mest skandalartade entrén av president Putin ge svenskarna lite hjälp på traven.

Svensk golf har musklerna tennisen saknar mot SOK

Avslöjandet om avstängningen Läs här!

Väntar fortfarande på att Svenska tennisförbundet ska uttala sitt stöd för 17-årige Mikael Ymer.

Men vi lär tyvärr få vänta förgäves.

Förbundet verkar under inga omständigheter vara berett att stöta sig med Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) .  Ett uttalande om att svensk tennis inte känner igen den bild SOK har av Mikael Ymer hade självklart varit på sin plats.

Att juniorvärldstrean sparkats ut från SOK:s topp- och talangprogram är mycket anmärkningsvärt.

Men det anser inte förbundet som istället väljer att beskriva avstängningen som en timeout vilket får det att låta som om alla 

Reaktion från Good to Great Läs här!

inblandade parter är nöjda med agerandet.

Inte heller Svenska Tennismagasinets kunnige och seriöse chefredaktör Patrik Cederlund tycks anse att SOK:s agerande är märkligt. Så här skriver Cederlund i sin ledare i senaste numret:

”Det är inte bara Mikael Ymer av svenska spelare genom tiderna som haft problem i relationen till SOK. Men vill man ta del av deras medel och den hjälp de har att bidra med, så måste man acceptera deras villkor”.

Varför måste man det ? Det är i mina ögon helt uppåt väggarna att en part dikterar villkoren enbart av skälet att den sitter på

Markering från Tennis Stockholm  Här!

pengarna. Kompetensen finns inte på SOK:s kansli utan hos de personer som i många år och dagligdags arbetar med tennis. Det är tennisfolket som vet vad som krävs för att bli bra i sporten, vilka fystester som är relevanta och vilka tester som ur skadeperspektiv är mycket riskabla.

Det ska SOK vara lyhört för liksom man ska ha förståelse för om spelare på grund av skada – vilket var fallet med Ymer - inte kan göra vissa tester.

Men att svensk tennis är så starkt beroende av SOK:s miljoner innebär att det inte råder jämvikt mellan parterna. Därmed inte sagt att detta beroende per automatik måste leda till en undergiven hållning.
Inte ens en idrott som helt saknar egna ekonomiska medel ska gå i SOK:s ledband utan måste ha möjlighet att hävda sin självständighet vad gäller det rent sportsliga. Det gynnar i slutänden också SOK eftersom det ökar möjligheterna att nå uppsatta mål.

Svensk golf har definitivt inga problem att inta en rakryggad hållning mot SOK. Sporten är i Rio tillbaka på OS-programmet efter 112 års frånvaro.
SOK utsåg sportchefen Glenn Östh som ansvarig för golf – han är det sedan ett antal år för tennis - men det skar sig snabbt. Från golfhåll hävdades att Östh inte begrep sig på golf och inte heller var lyhörd för sportens önskemål. Vips så var Östh utbytt och snabbt arbetades det fram ett testprogram som är relevant för golf.

I kraft av egen stark ekonomi lät sig golfförbundet alltså inte kuvas av SOK och det jag senast hörde (för runt en månad sedan) fungerar samarbetet alldeles utmärkt.

Samma sak sägs visserligen också från SOK och tennisförbundet om deras förhållande. Men det beror sannolikt på att det ojämna styrkeförhållandet varat så länge att båda parter är invanda med sina respektive roller och inte ens tänker på att det kan se annorlunda ut.

Det lär tyvärr inte förändras förrän den dag Svenska tennisförbundet skaffar sig egna ekonomiska muskler och blir mindre beroende av SOK.

Att SOK med sin stöttning gör en mycket värdefull insats för svensk tennis råder det ingen som helst tvekan om. I år handlar det om runt två miljoner kronor – pengar utan vilka flera spelare blivit utan det stöd de nu erhåller.

Svensk tennis ska vara mycket tacksamt. 

Men inte livegen.