Även då han inte är sitt bästa jag är Djokovic bäst i världen

En historisk segerkyss från herrtennisens gigant

Världsettan Novak Djokovic spel var inte ruggigt imponerande under Masterturneringen i Miami.

Ändå stod han där ikväll med bucklan.

Snacka om imponerande.

Den 28-årige serben tappade inte ett set på vägen fram till sin 28:e Mastertitel, den som gör honom segerrikast i historien i dessa sammanhang.

Rafael Nadal har 27 titlar, Roger Federer 24 och Andre Agassi 17 – där har ni toppkvartetten.

Att Djokovic inte presterat på topp i säsongen andra Masterturnering tror jag har en enkel förklaring: han har helt enkelt inte behövt göra det.

Vi har tidigare sett åtskilliga exempel på hans förmåga att höja sitt spel till en tillräcklig nivå för att vinna. Det även då de på papperet svåraste motståndarna spelat på topp.

Det gjorde inte Kei Nishikori ikväll. Ett litet hopp om en någorlunda jämn tillställning tändes då den japanske världssexan bröt direkt. Det var ingen slumpens skörd att Djokovic bröt tillbaka direkt. Han toppar de flesta listor och så även den över spelare som oftast bryter tillbaka direkt, han gör det 39 procent av gångerna han tappat serven.

Finalen – 6-3, 6-3 – bjöd på mängder av oprovocerade misstag och det vi kommer att minnas var just att Djokovic blev segerrikast i Masterhistorien.

Den förkrossande överlägsne världsettan har tagit årets tre första tunga titlar – Australian Open, Indian Wells och Miami – och hans enda förlust på 29 matcher kom då han i ATP-turneringen i Dubai tvingades ge upp på grund av en ögonskada.

Det är bara att bocka och buga, ta av sig hatten eller göra vad som helst för att visa sin uppskattning för racketartisten som om han får vara frisk och skadefri kommer att dominera årets säsong på samma sätt som han gjorde under 2015.

**

Susanne Celik tog i 25 000-dollarturneringen i Kofu sin första titel på 22 månader. Celik kvalade in i turneringen där hon inte släppte set. Den 21-åriga Sverigetrean har bara en förlust på de 14 senaste matcherna och förhoppningsvis håller formen i sig då hon nu reser till Sydkorea för mer ITF-spel.

**

Sverigetvåan Rebecca Peterson pressade etablerade WTA-spelaren Madison Brengle till tre set i semifinalen i 50 000-dollarturneringen i Florida. Trots förlusten innebar turneringen  ett stort kliv framåt för 20-åringen som haft en tuff inledning på året.

**

Den populära podden Tack Sverige gästades häromveckan av Mats Wilander. Tidigare världsfyran Thomas Enqvist har också varit på besök hos Anton Edman och du kan höra deras samtal här:

iTunes: https://itun.es/se/hIGY-.c

Acast: http://aca.st/6c2bbe

Ta´t lugnt Djokovic - du har ju ändå domarna på din sida

Han brukar i och för sig inte ligga och ta igen sig....

Novak Djokovic spelar ikväll sin sjunde final i Masterturneringen i Miami.

Han är överlägsen världsetta och skulle inte behöva hjälp av domarna.

Tyvärr får han det ändå.

Semifinalen mot formstarke belgaren David Goffin var ett typexempel. Goffin var den bättre spelaren i första set då Djokovic plågades svårt av den tryckande värmen.

För att kunna återhämta sig mellan bollduellerna drog serben i stort sett konsekvent över tiden – 25 sekunder – mellan sina servar.

Genom att strunta i reglerna gav domaren Djokovic en stor fördel.

Situationen då Djokovic till slut fick en varning säger allt.

Djokovic menade att han gjort sig lite illa under den senaste bollduellen och att det var därför han inte kunde sätta igång nästa poäng efter 25 sekunder.

Då talade domaren om för världsettan att denne dragit över tiden ett antal gånger under matchen.

Eh! Borde inte Djokovic ha fått varning redan första gången?

Jo, det är klart han skulle ha fått.

Istället blev matchen ytterligare ett i raden av exempel på att domarna är helt i händerna på fixstjärnorna.

Hur stor betydelse har det då att Djokovic tillåts göra så här?

Kanske ingen som helst. Det är fullt möjligt att han inte skulle påverkas det minsta även om han med en tidig varning fick press på sig att hålla tiden.

Men det är också möjligt att han skulle bli stressad och frustrerad över att inte få hålla den rytm som passar honom.

Oavsett vilket skulle det i alla fall vara spännande att se om och i så fall hur Novak Djokovic påverkas.

Men för att vi ska få uppleva den dagen krävs domare med integritet och som tycker det är viktigare att följa regelerna än att vara tjenis med fixstjärnorna.

Den dagen känns tyvärr mycket avlägsen.

Damerna hetare än herrarna Dags för fler hemmatävlingar

Sverigetvåan imponerar i Florida....

Damerna fortsätter att vara det största glädjeämnet i svensk tennis.

I dag spelar Rebecca Peterson semifinal i 50 000-dollar turneringen i Florida och Susanne Celik är klar för final i 25000-dollarturneringen i Kofu.

De båda svenskorna har haft en tuff inledning på 2016. Även om veckans framgångar inte kommer i de allra tyngsta ITF-turneringarna har Rebecca och Susanne på sina respektive nivåer mycket hård konkurrens av betydligt bättre rankat motstånd.
Att de plockar viktiga poäng är en sak men ännu värdefullare är att de nu får det självförtroende som säkert tagit lite stryk under säsongens första månader.

Ovanpå det kan svensk damtennis i stort dra fördel av framgångarna.

Bakom Peterson och Celik finns ett antal framtidshopp som sporras extra då det går bra för spelare som inte ligger alltför långt framför dem på rankningen.

Naturligtvis är 57-rankade Johanna Larsson – svensk tennis enda spelare på topp-100 i singel – den stora förebilden men avståndet till Jacqueline Cabaj Awad, Kajsa Rinaldo Persson, Cornelia Lister och de andra är så stort att Larsson för dessa inte fungerar som draghjälp på samma sätt som Peterson och Celik gör.

Apropå draghjälp: det är hög tid att de svenska tennisdamerna får åtminstone ett par stora ITF-turneringar på hemmaplan. I år har det tillkommit två svenska Challengers på herrsidan vilket självklart är bra. Att damerna inte ges samma förutsättningar är – ytterst diplomatiskt uttryckt – dåligt.

...liksom trean gör i Kofu

136-rankade Peterson, 20 år, har mött idel bättre rankade motståndare i Florida – där sex topp-100-spelare fanns i startfältet - och har inte tappat ett set på vägen fram till dagens semifinal mot förstaseedade Madsion Brengle. Amerikanskan slog tidigare i år ut Johanna Larsson i Australian Open, är med sin 60:e plats etablerad på WTA-touren och egentligen ”för stor” för denna kategori turneringar.

Celik, 21 år, är också utan setförlust – på sju matcher ! Rankad 309 kvalade hon in i Kofu där hon idag slog ut sjundeseedade Yuxuan Zhang. I finalen väntar sjätteseedade och 155-rankade kinesiskan Lin Zhu.

"Det är för lite fokus på individuell fysisk utveckling"

Hur ska Sverige åter bli en tennisnation att räkna med – på allvar?

Det är grundfrågan i den serie som Challenge inleder i dag och där jag kommer att träffa en mängd experter som ger sin syn på vad som kan göras bättre inom just deras område.

Eftersom det inte finns någon patentlösning eller självklara svar är serien tänkt att fungera som ett diskussionsforum där många parter ska komma till tals.

Även om det inte finns bara ett sätt på vilket man kan bli bra i tennis finns det i alla fall några måsten. Det optimala är att dessa bildar en röd tråd som följs.

Min uppfattning är att det saknas en röd tråd i svensk tennis.

För att bli bra i tennis är stark fysik en förutsättning. Hur får man det och vad i den fysiska träningen är viktigast?

Challenge har träffat Ali Ghelem, Robin Söderlings fystränare som här ger sin syn på saken:

Se och lär av Gael Monfils!

Monfils bjöd efter den tunga förlusten sin överman stora famnen

Under de senaste dagarna har jag fått många samtal, mejl och sms från ledare, tränare och föräldrar som tycker att många juniorers uppträdande under JSM i Göteborg varit under all kritik.

Det har handlat om kastade racketar, svordomar, skrik, allmänt osportsligt uppträdande och dåliga förlorare.

Även om det inte finns anledning att tvivla på uppgifterna kan inte jag – som inte var på plats – ge några konkreta exempel och vet inte heller om det handlade om ett fåtal eller många juniorer. Ibland kan ju en liten skara som på ett negativt sätt sticker ut från mängden ge en hel grupp dåligt anseende.

Alla med hett temperament vet att det ibland kan slå slint på tennisbanan och att det då och då resulterar i ett osnyggt uppträdande. Det är förstås inte alls bra men jag har i alla fall förståelse för en spelare som av frustration knäcker en racket eller skriker ut sin ilska – OM det sker någon enstaka gång och inte blir ett mönster.

Betydligt värre är då en förlorare - som kan ha uppträtt hur sportsligt som helst under matchen – som inte tackar sin överman på ett respektfullt sätt. Vi ser ständigt exempel på det. Förlorare som knappt tar motståndare i hand eller som demonstrativt vänder bort blicken då de möts vid nät.

Ett skolexempel på hur en stor sportsman uppträder fick vi natten till

idag i Masterturneringen i Miami. Fransmannen Gael Monfils -  som coachas av Mikael Tillström - hade efter två och en halv timmes kamp förlorat kvartsfinalen mot Kei Nishikori. Inte nog med det. Monfils hade haft fem matchbollar. En blytung förlust som självklart sved i den 29-årige fransmannen.

Vad han gjorde ?                                          

Och så här ser han ju ut

 Jo, gick med ett brett leende fram till nät för att där krama om och klappa om Nishikori.

Efter att ha tackat domaren stannade Monfils på väg ut från banan upp för att skriva autografer till några barn.

Den där några minuter långa scenen som utspelade sig efter kvartsfinalen är faktiskt ännu mer minnesvärd än matchen i sig.

Ska inte gå så långt som att skriva att vi fick se två vinnare.

Däremot fick vi bästa tänkbara exempel på vad som menas med uttrycket ”en stor förlorare”.

Respekt!

Viktig pusselbit försvinner - föreslagna styrelsen är svag

Rydberg lämnar stor lucka efter sig

Svenska tennisförbundets vice ordförande Anders Rydberg ville sitta kvar i styrelsen.

Men efter motstånd från två av de starkaste regionerna väljer Rydberg att inte ställa upp för omval.

Jag beklagar verkligen det.

Med honom försvinner mycket erfarenhet och kompetens och då inte minst när det gäller ett specialförbunds roll, möjligheter och ansvar i Sveriges största ideella folkrörelse.

Den kunskapen är oerhört viktig men har nonchalerats av valberedningen som nu presenterat sitt förslag till styrelse.

Drar en djup suck men tyvärr inte av lättnad då jag läser igenom förslaget.

Vi kanske inte kan kräva att en valberedning ska tänka utanför den så kallade boxen men i det här fallet har ordföranden Petra Tedroff och de tre ledamöterna krympt boxen på ett lika anmärkningsvärt som oroande sätt.

Tedroff & Co tycks ha haft bara ett urvalskriterium: ett stort tennishjärta.

Och jo, det är nödvändigt att ha ett sådant för att brinna för sin uppgift men det krävs långt mer än starkt engagemang för att bidra till svensk tennis utveckling.

Var är visionären i styrelsen? Han eller hon som pekar ut riktningen för var svensk tennis ska vara om fem år och som förstår vilka verktyg som krävs för att målet ska nås.

Svar: Det finns ingen.

Var är politikern eller den med ett stort politiskt nätverk som vet vilka trådar förbundet ska dra i för att till exempel få kommunerna att inta en välvilligare inställning mot tennis?

Svar: Det finns ingen.

Efter årsmötet i Jönköping 23 april kommer det inte heller att finnas någon ledamot med djup insikt i den ideella idrottsrörelsen. Jo, visst har några ledamöter erfarenhet från klubbarbete eller liknande men det väger ändå fjäderlätt mot Anders Rydbergs meritlista.

Han satt i Riksidrottsstyrelsen (RS) 2009-2015 och var där vice ordförande de fyra sista åren. Dessutom har Rydberg erfarenhet från ledaruppdrag på klubb- och distriktsnivå och han har suttit i förbundsstyrelsen i tio år.

Tedroff & Co imponerar inte i år

Då kan man förstås tycka det är bra att nytt blod kommer in.

Men det finns bättre och sämre tillfällen för ett inte nödvändigt blodbyte.

Det är svårt att hitta sämre tajmning än i år.

Två ledamöter – Rebecka Hjort och Anette Hedsberg – har avsagt sig omval och en – Cecilia Dahlman – har hoppat av efter stridigheter med ordföranden Thomas Wallén.

Inför faktum att tre nya ledamöter skulle väljas in och att ordföranden har bara ett års erfarenhet av uppdraget borde det ha varit ännu mer självklart att behålla en så rutinerad kraft som Anders Rydberg.

Nu blir det lite hela havet stormar och det redan året efter att Wallén tagit över efter Stefan Dahlbo och två nya ledamöter (Dahlman och Henrik Mitelman) valts in.

Anders Rydberg kan vara både fyrkantig och bufflig och har dragit på sig ett antal inflytelserika fiender bland vilka några nu fått honom att avsäga sig omval.

Med det är Rydbergs antagonister nöjda.

De som ser mer till sak än till person och mer till svensk tennis bästa än till vad som gynnar egna särintressen har däremot anledning att vara djupt bekymrade.

**

Valberedningen föreslår omval av Wallén som ordförande. Kenneth Bergbom och Henrik Mitelman har ett år kvar på sina mandatperioder.

Valberedningens fyra förslag är (med valberedningens kortpresentation inom parentes):

Martin Claesson ("En sann entreprenör med stort hjärta för svensk tennis”).

Ann-Christine Ekqvist ("En engagerad problemlösare med passion för rullstolstennisen”).

Marianne Marescotti ( "En förändringsexpert med bakgrund som elitspelare”).

Alexander Hartman ("En multibegåvning som vill ge tillbaka till svensk tennis”).

Wallén är nog inte så nöjd som det ser ut här

Det är ju inte så att man får ståpäls direkt.

Det skriver jag utan minsta avsikt att nedvärdera någon i kvartetten. Samtliga fyra har fina cv:n inom sitt gebit men när man lägger ett pussel ska bitarna passa i varandra och inte se i likadana ut vilket är fallet här.
Entreprenören Claesson har ändå alla förutsättningar att bli ett tillskott och det låter i alla fall lovande att Hartman beskrivs som en multibegåvning.

En sådan kommer nämligen att behövas i en styrelse där tre – Marescotti, Ekqvist och Kenneth Bergbom -till vardags jobbar som klubb/sportchef. Det är ett viktigt jobb och klubbarna utgör hjärtat i svensk tennis. Men att en så liten yrkeskår blir så kraftigt överrepresenterad i förbundsstyrelsen är mer än märkligt.

Ännu mer bekymmersamt är att samtliga de fyra nya föreslagna ledamöterna är vana vid operativa roller.

Vad svensk tennis behöver mer än något annat är strategi.

I min värld är det strateger som lägger upp strategier.

Valberedningen har av allt att döma en annan uppfattning.
Eller så anser den att svensk tennis behov av strategi är överskattat.

 

Johansson har lyft sin adept till en ny nivå på rekordtid

Johansson har uträttat mycket på knappt två månader

 Exproffset Thomas Johansson har fått belgaren David Goffin att lyfta.
Goffins facit sedan de inledde samarbetet i början på februari:
•Kvartsfinal i Marseille.

•Seger mot såväl Marin Cilic som Borna Coric (Johanssons tidigare adept) i Davis Cup-matchen mot Kroatien.

•Semifinal i Mastersturneringen i Indian Wells efter seger mot bland andra världsfyran Stanislas Wawrinka.

•Minst semifinal i Masterturneringen i Miami där den 25-årige belgaren ikväll besegrade fransmannen Gilles Simon med 3-6, 6-1, 6-2.

Dessa resultat ska ses mot bakgrund att Goffin fram till i år inte varit längre än kvartsfinal i någon av ATP-tourens nio största turneringar.

Frånsett rent speltekniska detaljer har Johansson under sin korta tid ihop med Goffin jobbat mycket med att stärka belgaren mentalt.

Det gav utdelning ikväll då han trots spelövertag och sex missade breakbollar förlorade första set.

– Det var mycket starkt av honom att vända och vinna. Vi har jobbat mycket på hans mentala och taktiska spel på banan, säger Johansson till Challenge.

Speltekniskt har fokus legat på serve och det offensiva spelet.

– I hans serve har det handlat om hans uppkast och att han måste använda benen eftersom han är ”bara” 180 centimeter men också om hur han ska placera sin serve, säger Thomas som själv mäter 180 centimeter och hade en fruktad serve.
– I det offensiva spelet har vi jobbat mycket på att han ska våga komma fram på nät och extremt mycket med hans volley. Den har blivit mycket bättre.
Goffin är rankad 15 och har legat på rätt sida 20-strecket sedan maj förra året.

Trots framgångarna nu menar Thomas Johansson att det finns stort utrymme för utveckling.

– Han har redan tagit ett stort steg men för att ta nästa steg upp mot topptio måste han ytterligare förbättra de saker som vi jobbar på.

Att David Goffin har 2-25 i matcher mot topptiospelare understryker vad Sveriges senaste singelsegrare i Grand Slam (Australian Open 2002) säger.

I semifinalen i Miami får Goffin möjlighet att hyfsa sitt facit mot topptio, där väntar nämligen världsettan Novak Djokovic eller sjunderankade Tomas Berdych.