Klart med nytt GTG-team

SvD i morse

På onsdagen presenteras en ny stor satsning i svensk tennis.

Av vilka?

Good to Great – naturligtvis!

Sedan starten i januari 2011 har akademin lockat flera mycket penningstarka sponsorer och det alltså i en tid då svensk elittennis i sig inte varit ett lockande skyltfönster för företagen.

Exproffsen Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström är bara att gratulera liksom alla de talanger som får en uppbackning de annars hade blivit utan.

”Good to Great är guds gåva till svensk tennis och jag vet inte vad jag skulle gjort utan akademin, sa Elias Ymer då jag intervjuade honom inför fjolårets If Stockholm Open.

På onsdagen presenterar Good to Great spelarna i sitt nya team och den huvudsponsor ”som kommer att stödja med ett betydande belopp för att utveckla unga tennistalanger med målet att åter göra Sverige världsledande inom tennis” för att citera ett utdrag från pressinbjudan.

Förlusten skymmer inte hajpen runt Elias Ymer

Killen det snackas och skrivs om

Tennisfebern är på väg tillbaka i Sverige.

Hur man märker det?

Jo, bland annat då tv i sin nyhetssändning på tisdagsmorgonen rapporterade om ställningen i Elias Ymers match mot en japan som definitivt ingen utanför de redan frälsta hört talas om.

Han heter i alla fall Go Soeda, är 30 år, rankad 92 och hade fram till i morse gått segrande från endast tre av sina 13 tidigare Grand Slam-matcher.

Nu blev det en fjärde seger för japanen (1-6, 6-4, 4-6, 6-3, 6-3) och tolv år yngre Ymer får vänta på såväl sin första Grand Slam-seger som på första segern i en match som går till fem set – han föll ju i skiljeset i den inledande singeln mot Martins Podzus då Sverige förra året mötte Lettland i Davis Cup.

Eftersom Elias Ymer är förste svensk i herrsingel i en Grand Slam-turnering på fyra år väcks en nyfikenhet på hans person. Elias framgång är efterlängtad, grymt kul, bra för svensk tennis och utrymmet han får i media visar på tennisens storhet. För vilken annan idrottare skulle få lika stor uppmärksamhet bara genom att kvala in till en tävling?

Den mediala uppmärksamheten är i grunden enbart positiv men sedan gäller det förstås att inte dra alltför höga växlar på saker och ting.

”Succé” stod det att läsa i flera rubriker redan då Elias kvalade in i Melbourne. De som skriver om succé måste tycka att svensk herrtennis befinner sig på samma nivå som den i Norge, Uganda eller Maldiverna.

Och så illa är det ju som bekant inte.

Den som använder de största superlativerna redan efter små framgångar gör det svårt för sig. För vilka ord ska man då ta till när det verkligen är succé?

Visst är många tidningars ekonomi idag beroende av hur mycket det klickas men det försvarar inte rubriker med överord.

Faran med dem är att också de kan användas av andra för att avfärda kritik och för att sopa problem under mattan.

Att Elias Ymer och hans närmaste omgivning inte låter sig berusas av superlativen är jag övertygad om. Skulle Elias i ungdomlig iver bli alltför överväldigad av sina framgångar kommer Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström snart att få honom på rätt spår igen. De tre exproffsen på akademin Good to Great har lång erfarenhet och vet vad som krävs.

Däremot befarar jag att Svenska Tennisförbundets högsta ledning ska få hybris av Elias framgångar och det trots att förbundet haft mycket marginell del i hans utveckling.

Minns hur det lät då Thomas Johansson 2002 och just i Australian Open tog Sveriges senaste Grand Slam-titel i herrsingel.

Förbundet tog Thomas triumf som intäkt för att de som pekade ut en mörk framtid för svensk tennis var elaka belackare som saknade grund för sina påståenden att förbundsverksamheten havererat.

Likadant var det då Daniel Berta segrade i Franska Mästerskapets juniorsingel 2009.

Med dessa två exempel i minnet känns Elias Ymers förlust i morse inte lika betungande. Även om vi unnat honom och hans närmaste omgivning en seger kan förlusten sett i ett större perspektiv till och ha något gott med sig på sikt.