torsdag 31 december 2015

Därför hängs inte "rötägg" ut

Challenge 29 december
”Häng ut rötäggen med namn och foto”.
”Stäng av dem under lång tid”.
Där har ni de två vanligaste reaktionerna jag fått på bland annat mejl och sms efter blogginlägget om bråket under en match i Salk Open där en coach hotade en förälder som beskyllde coachen för fusk.
Poängteras ska alltså att bara en av dem gick långt över gränsen.
Men nej, jag tänker inte publicera namn eller bild och det handlar inte om att skydda vuxna. Men en uthängning skulle riskera att slå tillbaka mot de två pojkar som spelade och som inte har någon skuld till det inträffade.
Eftersom skandalen blivit ett stort samtalsämne under Salk Open vet ”tennisfamiljen” vilka spelare det handlar om vilket väcker frågan om jag överhuvudtaget skulle ha uppmärksammat saken här på Challenge.
Efter viss tvekan – just med hänsyn till de unga spelarna – blev valet att göra det. Hot och handgripligheter mellan vuxna i pojkmatch.
Varför?
Därför att det inte går att komma tillrätta med problemet som en del av de vuxna utgör inom barn- och ungdomsidrotten om vi inte belyser just sådana här händelser.
Ofta skrivs och talas det i mer generella ordalag om problemet. Vi pratar och skriver om hetsande föräldrar/tränare och andra missförhållanden – vilket är nog så viktigt att göra – men det är först genom att ge konkreta exempel på eländet som vi får en bild av hur det kan gå till.
**
Att berörda klubbar och Svenska tennisförbundet tar upp fallet och agerar kan vi väl ta för givet? Allt annat vore att sticka huvudet i sanden.
**
På lördag direktsänder Sportway finalerna i 14- och 16-årsklasserna i Salk Open och från 9.30 sänder Sportway studio-snack där jag har äran att få vara värd. Exproffs, framtidshopp, tränare, ledare och föräldrar kommer att gästa studion och ett av ämnena blir självklart vilken roll föräldrar till idrottande barn ska ha för att vara bästa tänkbara stöd och föredöme.
**
Att förhållandena inom barn- och ungdomsidrott verkligen engagerar visar ”lästoppslistan” på Challenge. Två av inläggen från Salk Open har på bara några dagar gått in bland de tio mest lästa inläggen under 2015. Förutom artikeln om bråket under pojkmatchen är det inslaget med tävlingsledaren Olle Palmér: Då föräldrar knäckte barn ändrade klubben sin "regel".

**
Sist men inte minst: Ett stort tack för alla uppskattande ord som Challenge fått. Bloggen startade 19 januari i år och jag hade då inte en aning om den skulle intressera och engagera. Det har den gjort vilket ger mig motivation att fortsätta. (Om det även finns tid att fortsätta står klart inom de närmaste månaderna). Mothugg mot inlägg är precis lika välkomna som medhåll, det är bara genom att ha högt i tak och en ständigt pågående debatt som vi kan påverka saker i den riktning vi vill.
Ett Gott Slut och framför allt:
Ett riktigt Gott Nytt År.
Med bästa hälsningar
Jonas

tisdag 29 december 2015

Hot och handgripligheter mellan vuxna i pojkmatch


Tänk er följande:
Roger Federers pappa hytter med fingret mot Novak Djokovic coach Boris Becker och anklagar denne för fusk. Becker svarar med att vräka ut sig okvädningsord och tar senare ett fast grepp om pappa Federers örsnibb och väser: ”Jag vet var du bor och jag kommer att ta dig”.
Fullständigt otänkbart förstås.
Om det ändå hade hänt skulle årets i särklass största skandal på tenniscirkusen varit ett faktum, de inblandade hade stängts av och saken skulle ha fått enorm uppmärksamhet i media.
Det kommer inte dagens skandal i Salk Open att få – tyvärr.
Där utspelades just ovanstående scener under en pojkmatch i 14-årsklassen. Det hela aktualiserar debatten om missförhållandena inom barn- och ungdomsidrotten och är ytterligare ett i raden av exempel på att de vuxna är problemet.
En pappa menade att att tränaren till sonens motståndare coachade sin spelare under matchen vilket är förbjudet. Pappan påtalade regelbrottet för tävlingsledaren som tog ett snack med coachen vilken tillbakavisade anklagelserna och också hävdade att pappan armbågat honom.
Bråket kulminerade i handgripligheter och hot som pappan ansåg så allvarliga att han övervägde att göra en polisanmälan.
Allt hände alltså under världens äldsta juniorturnering där runt 1 000 barn och ungdomar ställer upp därför att de tycker om att tävla i tennis.
Hur i h-e kunde det då gå så här snett.
Ursäkta svordomen men jag blir heligt förbannad varje gång vuxna – ja, till åldern i alla fall – med totalt omdömeslöst handlande förstör för de barn som de påstår att de bryr sig om och som de ska vara en förebild för.
Även om sådana här händelser är sällsynta åsamkar de barn- och ungdomsidrotten stor skada.
Just därför borde förbund, klubbar och turneringar visa att deras tålamod är slut med vuxna som inte kan sköta sig. Det håller inte att bara fortsätta prata om eländet.
Det är hög tid att gå från ord till handling.
Kasta ut rötäggen.
Nu!

måndag 28 december 2015

Förbundet står utan sponsor-åtminstone i början av 2016


Jakten på sponsorer till Svenska tennisförbundet har blivit betydligt svårare än vad Thomas Wallén trodde då han i april i år valdes till ny förbundsordförande.
Den 26 juli uttryckte Wallén här på Challenge stora förhoppningar om att under hösten kunna presentera ett nytt sponsorspaket. Se inslaget här
Hur har det gått och varför?
Så här svarade Wallén då vi i eftermiddags träffades under Salk Open:


söndag 27 december 2015

Då föräldrar knäckte barn ändrade klubben sin "regel"

Olle Palmér
Att döma i idrott är lärorikt- inte minst för utövarna själva.
Genom att de får erfarenhet av hur svårt det är att döma ökar idrottarnas förståelse och respekt för domaren.
I går föreslog jag i en krönika på Salk Opens hemsida - Du hittar den här - att turneringen ska återinföra regeln om att förlorande spelare ska döma åtminstone en match. Så fungerade det nämligen förr om åren.
Men Salk Opens rutinerade tävlingsledare Olle Palmér bara skakade på huvudet då han hörde mitt förslag som han menar inte alls skulle vara möjligt att genomföra i dag.
Varför? Ja, se och hör själva:








lördag 26 december 2015

Utslagningen i Vi i Femman skulle inte tolereras i idrotten


Vad sägs om detta: tio utvalda lag från Boden i norr till Lund i söder som tävlar om att bli Sveriges bästa sjätteklassare.
Segrande lag får 10 000 kronor.
”Usch, fy, utslagning, tävlingshets och föräldrar och tränare som pressar”.
Så hade det definitivt låtit om det handlat om en idrottstävling.
Men det gör det inte.
Det handlar om retorik. Närmare bestämt om Utbildningsradions retorikpris.
Var är alla politiker, forskare, pedagoger och andra som är så snabba att kritisera idrotten men nu väljer att tiga still?
Svaret är enkelt: deras tysnad beror på dubbelmoral.
Likadant vad gäller flatheten mot den brutala utslagningen i Vi i Femman, frågesportprogrammet som startade redan 1963.
Visserligen får alla skolor en inbjudan att vara med men bara ett fåtal klarar sig vidare till tävlingarna i radio.
Bara två elever – en flicka och en pojke – får representera sin klass. Dessa två elever har haft bäst resultat på uttagningsprovet.
Men hallå! Varför får inte alla vara med?
Varför ska inte den med sämst resultat få en plats i laget när det anses så solklart att den med noll bollkänsla ska få speltid i 11-årslaget i fotboll?
Jag är innerligt less på alla politiker, pedagoger och andra självutnämnda förståsigpåare som är så snabba att klanka ner på förhållandena inom idrotten men samtidigt inte lyfter ett finger för att komma tillrätta med motsvarande – eller större – problem på andra områden.
**
I dag startade Salk Opens 110:e upplaga. Jo, ni läste rätt, 110:e. Men så är Salk Open också världens äldsta juniorturnering i tennis. Runt 1 000 spelare ställer upp och yngsta ålderklassen är 10 år. På Salk Opens hemsida skriver jag en krönika-  Salk Open kan visa idrotten från sin bästa sida -om turneringen och vårt förhållningssätt till tävlingar för barn- och ungdomar.
**
Tidigare i december spelades Fair Play Cup där årets anmälningssiffra 882 är den näst högsta i turneringens 37-åriga historia. Salk Open och Fair Play Cup är bara två av många exempel på att det finns ett stort tennisintresse runt om i landet.








onsdag 23 december 2015

Robin betalade högt pris för lojaliteten mot svensk tennis

Titeln i Master-turneringen i Paris 2010 är Robin Söderlings tyngsta

Hur högt pris Robin Söderling får betala återstår att se”.
Så löd sista meningen i den SvD-krönika jag skrev dagen innan 2011 års Swedish Open startade.
Rubriken på krönikan var ”Våga vägra Båstad, Robin” och min förhoppning var att såväl fysiskt som mentalt slitne Söderling skulle lämna återbud till Båstad-turneringen.
Men han lyssnade vare sig på det-  Våga vägra Båstad, Robin - eller på kroppens varningssignaler. Bara någon vecka tidigare i Wimbledon syntes det tydligt att allt inte stod rätt till med den svenske världsfemman.
Ändå valde han att spela i Båstad.
Han var turneringens stora affischnamn och ville inte svika arrangören. Ett återbud från Robin hade varit ett hårt slag för både turneringen och för svensk tennis.
Söderlings lojalitet var så stark att han avstod från det han innerst inne visste att han måste göra: vila.
Det finns inte en chans i världen att han skulle ha spelat den veckan om det handlat om en turnering utomlands.
Robin storspelade i Båstad, utklassade andra världsstjärnor och tog sin 10:e titel.
Men samtidigt gjorde han slut på även reservkapaciteten i sitt batteri, kroppen var starkt påverkad av körtelfeber - han fick diagnosen långt senare - och finalen mot spanske världssexan David Ferrer (6-2, 6-2) blev västgötens sista framträdande.
Tyck nu inte att jag är en besserwisser som med bestämdhet hävdar att Robins karriär avbröts just på grund av att han spelade i Båstad – för varken jag, han eller någon annan kan med säkerhet veta att det är så.
Samtidigt är det rimligt att tro att hans kropp haft större möjligheter att återhämta sig om han tagit ett uppehåll tidigare. 
SvD inför Swedish Open 2011
Vi kan bara spekulera i det och detsamma gäller förstås hur hans karriär skulle ha sett ut om Robin tagit en tids uppehåll i samma stund som han kände att något var fel.
Han hade redan varit i två Grand Slam-finaler, klättrat till fjärdeplats på rankningen och utmanade skotten Andy Murray om vem som skulle etbablera sig i toppkvartetten där Novak Djokovic, Roger Federer och Rafael Nadal var givna.
Nu får vi aldrig ett svar på detta.
Vad vi vet är att Robin Söderling från Tibro var en fantastisk tennisspelare som skänkte oss många högtidsstunder. Han skrev också historia. 2009 blev han i Franska mästerskapet förste spelare att besegra gruskungen Nadal i en femsetsmatch på grus – en bedrift som fram till dess hade ansetts som ett Mission Impossible.
Året därpå dunkade Söderling på Roland Garros ut Federer som på de regntunga banorna inte kunde stå emot svenskens tryck i slagen.
Robin Söderling var en hetlevrad kämpe som älskade att köra hårt.
Han har i det längsta bevarat hoppet om att en dag kunna göra comeback men kroppen har inte svarat som han ville. Till slut blev bakslagen så många att Robin fattade beslutet att avsluta karriären.
Det kommer inte som en blixt från klar himmel men är precis lika trist ändå. Även de som så tvärsäkert hävdat att Robin inte skulle komma tillbaka har säkert ändå hyst ett litet hopp om att ha fel.
Men nej, i förmiddags meddelade han sitt beslut och det är lite typiskt Robin att göra det just i en tid då många är så upptagna med julbestyr att de inte riktigt har tid att hänga med i vad som händer utanför familjens sfär.
Robin gillar inte att stå i centrum och tänkte väl kanske att inte så många bryr sig om hans avsked när det kommer så här dagen före julafton.
Men då förringar han sin person och sin gärning på tennisbanorna runt om i världen.
Robin Bo Carl Söderling är en av svensk tennis största spelare genom tiderna och den ende bakom världsettorna Björn Borg, Stefan Edberg och Mats Wilander som under proffseran spelat mer än en Grand Slam-final i singel.
Tack Robin!
Och grattis till att du nu i alla fall slipper frågan som du under fyra år har hört till leda: ”När räknar du med att göra comeback?”

Robin Söderling berättar om beslutet att avsluta karriären

Robin Söderling


Från och med i dag är Robin Söderling exproffs.
För bara några minuter sedan lämnade den tvåfaldige Grand Slam-finalisten beskedet att han inte kommer fortsätta sina försök att komma tillbaka till ATP-touren där han tog tio titlar och där han slog sig fram till en fjärdeplats på rankningen.
Det är naturligtvis en mycket tråkig nyhet även om den inte kommer som en blixt från klar himmel.
Så här skriver Robin själv till alla sina fans runt om i tennis-Sverige:


  Hej,
Med detta brev vill jag informera er om att jag har bestämt mig för att avsluta min karriär som professionell tennisspelare. Några veckor innan ATP tävlingen Swedish Open i Båstad 2011 insjuknade jag i körtelfeber. Eftersom jag då inte insåg allvaret i detta gjorde jag misstaget att fortsätta träna och tävla med viruset i kroppen vilket också lett till att jag drabbats av ett kraftigt överträning syndrom. Jag har sedan dess brottats med att bli helt återställd från detta. Med sjukdomen har det varit omöjligt för mig att träna till hundra procent och jag har tvungen till att vila efter all fysisk ansträngning. Vissa perioder har jag mått så dåligt att jag har varit helt sängliggande. Det senaste året har dock min hälsa förbättrats och jag har kunnat öka min träningsdos, men min återhämtning efter träning fungerar tyvärr fortfarande inte som jag skulle vilja. Att börja spela tävlingar som kräver fysisk ansträngning under en längre period har därmed varit uteslutet. Under alla år har jag trott på att jag skulle kunna ta mig tillbaka till världstoppen i tennis, men nu har jag insett att jag inte kommer bli frisk nog att jag kommer kunna spela tennis på den nivå jag kräver av mig själv. Med den anledning har jag beslutat att avsluta min karriär som professionell tennisspelare.
Givetvis är detta ett mycket tråkigt beslut. Nu i efterhand kan jag känna att jag borde ha lyssnat bättre på min kropp och då kunnat undvika sjukdomen men å andra sidan är det alltid lätt att vara efterklok och tennis är sport som kräver att man maximerar sin träning för att behålla en position i världstoppen. Med det i åtanke och då jag vet att jag har gjort allt i min makt de senaste åren för att få bukt med sjukdomen kan jag utan större svårigheter ta detta beslut. Istället för att förarga sig över allt jag potentiellt har gått, och går miste om, känner jag mig lyckligt lottad och kan stolt se tillbaka på min karriär som väldigt framgångsrik. Jag har uppnått resultat och har fått uppleva saker som är få förunnat.
Även om min karriär som tennisspelare är över ser jag ljust på framtiden och mitt schema för de närmsta åren är redan fullspäckat. Först och främst har jag min underbara sambo och två barn som jag tillbringarmycket tid med. Jag har även varit med och startat företaget RS-Tennis där vi tillverkar tennisbollar och annan tennisutrustning. Det har gått förvånansvärt bra för RS-Tennis och vi har redan etablerat försäljning i över fyrtio länder i världen. Detta är något jag nu kommer att kunna lägga ännu mer tid på att försöka förbättra och utveckla.
Först och främst vill jag tacka min familj som har stöttat och visat tålamod för mig i alla dessa år. Jag vill även tacka mina fans som visat ett enormt stöd, både under min karriär, men även också under de senaste åren som varit väldigt tuffa för mig. Utan detta stöd hade jag aldrig orkat att fortsätta försöka att komma tillbaka till världstoppen.
Vänliga hälsningar
Robin Söderling 
--
Senare i dag på Challenge: Söderlings lojalitet hade ett högt pris.

måndag 21 december 2015

Båstad-succén ger läge skapa en ny svensk WTA-turnering


Först: Grattis till Collector Swedish Open som för andra året i rad röstats fram som WTA-tourens populäraste turnering.
Sedan: Jag hoppas att succén i Båstad stimulerar näringslivet och driftiga tennisentreprenörer att skapa ytterligare en WTA-turnering på svensk mark.
Det är naturligtvis inte gjort i en handvändning men tas initiativ redan nu är det fullt möjligt med ytterligare en svensk WTA-turnering 2017 eller 2018.
Redan innan dess bör de svenska tennisdamerna få möjlighet att spela stora ITF-turneringar på hemmaplan.
Som bekant är det klart med två svenska Challengers kommande säsong vilket innebär att de blågula herrarna med två ATP-turneringar – Skistar Swedish Open och If Stockholm Open - och två Challengers på hemmaplan får betydligt bättre villkor än damerna.
Det motsatta hade varit mer naturligt. Sedan 2011 har de svenska tennisdamerna varit klart starkare än herrarna och ser vi till fördelningen av stora framtidshopp lär damerna behålla sitt grepp under åtminstone de två, tre närmaste åren.
Utöver WTA-turneringen i Båstad har damerna i dag fem 10 000 dollar- och två 25 000 dollar-turneringar.  Dessa ITF-turneringar är i sig viktiga men de räcker inte alls för att täcka behovet.
Spelare som Rebecca Peterson och Susanne Celik har gått förbi nivån ITF-turneringar som finns på hemmaplan men är inte på WTA-nivå utan befinner sig i ett mellanskikt.
Hemmaturneringar på 50 000-, 75 000- och 100 000-dollarnivå skulle ha mycket stor betydelse för spelarna som nu befinner sig i detta mellanskikt och på sikt också för de unga talanger som är på väg upp.
Så snart Svenska tennisförbundet försäkrat sig om intäkter som möjliggör en stor sportslig satsning måste stora damturneringar på hemmaplan ges högsta prioritet.
*
I dag blev det klart att Ericsson blir ny titelsponsor till WTA-turneringen i Båstad. Turneringen kommer att heta just Ericsson Open. Det ska bli intressant att se hur media tacklar den saken. Det här med företagsnamn i idrottssammanhang är ju en känslig sak- ibland i alla fall. Det saknas en linje vilket innebär att det blir en godtycklig bedömning. Namn som Läkerol Arena och Tele 2 Arena används till synes obekymrat medan vi då det gäller tennisturneringar sällan ser eller hör titelsponsorns namn.

lördag 19 december 2015

Här är årets tennissvensk


Vem är årets tennis-svensk?
Överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson som i sommarens Collector Swedish Open tog sin första WTA-titel?
Elias Ymer som liksom Larsson är klar Sverigeetta och som under säsongen kvalat in till samtliga de fyra Grand Slam-turneringarna?
Mikael Ymer som med sin seger i den femte och avgörande matchen i Davis Cup-kvalet mot Danmark säkrade Sveriges plats i division I?
Säkert har dessa tre många förespråkare och du kanske sätter något annat namn i toppen på din lista.
Det är ju så med listor. Det finns inget svart eller vitt, inget rätt eller fel utan allt grundas på subektivt tyckande. Ja, på tycke och smak.
På min lista intar Bo Hemborg förstaplatsen.
Hemborg må vara ett okänt namn bland många ungdomar i tennis-Sverige men bland Sveriges Tennisveteraner är han en ovärderlig institution.
Bo är redaktör för tennisveteranernas hemsida och gör ett fantastiskt arbete för att informera sina medlemmar om vad som händer i svensk och internationell veterantennis. Jag vet inte hur många inlägg den 84-årige fajtern gör varje år men det känns som om han har koll på varenda slag som slås på touren.
Att Hemborgs förtjänstfulla arbete sker på ideell basis gör om möjligt hans insats ännu mer imponerande och med fler ledare av hans kaliber i alla led i svensk tennis skulle vi våga tro på en riktigt ljus framtid.
Bo Hemborg får mycket uppskattning bland de svenska tennisveteranerna men hans arbete är värt att uppmärksammas av hela tennis-Sverige.
Bo, även om du lever för tennis och gör en helt ovärderlig insats för svensk veterantennis hoppas jag att du åtminstone under jul- och nyårshelgen unnar dig lite ledigt.
Det kommer ju skink- och nyårscuper även nästa år.
Tack, Bo!

Bo Hemborg

fredag 18 december 2015

Många svenska coacher på touren även nästa säsong

Med Norman vid sin sida har Wawrinka tagit sig till toppen
Är det svenska tränarundret snart historia?
Frågan kan förstås väckas när i tur och ordning Thomas Johansson, Stefan Edberg och Jonas Björkman inom loppet av några veckor avslutat samarbetet med sina respektive adepter.
Men nej, svenska coacher kommer även under överskådlig tid att vara eftertraktade på touren och jag tror att såväl Johansson (brutit med Borna Coric) som Björkman (Andy Murray) snart erbjuds spännande utmaningar.
Som Challenge kunde avslöja i tisdags är Stefan Edberg till 99.9 procent säker på att han inte tar ett nytt coachjobb efter de två framgångsrika åren med Roger Federer. Nyheten - Läs här - uppmärksammades internationellt av bland andra New York Times erfarne tennisjournalist Christopher Cleary och tog död på ryktena att Edberg kommande säsong ska coacha Milos Raonic (vars tidigare coach Ivan Ljubicic nu coachar Federer).
Även utan Edberg – och åtminstone under en tid även utan Johansson och Björkman – finns en rad svenska coacher på tenniscirkusen. Bland andra då:
•Magnus Norman som gjort klart med ytterligare en säsong med världsfyran Stanislas Wawrinka.
Det är bara att gratulera schweizaren. Så här på rak arm kan jag inte komma på någon coach som gjort större avtryck på sin adept än vad Magnus gjort på Wawrinka. Betänk att killen var 28 år då Magnus kom in i bilden i april 2013. Wawrinka hade då tagit tre ATP-titlar, var rankad 17 och hade två kvartsfinaler som bästa resultat på sina 32 Grand Slam-turneringar. Wawrinkas facit på de tio GS-turneringar han spelat under Normans ledning: två titlar, två semifinaler, fyra kvartsfinaler och bara två tidiga sortier. Under deras tid tillsammans har Wawrinka tagit åtta ATP-titlar och etablerat sig i toppen av världsrankningen.
•Mikael Tillström coachar sedan en tid spektakuläre fransmannen Gael Monfils. En tuff utmaning då Monfils förefaller vara av det mer oberäkneliga slaget. På bästa humör är han en av tourens mest sevärda spelare men där finns också perioder då den tidigare världssjuan – nu 24 på listan – verkar likgiltig. Att hans karriär varit kantad av skadeproblem är en annan förklaring till varför Monfils inte lyckats etablera sig i toppen.
Magnus Tideman
•Magnus Tideman. Fortsätter med Jeremy Chardy, den 28-årige fransmannen som har betydligt högre
potential än vad hans 31:a plats visar. Chardys första set i årets Stockholm Open-kvartsfinal mot hans landsmannen Richard Gasquet är bland det bästa jag sett i år men lågmälde Chardy saknar fortfarande jämnheten som krävs för en plats bland de 15-20 främsta. Tideman coachade Thomas Johansson då denne i Australian Open 2002 tog Sveriges senaste Grand Slam-titel i singel.
•Joakim Nyström, assisterande DC-kapten som kommer att resa 20 veckor med spelare från akademin Good to Great och 13-15 veckor med 22-årige österrikaren Dominic Thiem. Han har i år tagit tre ATP-titlar och klättrat från 39 till 20 på rankningen.
•Johan Örtegren. Tog i september över som Grigor Dimitrovs coach efter Roger Rasheed som i sin tur efterträdde Mikael Tillström i samband med 2013 års If Stockholm Open. Örtegren kommer att dela tränarsysslan med argentinaren Franco Davin (Juan Martin del Potros förre tränare) och tanken är att båda ska resa med Dimitrov under första halvåret. Den tekniskt skicklige bulgaren fick i år en reaktion efter framgångarna 2014 och infriade inte alls de högt ställda förväntningarna.
•Thomas Högstedt ska försöka hjälpa 2014 års stjärnskott Eugenie Bochard att hitta tillbaka till toppen. Kanadensiskan har i ännu högre grad än Dimitrov fått uppleva hur svår säsongen efter ett stort genombrott är.
•Mattias Arvidsson är liksom Örtegren en doldis utanför tenniskretsen men gör i det tysta ett fantastiskt bra jobb med överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson.
Lägg därtill Davis Cup-lapten Fredrik Rosengren som kommer att lägga stort fokus på Sverigeettan Elias Ymer och Fed Cup-kapten Lars-Anders Wahlgren som under hösten fanns med Rebecca Peterson under hennes framgångsrika USA-turné.
Utan alla dessa coacher hade det varit ganska tyst om Sverige på tenniscirkusen. Inte en enda svensk är etablerad på ATP-touren och Johanna Larsson är enda svenska med en säker plats på WTA-touren.
Under 2016 skulle det vara önskvärt om vi fick anledning att prata mer om svenska spelare än om svenska coacher.

tisdag 15 december 2015

Edberg utesluter (nästan) fortsättning som coach

Stefan Edberg. Foto: Arne Forsell

Stefan Edberg har lagt coachkarriären på hyllan – med all sannolikhet för gott.
– Det är till 99,9 procent säkert, säger Edberg till Challenge.
Förra veckan kom nyheten att Edberg och Roger Federer bryter samarbetet efter två framgångsrika säsonger tillsammans.
– Det har varit en fantastisk tid och jag hade en mycket hedersam uppgift, säger Stefan som inte haft en tanke på att bli coach på ATP-touren då Federer hörde av sig i december 2013.
Toppspelarna har nu gjort klart med sina team för 2016 men åtminstone några av dem lär byta coach under nästa säsong. Den som då vill ha Stefan Edberg med i teamet kommer alltså att bli besviken.
Istället för en plats i rampljuset på Wimbledon, US Open och tenniscirkusens övriga storturneringer kommer Stefan Edberg att fokusera på talangerna på utvecklingscentret Ready Play Tennis Academy i Växjö.
Verksamheten drivs av Edberg, exproffset Magnus Larsson och tidigare Davis Cup-kaptenen Carl-Axel Hageskog. Tillsammans med Linnéuniversitetet, Växjö kommun och Svenska tennisförbundet görs sedan ifjol en satsning som erbjuder ungdomarna möjligheten att kombinera elitidrott med akademiska studier.
– Jag råder definitivt unga spelare att kombinera sin tennissatsning med studier. Om man sedan gör det här hos oss, på college i USA eller på annat sätt spelar ingen roll, säger Stefan och fortsätter:
– Det viktiga är att man har något att falla tillbaka på om tennisen inte blir vad man hoppas. Att känna den tryggheten kan också påverka tennisspelandet positivt.
Då Stefan Edberg 1996 avslutade sin karriär – efter bland annat sex Grand Slam-titlar i singel och 72 veckor som världsetta – bildade han en stiftelse till förmån för unga svenska talanger. Varje år utdelas stipendier till spelare som också bjuds in att träna med Edberg.
–Det är ett sätt för mig att ge tillbaka till svensk tennis, säger han.
*


Va!!?? En kvinna har utsetts till 2015 års främsta idrottare


Att Sports Illustrated utsett Serena Williams till Årets Idrottare är anmärkningsvärt.
Inte för att Williams inte skulle vara värd utmärkelsen – för det är hon naturligtvis.
Utan för att hon är kvinna.
Det är bara att sätta kors i taket.
Sedan Sports Illustrated 1954 började att dela ut priset är det nämligen endast tre kvinnor i individuella idrotter som fått äran utan att dela priset med en man.
Först var tennisstjärnan Chris Evert 1976 och sju år senare tilldelades friidrottaren Mary Decker utmärkelsen.
Under de 61 år priset delats ut har det förärats kvinnliga idrottare vid bara nio (!) tillfällen.
Den ojämna fördelningen är förstås ingen tillfällighet. Utan att ha gått igenom listan på tänkbara pristagare år för år vågar jag påstå att snedvridningen säger mer om juryns syn på herr- kontra damidrott än om något annat.
Samtidigt ger det förstås Serena Williams anledning att sträcka på sig lite extra.




söndag 13 december 2015

"Pim-Pim" störste förlorare då han nobbade SM-finalen

Joachim "Pim-Pim" Johansson

Tidigare världsnian Joachim "Pim-Pim" Johansson lyste med sin frånvaro då hans klubb Salk i går förlorade SM-finalen.
Ändå spelade "Pim-Pim" tennis i går. Men han valde att göra det i en uppvisningsmatch i Sundbybergs Rackethall...
Hans frånvaro i SM-finalen är ett bakslag för både Salk och för Elitserien men i mina ögon är ”Pim-Pim” den störste förloraren.
Det här ger hans belackare ytterligare argument i påståendet att Joachim Johansson gör vad som är bäst för honom och att han sätter jaget före laget.
Så är det utan tvivel i detta fall och sen kan man vrida och vända på saken hur mycket som helst.
Jag pratade nyss med ”Pim-Pim” som bestämt hävdar att han under inga omständigheter hade kunnat spela lördagens SM-final i Malmö mot Fair Play. ”Pim-Pim” har dragits med ett virus i 2.5 veckor och har inte kunnat träna de senaste tio dagarna.
Samtidigt betonar han att det inte var sjukdomen som fick honom att avstå SM-finalen.
Han valde alltså bort den för att spela uppvisningen.
Även om en uppvisning inte är tillnärmelsevis lika krävande som en tävlingsmatch skulle ”Pim-Pim” ha förstått vilka signaler hans beslut sänder ut.
Inte heller att ”Pim-Pim” redan tidigare flaggat för att han skulle avstå en eventuell SM-final för att spela uppvisning ser jag som ett bra skäl till att verkligen utebli när SM-finalen blev verklighet för Salk.
Okej, då hade ”Pim-Pim” istället tvingats tacka nej till arrangören av uppvisningsmatchen i Sundbyberg dit det på lördagskvällen kom runt 50 åskådare för att se ”Pim-Pim” spela mot Fred Simonsson.
Men jag tror nog att arrangören där hade haft överseende med om Joachim Johansson bett att få skjuta på uppvisningen eftersom hans klubb var i SM-final.
Hur ”Pim-Pim” än valt hade någon blivit besviken och det finns kanske många som tycker att han gjorde rätt val som ställde upp den uppvisning han tackade ja till redan för två månader sedan.
Jag menar alltså att han tog ett beslut som slår tillbaka mot honom själv.
Samtidigt är jag fullt medveten om att ”Pim-Pim” inte har någon plikt att spela Elitserien och att hans klubb inte kan ställa sådana krav på honom eftersom han som exproffs inte ingår i klubbens satsning.
Då ”Pim-Pim” just här på Challenge avslöjade att han skulle spela i årets Elitserie - Pim-Pim överraskar igen - gör comeback i Elitserien - kom det mängder av positiva reaktioner och nyheten fick stort genomslag.
”Det ska bli fantastiskt kul och jag hoppas kunna tillföra lite både på och utanför banan” sa ”Pim-Pim bland annat.
Han förband sig inte att spela alla matcher utan uttryckte till och med tveksamhet till hur mycket han skulle orka.
Han blev en krydda och har bidragit till Salk:s finalplats.
Ändå blir slutintrycket negativt.
Även om ”Pim-Pim” enligt egen utsago inte hade kunnat spela SM-finalen på grund av sjukdom skulle hans närvaro på bänken bakom Sverigeettan Elias Ymer och de andra Salk-spelarna visat att Joachim ”Pim-Pim” Johansson verkligen sätter laget före jaget.
Med det skulle ”Pim-Pim” ha gett sina belackare svar på tal.
Han valde att avstå den möjligheten.
Tyvärr men ändå föga förvånande.
*
Fotnot 1: "Pim-Pim" har regerat starkt på artikeln och vi har hörts av på telefon några gånger under dagen. Han säger att han inte uteblev från finalen på grund av sjukdom utan därför han åtagit sig uppdraget att spela en uppvisningsmatch. Med anledning av detta påpekande har jag ändrat artikeln på ett par ställen. På frågan om han var frisk nog att spela SM-finalen vidhåller "Pim-Pim" sitt nej.
Fotnot 2:  "Pim-Pim" utvecklar på sin hemsida förklaringen till beslutet att spela uppvisning istället för SM-final. Gällande mitt elitseriedeltagande 2015




Superlativerna räcker inte till för att beskriva Fair Play TK

Lagkaptenen Jörgen Windahl med bucklan och spelarna bakom SM-guldet

Vad mer kan man skriva om fantastiska Fair Play TK som inte redan har skrivits?
Malmöklubben är så dominant i svensk tennis att vi kommit till den där gränsen då Fair Plays eventuella bakslag kommer att få större uppmärksamhet än framgångarna.
Inför drygt 500 åskådare besegrade Fair Play i går Salk med 4-2 i SM-finalen. Pablo Figueroa, Isak Arvidsson, Ervin Eleskovic, Daniel Windahl och de danska förstärkningarna Frederik Nielsen och Martin Pedersen tog  tillbaka det SM-guld som Fair Play efter tre raka triumfer ifjol förlorade till då hårdsatsande Upsala TK.
Nykomlingen Solna TK var enda klubb som lyckades besegra Fair Play i grundserien, lägg därtill att Cornelia Lister & Co gick obesegrade igenom damernas Elitserie och Fair Plays suveränitet understryks ytterligare.
Stort Grattis till alla spelare, ledare och tränare!
Under seriens gång har debatten om Elitseriens framtid väckts till liv här på Challenge. KLTK:s sportchef Rickard Billing lyfte frågan att svensk tennis kanske skulle tjäna på om pengarna som läggs på Elitserien satsas på något annat med Solna TK:s sportchef PO Lindqvist menar att Elitserien har en viktig funktion att fylla.
Många läsare har hört av sig med synpunkter och förslag på vad som bör göras och jag hoppas att debatten fortsätter.
Senare i dag: Han gjorde ett val som upprör.

lördag 12 december 2015

40 år efter Bragden hyllades de svenska DC-hjältarna på centercourten där det hände

Ove Bengtson, Björn Borg, KLTK:s ordförande Marcus Wallenberg, Birger Andersson och Rolf Norberg. Foto: Alma Vestlund.

Vi svenskar är överlag dåliga på att hylla våra gamla idrottshjältar.
Men inget ont som inte har något gott med sig:
De gånger det ändå sker blir extra speciella och minnesvärda.
Som på fredagskvällen i Kungl.Tennishallen där Björn Borg, Ove Bengtson, Birger Andersson, Rolf Norberg och framlidne DC-kaptenen Lennart Bergelin hyllades.
Varför?
Jo, därför att det är 40 år sedan kvintetten förde fram Sverige till slutseger i Davis Cup för första gången. Hur märkligt det än kan låta hade jubileet passerat obemärkt om det inte varit för KLTK.
Med generalsekreteraren Mats Låftman som initiativtagare bestämdes att klubben skulle arrangera en hyllningsfest för de gamla hjältarna. På fredagskvällen intog 160 gäster borden nere på centercourten där Björn Borg i december 1975 säkrade Sveriges seger då han slog in matchbollen mot Tjeckoslovakiens största stjärna Jan Kodes.
Då Björn under kvällen fick ta emot Internationella Tennisförbundets (ITF:s) utmärkelse för sina förtjänstfulla insatser i Davis Cup möttes han en av flera minuter lång stående ovation. Det var en sådan där spontan reaktion som gav både gåshud och en och annan tår i ögonvrån.
Björn Borg är van att hyllas men det sker oftare i utlandet än hemmavid och jag är säker på att den här kvällen värmde honom lite extra.
Tänk förresten, Björn fyllde 19 år 1975 och spelade med en enorm press på sig eftersom alla förväntade sig att han skulle vinna båda sina singlar och det trots att ett antal av motståndarna var av bästa märke. Vad ingen visste då var att Björn redan två år tidigare åkt på vad som skulle bli hans tredje och sista förlust i en DC-singel. Efter den vann han 33 DC-singlar i följd.
Men han kunde ändå inte göra allt jobb själv. Den där sommaren för 40 år sedan blev Birger Andersson ”Bragd-Birger” med hela svenska folket då han mot alla odds besegrade tysken Karl Meiler och spanjoren Jose Higueras i avgörande matcher. Ove Bengtsson var en stark dubbelspelare som kompletterade Borg i flertalet dubblar och Rolf Norberg ryckte in vid Bengtsons sida då Björn hade haft ett mycket tufft schema inför matchen mot tyskarna.
Lagkaptenen Lennart Bergelin var lika respekterad som älskad av spelarna och även om ”Labbe” inte längre finns bland oss gjorde han ändå det på något sätt denna kväll då han bland annat tilldelades ITF:s Davis Cup-utmärkelse postumt.
Det är viktigt att hylla våra idrottshjältar. Visst, där finns Idrottsgalan och Fotbollsgalan men dessa fokuserar ju främst på dagens stora stjärnor. Vem har varit bäst just det här året?
Att komma ihåg de gamla stjärnorna, de som en gång gjorde alla svenskar mäkta stolta och som utgör en stor del av Sveriges fantastiska idrottshistoria är minst lika viktigt.
Så: Tack, KLTK!

onsdag 9 december 2015

Edberg har förlängt Federers tid i yttersta världstoppen

Kan vara helnöjd med sin insats. Foto: Arne Forsell
Stefan Edberg kan med stolthet se tillbaka på sina två år som Roger Federers coach.
Det är inte bara schweizarens resultat utan även hans nygamla och effektivare spelstil som visar att Edberg gjort ett imponerande jobb.
Natten mot idag meddelade Edberg och Federer att deras samarbete bryts och det skedde med ett utbyte av hedersbetygelser som visar på stor ömsesidig respekt, inte bara i yrkesrelationen utan även på det personliga planet.
Jag minns hur hemlighetsfull Stefan var då han i slutet av 2013 kom hem efter en träningsvecka med den 17-faldige Grand Slam-segraren. Det var ju inte så att västerviksonen basunerade ut att världens genom tiderna bäste spelare bett om hans hjälp utan istället fick jag mer eller mindre dra det ur honom.
Det i sig var i och för sig inte så väldigt märkligt eftersom Stefan Edberg alltid haft en låg och ödmjuk profil men den här gången var det som om han inte var riktigt säker på att han var mogen uppgiften.
Stoltheten över att ha blivit tillfrågad av just Federer tycktes blandad med en oro över att inte bli den förstärkning som schweizaren hoppades.
Men det blev han.
Det dröjde inte lång tid innan Roger Federer visade upp det offensivare spel som var nödvändigt för att hålla sig kvar i toppen och för att utmana Novak Djokovic och Rafael Nadal om de tyngsta titlarna. Det var just i tungviktsmötena mot dem som Federer gång efter annan kommit till korta på grund av att han hamnade för långt bak i banan.
Att han kan spela serve/volley visade Federer under sina första år på touren. Nu handlade det om att hitta tillbaka till spelstilen så långt som det var möjligt i en tid då underlag och bollar blivit extremt långsamma. Det ger baslinjespelarna en enorm fördel samtidigt som serve/volleyspelarna missgynnas i motsvarande grad.
Därför finns inga utpräglade serve/volleyspelare av den sort som Stefan Edberg själv är en av de finaste representanterna för. Men under hans ledning har Federer blivit precis så offensiv som det överhuvudtaget är möjligt och volleyn är bättre ("Men den blir aldrig lika bra som Stefans" har Federer sagt).
Deras samarbete var tänkt att löpa över 2014 men det blev en fortsättning även i år och resultaten under de två åren talar för sig själva:
•Federer har klättrat från sjätte till tredje plats (han var tvåa under en tid) på världsrankningen.
•Han har tagit elva titlar och varit uppe i ytterligare elva finaler, tre av dem i Grand Slam.
Nu går de skilda vägar.
Federer har anlitat kroaten Ivan Ljubicic som för några veckor sedan bröt med kanadensaren Milos Raonic.
Edberg då?
Han hade inte haft en tanke på att bli coach då Roger Federer hörde av sig för två år sedan men kände att han inte kunde tacka nej just eftersom det var Federer som frågade.
Att många spelare kommer höra av sig till Stefan Edberg nu råder ingen tvekan om.
Frågan är vem som ska kunna få honom att tacka ja.

måndag 7 december 2015

IPTL är rena dunderkuren för tennisens girigbukar


Världsettan Serena Williams är tillbaka på banan och spelar nu en penningstinn uppvisningsturnering.
Det kan tyckas märkligt eftersom den 34-åriga amerikanskan på grund av skada och trötthet beslutade att avbryta sin säsong efter US Open i september.
Men det är faktiskt inte så anmärkningsvärt som det kan verka.
De enorma summor hon och de andra stjärnorna drar in i jippoturneringen tycks nämligen hjälpa mot skador, utbrändhet, speltrötthet och allt annat som i övriga fall får spelarna att hoppa av turneringar på WTA- eller ATP-touren.
Ja, för tennisens många girigbukar verkar tjocka dollarbuntar fungera som rena dunderkuren.
Jippot Williams nu medverkar i heter International Premier Tennis League (IPTL) och även om namnet kan ge sken av något annat finns där ingen sportslig status.
Det finns däremot i de WTA-turneringar Williams lämnat återbud till under hösten och då i synnerhet i WTA-slutspelet i Singapore där världsettans frånvaro resulterade i ett kraftigt bakslag för slutspelet och för damtennisen i stort.
Williams, Sjarapova, Federer och Nadal spelar IPTL och har liksom många av de andra spelarna riktat kritik mot att säsongerna på ATP och WTA-touren varit för långa.
Tourledningarna har valt att korta säsongerna men fick inte igenom sitt motkrav att spelarna då skulle förbinda sig att inte spela uppvisningsturneringar under uppehållet.
På ett sätt är det naturligtvis självklart att tennisstjärnorna precis som alla andra har rätt att göra vad de vill på sin semester.
Men när redan ofantligt rika stjärnor väljer att jobba extra på sin ledighet får de leva med att deras snack om långa säsonger och pressade scheman avfärdas som ogrundat gnäll.




söndag 6 december 2015

Låt Fair Play visa vägen till hur Elitserien ska få ett lyft

Överlägsna Fair Play-spelare jublar. Foto: Senad Honic

Fair Plays inte bara försvarade SM-guldet – laget gjorde det dessutom i utklassningsstil.
Dagens 5-1 i finalen mot överraskningen GLTK satte pricken över i:et på en imponerande segersvit som visar att malmöklubben - där också herrlaget är i final - står i en klass för sig.
Laget tappade bara tre set i finalen dit Patricia Mayr-Achleitner kallats in som förstärkning. Österrikiskan – rankad 70 för sex år sedan och nu 556 på listan – spelade förstasingeln och noterades för hemmalagets enda förlust.
I grundserien var Näsby Park och GLTK enda lag som undkom med hedersamma förluster 2-4-förluster och i övrigt handlade det om idel 6-0-segrar för Fair Play.
Holländskan Chayenne Ewijk har vunnit samtliga sina sex singlar och Cornelia Lister har 7-1 i singelfacit och 8-0 i dubbel. Sju av dubbelsegrarna har kommit tillsammans med Sandra Roma, paret har tappat bara ett set och besegrade bland andra Helsingborgs stjärnduo Johanna Larsson/Sofia Arvidsson i raka set.
Det finns ännu fler sätt att beskriva Fair Plays imponerande styrka men ovanstående räcker väl för att tennis-Sverige ska göra som guldlaget på bilden: lyfta på hatten.
Fair Play är på många punkter ett ledande föredöme i svensk tennis. Där finns en mycket bred ungdomsverksamhet och ett nära samarbete med näringslivet från vilket 130 företag ingår i Fair Plays nätverk. Ingen annan klubb satsar lika hårt på att marknadsföra sig själv och Elitserien och när dess framtid nu diskuteras hoppas jag att Fair Plays driftige klubbchef Janne Immonen får en nyckelroll.
Det är oerhört många som mejlat och ringt om inslaget ”Har Elitserien en framtid eller är det dags att begrava den?"  - Se inslaget här– och flertalet av de som hört av sig menar att Elitserien är värd att bevara.
Många har lagt till : ”Men fler klubbar måste satsa på serien för att den ska ha hög status”.
Mitt förslag: Tillsätt en kommitté - ”Så ska Elitserien lyfta”är väl lämpligt arbetsnamn på uppdraget - med Janne Immonen som ordförande.
Till sist: Stort Grattis, Fair Play.

Sverigeettan Elias Ymer med i SM-finalen mot Fair Play

Sverigeettan Elias Ymer ser fram mot SM-finalen i Malmö

Sverigeettan Elias Ymer spelar lördagens SM-final borta mot Fair Play.
Det beskedet lämnade han till Challenge sedan Salk på lördagen säkrat en finalplats.
Däremot får Salk klara sig utan Mikael Ymer som åker till Schweiz för att träna med världsfyran Stanislas Wawrinka.
Hur det blir med Joachim ”Pim-Pim” Johanssons medverkan är fortfarande oklart.
Salk hade i praktiken säkrat andraplatsen i serien redan före lördagens avslutande omgång som bjöd på desto större dramatik i bottenstriden.
Då KLTK fixade nytt kontrakt genom 6-0 hemma mot regerande mästaren Upsala TK stod det klart att UTK eller Helsingborg skulle följa redan avsågade Lidköping ner i division I.
Johan Settergren och hans lagkamrater i UTK åkte efter matchen mot KLTK till Salk-hallen och följde den dramatiska avslutningen mellan hemmalaget och Helsingborg.
Förutsättningarna: HTK måste vinna för att hålla sig kvar.
Hemmalaget saknade Joachim ”Pim-Pim” Johansson och då såväl Elias Ymer som Milos Sekulic ställdes över i singlarna ökade HTK:s hopp. Laget ledde också med 3-2 och Oscar Forsell hade ett jätteläge att tvinga fram ett matchtiebreak i andrasingeln mot Lucas Renard. Forsell hade 5-2 i andra set men vek ner sig rejält och drabbades också av ett nästan övertydligt feldomslut i viktigt läge.
Helsingborg gör alltså Lidköping sällskap ur serien.
Om UTK åkt ur hade klubben säkert varit djupt besviken på att Salk satte Elias Ymer och Sekulic på bänken i singlarna. Men Uppsalaklubben hade nog ändå gjort bäst i att hålla inne med kritiken – man ska ju inte kasta sten i glashus och UTK:s lag har varit av mycket skiftande kvalité i serien.
Fair Play då? Ja, det ansågs redan på förhand givet att laget skulle ta en finalplats och skåneklubben har en så dominant ställning på många plan i svensk tennis att eventuella bakslag uppmärksammas mer än de många framgångarna.
Det är naturligtvis en otacksam sits för Fair Play som i eftermiddag tar emot GLTK i finalen på damernas Elitserie. Cornelia Lister och hennes lagkamrater hade fem 6-0-segrar i grundserien medan finalmotståndaren GLTK bjöd på mycket hårt motstånd vilket gör att utgången i eftermiddag är långtifrån given.
Skulle det stå 3-3 blir det inte som tidigare set- och gameräkning utan avgörandet sker istället i ett matchtiebreak i dubbel.





fredag 4 december 2015

Förbundets sportchef ryter i: "Jag tycker det är för jävligt"


Johan Sjögren betonar vikten av dubbel
Svenska tennisförbundets planerade dubbelläger i december ställs in.
Orsak: för många återbud.
– Jag tycker det är för jävligt, dubbeln är oerhört viktig för spelarnas utveckling och för våra landslag, säger sportchefen Johan Sjögren till Challenge.
Det är bara att hålla med honom men det verkar som om alltför många unga spelare och deras tränare inte inser dubbelns värde. 
Att sportens största stjärnor endast sporadiskt spelar dubbel sänder en signal som lätt misstolkas och som inte säger ett dyft om hur mycket dubbel toppnamnen spelade under junioråren.
Trots att det står utom allt tvivel att dubbelträning utvecklar även singelspelet är det många juniorer som rycker på axlarna åt spelformen.
Senaste exemplet på det: Förbundet hade för avsikt att i december hålla två dubbelläger, ett för killarna och ett för tjejerna. Lägren skulle bekostas genom medel ur Pirres dubbelfond och rutinerade och meriterade dubbelspecialisterna Robert Lindstedt och Johan Brunström var taggade inför uppgiften att dela med sig av sitt kunnande till killarna. På samma sätt kände exproffset och nya assisterande Fed Cup-kaptenen Åsa Svensson inför lägret med tjejerna.
Sex killar och åtta tjejer var inbjudna men då bara ett fåtal av dem tackade ja ställs lägren in.
Några återbud beror på att spelarna väljer att tävla utomlands den aktuella veckan och det är förstås inget att säga om. Andra har tackat nej av mer svårförståeliga skäl.
Hur som helst gör förbundet nya försök 2016 då fyra dubbelläger är inplanerade.
Eftersom alla inte riktigt verkar ha förstått är det nog säkrast att Johan Sjögren är övertydlig i vad som står på programmet under träningslägren.
Då finns  det åtminstone ingen risk för att fler spelare ska lämna återbud med samma förklaring som en av de inbjudna till decemberlägret gjorde:
”Jag kan inte. Jag ska träna då”.

torsdag 3 december 2015

Rätt av Ymer ta kliv tillbaka för att fortsätta vägen framåt


Efter ett åtta månader långt äventyr med spansk coach och med basen i Barcelona har Elias Ymer hittat hem igen.
Det gynnar både honom och svensk tennis.
Elias tid med Galo Blanco har absolut inte varit bortkastad. Men vi ska komma ihåg att framgångarna Elias nått under 2015 inte varit resultatet av ett quick fix från Blanco utan framför allt frukten av de föregående årens slit på Good To Great.
Jag blev både förvånad och bekymrad då Elias bröt upp från GTG. Där hade han utvecklats stadigt och i en takt som lovade gott för framtiden.
Men det var som om det inte räckte för honom. I sin iver att nå toppen försökte Elias hoppa över några trappsteg och det är fullt förståeligt att en ung och hungrig talang inte vill lyssna till dem som talar om vikten av tålamod och att skynda långsamt.
Det viktiga är att den unge talangen så småningom själv kommer till insikt.
Det är precis vad Elias gjort.
Han tar ett steg tillbaka i syfte att komma framåt. Det åtta månader långa äventyret fick honom att i högre grad än tidigare värdesätta trygghet och trivsel.
Det visas inte minst av att han vill ha sin ungdomstränare Dan Eklund med i det nya team där Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren blir huvudansvarig.
Fortfarande saknas pengar för att säkerställa Eklunds medverkan och jag hoppas innerligt att saken får en snabb lösning. Alla i svensk tennis har – om än i olika grad och av olika anledningar – intresse av att Sverigeettan får så bra uppbackning som möjligt.
Att Svenska tennisförbundet omfördelar sina resurser för att Rosengren ska kunna ägna mycket tid åt Elias Ymer - som kommer att ha sin hemmabas i Salk - väcker säkert ont blod i vissa kretsar. Det är ju alltid några som känner sig förbigångna och svikna. ”Varför får han men inte jag?”
Om det vimlat av stora svenska talanger hade det absolut funnits fog för invändningar men så är ju inte fallet och den som är kritisk mot förbundets upplägg kan ju då säga vem eller vilka som skulle prioriteras istället för Elias Ymer.
Med det inte sagt att upplägget på sikt är optimalt vare sig för Elias själv eller för förbundet.
Men det är bästa lösning för den närmaste framtiden och kan nu en eller flera sponsorer finansiera Dan Eklunds medverkan i teamet får svensk herrtennis största stjärna den trygghet och den arbetsro som han behöver.



onsdag 2 december 2015

Solnas sportchef: "Elitserien inspirerar otroligt många"


Närmare 400 åskådare, härlig stämning, bra spel och dramatiska matcher.
Ikväll visade sig Elitserien i tennis från sin bästa sida då anrika Salk tog emot heta nykomlingen Solna TK (3-3).
Sverigeettan Elias Ymer imponerade stort i sin singel och de få juniorer som var på plats tog förhoppningsvis intryck av Elias totala fokusering. Exproffset Filip Prpic trotsade en skada för att hjälpa sitt Solna och det värmde verkligen i hjärtat att se och höra då han skrek ut glädjen efter sin  seger.
Det här var ett prestigefyllt derby med mycket känslor och ja, som idrott är när den är som bäst.
Såg det ut så här lite oftare eller om klubbarna lyckades lika bra med att skapa starka evenemang som Fair Play och Lidköping gjort under åren hade debatten om Elitseriens framtid förmodligen inte ens tagit fart.
Men det har den. Förra veckan gav KLTK:s sportchef Rickard Billing här på Challenge sin syn på saken.
Här Solna TK:s sportchef P O Lindquist ( i inslaget sägs att Joachim "Pim-Pim" Johansson skulle spela derbyt men han tvingades lämna återbud på grund av skada)


Här är Ymers nye coach: Davis Cup-kapten Rosengren


Ymer och Rosengren samarbetar
Sverigeettan Elias Ymer har klart med ny coach.
Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren blir huvudansvarig coach för 19-åringen som kommer att ha sin bas i stockholmsklubben Salk.
- Jag är mycket tacksam över supporten jag får, säger Elias.
Går allt enligt planerna kommer även hans ungdomstränare Dan Eklund att få en betydande roll i teamet.
Efter bara åtta månader bröt Elias Ymer och hans spanske coach Galo Blanco samarbetet för några veckor sedan.
Fredrik Rosengren övertar inte Blancos roll som Ymers private coach utan är fortsatt anställd av Svenska tennisförbundet och kvar som förbundskapten.
–Jag har huvudansvaret för Elias 365 dagar men det är inte detsamma som att jag är med honom hela tiden, säger Rosengren.
 Hur ser upplägget ut?
– Elias kommer att ingå i förbundets satsning och i den omfördelar vi resurserna. Jag kommer att resa ensam med Elias under ett antal veckor och i övrigt kan han vara med i de gruppaktiviteter som förbundet har. Så totalt är jag med honom i runt 140 dagar, säger Rosengren.
Övrig tid då?
– Då är det tänkt att Dan Eklund ska vara med honom och Salk blir Elias bas för hemmaträningarna.
Ymer har under säsongen klättrat från 228 till 137 på rankningen, han kvalade in till årets fyra Grand Slam-turneringar och framgångarna har lett till större uppmärksamhet än de skulle ha gjort om inte svensk herrtennis varit svältfödd på just framgångar.
Samtidigt som det gett svensk tennis och Elias värdefull pr förvandlades hans vardag. Från att tidigare ha fört en relativt anonym tillvaro befann han sig plötsligt i rampljuset. Ovanpå det kom ökade förväntningarna som från vissa håll var löjligt högt uppskruvade.
– Elias har gått från att vara en talang till att bli svensk tennis stjärna och det innebär en omställning i allt runt omkring. Det blir för mycket ståhej om saker utanför själva tennisen och är inte lätt att hantera för en 19-åring, säger Rosengren.
Nu handlar det om att inrätta Elias tillvaro efter den nivå på vilken han befinner sig och DC-kaptenen betonar vikten av struktur.
– Vi måste höja kvalitén på träningarna. Det ska bli bättre intensitet och fokusering. Han älskar att köra hårt men man måste göra det varje gång, dag ut och dag in. Det finns ingen annan väg och det är Elias medveten om. Nu handlar det om att också göra det.


Bröderna Ymer bäddar för publikfest i stekhett derby

Sverigeettan Elias Ymer sätter extra färg på kvällens derby

Först: Grattis till Fair Play och GLTK som gör upp om SM-guldet i damernas Elitserie.
Finalparet blev klart efter tisdagens avslutande omgång i serien och tänk, där tog Fair Play sin femte 6-0-seger för året.
Cornelia Lister och hennes lagkamrater har 38-4 i matchfacit – två av förlusterna kom just mot finalmotståndaren GLTK.
I herrarnas Elitserie återstår två omgångar och ikväll bjuds det på två toppmatcher: Serieledande Fair Play mot regerande mästaren och tabellfyran Upsala TK samt tabelltrean Salk mot tvåan Solna TK.
Som gammal Salk:are och boende i Solna är det väl kanske naturligt att jag ser fram mot just den matchen lite extra. Men kolla in förutsättningarna och håll med om att matchen verkligen sticker ut och har alla möjligheter att locka storpublik:
•Salk har i sitt lag bland andra överlägsne Sverigeettan Elias Ymer, hans bror Mikael och tidigare världsnian Joachim ”Pim-Pim” Johansson – wow! Bröderna Ymer är de klart hetaste namnen i svensk herrtennis och mycket talar för att Davis Cup-laget redan nästa år kommer att byggas just runt dem.
•Heta nykomlingen Solna är tennisens svar på Åshöjden och har på fyra år gått från division IV till Elitserien. Det är mångas förtjänst men utan Robin Borgs och P O Lindquists oerhört starka engagemang i klubben hade det inte gått.
•Det ligger stor prestige i matchen mellan den anrika storklubben och den fräcka uppstickaren från förorten – det inte minst eftersom Solna TK:s lagkapten P O Lindquist i många år var tränare i just Salk. Kort, lite förenklat och mycket diplomatiskt uttryckt kan man säga att Lindquists uppbrott från Salk delvis berodde på att han och personer i klubbledningen hade helt olika syn på hur verksamheten i en klubb ska bedrivas.
Ja, det behövs alltså inte läggas några vedträn på brasan för att göra kvällens match mycket het.

måndag 30 november 2015

Självskriven Bragdmedaljör - men juryn överraskar ibland


Björkman kan ge Murray träningspass framför tv:n

Dagens SvD
Britternas långa väntan på en Davis Cup-titel är över.
Allt tack vare en skotte.
Världstvåan Andy Murray är hela örikets stora idrottshjälte efter Storbritanniens finalseger borta mot Belgien.
Om inte förr så borde även alla de engelska tennissnobbarna nu ta Murray till sitt hjärta. En del gjorde det redan då Murray för två år sedan blev förste brittiske Wimbledon-segrare på 77 år. Men det fanns fortfarande de som inte ville ta den hetlevrade stjärnan från Dunblane till sitt hjärta.
Murrays uttalande ”Jag hejar på alla lag utom England” inför fotbolls-VM 2006 retade upp många och hans popularitet sjönk i många kretsar då han i förra höstens folkomröstning uttryckte sitt stöd för sidan som röstade för ett självständigt Skottland.
Det har ofta skämtats om att engelsmännen sett Murray som en av sina egna då han vunnit men efter förluster beskrivits som ”den där skotten” och även i skämt kan det ju finnas en del allvar.
Om tongångarna blir de samma efter DC-finalen får framtiden utvisa men Andy Murray kunde definitivt inte ha gjort mer för att vinna respekt och kärlek.
Fram till igår var John McEnroe och Mats Wilander enda två spelare som sedan Elitdivisionens införande 1981 vunnit samtliga sina åtta DC-singlar under en säsong. Nu har de sällskap av den 28-årige världstvåan som säkrade Storbritanniens första DC-titel sedan 1936 – den tionde totalt - då han inför de 13 000 åskådarna i Flanders Expo Arena i Gent besegrade hemmalagets etta David Goffin med 6-3, 7-5, 6-3.
Murray stabila spel i helgens två singlar och hans dominans i dubbeln imponerade stort men det är ändå hans attityd som gjort störst intryck på mig.
Normalt är han en gnällspik med negativt kroppsråk men här var det knuten näve och positiv inställning från första till sista boll.
Apropå den ja, den fantastiska matchbollen blev en bra sammanfattning på skottens stora krigarhjärta och efter den avgörande lobben sjönk Murray tårögd ihop på banan där han sekunderna senare låg underst i högen av jublande lagkamrater.
Det skulle inte förvåna om Murrays coach Jonas Björkman säger åt sin adept att inför nästa säsong ägna några timmar framför tv:n. Där kan Murray genom att se sina matcher i finalen få svart på vitt hur mycket större pondus och hur mycket mer mental styrka han utstrålade jämfört med hur det brukar se ut.
Förhoppningsvis innebär inte årets triumf att Andy Murray blir mätt på Davis Cup. Utan honom har britterna nämligen ett lag som skulle stå sig slätt i Elitdivisionen där Japan väntar i nästa års första omgång.
Många toppspelare pratar om att Davis Cup har stor betydelse för dem men det återspeglar sig inte i deras medverkan i den anrika turneringen. Vissa år går de – precis som Murray gjort i år – all-in för att få en Davis Cup-titel på meritlistan men när den väl är där stillas hungern.
Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD

söndag 29 november 2015

Idrottspsykologen ger hopp om bot mot gummiarmen


Jenny Edner
Mental styrka kan vara skillnaden mellan seger och förlust – inte bara för Federer, Williams, Djokovic, Sjarapova och de andra proffsen utan på alla nivåer.
Den där gummiarmen kan ställa till det rejät och har en tendens att komma tillbaka nästa gång vi står inför ett avgörande ögonblick.
Kan man då inte bli av med gummiarmen en gång för alla?
Challenge tar idag upp frågan med idrottspsykologen Jenny Edner som jag träffade i Salk-hallen där hemmalaget och gästande GLTK spelade oavgjort – ett resultat som räckte för att göteborgslaget i praktiken är klart för final mot regerande mästaren Fair Play. Inför sista omgången är GLTK en poäng före Tabergsdalen som avslutar mot obesegrade suveränen Fair Play medan GLTK avslutar mot Lidköping som i dag säkrade nytt kontrakt.



lördag 28 november 2015

Har Elitserien en framtid eller dags att begrava den?


Slutstriderna i årets Elitserie blir mycket spännande.
På damsidan är Fair Play obesegrat och med två omgångar kvar slåss Salk och GLTK om den andra finalplatsen. Lagen möts på söndagen i Stockholm.
Även i herrarnas Elitserie återstår två omgångar. Fair Play, Salk, heta nykomlingen Solna och regerande mästaren Upsala TK – så ser toppkvartetten ut. På onsdag tar Fair Play emot Upsala och i Salk är det bäddat för prestigematch då klubbens mångårige tränare P-O Lindquist återvänder – nu i rollen som Solna TK:s lagkapten.
Spännande – javisst.
Men är Elitserien viktig för svensk tennis eller skulle den gagnas av att pengarna lades på något annat?
Och är de utländska spelarnas medverkan bra eller dålig?  Det går självklart att förstå klubbar som ger blygsam ersättning till utländska spelare för att överhuvudtaget få ihop lag. Men att satsa stora pengar på utländska spelare i syfte att vinna serien? Är det viktigaste att ta SM-guld eller ska Elitserien främst utgöra en del i hemmaspelarnas utveckling?
Challenge har träffat KLTK:s sportchef Rickard Billing som här ger sin syn på saken och förhoppningsvis blåser liv i debatten om Elitseriens vara eller inte vara.


fredag 27 november 2015

Feststämning och oro inför helgens DC-final i Belgien

SvD idag
Terrorhotet mot Belgien sätter självklart sin prägel på helgens Davis Cup-final.
Spelarna har extra bevakning dygnet runt och de 13 000 åskådarna kommer att kroppsvisiteras vid insläppen på Flanders Expo Arena i Gent.
På grund av terrorhotet anlände Storbritanniens fixstjärna Andy Murray och hans lagkamrater till Gent ett dygn senare än planerat.
Sedan i måndags har de spelat in sig på grusbanan där britterna kan ta sin första Davis Cup-titel sedan 1936. Sker inte det får Belgien i sin första final sedan 1904 äntligen namnet inpräntat i en av idrottsvärldens mest kända segerbucklor.
Förhandssnacket kretsar främst kring världstvåan Andy Murray och de flesta tror att den 28-årige skotten måste vinna båda sina singlar och dubbeln i par med ett år äldre brorsan Jamie för att Storbritannien ska ta sin tionde titel.
Jag är ännu mer nyfiken på 20-årige Kyle Edmond. Han är rankad 100 och tog för några veckor sedan en Challenger-titel på grus i Argentina. Men han är omeriterad i större sammanhang – vunnit två av sina 14 matcher på ATP-touren - och gör DC-debut. Alla DC-debuter är intressanta eftersom det finns en stor ovisshet kring hur spelaren ska reagera. Många har klappat ihop mentalt under pressen att spela inte bara för sig själv utan också för sitt lag och sitt land.
Att debutera i en final ökar svårighetsgraden till en nivå att det förmodligen inte finns en spelare av likvärdig klass som skulle vilja vara i Edmunds kläder i helgen.
Å andra sidan kanske de avvundas honom efteråt. Genom åren har vi sett en rad doldisar som varit oskrivna kort inför en DC-match men som rest därifrån som firade nationalhjältar.
Edmund har absolut ingenting emot att belgarna valt grusunderlag och detsamma gäller Murray som i år har 15-1 i matchfacit på underlaget.
Den hetlevrade skotten har vunnit samtliga sex DC-singlar under året och kan bli tredje spelaren sedan World Groups införande 1981 med åtta singelsegrar.
Först var John McEnroe som 1982 förde fram USA till slutseger. I kvartsfinalen mot Sverige besegrade han Anders Järryd och efter en dramatisk maratonmatch även Mats Wilander. Året därpå var det just Wilander som vann samtliga sina åtta singlar men det räckte inte ända fram utan Sverige föll i bortafinalen mot Australien.
Belgisk tennis har under åren skördat stora framgångar – på damsidan. Världsettorna Justine Henin och Kim Clijsters överskuggade ständigt sina manliga kollegor och segrade i Fed Cup 2001 där laget fem år senare var uppe i ytterligare en final.
Finallaget i DC är till tre fjärdedelar identiskt med det som för tre år sedan spelade ner Sverige i division I. Kvar är nu 16-rankade David Goffin, Steve Darcis och Ruben Bemelmans. Den sistnämnde är överraskande nog uttagen i singel istället för Darcis som avgjorde semifinalen mot Argentina men varit borta på grund av skada sedan han tvingades bryta Stockholm Open.
Mycket talar ändå för att mer rutinerade Darcis får förtroendet om det blir en femte och avgörande match på söndag.
Båda lagen har haft hemmaplan i sina tre tidigare matcher under året match där belgarna inledde med seger mot ett Schweiz utan Roger Federer och Stanislas Wawrinka.
Intresset för finalen är enormt i de båda länderna men visst blandas feststämningen med oro för terrorattentat.
**
Belgiens väg till final: Schweiz 3-2 (h), Kanada 5-0 (h), Argentina 3-2 (h).
Storbritanniens väg till final: USA (h) 3-2, Frankrike (h), 3-1Australien (h) 3-2.
**
Idag: David Goffin-Kyle Edmund, Ruben Belemans-Andy Murray.
Lördag: Steve Darcis/Kimmer Coppejans-Andy Murray/Jamie Murray
Söndag: Goffin-Murray, Belemans-Edmund.
Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD