![]() |
Challenge tidigare idag Läs här |
Den bittra striden i tennisförbundets
styrelse ökar pressen på ordföranden Thomas Wallén.
Konflikten med styrelseledamoten
Cecilia Dahlman blir även under överskådlig tid en belastning för
den 61-årige göteborgaren. Att Dahlman lämnar styrelsen må vara
en lättnad för Wallén men innebär ändå inte att den bittra
fejden är historia.
De som tagit exproffsets parti lär
inte missa någon möjlighet att kritisera förbundsordförandens
tillkortakommanden och även Walléns anhängare och skaran neutrala
kommer se anledning att följa hans havanden och göranden lite extra
noga.
Så lär det bli till den dag han kan
presentera ett för svensk tennis lukrativt sponsoravtal.
Wallén hade räknat med att kunna visa upp ett sådant redan i oktober förra året men allt gick
inte i lås och har ännu inte gjort det. Ju längre tid som går
desto fler börjar tvivla på att Wallén ska leva upp till
tennis-Sveriges förhoppningar om att han ska bli välgöraren som
fixar de där sponsormiljonerna.
Även om den saken inte har någon som
helst koppling till Walléns strid med Dahlman så kommer denna att
ligga honom i fatet på alla områden – så länge han inte
levererar vad som förväntas av honom.
Sker däremot det är jag övertygad om
att konflikten snabbt glöms bort och att även de som nu eventuellt
redan börjat tvivla på Wallén känner tacksamhet för utgången av
striden mot Dahlman.
Utgången visar att ordföranden har
mycket stark uppbackning.
Valberedningens ordförande Petra
Tedroff berättade tidigare i dag på Challenge att Wallén har
hundraprocentigt stöd från regionerna och också stöd från
majoriteten i styrelsen.
Valberedningen gjorde naturligtvis helt
rätt i att inte försöka slå fast vem som bär störst skuld till
konflikten. Det hade nämligen varit ett Mission Impossible.
Valberedningens uppgift är att hitta de personer som medlemmarna
anser är mest lämpade att leda svensk tennis.
Inte heller jag tar ställning i
konflikten och orsaken är enkel: jag vet inte vem som gjort eller
sagt vad, vem som motarbetat den andre eller om Dahlman misstror
Wallén mer än vice versa.
Däremot står det utom allt tvivel att
svensk tennis riskerar att skadas av affären. Den som trodde att det
skulle bli arbetsro efter oroligheterna under Stefan Dahlbos
ordförandeperiod visar sig ha varit väl optimistisk.
Hur och i vilken omfattning sporten kan
ta skada är för tidigt att säga. Att näringslivet under ett antal
år haft lågt förtroende för svensk tennis styre är främsta
orsak till de blygsamma sponsorsintäkterna och inte minst med tanke
på historien skulle det vara förvånande om presumtiva sponsorer nu
inte känner viss oro för hur styrelsen fungerar.
Att samtliga tre kvinnliga ledamöter
lämnar sina uppdrag vid årsmötet i Jönköping är inte så
dramatiskt som det vid en första tanke kan tyckas och som en del
läsare vill göra gällande i kommentarer på nätet.
Såväl Annette Hedberg som Rebecka
Hjorth förklarar att deras beslut att inte ställa upp för omval
inte har med bråket att göra och att de meddelade valberedningen
långt innan konflikten nådde sin kulmen.
Så de som nu anstränger sig för att
göra detta till en genusfråga har konstruerat den själva men utan
grund att stå på. En sådan strategi slår bara tillbaka mot de som
använder den och gör mer skada än nytta i kampen för ökad
jämställdhet. Det finns ett antal kvinnliga styrelseledamöter som
under åren blivit överkörda just därför att de är kvinnor. Det
är mycket allvarligt. Men just för att ingen ska kunna rycka på
axlarna åt könsdiskriminering gäller det att fokusera på
problemet – inte komma med exempel som saknar all bäring eftersom
dessa ändå kan viftas bort med sakliga argument.
Ingen av de styrelseledamöter jag
talat med under dagen har ens antytt att det skulle handla om en
könsrelaterad konflikt utan konstaterar bara att Wallén och
Dahlmans samarbetssvårigheter hade blivit så stora att de inte gick
att överbrygga.
Frånsett den konflikten beskrivs
arbetsklimatet som bra och att det är högt i tak med respekt för
meningsskiljaktigheter.
Men Hjorts motivering - ”Det är
inte roligt längre” - till att inte ställa upp för omval väcker
ändå en del frågor.
Hjorth vill inte säga mer än just
”Det är inte roligt längre och då är det bättre att lämna
över till någon annan”. Eftersom hon suttit i styrelsen i sex år
kan det förstås ses som naturligt att glädjen försvunnit. Å
andra sidan: på årsmötet i april förra året fick hon en delvis
ny omgivning och att Hjorth meddelade sitt beslut till
valberedningen redan runt ett halvår efter årsmötet ger i alla
fall en fingervisning om att arbetsklimatet i den nya styrelsen inte
blev vad hon hade hoppats.
Då Wallén tillträdde som ordförande
betonade han vikten av att ha stora öron och att lyssna in vad
rörelsen tycker och tänker. Själv saknade han erfarenhet av
ideella ledaruppdrag och däri låg en av hans största utmaningar.
Efter det helt nödvändiga avskedandet
av generalsekreteraren Ulf Dahlström – han hade kostat förbundet
flera miljoner kronor varje år - blev Thomas Wallén arbetande
ordförande och hans dubbla roller ifrågasattes av vissa i
styrelsen.
”Att vara ordförande är ingen
enmansshow”, säger en styrelseledamot som menar att flera i
styrelsen under de första månaderna kände sig nästan överflödiga
men att situationen snabbt förbättrade.
En annan styrelseledamot håller med om
att mycket kretsat kring Wallén men tillägger : ”Det är
naturligt eftersom Thomas i praktiken också är gs och svensk tennis
ska skatta sig lycklig över att ha en ordförande som utan arvode
jobbar heltid för sporten”.
I samma stund som Wallén ställde
ultimatum att Cecilia Dahlman ska lämna styrelsen påbörjade
förbundsordföranden ett högt spel.
En stor del av Walléns
förtroendekapital ligger i att han är en energisk och framgångsrik
entreprenör med gott renommé i såväl tennis-Sverige som i
näringslivet.
Men så länge det inte genererar
intäkter till svensk tennis har dessa vitsord ingen praktisk
betydelse. Först när Wallén visar upp ett lukrativt sponsoravtal
lär han bli kvitt oket som striden mellan honom och Dahlman skapat.