Vem eller vilka ska lastas för att
Sverige för första gången förpassats till division II i Davis
Cup?
De som kommer på tanken att skylla på
DC-kapten Fredrik Rosengren gör det alldeles för lätt för sig.
Ändå hör jag ganska ofta kommentarer
om att Sveriges svaga DC-facit under de fyra senaste åren beror på
Rosengren.
Hur menar de som tänker så? Att
Rosengren på denna tid skulle plockat fram en eller ett par
världsstjärnor trots att spelarmaterialet inte har den potentialen?
Nej, i mina ögon handlar det om ett
kollektivt ansvar, från klubbnivå, vidare över regionerna och upp
till Svenska tennisförbundet.
Det bedrivs mycket bra arbete i många
klubbar där ungdomarna har kul tillsammans och får bra motion.
Men vad gäller att hitta och förädla
talanger finns på killsidan ett enormt stort utrymme till
förbättring. Någon sådan är inte i sikte så länge verksamheten
fokuseras på bredd och de gedigna elitsatsningarna – ska inte
förväxlas med tidigt specialisering - lyser med sin frånvaro.
Då Johan Brunström och Isak Arvidsson
nyss förlorade dubbelmatchen mot Jonathan Erlich och Dudi Sela (3-1)
var det svenska hoppet ute i ödeskvalet mot Israel. 0-3 i matcher
och en svensk setvinst är ett endast marginellt sämre resultat än
vad det fanns fog att tro på. Svensk herrtennis av i dag är inte
bättre än så här så det finns ingen anledning att prata om
fiasko.
Nästa år blir det division II-spel
och möte med Tunisien vars ankare Malek Jaziri är rankad 61. Bakom
32-åringen är det tunnare så visst finns det visst hopp om att
Sverige bryter den tre matcher långa förlustsviten och tar sin
första seger sedan oktober 2015 då Danmark besegrades i ödeskval.
*
I artikelserien om nedmonteringen av det svenska tennisundret skrev jag att 1997 års hemmafinal mot USA blev ett ekonomiskt fiasko. Så var det också. Men nämnas ska ändå att det var folkligt, festligt och fullsatt i Scandinavium eftersom biljetterna reades ut till klubbarna.
*
I artikelserien om nedmonteringen av det svenska tennisundret skrev jag att 1997 års hemmafinal mot USA blev ett ekonomiskt fiasko. Så var det också. Men nämnas ska ändå att det var folkligt, festligt och fullsatt i Scandinavium eftersom biljetterna reades ut till klubbarna.