Zlatan har satt spår i Ymer som också går sin egen väg

Elias är bestämd med vad han vill

Sverigeettan Elias Ymer är efter 6-2, 6-3 mot slovenen  Blaz Rola klar för kvalfinal i Paris.
Nu väntar spanjoren Roberto Carballes  Baena. Seger också där och Elias kvalificerar sig för andra Grand Slam-turneringen i rad till huvudturneringen.

Här några reflektioner kring Elias, hans upplägg och framtid.

**

Att Elias Ymer har Zlatan som sin stora förebild berättar en del om svensk herrtennis största namn.

Mer naturligt för en ung tennisspelare skulle vara att se upp till Roger Federer som inte bara är tidernas bäste spelare utan också en fantastisk ambassadör för sporten.

Men nej, Elias föredrar mer kontroversiella och mindre ödmjuka idrottare som Zlatan och Mike Tyson. ”Jag gillar deras inställning. De går sin egen väg”.

Det gör även Elias som för snart två månader sedan bröt upp från Good to Great och flyttade till en akademi i Barcelona.

Orsak: han ville ha Magnus Norman som coach på GTG men den tidigare världstvåan är inte tillgänglig eftersom han tränar schweizaren Stanislas Wawrinka. När det samarbetet en dag upphör tror jag att det ligger nära till hands att Norman tar sig an Ymer som under sin korta karriär skapat en bild av sig att vara lite svårhanterlig och egensinnig.

Men hur många tonåringar är inte det? Hur många av dem tycker det är viktigt att suga i sig den kunskap och erfarenhet som äldre vill förmedla?

Ymers stundtals lite nonchalanta attityd mot omgivningen kan säkert till en del förklaras med omognad men är kanske främst ett uttryck för hans enorma beslutsamhet att slå sig fram i den stenhårda konkurrensen där det vimlar av stora egon.

SvD i tisdags

Hans nye coach Galo Blanco säger i SvD-intervjun att Elias har en del dåliga vanor. Det har många spelare i Ymers ålder. En del av dem lyckas inte bryta det negativa mönstret vilket innebär att deras karriärer stannar av innan de ens börjat på allvar.

Jag håller fast vid min tidigare uppfattning att Ymer har alla förutsättningar att bli topp 100 och ser ännu inte någon anledning att sträcka förväntningarna längre än just så.

Eftersom genomsnittsåldern för nya spelare på topp-100 är 23 år har Elias Ymer råd att skynda långsamt. Hur han utvecklas under de närmaste 2-3 åren kan ändå ge en fingervisning om vilken nivå han kommer att nå som bäst.

Förhoppningsvis utökar han under den perioden sitt register med det där lilla extra som skiljer toppspelarna från den stora mängden habila proffs vilka aldrig lyfter mot de högre höjderna.

Galo Blanco verkar ha egenskaperna för att bli den fasta hand som Sverigeettan behöver för att fortsätta utvecklas.

Men i slutänden hänger det ändå på om Elias Ymer är redo att gå den väg som hans coach stakar ut.

Fotnot: Krönikan var publicerad i tisdagens SvD men inte på svd.se.

-