Susanne Celik knyter näven då hon möts av kalla handen

Susanne Celik är ett föredöme för alla talanger som kämpar i motvind

Många svenska tennistalanger kämpar i motvind.

De får inget stöd från förbund, inga friplatser till tävlingar och inga stipendium.

Få har haft sådan stark motvind som Susanne Celik.

Ännu färre har lyckats lika bra som den 20-åriga Sverigetrean.

Flertalet tvingas ge upp tidigt eftersom de inte har råd att fortsätta.

Andra hankar sig fram i några år innan också de lägger av.

Jag tror och hoppas att Susanne Celik sällar sig till den där lilla exklusiva skaran som stretar sig fram genom motvinden och en dag överbevisar alla de där som inte trott på henne, eller i alla fall inte ställt upp för henne.
Egentligen har hon redan gett belackarna svar på tal och kanske har vinden börjat vända för Susanne som sedan årsskiftet har hjälp av agenten Nina Wennerström. Men att Susanne klättrat till 231 på rankningen är hennes egen och hennes närmaste omgivnings förtjänst – ingen annans. Familjen stöttar ekonomiskt liksom Kramfors Tennis som ombesörjer att Susanne då och då kan ha sin tränare Richard Hansson med på tävlingar. Eldsjälen Caxton Njuki ska inte glömmas bort, han har funnits med i bilden i åtta år.

Men är inte det där en jättebra uppbackning, undrar kanske någon.

Visst kan man se det så. Men vad hade hänt om Susannes föräldrar inte haft möjlighet att ställa upp? Eller om Kramfors Tennis inte kunnat?

Och nej, Susanne är långtifrån ensam om att behöva förlita sig till familjen och klubben. Just eftersom hon klättrat så högt på rankningen och tagit en plats i Fed Cup-laget fungerar Kramfors Tennis stolthet som en förebild för andra talanger som har en allt annat än krattad väg fram till proffscirkusen.

Samtidigt kan man ställa sig frågan varför så få verkar förstå eller uppskatta hur imponerande Susannes resa i själva verket är.

Se bara:

•För två år sedan var hon orankad och klättrade till 521 efter bland annat en ITF-titel (10 000 dollar).

•2014 tog hon två ITF-titlar, en 25 000 och en 10 000. Hon blev också totalsegrare i de svenska ITF-tävlingarna.

Det borde självklart ha räckt för att ge Celik både uppmuntran och stöd.

Men nej. Hon nobbades ett wild card till Collector Swedish Open. Sällan har en svensk spelare varit värd en friplats som Celik var i Båstad.

Stiftelsen Streber Cup delar ut stipendier till talanger men har förbigått Susanne Celiks namn. Jag påstår inte att de som fått stipendium inte skulle vara värda dem men är ändå mycket förvånad över att Celik inte finns med i skaran.

Att Susanne efter sin imponerande ensamresa fått åka med på en förbundsfinansierad landslagsturné visar i alla fall att förbundet inte längre nonchalerar henne men så är hon ju numera också en tillgång för Fed Cup-laget.

Borde ha fått debutera i Fed Cup

Den gångna helgen borde hon ha fått göra FC-debut i den betydelselösa dubbeln i förlustmatchen mot Schweiz. Det skulle ha varit ett utmärkt tillfälle för Susanne att skaffa sig en första erfarenhet från dessa sammanhang. Men förbundskapten Lars-Anders Wahlgren valde att spräcka det förhandsnominerade paret Celik/Sofia Arvidsson och spelade istället med Johanna Larsson/Rebecca Peterson.

Det är förmodligen Sveriges just nu starkaste duo och om dubbeln varit avgörande hade det inte funnits något ett erinra. Det finns det nu och då i synnerhet eftersom Sverigeettan Johanna Larsson saknade all glöd i tre av sina fyra singelset. Med det borde hon ha ”diskvalificerat” sig själv från dubbeln.

Beslutet att låta Larsson spela dubbeln var inte okontroversiellt och kan komma att påverka stämningen i laget inför kvalmatchen i april borta mot Slovakien.

Spelarna och ledarna talar ofta om hur bra sammanhållning det är i Fed Cup-laget.

Samtidigt får vi då och då signaler som berättar annat.

För Susanne Celik blev sidsteppningen förmodligen bara ytterligare en i raden av anledningar att knyta näven ännu hårdare.