 |
| En av tennisens största ikoner och 1900-talets främste svenske idrottare |
- Vem
möter du?
- Äh,
något blåbär från Södertälje.
Året
var 1967 och Olle Palmér en av de största favoriterna i
12-årsklassen i Skol-SM i Salkhallen.
”Blåbäret”
var ett år yngre.
Palmér
fick något strögame och förstod att killen han mött kunde bli riktigt bra. Det blev han. Rekordsnabbt dessutom.
Bara
fyra år senare presenterade sig Björn Borg för hela världen. Då hans jämnåriga var
glada över att ha uppnått moppeålder gjorde Björn succédebut i
Davis Cup.
I
dag fyller han 60 år.
 |
| Femte Wimbledontiteln säkrad |
Också
det uppmärksammas världen över och vi tänker tillbaka på våra
egna bästa minnen av Björn. DC-debuten mot Nya Zeeland 1972 då han
vände 0-2 mot etablerade Onny Parun, hysterin i Wimbledon där den
blondlockige svensken fick tjejerna att skrika och tennis blev en
popsport, iskylan, någon av de elva Grand Slam-titlarna, då han
1975 säkrade Sveriges första Davis Cup-seger - det finns en oändlig källa av minnen att ösa ur.
Själv
fastnar jag för tiden innan Björn blev Björn Borg – tiden då
han fortfarande var en ung grabb och som vem som helst – bara det
att han spelade tennis så mycket bättre än oss andra.
Året
efter att han som 11-åring krossat allt motstånd – Anders ”Myran”
Johansson tog tre game i finalen – bland de ett år äldre i
skol-SM kom Björn till Salk.
Vi som sett honom i Skol-SM
ett år tidigare var nyfikna på den nye klubbkamraten. Vad var det
egentligen som gjorde honom så bra? När skulle Percy Rosberg få
honom att lägga av med den där dubbelfattade backhanden? Skulle
Björn smälta in i gänget eller hade han stjärnfasoner?
 |
| "Jag ska bli bäst i världen" |
Nej,
det stod direkt klart att lintotten från Södertälje inte såg sig
som som förmer än någon annan utan snabbt blev en i mängden –
utanför banan alltså.
Samtidigt
gick han sin egen utstakade väg. Andra kunde leka bort en timmes
träning och vara helnöjd eftersom en avslutande stoppboll suttit
perfekt.
Björn
lekte inte bort något. Han tränade. Han slog inte en forehand på
chans bara för att det eventuellt skulle kunna bli ett dödande
slag. Han slog in bollen. Gång efter gång, efter gång, efter gång,
efter...
Puh,
man blev trött bara av att titta på det. Och imponerad.
Säkerheten,
fotarbetet och den totala fokuseringen var av ett slag som kanske
aldrig tidigare skådats. Och då pratar vi alltså om en fjunig
junior. En fantastiskt duktig junior men ändå inget annat än en
mycket ung grabb.
Alla
unga svenska grabbar som spelade tennis drömde om att bli en ny
Jan-Erik Lundqvist eller Uffe Schmidt och få spela Davis Cup.
Nej,
inte riktigt alla ändå.
Björn
drömde inte. Han satte upp mål. Men, nej, det handlade inte om att
bli en ny Lundqvist eller Schmidt.
”Jag
ska bli bäst i världen”, sa Björn.
 |
| Flickidol |
Att
det då lät lite märkligt kan man kanske inte tro i dag när stora
framgångar garanterar större inkomster än nästan alla andra yrken
och då nio av tio tennisungdomar säger att de siktar på att bli
bäst i världen.
Men
då hade sporten precis blivit öppen för proffs och även om det
plötsligt fanns pengar att tjäna var dessa reserverade för gräddan
och dit var vägen lång. Dessutom kunde ingen förutsäga hur de
ekonomiska villkoren skulle se ut i framtiden.
Så
här med facit i hand är det förstås lätt att säga att Björns
ord ”Jag ska bli bäst i världen” var mer ett mål än en dröm
för honom men jag minns i alla fall att han sa det med den där
beslutsamheten som han under karriären visade upp i så många olika
situationer.
Kanske
var det i hög grad beslutsamheten som gjorde honom till världens bäste
spelare. Utan den hade han i alla fall inte hållit fast vid sin dubbelfattade backhand - ett vid den tiden mycket ovanligt slag som många "experter" menade inte skulle kunna leda till några framgångar att tala om.
Björns inre glöd och drivkraft saknar förmodligen
motstycke i idrottshistorien.
Det
går att räkna upp hur många exempel som helst på hur han redan
som liten grabb valde bort andra och kanske roligare sysselsättningar
för att bli bäst. Här ett exempel:
 |
| Borg och Nadal - två Kungar i Paris |
På
fredagskvällar hade Salk fysträning och tränaren Bosse Larsson
kryssade på ett kollegieblock i vilka som var där. Även om
Fredagsmys och Let´s Dance fortfarande var okända begrepp fanns det
mycket annat än fysträning som lockade oss ungdomar.
Vid
terminens slut var det bara en som hade ett kryss varje fredag.
Han
bodde längst bort från Salk men skjutsades de totalt åtta milen –
precis som till och från övriga träningar – av sina stöttande
men inte pressande föräldrar Rune och Margareta.
De
kollade träningarna och umgicks med andra föräldrar, var
självklart stolta över sin son och hans framgångar men alltid på
det ödmjuka sättet. De gav sig alltid tid att fråga andra juniorer
hur det gick med deras träning och resultat.
Äpplet
faller inte långt från trädet.
Björn
var en sjysst, lågmäld och ödmjuk ung kille som gick sin egen väg
och samtidigt var en i gänget.
Sedan
blev han Björn Borg. Världsettan Björn Borg. Tennisikonen Björn
Borg.
 |
| Paradslaget bildade skola |
Det
är klart att han förändrades av det. Men absolut inte i negativ mening.
I
dag fyller han 6-0.
Det
är länge sedan Björn dök upp den där gången i Salk-hallen och
spöade ski-en ur de ett år äldre.
Men
det känns ändå inte så avlägset och vi skrattar fortfarande gott
åt läxan som Palmér fick.
Tack
för det och för alla andra härliga minnen, Björn!
Stort
Grattis!
