torsdag 31 mars 2016

Viktig pusselbit försvinner - föreslagna styrelsen är svag

Rydberg lämnar stor lucka efter sig
Svenska tennisförbundets vice ordförande Anders Rydberg ville sitta kvar i styrelsen.
Men efter motstånd från två av de starkaste regionerna väljer Rydberg att inte ställa upp för omval.
Jag beklagar verkligen det.
Med honom försvinner mycket erfarenhet och kompetens och då inte minst när det gäller ett specialförbunds roll, möjligheter och ansvar i Sveriges största ideella folkrörelse.
Den kunskapen är oerhört viktig men har nonchalerats av valberedningen som nu presenterat sitt förslag till styrelse.
Drar en djup suck men tyvärr inte av lättnad då jag läser igenom förslaget.
Vi kanske inte kan kräva att en valberedning ska tänka utanför den så kallade boxen men i det här fallet har ordföranden Petra Tedroff och de tre ledamöterna krympt boxen på ett lika anmärkningsvärt som oroande sätt.
Tedroff & Co tycks ha haft bara ett urvalskriterium: ett stort tennishjärta.
Och jo, det är nödvändigt att ha ett sådant för att brinna för sin uppgift men det krävs långt mer än starkt engagemang för att bidra till svensk tennis utveckling.
Var är visionären i styrelsen? Han eller hon som pekar ut riktningen för var svensk tennis ska vara om fem år och som förstår vilka verktyg som krävs för att målet ska nås.
Svar: Det finns ingen.
Var är politikern eller den med ett stort politiskt nätverk som vet vilka trådar förbundet ska dra i för att till exempel få kommunerna att inta en välvilligare inställning mot tennis?
Svar: Det finns ingen.
Efter årsmötet i Jönköping 23 april kommer det inte heller att finnas någon ledamot med djup insikt i den ideella idrottsrörelsen. Jo, visst har några ledamöter erfarenhet från klubbarbete eller liknande men det väger ändå fjäderlätt mot Anders Rydbergs meritlista.
Han satt i Riksidrottsstyrelsen (RS) 2009-2015 och var där vice ordförande de fyra sista åren. Dessutom har Rydberg erfarenhet från ledaruppdrag på klubb- och distriktsnivå och han har suttit i förbundsstyrelsen i tio år.
Tedroff & Co imponerar inte i år
Då kan man förstås tycka det är bra att nytt blod kommer in.
Men det finns bättre och sämre tillfällen för ett inte nödvändigt blodbyte.
Det är svårt att hitta sämre tajmning än i år.
Två ledamöter – Rebecka Hjort och Anette Hedsberg – har avsagt sig omval och en – Cecilia Dahlman – har hoppat av efter stridigheter med ordföranden Thomas Wallén.
Inför faktum att tre nya ledamöter skulle väljas in och att ordföranden har bara ett års erfarenhet av uppdraget borde det ha varit ännu mer självklart att behålla en så rutinerad kraft som Anders Rydberg.
Nu blir det lite hela havet stormar och det redan året efter att Wallén tagit över efter Stefan Dahlbo och två nya ledamöter (Dahlman och Henrik Mitelman) valts in.
Anders Rydberg kan vara både fyrkantig och bufflig och har dragit på sig ett antal inflytelserika fiender bland vilka några nu fått honom att avsäga sig omval.
Med det är Rydbergs antagonister nöjda.
De som ser mer till sak än till person och mer till svensk tennis bästa än till vad som gynnar egna särintressen har däremot anledning att vara djupt bekymrade.
**
Valberedningen föreslår omval av Wallén som ordförande. Kenneth Bergbom och Henrik Mitelman har ett år kvar på sina mandatperioder.
Valberedningens fyra förslag är (med valberedningens kortpresentation inom parentes):
Martin Claesson ("En sann entreprenör med stort hjärta för svensk tennis”).
Ann-Christine Ekqvist ("En engagerad problemlösare med passion för rullstolstennisen”).
Marianne Marescotti ( "En förändringsexpert med bakgrund som elitspelare”).
Alexander Hartman ("En multibegåvning som vill ge tillbaka till svensk tennis”).

Wallén är nog inte så nöjd som det ser ut här
Det är ju inte så att man får ståpäls direkt.
Det skriver jag utan minsta avsikt att nedvärdera någon i kvartetten. Samtliga fyra har fina cv:n inom sitt gebit men när man lägger ett pussel ska bitarna passa i varandra och inte se i likadana ut vilket är fallet här.
Entreprenören Claesson har ändå alla förutsättningar att bli ett tillskott och det låter i alla fall lovande att Hartman beskrivs som en multibegåvning.
En sådan kommer nämligen att behövas i en styrelse där tre – Marescotti, Ekqvist och Kenneth Bergbom -till vardags jobbar som klubb/sportchef. Det är ett viktigt jobb och klubbarna utgör hjärtat i svensk tennis. Men att en så liten yrkeskår blir så kraftigt överrepresenterad i förbundsstyrelsen är mer än märkligt.
Ännu mer bekymmersamt är att samtliga de fyra nya föreslagna ledamöterna är vana vid operativa roller.
Vad svensk tennis behöver mer än något annat är strategi.
I min värld är det strateger som lägger upp strategier.
Valberedningen har av allt att döma en annan uppfattning.
Eller så anser den att svensk tennis behov av strategi är överskattat.