fredag 30 september 2016

"Houdini" o "Mini-Wilander" - kärt barn har många namn


Nådde i dag karriärens största framgång
Mikael Ymer är första första gången klar för semifinal i en Challenger.
För bara några minuter sedan säkrade den 658-rankade 18-åringen från Skara segern mot Marton Fuscovics som ligger drygt 500 platser före Ymer på världsrankningen.
4-6, 6-3, 7-5 efter närmare tre timmars kamp på gruset i Rom där Ymer vid 4-5 i skiljeset hamnade i 0-40-underläge.
För drygt ett år sedan kallade jag i en artikel här på Challenge Mikael Ymer för svensk tennis svar på utbrytarkungen Houdini.
Då hade Micke i en Future i Danderyd just räddat tre matchbollar mot Isak Arvidsson som trots 1-0 i set och 5-3 i andra tvingades lämna banan som förlorare. För elfte gången den säsongen hade Mikael Ymer vänt setunderläge till seger.
 Challenge 2 oktober ifjol Läs här
Mycket imponerande förstås men det skedde ändå i en lägre kategori turneringar med på papperet mer jämbördigt motstånd än i Challengers där Ymer oftast stöter på spelare med betydligt bättre rankning.
Att han redan efter knappt fem matcher på Challengertouren lyckas krångla sig ur svåra underlägen på denna nivå lovar gott för framtiden. I andra omgången hade han matchboll mot sig i mötet med rutinerade Andrea Arnaboldi och i dag var det alltså Marton Fuscovics som bara hade att konstatera att Ymer är en matchspelare av rang.
Jag har tidigare liknat honom vid Mats Wilander men då just enbart i den där viktiga förmågan att utnyttja motståndarens svaga sidor. Mats pratade mycket om detta då han utmanades av Gunde Svan i tv-serien ”I huvudet på Gunde Svan”
Utan att citera Wilander sa han något i stil med att det viktiga inte var att han själv spelade bra utan att han spelade på ett sätt som fick motståndaren att känna sig dålig.
Challenge 30 augusti i år
Precis den egenskapen har Mikael Ymer. Alltför många spelare – och då inte minst de yngre – stirrar sig blinda på om de egna slagen sitter som de ska och deras spel kan gå helt i baklås om träffen eller tajmningen inte är som de vill.
Sådant inträffar då och då och alltför få spelare har då en plan B. De saknar förmågan att först upptäcka och sedan utnyttja det motståndaren är dålig på.
Jag råder alla tennisjuniorer, deras tränare och föräldrar att titta och lyssna på vad Mats Wilander har att säga,
Nej, inte alla förstås. Mikael Ymer kan hoppa över.
*
I morgon var det tänkt att Mikael Ymer skulle kvala till en Challenger i Marocko. Men det går ju inte eftersom han då spelar semi i Rom.  Mikaels coach Johan Hedsberg har ansökt om ett så kallat special excempt för sin adept till huvudturneringen i Marocko.

torsdag 29 september 2016

Det här är en dag att minnas för Elias och Mikael Ymer


Mikael och Elias sporrar och stöttar varandra
Sverige har inte haft en semifinalist på Challengertouren sedan Carl Söderlund i somras skrällde i Båstad.
På fredagen finns två blågula hopp i kvartsfinal i Challengern i Rom: bröderna Elias och Mikael Ymer.
Mikael tog sig i går till sin första kvart i dessa sammanhang och fick för någon timme sedan sällskap av storebrorsan som besegrade hemmafavoriten Filippo Volandri med 7-5, 7-6.
Det är första gången sedan RC Hotel Open i Jönköping som två svenskar finns bland de åtta sista i en Challenger. Den gången handlade det om Elias Ymer och om kvalspelaren Patrik Rosenholm och båda föll i kvarten.
På fredagen ställs Elias mot 246-rankade fransmannen Tristan Lamasine som efter en mycket tuff tresetare i Bergamo tidigare i år gick segrande från deras hittills enda möte.
Mikael möter 150-rankade Martin Fucsovics.






onsdag 28 september 2016

Med segern underströk Ymer att han är en matchspelare


Trots orutinen stod han pall i nervdramat
Var hade Mikael Ymer legat på rankningen i dag om han inte missat årets första åtta månader på grund av skada?
Eftersom frågan inte går att svara på kan den förstås viftas bort som onödig. Men ändå dyker den upp i huvudet sedan 18-åringen från Skara i dag nått karriärens första kvartsfinal i en Challenger efter att ha räddat en matchboll.
Vi kan ju alla ha olika teorier om var Mikael skulle ha legat om det inte varit för den efterhängsna bäcken- och höftskadan. Men en en sak är odiskutabel: han skulle inte haft en så blygsam rankning – 658 – som nu är fallet och ett antal av de sex landsmän han nu har framför sig på listan skulle ha blivit passerade.
Kvartsfinalen i Rom ska också ses mot bakgrund att turneringen är hans blott andra Challenger efter comebacken. I den första kvalade han in och tog sin första seger i dessa sammanhang. Även i Rom kvalade han in, inledde huvudturneringen med seger mot en 374-rankad motståndare och slog i dag ut tio år äldre italienaren Andrea Arnaboldi som är rankad 237.
Framför allt var det sättet på vilket Micke efter två timmar och 40 minuters spel bärgade segern (6-4. 1-6, 7-6) som imponerade.
Se här:
Han hade ett antal breakbollar till 5-3 i skiljset. Då han inte förvaltade dem i denna sin blott fjärde match på Challengertouren var de som bäddat för Arnaboldi som spelat drygt 300 matcher på denna nivå.
Ymer hade i Arnaboldis serve matchboll vid 5-4 och vid 6-5.
Han hade matchboll mot sig vid 5-6 i tiebreak där han också snabbt hamnade i 0-2-underläge.
Att en så ung och orutinerad spelare går segrande från den här typen av match är anmärkningsvärt och det bara understryker vad vi sett av honom på lägre nivåer: Mikael Ymer är en matchspelare. I kvarten väntar ungraren Marton Fucsovics, rankad 151.
*
Elias Ymer svarade för en stark insats i första omgången mot Adrian Ungur och gör vid seger mot Filippo Volandri brorsan sällskap i kvarten.
*
Flertalet av de övriga bästa svenskarna spelar denna vecka en Future i Danderyd. I kvarten är Markus Eriksson enda kvarvarande hemmahopp.



måndag 26 september 2016

Därför har bröderna Ymer en otacksam sits i svensk tennis


Elias och Mikael har tiden för sig
Det verkar inte bli något av de där bröderna Ymer”.
Uttalandet kom i dag från en man som jag brukar träffa på gymet där vi i bastun snackar tennis, idrott i allmänhet och mycket annat.
Hur menar du frågade jag”.
Båda torskade ju när Sverige mötte Holland i Davis Cup och nu är de väl så gamla att de inte längre kan kallas framtidslöften”, sa mannen.
Elias är 20 år. Mikael är 18 år.
Mannens ord kom mig att fundera på hur många som tänker i samma banor. Förmodligen väldigt många av de som följer tennis bara lite sporadiskt och som inte sett utvecklingen.
Mannen häpnade då han fick höra att snittåldern för nya spelare på topp-100 är runt 23 år och att snittåldern för de hundra ligger på drygt 27 år. Ännu mer förvånad blev han då jag berättade att 19-årige tysken Alexander Zverev med gårdagens titel i St Petersburg blev förste tonåring att ta en titel sedan Marin Cilic i New Haven 2008.
Segern i går innebar för övrigt tredje gången gillt för den blondlockige flickidolen som förlorat de två tidigare finaler – båda i år – som han varit uppe i. Extra imponerande var förstås att han bröt världstrean Stan Wawrinkas två imponerande sviter, den ena på elva raka finalsegrar och den andra på tio matchvinster i följd.
Zverev besegrade i semifinalen världsnian Tomas Berdych och är den förste spelare sedan 2001 som på vägen till karriärens första titel besegrat två topptiospelare.
I ATP-turneringen i Metz tog 22-årige fransmannen Lucas Pouille sin första ATP-titel och klättrade till karriärbästa 16 på rankningen. Han har bara en yngre spelare (21-årige Nick Kyrgios) framför sig på listan där 24-rankade Alexander Zverev är ende tonåring bland de 40 främsta.
Zverev tog i igår sin första ATP-titel
Zverev och Pouille spelar båda if Stockholm Open i oktober och de färska titlarna höjer självklart deras värde som affischnamn i det starka startfältet.
Elias och Mikael Ymer är också affischnamn. På ett sätt naturligt eftersom de är hetast av de för turneringen så viktiga hemmaspelarna. Samtidigt riskerar det att ge en skev bild av var i karriären Ymer-bröderna i själva verket befinner sig.
Elias är rankad 159 och Mikael ligger 658.
Spelare på den nivån ska slippa allt vad förväntningar och press heter även i ATP-turneringar med betydligt svagare konkurrens än den som blir i Kungliga hallen.
Torskar Elias och Micke direkt är det säkert många av de mer allmänt idrottsintresserade som säger som mannen i bastun - ”det verkar inte bli något av bröderna Ymer”.
Om svensk herrtennis varit starkare än vad som nu är fallet hade Elias på plats 159 haft ett flertal landsmän att jaga och att sporras av. Nu är det han som är överlägsen Sverigeetta och med det ska dra lasset. Mikael har visserligen sex landsmän före sig men är genom sin ringa ålder ändå mer påpassad än fem av dem.
Även om bröderna  har en trygg omgivning är det förmodligen oundvikligt att de inte blir påverkade av vad som sägs och skrivs - i media och på nätet.
Naturligtvis finns en plussida med uppmärksamheten vilken bland annat ökar möjligheten att få sponsorer. Men där finns också en fara eftersom spelarna får ögonen på sig och med det följer säkert - medvetet eller omedvetet - en press att svara för resultat som de i själva verket ännu inte har kapacitet att motsvara. 
*
Förresten berättade jag inte för bastu-mannen  att Mikael efter att ha kvalat in i en Challenger i Rom i dag gick till andra omgången efter 6-4. 6-2 mot 374-rankade Maxime Janvier som också kvalat in. Det är en bra prestation av Micke  – men räcker förstås inte för att imponera på de som lever i tron att det ”inte blir något av” tonåringar som inte fått ett stort genombrott. 
*
Elias Ymer går in i Challengern på tisdagen då Adrian Ungur svarar för motståndet. 


söndag 25 september 2016

Svensk tennis sitter på en ännu inte utnyttjad tillgång


Svenska tennisförbundets beslut att inte förlänga avtalet med Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren rör upp känslorna i tennis-Sverige.
Gårdagens inlägg på Challenge rusade snabbt upp i topp på ”läsarbarometern” och ledde till många reaktioner i framför allt mejl och på FB.
Många menar att förbundet inte har råd med en heltidsanställd DC-kapten, några tycker att Rosengren gjort sitt och många håller med mig om att förbundet fattat ett oklokt och oroande beslut.
Flera menar att ”Fiddes” syn på hur man utvecklar talanger till toppspelare är förlegad och att han och andra tränare från den gamla skolan nu ska kliva åt sidan för unga tränare.
Det resonemanget känner säkert många av oss äldre igen från våra arbetsplatser. Förmodligen tyckte vi likadant en gång i tiden då vi var unga och ville fram. Med tiden kommer insikten om att erfarenhet är viktig och att man inte behöver uppfinna hjulet på nytt för varje nu generation tar över. Det borde vara lika självklart som att de äldre inser att hjulet inte kan se ut exakt som det gjorde förr.

Jag menar att svensk tennis istället är alltför dålig på att ta tillvara erfarenheten från den tid då Sverige utvecklades till världens främsta tennisnation. ”Jonte” Sjögren, Hasse Olsson, Tomas Eklund, Percy Rosberg är bara några namn på listan över personer som vet hur man gjorde då.
Skulle det sättet fungera i dag? Nej, inte rakt av förstås men många av dessa personer lever inte heller kvar i dåtid utan har följt tennisens utveckling och sitter på en kompetens som en ung tränare inte har en chans i världen att läsa sig till.
Sjögren & Co skulle kunna fungera som mentorer och åka ut i klubbarna och entuasiasmera alla de många tränare som saknar all erfarenhet av hur en talang utvecklas till en toppspelare.
Det finns idag ett stort antal verksamma tränare/coacher som vet:
Magnus Tideman, Martin Bohm, Thomas Högstedt, Jonas Björkman, Thomas Johansson är några av dem som jobbar med utländska spelare eller förbund. (Tideman har nyligen avslutat samarbetet med Jeremy Chardy)
Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström på Good to Great. De har själva gjort resan som spelare och samtidigt som de nu är i hög grad verksamma för de sin kompetens och erfarenhet vidare inte bara till spelarna på akademin utan också till de många tränarna. Där ett exempel på hur erfarenhet tas tillvara.
Fredrik Rosengren och Fed Cup-kapten Lars-Anders Wahlgren på Svenska tennisförbundet. Ingen av dem får förlängt kontrakt.
Wahlgren fick beskedet i somras och efter DC-kvalet mot Holland möttes Rosengren av samma besked.
Nu då?
Förbundet ser över landslagsverksamheten och har långt framskridna planer på att inte ha en heltidsandställd Davis Cup- eller Fed Cup-kapten.
Istället ska arbetet begränsas till de få matchveckorna och något kortare läger inför dem.
Exproffsen Åsa Svensson (som varit assisterande FC-kapten) tätt följd av Sofia Arvidsson är hetaste namn och det skulle förvåna oerhört om det inte blir någon av dem.
DC-kapten? Vet inte alls. En gissning är att förbundet vill ha ett mycket stort namn som ger landslaget uppmärksamhet även då resultaten inte räcker till sådan. Dessutom skulle ett sådant val säkert också mildra kritiken mot beslutet att inte förlänga avtalet med Rosengren.
Jag håller med om att det inte behövs en heltidanställd kapten för de båda landslagen men menar samtidigt att några veckors kaptensuppdrag per år kan betraktas mest som en ytbehandling.
För hur ska det se ut under ytan?Vem ska göra jobbet med landslagsspelarna under resten av året? Ska de – bara någon enstaka spelare är självförsörjande – lämnas åt sina öden och att förbundet istället lägger sina knappa ekonomiska resurser på yngre spelare?
Och om så blir fallet: vem vill då spela i landslaget?
En idé som lagts fram är att många tränare – från klubbar och akademier – ska vara inblandade i landslagen En reser med då, en annan då...
Det kan förstås fungera men endast under förutsättning att det finns en gemensam linje som skapar nödvändig kontinuitet.
Om inte kommer det att dröja ännu längre innan svensk tennis får den där röda tråd som det pratas så mycket men som ännu inte börjat tvinnas.

lördag 24 september 2016

Som klubbordförande är hon viktig förebild i svensk tennis

En nöjd ordförande. Foto: Mikael Tillström
Idag invigdes Ekerö TK:s nya hall.
Challenge var på plats och fick en pratstund med klubbens ordförande Sofia Tillström som var rörd då klubbens yngste respektive äldste medlem klippte bandet som förkunnade att hallen var invigd.
Stefan Olsson spelade uppvisningsmatch och skrev autografer, det spelades minitennis, pingis (!) och på kvällen hölls en lite försenad 50-årsfest.
Tillström berättar i inslaget bland annat om klubbens mångåriga arbete för att få till stånd hallen och om medlemmarnas engagemang och ekonomiska stöttning utan vilka drömmen inte hade blivit verklighet.

                                                                             

Beslutet att rata Rosengren är lika oklokt som oroande - "obekväma" personer behövs


Efter ödeskvalet mot Israel har Rosengren gjort sitt som DC-kapten
Davis Cup-kapten Fredrik ”Fidde” Rosengren anses obekväm och alltför elitinriktad.
Det är min teori till varför Svenska tennisförbundet väljer att inte förlänga avtalet med honom.
Oavsett orsak är det ett mycket olyckligt beslut för svensk tennis. Rosengren är en eldsjäl och jag har under livet träffat på fyra, kanske fem personer som varit lika hängivna sitt arbete som ”Fidde” är.
Har Rosengren lyckats med sitt uppdrag då Sveriges Davis Cup-lag för fjärde året i rad tvingas kvalspela för att försöka behålla sin plats i division I?
Nej, är väl ett svar som ligger nära till hands.
Men vem bär ansvaret för att det i dag ser ut som det gör i svensk herrtennis – Rosengren, förbundet, regionerna eller klubbarna?
Om de tre sistnämnda parterna i sina respektive roller lyckats bättre än vad som är fallet hade en Davis Cup-kapten – oavsett vem – haft ett såväl bättre som bredare spelarmaterial att ställa på benen än det som Fredrik Rosengren haft tillgång till.
Förbundets nye generalsekreterare Christer Sjöö motiverar på förbundets hemsida beslutet att inte förlänga avtalet med Rosengren:
Arbetet med förbundets verksamhetsinriktning för 2017 och framåt är i full gång. I dagsläget är det för tidigt att säga hur framtiden för landslagsverksamheten kommer att se ut. Mot den bakgrunden har vi valt att inte förnya ”Fiddes avtal.”
Inte ett ord om att förbundet skulle ha för avsikt att erbjuda Rosengren en annan roll i landslaget och därför är budskapet tydligt: oavsett hur den framtida landslagsverksamheten organiseras passar Rosengren inte in.
Ha då i minnet att det inte är många månader sedan som en person i förbundsstyrelsen sa till mig att Fredrik Rosengren är som klippt och skuren för en ännu mer central roll än den han har.
Den personen har nu alltså tvingat vika sig för dem som menar att Rosengren är alltför elitorienterad och för rak i sin kommunikation om det han anser måste förändras för att svensk herrtennis ska bli att räkna med igen.
"Fidde" lär få många attraktiva anbud att välja på

Och jo, Rosengren är rak.
Magnus Tideman är en annan som är det. Framlidne Tim Klein var likadan. Den entusiasmerande, kloke, bullrige och härlige tysken varnade tidigt för att Sverige var på väg att bli en B-nation men hans kritik viftades nonchalant bort av högdjuren.
Kanske såg de Klein som obekväm just därför att de själva var för bekväma, för nöjda med det som var.
Jag tror inte att den nuvarande förbundsstyrelsen är nöjd men beslutet att inte ta tillvara på Fredrik Rosengrens kompetens och erfarenhet visar på en oroande bekvämlighet.
Skrev i början att jag under hela livet träffat fyra, fem personer som är lika hängivna sitt arbete som Rosengren. En av dem är Salk:s sportchef Johan Porsborn.
Honom gjorde sig en mindre begåvad styrelse av med. Det blev ramaskri i klubben och då den mindre begåvade styrelsen ersattes av en begåvad anställdes Porsborn igen.
Jag är långtifrån säker på att Rosengren får samma uppbackning eller att nuvarande förbundsstyrelse inser att de gör sig av med en person med långt mer kunskap om och större erfarenhet från internationell elittennis än vad den kvarvarande samlingen personer har – tillsammans.
Naturligtvis har Rosengren många förespråkare i svensk tennis och då i synnerhet bland dem som anser att det talas alldeles för mycket om bredd och på tok före lite om elit.
Tyvärr är dessa personer i stark minoritet.

I morgon: Vad gör förbundet nu?











torsdag 22 september 2016

Han ser fördel i att vara döv - unge talangen får svensk hjälp för att nå världstoppen


Duckhee Lee är Sydkoreas näst bäst rankade spelare
Han heter Duckhee Lee, är 18 år, kommer från Sydkorea, ligger redan 186 på rankningen och är ett
spännande framtidsnamn.
Men det finns en sak som skiljer Lee från de andra unga talangerna: han är döv sedan födseln.
”Dövhet ses som ett handikapp men det bekymrar mig inte eftersom jag tycker att det är min största fördel gentemot motståndarna”, har han sagt i en intervju med amerikanska Vice.
”Det är min speciella gåva som de andra spelarna inte har. Jag blir aldrig distraherad av publiken, motståndaren eller någonting annat. Det innebär att jag kan koncentrera mig mycket bättre på mitt spel”.
Sedan några veckor tillbaka samarbetar Duckhee Lee och hans team i Sydkorea med Nina Wennerström på Wesport.
– Han (Lee, min anmärkning) är ödmjuk, trevlig och ger alltid hundra procent. Han har vad som krävs för att klättra på rankningen och bli en toppspelare, säger Wennerström till Challenge.
Wennerström ser stor potential i Lee
Rafael Nadal är en av många på tenniscirkusen som imponeras av den unge talangens framfart och säger att Duckhee Lee är en stor inspirationskälla och förebild.
Wennerström stämmer in: 
– Att han ser sin dövhet som en fördel berättar mycket om honom som person. Han är en stor förebild inte bara för tennisspelare och andra idrottare utan för oss alla.
Den 175 centimeter långe sydkoreanen är jämngammal med Mikael Ymer, har tio Future-titlar och några semifinaler i Challengers på meritlistan.
Han kvalade i år till tre av de fyra Grand Slam-turneringarna och överlevde första kvalomgången i US Open.

          



Ris och ros för förslagen som ska ge Davis Cup nytt ansikte


•Spel i två dagar istället för tre.
•Bäst av tre set istället för bäst av fem.
•Neutral plan i finalen.
Det är tre av de förslag som Internationella Tennisförbundet (ITF) i går la fram för att utveckla Davis Cup.
Det första förslaget är klockrent, det andra är nödvändigt om det första går igenom medan förslaget om neutral plan i finalen kan kastas i papperskorgen. 
Davis Cup är ITF:s flaggskepp vars framtida resa redan är oviss och absolut inte behöver mer motvind.
Hemma- och bortaplan är en del av tjusningen med DC och det skulle sannolikt inte gå att bygga upp en motsvarande stämning och inramning på neutral spelort.
Visst finns det andra idrotter – bland andra fotbollens Champions League-final – med detta upplägg men nej,  till exempel skulle årets final mellan Kroatien och Argentina inte ha förutsättningar att bli en lika stor fest i till exempel London eller Paris som den har att bli i den stad där kroaterna väljer att lägga finalen.
Förslaget att Davis Cup ska övergå till Fed Cup-format är efterlängtat (I inslaget här efterlyser jag just denna förändring). Det finns ingen som helst vits med att spela två singlar på söndagen om matchen redan är avgjord.
Går denna förändring igenom är det nödvändigt att korta matcherna till bäst av tre set. Ett nödvändigt ont är en bättre beskrivning. Det är just långa och dramatiska femsetsmatcher som utgör några av de mest minnesvärda klassikerna i DC-historien.
Eller varför inte en kompromiss: behålla bäst av fem set men spela först till fyra game. På så sätt skulle det dessutom finnas en större spänning i seten redan från första poängen.
Ett förslag jag saknar från ITF är en utökning av lagen från fyra till fem spelare. Det skulle bland annat göra det mindre riskfyllt att ställa upp med ett renodlat dubbelpar. Som fallet är nu finns risk att ett lag tvingas sätta in en dubbelspecialist i en femte och avgörande match.
*
ITF föreslår förändringar även i Fed Cup men det handlar - frånsett om förslaget av neutral plan i finalen - om mindre förändringar jämfört med i DC.
•En World Group med 16 lag istället för som nu åtta lag i World Group I och åtta i World Group II.
•Semifinaler och final samma vecka.









onsdag 21 september 2016

Framgång och motgång för "våra" två bästa singelspelare


Johanna har sin bästa rankning i karriären
Johanna Larsson säkrade i dag en kvartsfinalplats i WTA-turneringen i Seoul. Larsson har denna vecka sin bästa rankning – 45 - i karriären och kan mycket väl nå den bästa slutrankning en svensk spelare haft i singel sedan 2012 då Sofia Arvidsson slutade 41.
Johanna är andraseedad i Seoul där hon inledde med 0-6, 6-2, 6-2 mot Grace Min och i dag slog ut Kateryna Kozlova med 6-1, 3-6, 6-2 – svängigt så det förslår alltså.
I kvarten väntar spanjorskan Laura Arrubabarrena. 
*
Tråkigare nyheter då från WTA-turneringen i Guangzhou där Sverigetvåan Rebecca Peterson i  andra omgången ställdes mot tidigare världsettan Jelena Jankovic – en tuff uppgift men också en perfekt värdemätare för den 21-åriga svenskan som förra veckan visade så stark form i Tokyo där hon i andra omgången pressade
Rebecca tvingades bryta
slutsegraren Christina McHale till tiebreak i skiljeset.
Men tyvärr blev det ett bakslag i dag.
Peterson skadade höger lår redan i första gamet, hade mycket svårt att röra sig efter det och kastade vid 1-6, 0-1 in handduken.
Nu är det bara att hålla tummarna för att skadan är av lindrigare art och att Rebecca snart är tillbaka på banan. Men det blir hur som helst inget spel i nästa veckas WTA-turnering i Tashkent berättar Petersons cocah/pappa Mart utan Sverigetvåan åker istället hem.

tisdag 20 september 2016

Djokovic: "Vad är det som har hänt med svensk tennis?"

En van smokinglirare
– Jag lovar att spela i Sverige men i dagsläget kan jag inte säga när det blir.
Det är världsettan Novak Djokovic som utfärdar löftet.
Djokovic och 22-faldiga Grand Slam-segraren Serena Williams var hedersgäster på den storslagna invigningsgala Williams coach Patrick Mouratoglou i måndags höll på sin nya akademi i Nice.
Challenge var på plats och fick en kort pratstund med Djokovic.
– Vad är det som hänt med svensk tennis?  Hur kunde det bli så här när ni var så enormt starka förut och hur ser framtiden ut hos er, frågade han och verkade genuint intresserad.
Då han fick höra om bland annat Good to Greats satsning och att exproffsen Magnus Norman, Mikael Tillström och Nicklas Kulti sedan en tid har klartecken för byggandet av en egen anläggning till akademin nickade Djokovic.
– Det låter jättebra. Akademier är väldigt värdefulla och inte minst för unga spelare, säger Djokovic som började att spela tennis i Serbien men senare flyttade till en akademi i Tyskland. 
– Det hjälpte mig oerhört mycket i min utveckling. Tyvärr finns inte akademin kvar längre.
Har du i bakhuvudet planer på att efter karriären starta en egen akademi?
– Jag tänker starta en egen akademi men det krävs väldigt stort engagemang och idag finns inte den tiden. Men den dag jag inte längre spelar kommer jag att göra det. 
Djokovic har aldrig spelat If Stockholm Open eller SkiStar Swedish Open i Båstad. Däremot gjorde han en utflykt till Båstad sommaren 2011 då Sverige mötte Serbien i Davis Cup i Halmstad. Djokvic hade just tagit sin första Wimbledon-titel och nöjde sig med att spela dubbel (han föll i par med Nenad Zimonjic mot Robert Lindstedt/Simon Aspelin och Serbien vann kvartsfinalen med 4-1).
Så när får publiken i Båstad och/eller Stockholm se dig?
– Jag kan inte säga när det blir, bara att det kommer att bli, säger Djokovic och ler.
* 
Fotnot: Challenge kommer framöver att i några artiklar berätta om verksamheten på Mouratoglous akademi i Nice.
*
Då min Iphone är ett typiskt  måndagsexemplar tar batteriet slut efter typ tre sms och två bilder. Ski-en var urladdad i stort sett i samma stund galan började. Hann i alla fall bli förevigad i smokingdebuten av Expressens tennisreporter Linus Sunnervik.



söndag 18 september 2016

Celik kvitt skadan och räknar med comeback om tre veckor


Celik är taggad att börja träna igen
I morgon är Sverigetrean Susanne Celik tillbaka på banan igen. På grund av en handledsskada har hon inte kunnat träna efter US Open-kvalet under vilket hon hade besvär av skadan.
– Första känningarna kom en och en halv vecka före US Open. Det var en inflammation i senan, säger Celik som efter veckans läkarundersökning fick klartecken att börja träna i morgon
– Det blir väldigt skönt att komma igång igen, säger Celik som räknar med att kunna göra comeback i WTA-turneringen i Linz som inleds 8 oktober.
*
Sverigeettan Johanna Larsson är andraseedad i WTA-turneringen i Seoul där hon inleder mot 123-rankade amerikanskan Grace Min.
*
Rebecca Peterson visade fin form i veckans WTA-turnering i Tokyo där hon kvalade in, vann en match och i andra omgången pressade amerikanska slutsegraren Christina McHale till tiebreak i skiljeset. Peterson är direktkvalificerad till nästa veckas turnering i Guangzhou där hon ställs mot hemmaspelaren Shilin Xu. Vid seger där väntar förmodligen tidigare världsettan Jelena Jankovic.

Tänk om israeliska politiker kräver att Davis Cup-kvalet mot Sverige ska bojkottas...


Ytterligare en kvalfylld helg väntar DC-kaptenen i oktober
0-5 mot Nederländerna och för fjärde året i rad är Sveriges Davis Cup-lag i ödeskval. Israel är med sitt bästa lag en på papperet betydligt svårare motståndare än vad Danmark var ifjol och 2013 och än vad Lettland var för två år sedan.
Israels ankare Dudi Sela är rankad 74 och närmast bakom honom finns 214-placerade Amir Weintraub – båda har passerat 30-årsstrecket och framför allt Sela har stor erfarenhet från DC. Det gäller i ännu högre grad 39-årige dubbelspecialisten Jonathan som är rankad 45 i dubbel.
Israel vann ländernas senaste möte, i första omgången i World Group 2009 då Sela & Co sedan gick till semifinal vilket är landets största DC-framgång genom tiderna. Resan mot semifinalen började i Malmö där kommunstyrelsens dåvarande ordförande Ilmar Repaluu och hans antisemitiska kumpaner använde idrotten som slagträ i den politiska debatten. Om det, den stundande svåra bortamatchen för Sverige och drygt 100 titlar handlar inslaget här.
                                                      

Så ska Sjöö undvika att bli en i raden av olyckor som GS


Christer Sjöö ska bryta trenden av GS-olyckor
Challenge har under Davis Cup-veckan i Båstad träffat Svenska tennisförbundets nye generalsekreterare Christer Sjöö som här berättar om sig själv och om hur han ser på sitt uppdrag.
Däremot har ett nytt avsnitt av Duellen tyvärr fått skjutas på framtiden. För en tid sedan utlovade jag en duell just i samband med DC-kvalet. Förbundsordföranden Thomas Wallén var inbjuden och tanken var att bland annat ta upp några av de just nu hetaste frågorna.
Många av Challenge läsare förklarade att de såg fram mot mötet och inte minst därför är en förklaring på sin plats.
Efter att tidigare ha förklarat sig mycket sugen på att göra duellen just vid denna tidpunkt har Wallén nu bett att få skjuta på den. Det möter i sig inget hinder men naturligtvis hade en nu utebliven förklaring varit önskvärd. Vi kan väl kanske förmoda att Wallén vill tajma in duellen till en tidpunkt då han har ett guldkantat sponsorpaket eller annan positiv nyhet att förmedla...
Fotnot: Intervju med Christer Sjöö gjordes i torsdags.

                                                             

lördag 17 september 2016

Väntad och klar förlust men också ett DC-kval att minnas

Blått och gult -precis som det ska vara i landslaget
Trots Sveriges 0-3-förlust i Davis Cup-kvalet mot Nederländerna är helgen i Båstad minnesvärd.
Detta därför att:
•Det är många år sedan en DC-match på svensk mark haft en så här färgstark och häftig inramning.
•Det unga och orutinerade laget inledde en ny period i Sveriges Davis Cup-historia.
Med detta inte sagt att veteranerna Robert Lindstedt och Johan Brunström gjort sitt i landslaget. En av dem eller båda kan förstås vara tillbaka redan till ödeskvalet mot Israel i oktober.
Men vad jag menar är att vi i helgen sett en kvartett spelare som representerar svensk tennis framtid. Bröderna Elias och Mikael Ymer spelade DC ihop för första gången och jag kan inte se någon som inom överskådlig framtid ska peta bort en av dem. Fred Simonsson och Isak Arvidsson spelade i dag sin första DC-dubbel som par och slår inte alla tecken fel var detta bara den första i vad som blir en lång rad landskamper för duon.
Även om det inte finns anledning att tro på riktigt stora DC-framgångar under de närmaste fem, sex åren har Sverige i helgens kvartett (och ytterligare några unga spelare) i alla fall en bättre grund att stå på än under de senaste åren. Därför skulle ett år i division II kännas bortkastat. Men det är just den historiska degraderingen som blir ett faktum vid förlust i den stundande svåra bortamatchen mot Israel.
Simonsson/Arvidsson hade i dag setboll fram till 1-0-ledning mot gästernas mycket starka duo Jean-Julien Rojer/Robin Haase som också räddade ett antal svenska breakbollar i tredje set. Att gästernas rutinerade duo vann med 3-0 var ingen slumpens skörd utan resultatet av att de är bättre spelare än svenskarna och dessutom spelat åtskilligt fler matcher av den här typen.
Senast DC-laget visade upp sig i det svenska tennismeckat var 2000 och jag hoppas att det nu inte dröjer 16 år till nästa gång utan ser gärna att såväl Davis Cup- som Fed Cup-laget i framtiden spelar hemmamatcher just i Båstad då omgångarna ligger på årstider som tillåter utomhusspel och då grus är bästa val av underlag.
På fredagen var det knappt 2000 åskådare, idag närmare 2300 och stämningen runt centercourten gav stundtals gåshud.
Några reflektioner:
•Det unga svenska laget gjorde trots förlusten ett positivt avtryck. Vi såg inte skymten av gamnackar utan det var knutna nävar till sista bollen och det gick inte att ta miste på spelarnas stolthet över att få representera sitt land.
•Det borde vara en självklarhet att ett svenskt tennislandslag spelar i blågula kläder precis som var fallet med dubbelparet. Det må vara sponsorsavtal eller vad som helst som gör att det inte finns en enhetlig blågul landslagsdress men en sådan ska det vara. Punkt slut.
•Markus Eriksson kom inte med i laget men har visat mycket bra form på träningarna. Det skulle inte förvåna om han lyfter rejält i de närmaste turneringarna.
I morgon blickar Challenge fram mot ödeskvalet mot Israel och efter dubbeln i dag träffade Torbjörn Dencker och jag dubbelparet och DC-kapten Fredrik Rosengren:
                                                                      

                                                      


fredag 16 september 2016

Sveriges nya DC-dubbelpar förklarar sitt teckenspråk

Ska de inleda vad som kan bli en ny svensk 0-2-vändning?
De har aldrig spelat Davis Cup ihop.
De har aldrig spelat Davis Cup på hemmaplan.
Fred Simonsson/Isak Arvidsson står på lördagen inför en tuff utmaning i Båstad.
Förlorar Sverige dubbeln mot Nederländerna är DC-kvalet förlorat och då väntar i oktober ödeskval borta mot Israel.
Båda har spelat var sin DC-dubbel i par med rutinerade Johan Brunström men har på lördagen ingen rutinerad kraft att luta sig mot.
Extra viktigt är därför att Fred och Isak blir varandras stöttepelare och verkligen agerar som ett par med gemensamt mål.
Challenge har träffat hemmafavoriterna som bland annat förklarar vad deras tecken bakom ryggen betyder.


                                                                                                                                                  
                                                                                   

Ödeskval väntar DC-laget om världsrekordet inte förbättras


Minerna i dag var inte lika glada som här vid lottningen men hoppet lever
Sverige har vänt 0-2 i Davis Cup vid sex tillfällen – fler än något annat land.
Ytterligare en vändning är ett måste i helgen om Sverige ska undvika ödeskval mot Israel i oktober.
0-2 mot favoriten Nederländerna sedan vi i fredagens singlar fått se:
•Elias Ymer förlora med 7-6 i skiljeset mot gästernas tvåa Thiemo de Bakker. Sett mot bakgrund att det var den match där Sverige hade på papperet störst chans är förlusten inte anmärkningsvärd. Men med tanke på hur matchen utvecklades är jag ändå förvånad.
Ymer låg under med 0-2 i set, var i underläge i fjärde och när matchen gick in i skiljeset kändes det som fördel hemmafavoriten - de Bakker var klart skärrad och på väg att skriva in sig på den långa listan spelare som fallit offer för DC-frossa.
Trots gummiarm – hans forehand vinglade rejält – redde 27-åringen ut situationen och det främst tack vare ett starkt servande i en match som långa stunder präglades av att spelarnas självförtroende är långtifrån på topp.
•Mikael Ymer föll i raka set mot 65-rankade Robin Haase. Den 18-årige hemmafavoriten har i mindre sammanhang vänt mängder av matcher i vilka han hittat sätt att utnyttja motståndarens svagheter. Även i dag arbetade han sig efter en trevande och lite spänd inledning in i matchen, hade setboll i tredje set men kunde tyvärr inte förlänga matchen mot sin långt mer meriterade och rutinerade motståndare. De skulle förvåna om Haase nu inte går in istället för förhandsnominerade Tim van Rijthoven i lördagens dubbel där världsselvan Jean-Julien Rojer är gästernas ankare.
                                         

Ymers om Zlatan, om tjejer, sin bakgrund och DC-kvalet


Berättar öppenhjärtigt på Challenge
Varför har de just Zlatan som favorit? Vem av dem är störst flickidol, vem har bäst ordning på rummet och vem dömer oftast ”fel” då de tränar ihop?
Det är några frågor Challenge tar upp med bröderna Elias och Mikael Ymer som nu spelar Davis Cup ihop för första gången.
                                                                                      

torsdag 15 september 2016

För första gången ihop i DC ska Ymers försöka rädda Sverige undan ödeskval

"Nu tar vi dem bro" - kan det vara något sådant de tänker inför kvalet
I morgon inleds Davis Cup-kvalet mellan Sverige och Nederländerna i Båstad.
Segraren säkrar en plats i nästa års division I och förloraren spelar i oktober ödeskval mot Israel.
För första gången spelar
bröderna Elias och Mikael Ymer DC ihop. Då Sverige förra året kvalade mot Danmark var Elias axelskadad och när Sverige i år mötte Ryssland var Mikael inte aktuell på grund av skada.
Challenge träffade bröderna Ymer efter dagens lottning.
Fotnot: på Challenge i morgon: bröderna Ymer om vem av dem som är störst flickidol, vem som har bäst ordning på rummet, vem som är sämst förlorare och om varför de har Zlatan som förebild.


"Rutin är extra viktigt i DC - och vi har mer än Ymers"


Robin Haase
Nederländernas 29-årige singeletta Robin Haase debuterade i Davis Cup 2006 – då var Mikael Ymer åtta år.
På fredagen ställs de mot varandra i Davis Cup-kvalet i Båstad.
Om Mikael ska gå ut med 1-0 eller 0-1 i ryggen beror på om hans storebror Elias får revansch eller inte mot Thiemo de Bakker som i våras vann deras möte i ATP-turneringen i Barcelona.
Challenge har träffat gästernas båda singelspelare och Haase förklarar bland annat varför han menar att rutin är extra viktigt just i Davis Cup.





onsdag 14 september 2016

I Tokyo kan Peterson säkra sin bästa rankning i karriären


Har mycket tufft motstånd i andra omgången
Sverigetvåan Rebecca Peterson kan nästa vecka nå sin hittills bästa placering.
Efter att ha kvalat in i WTA-turneringen i Tokyo är 21-åringen från Järfälla framme i andra omgången där hon möter 53-rankade och sjundeseedade amerikanskan Christina McHale.
Själv ligger Petersson 124 och det krävs sex platsers avancemang för att hon ska överträffa sin karriärbästa placering från maj i år.
Efter kvalfinalförlusten i US Open spelade Peterson en WTA-turnering i Kina, inledde med seger för att i andra omgången förlora mot tjeckiskan Kristyna Pliskova, US Open-finalisten Karolina Pliskovas tvillingsyster.
*
Med sin 46:e plats på listan tangerar Johanna Larsson denna vecka sin bästa rankning i karriären. Det är fem år sedan Larsson låg så högt på listan. Den överlägsna Sverigeettan var fjärdeseedad i WTA-turneringen i Tokyo där hon efter seger med klara siffror mot tyskan Sabine Lisicki föll mot Varvara Lepchenko.
*
På ITF-touren har Fanny Östlund tagit sin första titel. Östlund är en lirare och det är alltid roligt när sådana lyckas, inte minst då eftersom det visar unga talanger att det finns utrymme för mer än kraft.

tisdag 13 september 2016

Matchen som visar att allt kan hända i Davis Cup ger Sverige visst hopp i Båstad

Elias och Mikael Ymer - bröder,vänner och lagkompisar
Får Elias och Mikael Ymer för första gången spela Davis Cup ihop - eller ändrar kapten Fredrik Rosengren sitt förhandsnominerade lag? Svar vid torsdagens lottning på lika idylliska som toppmoderna hotell Riveria.
Torbjörn Dencker och jag har följt veckans  träningar i Båstad och snackar i inslaget lite om vad vi sett och så spekulerar vi kring laguttagning och Sveriges chanser.


                                                                      

Tänk er en svensk världssjua som inte är given i DC-laget- Nyström vet hur det känns


"Jocke" Nyström talar inte gärna om sina egna framgångar
För 30 år sedan spelade han själv Davis Cup i Båstad. I helgen får Joakim Nyström åter vara delaktig i en match där. Nu som assisterande DC-kapten i det unga svenska lag som möter Nederländerna.
När Sverige 1986 mötte Italien i kvartsfinal i Båstad låg Nyström på den topptiolista där han hade en plats i drygt tre år.
Inför matchen mot Italien hade han Mats Wilander och Stefan Edberg framför sig på listan och straxt utanför topptio låg Mikael Pernfors som tidigare under säsongen varit i final i Franska mästerskapet.
Att Nyström besegrade Pernfors på träningarna under DC-veckan avgjorde kapten Hans Olsson val: Wilander och Nyström i singlarna och de två pinfärska Wimbledon-mästarna i dubbel fick förtroendet även på lördagen.
Där säkrades segern och Sverige tog ytterligare ett kliv mot fjärde raka finalen.
Men trots en plats på tiobästalistan kom Nyström inte med i semi- eller finallaget.
Den nu 53-årige norrlänningen var som bäst rankad sjua men fick ofta finna sig i att vara femteman i laget och bättre än så kan väl svensk tennis makalöst framgångsrika -80-tal inte beskrivas.
Torbjörn Dencker och jag träffade idag Joakim Nyström för att tala om nu och då.


DC-kaptenen om Ymers form, Lindstedts nej och känslan med match i Båstad


I helgen spelar Sverige Davis Cup-kval mot Nederländerna i Båstad. Challenge följer under veckan förberedelserna inför kvalet och träffar här DC-kapten Fredrik "Fidde" Rosengren:

måndag 12 september 2016

17-årig norsk skrällsegrare har tagit upp jakten på Ymer


Casper Ruuds seger fick ett uppslag i Verdens Gang
Kjære nordmenn! 
Har forstått at det er tennishysteri i landet deres og merker det også på bloggen min der innlegget om Casper Ruud og hans sensasjon i Sevilla på knapt ett døgn gikk opp i lesertoppen. Challenge vil følge Casper og hans videre satsing mot toppen, i alle fall så lenge han har minst en svenske foran seg.  (Obs, svenskt skämt:)
Med de orden vill Challenge hälsa alla nya norska läsare lite speciellt välkomna. Statistiken visare att bloggen redan tidigare har ett antal norska följare men efter inlägget om 17-årige Casper Ruuds skräll i Challengern i Sevilla blev det en makalöst stor anstormning av läsare från vårt västra grannland.
Det visar på den tennisfeber som råder i landet där Caspers pappa Christian med sin 39:e plats 1995 är bäst i landet genom tiderna. 
Just att Norge inte har en storslagen tennishistoria (sorry Christian men din Båstad-final -95 räcker inte för det) att se tillbaka på är naturligtvis en stor del av förklaringen till varför Casper nu är en av landets hetaste idrottare och ägnas stort utrymme i media.
Dagen efter hans skräll i Sevilla intervjuades Aftonbladets tennisexpert Stefan Holm och jag av Jonas Wikborg på VG.:  Svenskar hyllar Caspers bragd.
Wikborg frågade bland annat hur vi i Sverige reagerar på att en norrman nu är näst bäste nordbo på rankningen och har bara en svensk framför sig.
 Challenge i lördags. Läs artikeln här
Kanske finns det två svar:
1. De som inte följer tennisen utan fortfarande jämför svenska framgångar med de som var på storhetstiden säger förmodligen något i stil med : "Jaha, nu är svensk tennis så dålig att till och med Norge börjar komma ifatt".
2. Alla som följer tennisen vet att Casper Ruud svarade för en mycket imponerande prestation i Sevilla där han blev en av de yngsta segrarna genom tiderna på Challengertouren. Vi ska också komma ihåg att 19-årige Calle Söderlund fick stor uppmärksamhet i Sverige – om än inte alls av samma mått som Ruud får på hemmaplan – då han i somras gick till semi i Challengern i Båstad.
Hur bra kan Ruud bli? Omöjligt att svara på. Novak Djokovic var just 17 år då han tog in första Challenger-titel och Rafael Nadal var 16 år.  Kent Carlsson var också 16 år,  Mats Wilander 17 år och bland segrarna i just de två ålderskategorierna har ett mycket stort antal nått världstoppen eller i alla fall haft mycket framgångsrika karriärer.
Men där finns också Gabriel Silberstein och Paul Dogger som båda var 17 år vid första Challengertiteln men också är exempel på spelare som sedan inte lät höra tala om sig på allvar.
Elias Ymer klart bäst rankade nordbo i herrtennis
Så osvuret är bäst vad gäller Casper Ruuds framtid.
Vad det däremot finns svart på vitt på är att han med titeln i Sevilla klättrar 176 platser på rankingen där topp-3 i Norden i dag ser ut så här:
150: Elias Ymer, Sverige, 20 år.
274: Casper Ruud, Norge, 17 år.
382: Christian Lindell, Sverige, 24 år.
Vidare kan konstateras:
•Att Sverige har ytterligare tre spelare - Markus Eriksson (26 år), Carl Söderlund (19 år) och Isak Arvidsson (24 år) före norske tvåan Victor Durasovic som är 19 år.
•Att 33-årige danske veteranen Frederic Nielsen med plats 418 år är femte bäst rankade nordbo.
•Att det i Finland ännu inte syns någon arvtagare till Jarkko Nieminen. 19-årige Patrik Niklas Salminen är på plats 834 bäste finländare.
•Att tennisen på Island kanske skulle behöva  en Lars Lagerbäck. Inte en islänning på ATP-rankningen.
*
Tony Jønsson - grundare och ägare av Svenska Tennismagasinet AB och en stor tennisprofil i Norge  - översatte de inledande raderna till norska. Tack!







söndag 11 september 2016

Visst är Stan the Man - i natt tog Wawrinka US Open-titeln


Jaaaaaa! Wawrinka tog i natt sin tredje Grand Slam-titel
Historien upprepade sig då Stan Wawrinka i natt tog sin tredje Grand Slam-titel.
För två år sedan vände han i Australian Open 0-1 i set i kvartsfinalen mot Novak Djokovic för att sedan ta titelm.
Ifjol vände han i finalen i Franska mästerskapet efter 0-1 mot serben.
Och samma sak i natt: 6-7, 6-4, 7-5, 6-3 i en fantastiskt välspelad final inför drygt 23 000 åskådare på Flushing Meadows i New York och miljontals tv-tittare världen över.
Under de senaste 29 åren är det bara två spelare som lyckats vända 0-1 i en US Open-final. Senast det skedde var då Juan Martin del Potro 2009 mötte världsettan Roger Federer och 1992 handlade det om Stefan Edberg som genom vändningen mot hemmafavoriten Pete Sampras tog sin andra raka US Open-titel.
Wawrinka var spelmässigt ett nummer för stor för Djokovic.Världstreans vanliga starka offensiv kompletterades med ett – höll på att skriva förvånande – kompakt försvar.
I det mentala spelet handlade det faktiskt om utklassning. Wawrinka kan ibland lacka ur då det tar emot men var nu iskall såväl vid 1-5 i första set som då han vid 3-1 i tredje hade 40-15 men ändå förlorade gamet. Han lät sig inte heller påverkas då Djokovic i fjärde set tog ett par medical timeouts för att få såriga tår omplåstrade.
Mästarcoach
Djokovic påminde om surknölen Andy Murray, gnällde mot sitt team på läktaren och visade med gester att han inte alls var i harmoni.
Ändå gjorde han sin bästa match i turneringen inför vilken jag hade Andy Murray som favorit framför just Djokovic.
Men efter att ha följt de båda finalisternas väg fram till nattens avgörande fick den 31-årige schweizaren tipset. Han har stadigt höjt sin nivå medan Djokovic inte fått det där riktiga testet som så många toppspelare säger är så viktigt att få just för att komma upp på hög nivå i slutomgångarna.
Vad ska man säga om Wawrinkas coach Magnus Norman?
Det känns som om alla superlativer redan är sagda och skrivna om den 40-årige värmlänningen som var världstvåa och uppe i final i Franska mästerskapet för 16 år sedan och som coach fört fram Robin Söderling och Stan Wawrinka till ännu större framgångar än så.
Robin var i Paris-final 2009 och 2010 och Wawrinka har tagit tre Grand Slam-titlar vilket gör att han nu är lika segerrik i dessa sammanhang som betydligt mer uppmärksammade Andy Murray.
Stort Grattis, Magnus och tack för att du som representant för akademin Good to Great och för svensk tennis ser till att Sverige fortfarande nämns i de allra största sammanhangen på tenniscirkusen.
*
Med det sätter Challenge punkt för två veckors bevakning av årets fjärde Grand Slam-turnering. Timmen är sen och nu väntar tre timmar sömn (hoppas jag) innan avfärd till Båstad där Sverige till helgen spelar Davis Cup-kval mot Nederländerna.
*
Kan tänka mig att Roger Federer är en av de första att skicka grattis-sms till Wawrinka. De är ju kompisar och landsmän. Att den 17-faldige Grand Slam-segraren dessutom slipper se arge rivalen Djokovic (12 GS-titlar) komma närmare på listan känns säkert som skön bonus.
*
Här mer om Wawrinka och Norman under US Open:
Med hjälp av Norman har han blivit unik - nästan
Efter år i skuggan av andra är han värd att stå i rampljuset
Dags för nytt kapitel i dramat om "En förbisedd rivalitet"






Dags för nytt kapitel i dramat om "En förbisedd rivalitet"


Djokovic kan ta sin 13:e Grand Slam-titel, Wawrinka sin tredje
Stan Wawrinka har tillbringat 17 timmar och 54 minuter på banen fram till kvällens US Open-final.
Motsvarande tid för hans motståndare Novak Djokovic: åtta timmar och 58 minuter.
Skillnaden kan självklart bli en avgörande faktor om finalen går till skiljeset – vilket fyra av deras fem senaste möten i Grand Slam gjort.
Djokovic har ännu inte fått en riktig värdemätare. En wo, en match där motståndaren gav upp efter sex game och en där Jo Wilfried Tsonga kastade in handduken efter två set. Segrarna mot Jerzy Janowicz, Kyle Edmund och en mentalt blockerad Gael Monfils säger varken bu eller bä om den titelförsvarande världsettans form. Han har stundtals sett sliten nu och den där cyklop-blicken med vilken han verkar se bollarna stora som badbollar har inte funnits där. Men det har ju inte heller behövts. Kanske är Djokovic så trygg med sin egen kapacitet att han använt precis det han behövt och ikväll rätar ut de frågetecken som finns runt honom.
Wawrinka räddade matchboll i tredje omgången mot britten Daniel Evans, hade formstarke OS-silvermedaljören Juan Martin del Potro i kvarten och Kei Nishikori i semi. Honom manglade Magnus Normans adept sönder i den tryckande värmen. Wawrinka har gått segrande från bara fyra av 23 inbördes möten med Djokovic, bland annat i de två turneringar – Australian Open 2014 och Franska mästerskapet ifjol – där världstrean tagit sina två Grand Slam-titlar.
Wawrinkas starka offensiv mot Djokovic kompakta försvar är en mix som bäddar för stor underhållning och eftersom jag både tror och hoppas på schweizaren som segrare är det bara att hålla tummarna för att han kontrollerar sitt humör.
En knäckt racket kvittar om det är vad som krävs för att han ska göra sig av med ilska eller frustration men Wawrinka har inte råd att som följd av tappat fokus slänga bort några game.
På Challenge skrev jag igår om det anmärkningsvärda i att Stan the Man fortfarande inte räknas in bland de riktigt stora. Min vän och journalistkollega Christopher Clarey är i sin krönika i New York Times inne på samma linje vad gäller rivaliteten mellan Wawrinka och Djokovic och Clarey beskriver också träffande Normans betydelse för schweizarens lyft: "En förbisedda rivalitet"
Fotnot: Christopher Clarey ursäktar säkert att jag använder samma rubrik i blogginlägget.

Hoppas Sveriges unga DC-lag får ett storslaget publikstöd


Det är 66 år sedan Davis Cup för första gången spelades i Båstad.
Med tiden kom orten att bli svenskt tennis-mecka.
Det var i Båstad som tennisen i Sverige på 1960-talet förvandlades från snobb- till folksport, det var där 15-årige Björn Borg med sin makalösa debut 1972 presenterade sig för tennisvärlden och det är till Båstad Sveriges Davis Cup-lag nu återvänder efter 16 års frånvaro där.
Att nästa helgs kval mot Nederländerna avgörs just i Båstad skapar ett intresse som matchen förmodligen inte hade fått om den spelats någon annanstans i vårt avlånga land.
Därför gör jag med start i morgon och i samarbete med Torbjörn Dencker en satsning för att - bland annat här på Challenge - förmedla så mycket som möjligt från förberedelserna, matcherna och eftersnacket.
Nu är det inte bara spelplatsen som gör att kvalet kittlar lite extra. DC-kapten Fredrik ”Fidde” Rosengren mönstrar ett ungt och spännande lag och även om det förhoppningsvis räcker till redan nu kan man beskriva det som ett framtidslag.
Elias och Mikael Ymer spelar för första gången Davis Cup ihop och Isak Arvidsson/Fred Simonsson gör DC-debut som par.
Med sina 24 år är Isak äldst och 17-årige Mikael är yngst.
Inte minst med tanke på spelarnas  ringa erfarenhet från Davis Cup kan hemmaplan vara en ovärderlig favör - speciellt om det blir välfyllda läktare med röststarka åskådare.
För några timmar sedan pratade jag med Henrik Odervall – tävlingsansvarig på Svenska tennisförbundet – som berättade att runt 450 biljetter per speldag är sålda.
Håller det sköna sommarvädret i sig räknar Odervall med 1500-2000 åskådare.
Jag hoppas det visar sig att han är en mycket försiktig general och inte minst då eftersom landets alla klubbar erbjuds fribiljetter som motsvarar tio procent av klubbens medlemsantal.
Båstad, ett ungt spännande lag som slår ur underläge och som kan säkra fortsatt spel i division I – tillsammans tycker jag det ska räcka för ett kval som blir folkligt, festligt och fullsa..., nåja, men riktigt välfyllda läktare i alla fall.

Williams avgör hur länge Angelique Kerber sitter kvar


Första tyska US Open-segrare sedan Steffi Graf 1996
Det är inget snack om att Angelique Kerber är en värdig världsetta.
Två Grand Slam-titlar och ytterligare en Grand Slam-final, att jämföras med Serena Williams facit på en titel och ytterligare två finaler.
Det var skönt att den 28-åriga tyskan gick hela vägen i US Open. Även om det inte avgjorde tronskiftet blev det en extra tydlig markering varför just hon ligger högst upp på listan.
Men den största förklaringen till att hon gör det är ändå att den 28-åriga tyskan spelat så många fler turneringar än Williams som haft skadeproblem.
Kerber har spelat 18 turneringar. Williams 7.
Skador och sjukdomar hör till så den stora skillnaden i antalet turneringar förminskar på inget sätt Kerbers prestation att peta bort Williams. Däremot är det en förklaring till tronskiftet.
Nu är frågan hur länge Kerber kan hålla förstaplatsen.
Förmodligen är det inte hon själv utan Williams som sitter på svaret.
Efter fjolårets genomklappning i US Open-semifinalen mot Roberta Vinci var tennisikonen så knäckt att hon ställde in resten av säsongen.
Det innebär att hon inte har en enda poäng att försvara under resten av 2016.
Kerber har 1250 poäng att försvara.
Förutsatt att Williams inte ställer in också nu är det alltså upplagt för att hon ska ta tillbaka förstaplatsen som hon nu tappar efter 186 veckor i rad på tronen.
6-3, 4-6, 6-4 blev Kerbers segersiffror i US Open-finalen mot tjeckiskan Karolina Pliskova som har en av WTA-tourens bästa servar och ett mycket kraftfullt grundspel – då hon får bollen till sig i för henne rätt höjd.
Hon är stel i knäna och hennes rörelse i sidled får till och med 211 centimeter långe Ivo Karlovic att framstå som en balettdansör.
Den 24-åriga tjeckiskan klättrar efter US Open till sjätteplats på rankingen. Ska hon hålla sig kvar på topptio under en längre tid räcker det inte att hon motsvarar den placeringen de dagar hennes offensiva spel flyter på.



lördag 10 september 2016

Tennishysteri i - NORGE!!! Tonåring skrällde i debuten


Dagbladet sparar inte på krutet i rubriken :)
Det är tennishysteri i Norge.
Anledning: 17-årige Casper Ruud som i dag sensationellt tog Challenger-titeln i Sevilla och det i sin första turnering på denna nivå.
Ruud – jämngammal med Mikael Ymer – är säsongens yngste segrare på Challengertouren och en av de yngsta genom tiderna.
Världsettan Novak Djokovic var just 17 år då han 2004 segrade i Budapest och Rafael Nadal var 16 år då han tog sin första Challengertitel. Bland de fem övriga 16-åringar som tagit en Challengertitel hittar vi Kent Carlsson. Amerikanen Michael Chang – numera coach för Kei Nishikori – var bara 15 år och är yngst i historien.
Idel ädel adel alltså.
Med det inte sagt att Casper Ruud ens ska komma i närheten av framgångarna som de ovan nämnda hade men visst har Norge i honom ett mycket spännande framtidsnamn.
Casper Ruuds pappa Christian är Norges bäste spelare genom tiderna. Han nådde 39:e plats på världsrankningen, året var 1995 och det var också då han i Båstad spelade sin enda ATP-final i karriären.
Han lyckades dock aldrig skapa den tennisfeber som sonen nu är på väg att göra. Casper Ruud har blivit mycket omskriven redan för sina framgångar på juniornivå men efter jätteskrällen i Sevilla får han enormt mycket uppmärksamhet.
Ska han bli Nordens bäste spelare?
Casper Ruud är rankad 450, inledde året som juniorvärldsetta men valde att stå över pojksingeln i US Open för att fullt ut fokusera på seniortennis.
Fram till nu har det handlat om Futures men han ville känna på hetluften även i Challengers och bestämde sig för att kvala i Sevilla där han på vägen fram till titeln slog ut bland andra 75-rankade Inigo Cervantes.
Fantastiskt bra gjort.
Med tanke på den så stolta svenska tennistraditionen kan vi kanske rycka på axlarna åt en Challengertitel och småle åt att Casper Ruud under åtminstone några dagar är en av Norges mest firade idrottare.
Men vem vet – kanske är detta början på något som en dag får svenska tennisspelare att känna sig som landsmännen i längdskidor numera gör då de ställs mot norskt motstånd.