 |
| Femte titeln och den fjärde i rad i ATP-finalen |
Här några:
•Nästan 8 000 poängs ledning före
Andy Murray som för första gången slutar en säsong som tvåa.
•Tre av fyra möjliga Grand
Slam-titlar.
•Sex av nio Masters-titlar och ändå
avstod han Rom-turneringen.
•Fler titlar (11) än Murray (4) och
Roger Federer (6 ) tillsammans.
Ja, det går förstås att i det
oändliga rabbla siffror som visar att Novak Djokovic spelar i en
helt egen division.
Det såg vi också då han på
söndagskvällen blev förste spelare i historien med fyra raka
titlar i ATP-finalen.
6-3, 6-4 mot Federer och det blev inte
ens spännande.
I matchstatistiken sticker en siffra
ut: Djokovic 84 procent vunna poäng på andraserven. Av 19 slagna
andraservar vann Djokovic 16. Mot Federer!
För att säga som ungdomarna: ”Det
är sjukt” eller ”Det finns inte”.
Världsettan slutar säsongen med 82-6
i matchfacit och egentligen finns det bara en sak som talar emot att
han ska dominera lika stort under 2016: Att det inte borde vara
möjligt.
Orkar han hålla motivationen på samma
höga nivå?
Vad händer med det nu orubbliga
självförtroendet om han plötsligt åker på en skrällförlust?
Det är lätt att bli så förblindad
av en spelares dominans att man tar för givet att den ska fortsätta
i åtminstone ytterligare ett år. Så var det Federer på hans
storhetstid och med Rafael Nadal då han var som bäst.
En dag bryts förtrollningen och så
kan ske med Novak Djokovic redan nästa säsong.
Vem som ska hota honom?
Där blir i alla fall jag svaret
skyldig.
