torsdag 21 juli 2016

Kerbers avsked i Båstad skadar tyvärr även på sikt


Kerber meddelade sitt beslut på en presskonferens
Världstvåan Angelique Kerber hann inte mer än meddela att hon bryter Ericsson Open förrän spekulationerna var igång.
Hon hämtade sina startpengar, fejkade skada och åkte hem”, var en inte ovanlig åsikt bland de jag snackade med.
Kanske har de rätt.
Jag är kluven i frågan. Det bjuder starkt emot att misstro Kerber som verkade uppriktigt ledsen på presskonferensen.
Å andra sin går det inte att undkomma tanken att hon kanske kunde ha fortsatt turneringen - om den varit prio ett för henne.
Jag tror att den 28-åriga tyskan verkligen är armbågsskadad. Precis som att Serena Williams var skadad förra året då hon bröt Båstad-turneringen efter en match.
Men så skadade att fortsatt spel var uteslutet?
Tillåt mig tvivla och det är här man kan diskutera om de båda stjärnorna svikit turneringen och den svenska publiken eller om man ska ha förståelse för att Williams och Kerber gjort på sättet som skett.
Om det gällt Wimbledon, US Open, någon annan av Grand Slam-turneringarna eller en av de största WTA-turneringarna är det föga troligt att de valt att bryta.
Ericsson Open är mer försumbar för spelarna. Om affischnamnen brutit enbart av anledningen att de inte vill äventyra sin medverkan i större turneringar har de naturligtvis inte tagit sitt ansvar i Båstad.
Men handen på hjärtat – vem hade resonerat annorlunda i deras sits?
Då Williams förra året kom till Båstad hade hon ”bara” en US Open-titel kvar att spela hem för att ta en Grand Slam. Hon ville inte ta risken att skadan förvärrades inför årets sista Grand Slam-turnering.
Kerber har Rio-OS och US Open framför sig och vill inte äventyra sin medverkan där.
Oavsett om skadorna var så svåra att Williams och Kerber omöjligen hade kunnat spela vidare, om skadorna var fejkade eller om spelarna tog det säkra före det osäkra med tanke på framtiden slår det hårt mot Ericsson Open.
Det är inte bara den drabbade upplagan som tar skada utan även framtida upplagor riskerar att bli lidande. Tilltron till att affischnamnen både dyker upp och tar sitt ansvar minskar.
2011 bröt världsettan Caroline Wozniacki efter en match i Båstad, året därpå lämnade världsnian Sara Errani återbud och samma sak med Williams 2014.
Ingen turnering kan gardera sig mot sådant. Men lider ändå skada av det. Sedan må det handla om ren och skär otur eller att mindre turneringar plötsligt inte passar i stjärnornas kalendrar.
Nu är Sverigeettan största affischnamn
Förra året räddade Johanna Larsson med bistånd av Rebecca Peterson festen i Båstad. Även Peterson gick till kvartsfinal och med två hemmahopp där var fredagen räddad för arrangören. Resten fixade Larsson då hon under helgen fyllde läktarna och på söndagen tog sin första WTA-titel.
Nu står hoppet till enbart Larsson som är enda svenska kvartsfinalist. Men det var anmärkningsvärt glest på läktarna då hon spelade i dag.
Turneringens tre första dagar var det fri entré vilket drog storpublik och skapade härlig stämning på läktarna.
Men det var alltså inte många som fick så mycket mersmak att de kom tillbaka när det kostade pengar att se Sverigeettan och de andra proffsen.
Ett trist konstaterande som manar till eftertanke.




Spela DC-kvalet i Båstad!


Sverigeettan Ymer och DC-kapten Rosengren
I september kvalar Sveriges Davis Cup-lag mot Holland.
Sverige har hemmaplan och jag hoppas att förbundet väljer Båstad som spelort.
Båstad har under alla tider varit Sveriges tennis-mecka men det i sig räcker förstås inte för att locka storpublik till en sådan här typ av match.
Däremot är det ett ypperligt tillfälle att göra det genom att arrangera ett evenemang som samlar och i möjligaste mån enar tennis-Sverige inför det extra årsmötet i oktober då den nya verksamhetsinriktningen ska antas.
Redan i augusti har svensk tennis några dagars stormöte för att dra upp riktlinjerna som ska gälla från nästa år. Starka krafter drar åt olika håll och sannolikt kommer det att behövas mer tid än ett par dagars stormöte för att i möjligaste mån enas. DC-helgen 16-18 september låter perfekt för fortsatt arbete.
Bjuder förbundet ovanpå det in alla klubbar i regionen finns förutsättningar att skapa lite feststämning på läktarna.
Utan stort engagemang från förbund och klubbar lär DC-kvalet passera relativt obemärkt och det oavsett spelort.
Det handlar nämligen om kval där segraren behåller sin plats i division I medan förloraren spelar ödeskval i oktober. Förloraren i den matchen åker ner i tvåan.
Kommer holländarna med sitt starkaste lag är risken stor att Sverige åter hamnar i ödeskval. Där har Danmark blivit räddningsplankan vid två tillfällen och då senast förra året då DC-debuterande Mikael Ymer vann den femte och avgörande matchen.
Holland – som i helgen förlorade bortamatchen mot Ryssland med 5-0 är rankat 18 – och har i Robin Haase (rankad 95), Igor Sijsling (115) och Thiemo de Bakker (136) tre spelare som ligger före 157-rankade Sverigeettan Elias Ymer.
Då Holland förra året förlorade mot Schweiz föll de Bakker med 7-5 i femte mot Wawrinka och i par med Middelkoop besegrade han Roger Federer/Marcu Chiudinelli i dubbeln.
Hollands bäste dubbelspelare är världstolvan Jean-Julien Rojer och starka komplement till honom finns i främst Matwe Middelkoop och Wesley Koolhof (utan DC-rutin) som båda ligger runt 50-strecket.