Normans omättliga hunger imponerar mer än meriterna

Norman har ständigt nya mål i sikte

Vad tror du Magnus Norman gjorde när hans adept Stanislas Wawrinka åkte ur Masterturneringen i Miami?

La sig i solstolen och slappade några dagar?

Drog direkt hem till Sverige för att ta det lite lugnt?

Nej, han åkte till Detroit för att där skaffa sig ännu mer kunskap om coachning och fysträning.

Klicka här för att se vad han skriver om det på sin blogg

Jag är så grymt imponerad av den 39-årige värmlänningens inställning och hans ambition att bli ännu bättre på det han gör.

Hur många i hans sits skulle inte nöjt förlita sig på det imponerande cv som ger möjlighet att välja och vraka bland lukrativa anbud?

Hur många svenska klubbtränare har lika hög ambition att fortsätta utvecklas?

Samtidigt som Normans driv imponerar är det inte förvånande.

Han var ju likadan som spelare.
Han hade inte den bästa tekniken eller det bästa fotarbetet.

Däremot var han en envis tjurskalle i uttryckets mest positiva bemärkelse vilket tillsammans med perfektionism gjorde att han optimerade sina möjligheter.

”Game, set och...?” - så hette SvD:s artikelserie som startade 1992 och där jag fick förmånen att på nära håll följa då 15-årige Magnus väg mot toppen. Frågetecknet bakom "Game, set och... fanns förstås där eftersom ingen visste hur hans karriär skulle arta sig,

Facit överträffade alla förväntningar:

Tolv ATP-titlar, Davis Cup-seger 1998, final i Öppna franska mästerskapet 2000, tvåa på världsrankingen och med tio titlar tourens segerrikaste spelare 1999-2000 - för att bara nämna det allra största.

Hösten 2004 beslutade sig Norman att lägga av på grund av en efterhängsen höftskada.

Som coach har han på relativt kort tid blivit ett av tenniscirkusens mest eftertraktade och respekterade namn.

Hösten 2008 inleddes samarbetet med Robin Söderling som då var rankad 35. När de två år senare gick skilda vägar hade Robin bara fyra spelare sig framför på rankningen, han hade spelat två finaler i Franska mästerskapet och tagit Master-titeln i Paris.

Nöjd duo efter segern i Australian Open 2014

Stanislas Wawrinkas utveckling under de tre åren ihop med Norman är häpnadsväckande.

April 2013: Schweizaren hade just fyllt 28 år, två kvartsfinaler var hans bästa resultat på 32 Grand Slam-turneringar, han hade tre titlar i 250-turneringar (de minsta på ATP-touren) och var rankad 17.

April 2016: Wawrinka har två Grand Slam-titlar (Australian Open 2014 och Franska mästerskapet 2015), han har tagit tio titlar på tre år, är världsfyra och har legat topptio (trea som bäst) sedan han slog sig in där bara någon månad efter att samarbetet med Magnus inletts.

Magnus Normans cv talar för sig självt.

Ändå är det inte detta som i sig imponerar allra mest på mig och det är inte heller i första hand Magnus cv som gör honom till en förebild för andra tränare.

Det är han i ännu högre grad med sin omättliga hunger att fortsätta utvecklas – något som förhoppningsvis ger halv-, hel- och proppmätta coacher och tränare en tankeställare.