"Det är för lite fokus på individuell fysisk utveckling"

Hur ska Sverige åter bli en tennisnation att räkna med – på allvar?

Det är grundfrågan i den serie som Challenge inleder i dag och där jag kommer att träffa en mängd experter som ger sin syn på vad som kan göras bättre inom just deras område.

Eftersom det inte finns någon patentlösning eller självklara svar är serien tänkt att fungera som ett diskussionsforum där många parter ska komma till tals.

Även om det inte finns bara ett sätt på vilket man kan bli bra i tennis finns det i alla fall några måsten. Det optimala är att dessa bildar en röd tråd som följs.

Min uppfattning är att det saknas en röd tråd i svensk tennis.

För att bli bra i tennis är stark fysik en förutsättning. Hur får man det och vad i den fysiska träningen är viktigast?

Challenge har träffat Ali Ghelem, Robin Söderlings fystränare som här ger sin syn på saken:

Se och lär av Gael Monfils!

Monfils bjöd efter den tunga förlusten sin överman stora famnen

Under de senaste dagarna har jag fått många samtal, mejl och sms från ledare, tränare och föräldrar som tycker att många juniorers uppträdande under JSM i Göteborg varit under all kritik.

Det har handlat om kastade racketar, svordomar, skrik, allmänt osportsligt uppträdande och dåliga förlorare.

Även om det inte finns anledning att tvivla på uppgifterna kan inte jag – som inte var på plats – ge några konkreta exempel och vet inte heller om det handlade om ett fåtal eller många juniorer. Ibland kan ju en liten skara som på ett negativt sätt sticker ut från mängden ge en hel grupp dåligt anseende.

Alla med hett temperament vet att det ibland kan slå slint på tennisbanan och att det då och då resulterar i ett osnyggt uppträdande. Det är förstås inte alls bra men jag har i alla fall förståelse för en spelare som av frustration knäcker en racket eller skriker ut sin ilska – OM det sker någon enstaka gång och inte blir ett mönster.

Betydligt värre är då en förlorare - som kan ha uppträtt hur sportsligt som helst under matchen – som inte tackar sin överman på ett respektfullt sätt. Vi ser ständigt exempel på det. Förlorare som knappt tar motståndare i hand eller som demonstrativt vänder bort blicken då de möts vid nät.

Ett skolexempel på hur en stor sportsman uppträder fick vi natten till

idag i Masterturneringen i Miami. Fransmannen Gael Monfils -  som coachas av Mikael Tillström - hade efter två och en halv timmes kamp förlorat kvartsfinalen mot Kei Nishikori. Inte nog med det. Monfils hade haft fem matchbollar. En blytung förlust som självklart sved i den 29-årige fransmannen.

Vad han gjorde ?                                          

Och så här ser han ju ut

 Jo, gick med ett brett leende fram till nät för att där krama om och klappa om Nishikori.

Efter att ha tackat domaren stannade Monfils på väg ut från banan upp för att skriva autografer till några barn.

Den där några minuter långa scenen som utspelade sig efter kvartsfinalen är faktiskt ännu mer minnesvärd än matchen i sig.

Ska inte gå så långt som att skriva att vi fick se två vinnare.

Däremot fick vi bästa tänkbara exempel på vad som menas med uttrycket ”en stor förlorare”.

Respekt!