Visst har Arvidsson muskler att slå sig in på högre höjder

Tog sin fjärde ITF-titel i dag

Isak Arvidsson tog i dag sin första ITF-titel i singel på drygt ett år.

Kul och efterlängtat!

Framgångar på den där nivån ger ändå inget lyft att tala om på rankningen och steget till Challengertouren är i praktiken lika stort som tidigare. Skriver det självklart inte för att förta något av sympatiske Arvidssons framgång utan för att beskriva den långa väg han och andra spelare i hans situation har framför sig.

Den nykorade segraren ligger 614 på rankningen och fyller 24 år i augusti. Titeln är hans fjärde på ITF-touren (första på grus) där han redan för fyra år sedan skrev in sig i segerrullorna.

Ytterligare en svensk som fastnat i vad de själva brukar kalla Futureträsket?

Jag hoppas att så inte blir fallet. Isak Arvidsson har potential att nå högre höjder och det gäller flera av hans landsmän på ITF-touren. Det gäller för dem att pricka in formen och få alla bitar på plats i en Challenger där en framgång betalar sig betydligt bättre, såväl rankningmässigt som ekonomiskt.

Arvidsson ska i juni spela två Challengers (Tjeckien och Slovakien) och efter det den nya Challengern i Båstad. Även om det inte är nu eller aldrig som gäller för honom skulle några starka resultat där kunna ge Arvidsson den där belöningen som hårt satsande idrottare behöver då och då för att behålla motivationen och hoppet om en ljus framtid.

Arvidsson finalbesegrade i dag Fred Simonsson ( 6-2, 6-0) och att två hemmahopp gjorde upp om titeln gav en härlig slutvinjett som understryker att vårens tre ITF-turneringar gått i i de svenska färgerna.

I Karlskrona tog Carl Söderlund singeltiteln och Arvidsson/Fred Simonsson segrade i dubbel.

I förra veckans turnering i Båstad gick Dragos Madaras och Markus Eriksson till semi i singel. Eriksson/Milos Sekulic tog dubbeltitelm.

Denna vecka segrade Arvidsson inte bara i singel utan tog också dubbeltiteln i par med tysken George von Massov. Madaras var tredje svenske semifinalist i singel.

Därför kan Sverigeettan vara säker på att få spela Rio-OS

Spelar i Paris på favoritunderlaget

Franska mästerskapet är den Grand Slam-turnering där Johanna Larsson har störst möjligheter.

Men för att Sverigeettan ska överleva andra omgången på Roland Garros måste hon ändå skrälla.

Även om Larsson inte visat strålande form på sistone kan jag inte tro annat än att hon besegrar 86-rankade polskan Magda Linette som trivs bättre på gräs och hardcourt än på grus – Larssons bästa underlag.

Men det är också där 18-rankade Sara Errani kommer bäst till sin rätt och det blir sannolikt italienskan som väntar i andra omgången för Johanna. Errani var i final i Paris 2012, året därpå i semi och har de två senaste åren varit i kvartsfinal.

Däremot har den anmärkningsvärt servesvaga italienskan inte alls övertygat under den senaste tiden utan åkt ut direkt i Rom och Madrid.

Larsson spelar sin 24:e Grand Slam-turnering och en plats i tredje omgången i Franska och US Open (båda 2014) är hennes hittills bästa resultat.

Den 27-åriga svenskan är rankad 59 och kommer att klara den internationella kvalgränsen till OS i Rio (Rankningen 6 juni gäller och gränsen kommer att ligga runt 70).

Jag ser att det i media och på sajter spekuleras i att Larsson kanske ändå inte får göra OS-debut eftersom hon inte uppfyller Sveriges Olympiska Kommités (SOK) kriterier.

Skriver det därför åter en gång: SOK kommer att bortse från sina kriterier och ge Johanna Larsson en OS-plats. Anledningen är att Sverige annars inte skulle vara representerat i Rio. SOK säger att Sverige SKA vara representerat i OS. Eftersom ingen annan svensk ens är i närheten av att kvalificera sig får Larsson en OS-biljett.

Svårare än så är det inte.

Punkt.