tisdag 8 september 2015

Han får nygammal roll i Sveriges Davis Cup-lag


Exproffset Joakim Nyström blir ny assisterande Davis Cup-kapten.
Han efterträder Jonas Björkman som tidigare funnits vid Davis Cup-kapten Fredrik "Fidde" Rosengrens sida.
– ”Fidde” och jag har aldrig tidigare jobbat ihop och jag ser verkligen fram emot att få göra det, säger den 52-årige skellefteåsonen till Challenge.
Han har redan erfarenhet från jobbet. Under sju år var ”Jocke” assisterande kapten till Mats Wilander.
 – Att ligga på läger och få ihop ett sammansvetsat och starkt lag är det roligaste.  Och vissa matcher sticker ut, som vår allra första då vi låg under med 1-2 mot Brasilien men vände och vann sedan "Bjösse" (Jonas Björkman, min anmärkning) och "Vinci" (Andreas Vinciguerra) vunnit de sista singlarna.
 Hur väl känner du Elias Ymer och Christian Lindell?
- Inte så värst men jag har förstås sett dem spela i Båstad och i Stockholm, säger den forne världssjuan som spelade i DC-laget på 1980-talet då Sverige var världens ledande tennisnation och konkurrensen om platserna var så hård att även etablerade toppspelare ställdes utanför laget.
Nyström gör comeback i laget då Sverige i slutet av oktober möter Spanien eller Danmark i en avgörande kvalmatch där förloraren degraderas till division II.
Danmark tar emot Spanien redan helgen efter US Open. Även om rankning har en underordnad betydelse i DC och att vi där under åren sett en mängd skrällar skulle det förvåna oerhört om Frederik Nielsen & Co lyckas undvika ödeskval mot Sverige.
Spaniens kapten Conchita Martinez har nämligen nominerat ett mycket starkt lag med bland andra Rafael Nadal, David Ferrer och Fernando Verdasco.

Snacket om läggmatch igång inför nattens kvartsfinal

Venus Williams har sju Grand Slam-titlar och Serena har 21

I natt möts systrarna Serena och Venus Williams i US Open-kvartsfinal.
Jag har redan hört flera personer hävda att det utan minsta tvekan blir en läggmatch.
Förmodligen är det bara ett i läge som vi efter kvartsfinalen  slipper spekulationer om att matchen var uppgjord:
Att Venus Williams med seger spräcker sin lillasysters dröm om en Grand Slam.
Jag kan inte se att det ska ske.
Men trots att Serena Williams är överlägsen världsetta och normalt kör över motståndare av sin 23-rankade systers kaliber lär en programenlig seger följas av spekulationer i eftersnacket: Vid storseger för Serena: ”Venus vek ner sig för att Serena skulle spara krafter inför semifinalen”. Vid siffermässigt jämn match: ” Så där gjorde de bara därför att det skulle se ut som att Venus ville vinna”.
Flera av deras tidigare möten (15-11 till Serena) har omgärdats av rykten om läggmatch och under en period talades det om att deras pappa Richard kvällen före match bestämde vem av systarna som skulle få vinna.
Jag har inte den blekaste aning om det stämmer eller inte, vet inte heller om det förekommit uppgjorda matcher och har inte spekulerat kring det.
Men leder Venus i natt med typ 1-0 i set och 5-2 i andra men ändå förlorar går det nog inte undvika tankarna på att allt förmodligen inte gått rätt till.
Det verkar som om hela tennisvärlden vill att snart 34-åriga världsettan Serena Williams ska bli första spelare sedan Steffi Graf 1988 att ta en Grand Slam.
Det är nog ingen som unnar henne det mer än just Venus. Samtidigt har Venus själv möjlighet att ta klivet fram i rampljuset efter år i skuggan av sin betydligt mer framgångsrika syster.
Går Venus Williams fram till sin första Grand Slam-semifinal sedan 2010 spolierar hon samtidigt sin bästa kompis möjlighet att bli andra damspelare under proffseran med en Grand Slam.
Så hur det än slutar i natt kommer Venus Williams inte att kunna känna odelad glädje.

Dessa fyra får oss att njuta lite extra av kvartsfinalerna


Lika effektivt som vackert
En tekniskt fulländad enhandsbackhand är i mina ögon tennisens vackraste slag.
Därför blir det extra njutbart att se herrarnas US Open-kvartsfinaler.
Hälften av kvartsfinalisterna- Roger Federer, Richard Gasquet, Stanislas Wawrinka och Feliciano Lopez - spelar med enhandsbackhand.
Kanske är det en av de sista gångerna vi får se ett så stort antal spelare med enhandsbackhand i kvarten i någon av de fyra största turneringarna.
Federer är 34 år, Lopez är 33, Wawrinka 30, och Gasquet är 29 år.
På rankningens 30-bästa-lista finns ytterligare fem spelare med enhandsbackhand men bara två av dem är under 30 år: Grigor Dimitrov, 24 år och Dominic Thiem, 22 år.
Överhuvudtaget är det få av de yngre spelarna som har enhandsbackhand och ser vi till juniortennisen är slaget ytterst sällsynt.
Under rubriken ”Finns det utrymme för enhandsbackhand även i morgondagens tennis?” tog jag förra året upp ämnet i en krönika under Salk Open. Finns här.
Sedan dess har antalet spelare med enhandsbackhand ökat från sju till nio på 30-bästa-listan. Men genomsnittsåldern på dessa spelare kombinerat med läget bland de yngre ger ändå en tydlig fingervisning om att vi i framtiden lär få se ytterst få toppspelare med enhandsbackhand.
Så det är bara att passa på att njuta.
För första gången sedan 1982 är hälften av US Open-kvartsfinalisterna +30 år. Förutom Federer, Lopez och Wawrinka handlar det om 30-årige fransmannen Jo Wilfried Tsonga som ställs mot titelförsvarande Marin Cilic.
Med sina 26 år är kroaten yngst av kvartsfinalisterna för vilka snittåldern är 29.8 år – ett nog så tydligt exempel på att de unga spelarnas väg till toppen blivit betydligt längre än vad som var fallet tidigare.
Den stora överraskningen i US Open är förstås 29-årige sydafrikanen Kevin Anderson som natten till i dag slog ut världstrean Andy Murray ( 7-6, 6-3, 6-7, 7-6). Förmodligen var fler än jag redo att efter tredje set lägga en slant på att skotten skulle förlänga sin imponerande Grand Slam-svit ( minst kvartsfinal i de 18 senaste turneringerna) men Anderson överraskade då han höll uppe sin höga nivå. Hans utveckling mot större jämnhet och större allroundkunnighet har nu betalat sig i karriärens första Grand Slam-kvartsfinal.
Åter till enhandsback. Vem av de fyra aktuella US Open-kvartsfinalisterna har ett slag som sticker ut lite extra från de övrigas? Det handlar förstås om tycke och smak och min ”rankning” (baserad på såväl effektivitet som utförande):
  1. Wawrinka
  2. Federer
  3. Gasquet
  4. Lopez