 |
| Stegö Chilò försvann snabbt från rollen hon inte visste sig ha |
Det är dags att Sverige får en
idrottsminister.
Ja, alltså en riktig idrottsminister –
inte en sådan där figur som utses till idrottsminister bara för
att någon ska ha rollen.
Skräckexempet är faktiskt INTE den nu utsedde idrottsministern Gabriel Wikström (s) och
då har Wikström ändå avslöjat att han inte har en aning om
vilken verksamhet som bedrivs i Sveriges största folkrörelse.
Nej, priset tas istället av Cecilia
Stegö Chilò – hon visste nämligen inte ens att hon utsetts till
idrottsminister.
Året var 2006 och statsminister
Fredrik Reinfeldt presenterade sina ministrar. SvD:s fotograf Gunnar
Lundmark och jag var på plats i riksdagshuset där ministrarna var
utspridda för att hålla egna presskonferenser.
Kultur- och idrottsminister Stegö
Chilò stod i en hörna och svarade på frågor från
kulturjournalister då Lundmark och jag kom fram”.
”Hur känns det att ha blivit utsedd
till idrottsminister”?
"Idrottsminister?Jag? Nej! Skämtar
du, frågade den utsedde idrottsministern och tog sig för pannan. Här reportaget där SvD ger Stegö Chilò nyheten hon borde ha fått från statsministern: Förvånad idrottsminister.
Två veckor senare avgick Stegö Chilò
sedan det avslöjats att hon betalat svart för städhjälp och inte
betalat tv-licens på 16 år.
Eftersom Gabriel Wikström var medveten
om att han utsetts till folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister får man säga att han klarat
sig riktigt hyggligt i konkurrens med Stegö Chilò men mer är det
inte.
Visst finns det nu, precis som i alla
regeringar, fler exempel på ministrar som tilldelats områden de
inte alls behärskar. Men det vanliga är att de i alla fall försöker
tillgodogöra sig någon form av baskunskap.
Det förefaller Gabriel Wikström inte
alls intresserad av.
Därför måste vi ta fram skämskudden
när han pratar om idrott och integration.
"Nyanlända barn, ungdomar och
vuxna ska ges goda förutsättningar att bli delaktiga i det svenska
samhället. Regeringens bedömning är att ett engagemang i
idrottsverksamhet kan underlätta detta”, säger Wikström.
 |
| Vet i alla fall att han är idrottsminister |
Regeringen bedömer alltså vad alla
redan vet. Ja, kanske inte alla. Det kan ju finnas några fler
personer som inte varit i kontakt med idrottsrörelsen och därför
inte känner till hur mycket tid och kraft som ägnas åt integration.
I tennis finns en rad exempel, bland
annat då från Uppsala, Hammarkullen och Solna där det satsas hårt
på integrationsprojekt.
Så ser det ut runt om i hela
idrotts-Sverige.
Ändå känner sig regeringen föranledd
att tala om hur idrotten ska använda anslaget. Här pressmeddelandet
från Socialdepartementet:
"Regeringen föreslår en ökning
av idrottsanslagen med 32 miljoner redan under 2015 och 64 miljoner
årligen från och med 2016. Pengarna ska användas för att stödja
idrottsrörelsen i att erbjuda aktiviteter och grundläggande
introduktion till föreningslivet och idrottsrörelsen för
nyanlända.
Lägg inte bort skämskudden för här
kommer nästa uttalande från Wikström:
”Idrottsrörelsen har
förutsättningarna och är själva beredda att ta detta ansvar. Jag
är glad att de ser denna möjlighet”.
Wikströms uttalande är respektlöst
mot idrottsrörelsen som gör en fantastisk samhällsnytta på många
olika plan.
RF-stämman i Helsingborg blir ett
utmärkt tillfälle att göra en tydlig markering om idrottens
betydelse.
Den nye RF-ordföranden behöver ju
fördenskull inte kräva att idrotten får ett eget departement.
Men att Sveriges största folkrörelse
får en minister med åtminstone lite kunskap och intresse är inte
att begära för mycket.
