lördag 31 januari 2015

Murrays attityd och serve kan avgöra GS-finalen




Då Andy Murray och Novak Djokovic 2011 första gången möttes i en Grand Slam-final skämde skotten ut sig totalt.
Det skedde just i Australian Open där de båda kompisarna på söndagsmorgonen åter drabbar samman.
I finalen för fyra år sedan vek Murray ner sig efter att ha tappat första set. Med plutande underläpp och gamnacke tjurade han omkring på banan och nonchalerade de 15 000 åskådarna på Rod Laver Arena och miljontals tv-tittare världen över.
Jag skulle bli lika förvånad som besviken om vi får se något likadant igen. Visst har Murray fortfarande ett negativt kroppsspråk men numera bedrar skenet och att han med en tredje Grand Slam-titel inom räckhåll ska tanka – nej, därtill är han nog alldeles för rutinerad och äregirig.
Det var hans tidigare coach Ivan Lendl som fick Murray att förändra attityd. Skotten hade förlorat sina tre första Grand Slam-finaler då Lendl tog över 2012. Ingen vet bättre än Lendl hur sådana trender bryts. Han hade själv förlorat sina fyra första GS-finaler. Men trendbrottet för Murray kom inte direkt under nye tränaren utan det blev förlust även i 2012 års Wimbledon-final. Kanske blev OS-guldet – just på gräset i Wimbledon – den förlösande faktorn för Murray som i US Open skrev in sig som förste brittiske herrsingelsegrare i Grand Slam på 76 år.
Året därpå segrade Murray även i Wimbledon och skador är en stor del av förklaringen till varför han inte spelat någon Grand Slam-final sedan dess.
Förrän nu alltså.
Han slår ur underläge mot världsettan Novak Djokovic som har 15-8 inbördes, vann samtliga deras fyra möten ifjol och som utan tvekan är numret för stor för Murray om båda spelar på sin högsta nivå.
Visserligen är Djokovic inte i närheten av att vara lika överlägsen som Serena Williams är på damsidan men han är i alla fall flera steg före konkurrenterna.
Serben har gått till final i nio av de 17 senaste Grand Slam-turneringarna. Men det finns även siffror som säkert vållar Djokovic och hans team lite huvudbry inför söndagens final. Han har vunnit bara tre av sina åtta senaste Grand Slam-finaler.
Nog med siffror.
SvD 30 januari 2011
Det är bäddat för ett antal timmars fantastisk fest mellan de båda 27-åringarna som redan på juniortiden möttes ofta och utvecklade en vänskap som består.
Hur Murrays serve fungerar blir en viktig faktor. Hans andraserve har blivit lite bättre men utgör fortfarande en svaghet. Får han inte längd på andraserven kommer Djokovic att kunna diktera spelat även i sina returgame.
Men viktigast av allt för Andy Murray blir ändå hans attityd och
offervilja.


fredag 30 januari 2015

Serena Williams är största hotet mot sig själv i finalen


När världens två bäst rankade spelare möts kan det tyckas upplagt för en jämn och oviss rysare.
Så inte när det handlar om de senaste årens situation i damtennis.
Så alltså inte heller i lördagsmorgonens final i Australian Open.
Så överlägsen är Serena Williams nämligen tvåan Maria Sjarapova.
Visst kan ryskan bryta den tio år och 15 matcher långa sviten av förluster mot Williams men då krävs att den 33-åriga amerikanskan:
•Skadar sig eller har starkt nedsatta krafter på grund av förkylningen som besvärat henne under de 13 dagarna på Melbourne Park.
•Blir så nervös att hon underpresterar kraftigt.
Visserligen säger Williams i intervjun att hon har roligt på banan och utåt förefaller hon inte det minsta bekymrad över att favorittrycket ska bli en belastning.
Men vi har under de senaste åren sett hur Williams drabbats av gummiarm vid flera tillfällen. Eftersom hon är så överlägsen konkurrenterna vinner hon oftast på även 60-70 procent av sin kapacitet vilket dock inte räcker om Sjarapova gör en bra match.
Att Williams nerver börjat spöka på senare år är intressant. Samma sak ser vi ju hos jämngamle Roger Federer.
Kanske är förklaringen så enkel att all rutin och alla tunga meriter inte uppväger det faktum att deras karriärer närmar sig slutet. De vet att de inte kommer att få så många fler möjligheter att ta Grand Slam-titlar.
Ja, tipset att Federer kommer att stanna på 17 Grand Slam-titlar känns definitivt inte vågat men Williams framtid är mer svårbedömd. En seger i Melbourne skulle ge henne en 19:e titel i dessa sammanhang och då återstår ”bara” fyra för att hon ska överträffa Steffi Graf och bli segerrikast i historien.
Det är ett av Serena Williams stora återstående mål.
Just vetskapen att hon inte har så många år på sig för att nå målet ökar risken för att den mentala pressen får henne att spela långt under normal nivå.
Där ligger Maria Sjarapovas chans att på söndagen ta en sjätte Grand Slam-titel.

torsdag 29 januari 2015

Osynlig GS måste i alla fall visa att han kan nå resultat

GS fångad på bild inför tillträdandet...
Varför har Svenska tennisförbundets sponsorintäkter halverats sedan 2007? Varför tappar förbundet plötsligt en huvudsponsor som genom alla år stöttat svensk tennis i vått och torrt?
Det finns självfallet en rad bidragande orsaker varav en är den nästan osannolika oförmågan att hitta en driftig och ihärdig generalsekreterare. De enstaka undantagen är just undantagen som bekräftar regeln.
..här samma dag och rubben äter jag upp
Botten tycktes nådd då Henrik Källén härjade som värst men nej, efterträdaren Ulf Dahlström är istället så osynlig att inte ens Missing People lär kunna hitta honom.
Ansvaret för att olyckorna avlöser varandra på den viktiga posten vilar på förbundsstyrelsen. Det är deras jobb att hitta rätt man eller kvinna.
Men i detta fall saknar jag all grund för att rikta kritik mot ordföranden Stefan Dahlbo och hans styrelsekollegor, tyckte nämligen själv att Ulf Dahlström var ett bra val - Dahlström kan vara ett kap -  även om han på min favoritlista låg efter namn som bland andra Thomas Wallén, Olof Stenhammar och Nina Wennerström.
Efter tre år kan vi konstatera att Dahlström inte levt upp till vare sig omgivningens förväntningar eller till sina egna målsättningar.
”Jag kan den kommersiella delen av idrotten och ett stort mål i mitt nya arbete blir att öka förbundets intäkter”, sa Dahlström i en SvD-intervju -"Svensk tennis ska bli världsledande" - 13 mars 2012.
Mycket diplomatiskt uttryckt kan man säga att Dahlström inte varit i närheten av att nå målen. Förbundet förlorar nästa år sin huvud-
sponsor SEB och vips försvinner då drygt 70 procent av sponsorintäkterna.
I sin årskrönika (23/12 2014) på förbundets hemsida håller Dahlström fast vid sitt mål om ökade intäkter men medger samtidigt att han själv inte räcker till.
”Ett stort mål för mig är att öka förbundets intäkter och en del i den här processen blir att anställa en marknadsansvarig under våren.”.
Generalsekreteraren som hade som en av sina främsta uppgifter att öka intäkterna ska nu alltså anställa en som gör jobbet.
Jisses!
Accepterar verkligen tennis-Sverige detta?
I så fall: HUR kan tennis-Sverige acceptera detta våldsamma slöseri med medlemsavgifter och statliga bidrag?
Flera av de förbundsanställda jag talat med tycker att Ulf Dahlström gör ett bra jobb internt. Han är också mannen bakom den kommunikationssatsning som gjorts för att nå ut bättre till tänkbara sponsorer.
Det är i och för sig vällovligt men ändå att börja i fel ände. Är själv lekman i affärsvärlden men nog är det väl bättre att börja med att skapa en stark produkt och först därefter kommunicera den?
Hur mycket har den omtalade kommunikationssatsningen kostat? Vilka sportsliga satsningar hade kunnat göras för dessa pengar?
Om jag var klubbmedlem skulle jag vilja ha svar på dessa frågor på årsmötet i Uppsala 24-25 april.
Där kan man kanske också väcka frågan varför Dahlström inte tagit mer aktiv del i kommunikationssatsningen. Som generalsekreterare har han en plattform som ger möjlighet att höras och synas, inte bara inom svensk tennis utan även i den idrottspolitiska debatten.
Tyvärr har Dahlström valt att varken höras eller synas.
Till sist: svensk tennis är säkert ingen lättsåld produkt (även om Catella nyligen satsade 10 miljoner kronor på ett Good to Great-team) då det som nu saknas en fixstjärna. Det finns också begränsat utrymme för förbundet att skaffa intäkter genom Davis Cup- och Fed Cup-lagen beroende på att Internationella tennisförbundet (ITF) inte gärna delar med sig av kakan.
Men inte ens det tillsammans kan försvara att förbundet i dagsläget ser ut att minska sina sponsorintäkter 2016 från 6.3 miljoner till 1.8 miljoner kronor.
Om Ulf Dahlström inte innan dess presenterar en ny penningstark huvudsponsor skulle det inte förvåna om han officiellt ”säger upp sig” och i hemlighet får ett bra avgångsvederlag.
Sådan sorti har andra generalsekreterare gjort före honom.













onsdag 28 januari 2015

Näringslivstoppar planerar bolag med eliten i fokus


     
SvD 6 september 2014
Privata aktörer tar allt mer plats i svensk tennis. I samma takt minskar Svenska Tennisförbundets betydelse.
Det är en välkommen utveckling som förhoppningsvis slutar med ett Svenskt Elittennis AB.
Bara tanken ger säkert rysningar av obehag hos Växjö TS mångårige ordförande Åke Magnusson och de andra ledare som genom sina beundransvärda insatser på ideell basis bidrog till att bygga det svenska tennisundret.
SvD 15 oktober 2014
Riksidrottsförbundet (RF) talar lika ofta som stolt om att Sveriges största idrottsrörelse bygger på 800 000 ideellt arbetande ledarna. Så är det säkert. Det är också därför staten skjuter till 1.7 miljarder kronor per år. Utan hjälp av dessa pengar skulle många  förbund inte klara sig.
 Men det finns också en risk med bidragen. Mottagaren kan luta sig tillbaka i vetskapen om att pengarna ändå rullar in.
Den som driver en kommersiell verksamhet måste vara på tå för att hitta nya intäktsmöjligheter.
Det finns självklart inget definitivt samband – vare sig inom idrotten eller i övrigt - mellan bidrag och förslappning vilket bland annat många av landets klubbar är bra exempel på.
Men i svensk tennis finns tyvärr även ett utmärkt exempel på hur skillnaden i ambition och drivkraft kan skilja sig mellan en bidragsmottagare och en kommersiell aktör:

Challenge 21 januari 2015
•I  förra veckan presenterade Good to Great sin nya teamsponsor Catella. Företaget går in med drygt tio miljoner kronor under tre år och akademin har redan tidigare flera mycket penningstarka sponsorer i ryggen.
•Svenska tennisförbundets sponsorsintäkter har halverats sedan 2007. Då huvudsponsorn SEB försvinner nästa år - Förbundet förlorar sin huvudsponsor- tappar förbundet ytterligare 4.5 miljoner kronor vilket motsvarar  drygt 70 procent av de totala sponsorsintäkterna.
Förmodligen lyckas förbundet hitta en ny huvudsponsor. Men till vilka slantar? De statliga bidragen räcker kanske för att hålla basverksamheten vid liv men definitivt inte till en elitsatsning värd att prata högt om. Sportchefen Johan Sjögren och de båda förbundskaptenerna Fredrik Rosengren och Lars-Anders Wahlgren får fortsätta att göra det bästa möjliga med de mycket små resurser trion har till sitt förfogande.
Den ringa tilltron till förbundsledningens möjligheter att hitta stora intäktskällor behöver varken förklaras eller försvaras. Det är bara att läsa boksluten.
Under fjolårets If Stockholm Open väckte jag frågan om ett Svenskt Elittennis AB – Privatisera svensk elittennis – och sedan en tid arbetar en grupp näringslivstoppar med brinnande tennisintresse på att hitta en lösning.
Kanske blir slutresultatet inte ett AB med övergripande ansvar för svensk elittennis men väl med ett bolag där ägarna initialt skjuter till egna medel för att skapa något som intresserar de presumtiva sponsorer som under många år vänt tennisen ryggen.
Det är för övrigt inte bara svensk tennis som har anledning att tänka i nya banor för att hänga med i den internationella konkurrensen. Under rubriken ”Nya ägare måste släppas fram” skrev Sten Söderman, Professor emeritus i International Business vid Stockholm Business School på Stockholms Universitet,  häromdagen om svensk fotbolls framtid i Idrottens Affärer: Nya ägare måste släppas fram





"Vi ska bli som Barcelona är på Camp Nou - oslagbara"

Robin Söderling och kollegan Magnus Alsterback har anledning vara nöjda
Robin Söderling når nya mål i sin karriär vid sidan av banan.
Söderlings eget bollmärke - RS - finns i 15 länder, 50 svenska klubbar använder bollen i sin dagliga verksamhet och nu ligger bollrören på hyllorna i många av landets Stadium-butiker.
– Jag är mycket stolt och glad över avtalet med Stadium, säger den tidigare världsfyran och tvåfaldige Grand Slam-finalisten till Challenge.
Fyra år efter sin senaste match på ATP-touren är Robin Söderling fortfarande ett stort namn. Men han menar att enbart namnet knappast skulle ha räckt för att få till stånd avtalet.
– Jag tror att känslan i vårt varumärke, insikten i vår strategi och vad vi åstadkommit under första året imponerat på Stadium.
Klart sedan tidigare är att RS-bollen gör debut på ATP-touren i höstens If Stockholm Open där Robin förra året klev in som turneringsdirektör och fick en smakstart med bra publiksiffror och en drömfinal mellan Tomas Berdych och Grigor Dimitrov.
Även om intresset för bollen är stort också utomlands är den svenska marknaden nummer ett för Robin och hans team.
– Vi ska bli som Barcelona på Camp Nou. Oslagbara, säger han med glimten i ögat.
Företaget har också tagit fram tennisbollar för barn och tecknat ett tvåårsavtal avtal med If SO-tour.
- Runt 520 knattetävlingar per år kommer att spelas med vår boll, berättar delägaren Magnus Alsterback som liksom Robin får mycket positiv feedback för bollen.
- Vi får ofta höra att den är en av de bästa på marknaden vilket självklart är lika kul som stimulerande.

tisdag 27 januari 2015

Williams så överlägsen att hon har råd med noll koll

Serena Williams litar så mycket på sina egna styrkor att hon inte ens kollar vem hon ska möta.
Men det är klart, vinner både Serena och storasyrran Venus nattens kvartsfinaler i Australian Open lär hon inte kunna undgå att höra vem som väntar.
I dag tränade världsettan på Melbourne Park och allt var som vanligt - hon var långtifrån nöjd med spelet.

Venus Williams-Madsion Keys är först ut i natt följt av Serena Williams-Dominika Cibulkova. En semifinal mellan systrarna Williams skulle definitivt höja temperaturen på damturneringen. Visst fanns det en tid då dessa möten (14-11 till Serena) var vardagsmat men vi får gå tillbaka till Wimbledon-finalen 2009 för att hitta deras senaste uppgörelse i Grand Slam. 
**
Nu vill jag förstås inte vara så´n men att Australian Open-arrangören lägger dammatcherna först - med start klockan 11 lokal tid – beror nog inte på att tjejerna är morgonpiggast...
**
Det går visst att lära gamla hundar sitta. Se bara på Tomas Berdych som 29 år gammal insett att det här med taktik inte är så dumt. Världssjuans imponerande insats mot Rafael Nadal bar nye coachen Dan Vallverdus signum. Istället för att som tidigare lita blint på sina egna styrkor utnyttjade Berdych spanjorens svagheter och bröt en 17 matcher lång förlustsvit.
Att Berdych kommer ha taktiken klar för sig även till semifinalen råder ingen tvekan om. Där väntar nämligen Dan Vallverdus tidigare adept Andy Murray.
**
Novak Djokovic-Milos Raonic väntar i onsdagsottan svensk tid och segraren där kan sen kolla in kommande semifinalmotståndaren Stanislas Wawrinka eller Kei Nishikori.
**
Niondeseedade Mikael Ymer föll i andra omgången i pojksingeln. Det säger varken mer eller mindre om 16-åringens framtid än vad en titel skulle ha gjort.
**
På förekommen anledning: Lika rättframme som initierade tv-kommentatorn Magnus Alsterback på Eurosport skriver INTE på bloggen AnswerMyQuestionJerk.
**
Apropå tv-kommentatorer:
Vill inte veta hur det ser ut i skidexperten Anders Blomquists byxor när en svensk åker in bland de 10 bästa.





måndag 26 januari 2015

Berdych tänker inte bli avklädd igen - på banan


Alla spelare har sina mardrömsmotståndare.
Är det riktigt illa ter sig motståndaren som ett spöke.
Undrar om inte Tomas Berdych både haft mardrömmar och sett spöken inför tisdagsmorgonens
Australian Open-kvartsfinal mot Rafael Nadal.

Med seger i dag blir spanjoren först under proffseran med 18 raka vinster mot en spelare. Vi får gå tillbaka till 2006 för att hitta Berdych senaste triumf. Efter det har Nadal tappat bara tre set.
- Vad som hänt tidigare spelar ingen roll, säger världstrean Nadal som inte mätt sina krafter mot en topptiospelare sedan han finalbesegrade Novak Djokovic i Franska mästerskapet förra året.
 
I Australian Open var han mycket illa ute i andra omgången mot amerikanske kvalspelaren Tim Smyczek medan Berdych är utan setförlust.
Nu har vi ju förstås sett tjecken imponera mer än konkurrenterna även i inledningen av andra Grand Slam-turneringar för att svikta när det börjar dra ihop sig. Avsaknaden av en plan B har varit tydlig då hans tunga grundspel inte fungerar. I stället för att i alla fall försöka hitta en annan väg till motståndarnas luckor har han gång efter gång klampat på i samma spår och varit som en öppen bok för motståndarna.

Berdych berättar här om sina tankar kring varför han ännu inte tagit en Grand Slam-titel, om sin roll som modeikon för H&M och om hur han övervann blygheten då han var nakenmodell (Intervjun gjorde Torbjörn Dencker och jag under fjolårets If Stockholm Open) :https://www.youtube.com/watch?v=Kc7lB_n95kM


Ymer och Ymer och, jo... här kommer en Ymer till


Bröderna Elias och Mikael Ymer har börjat låta höra tala om sig i allt större sammanhang.
18-årige Elias kvalade in i Australian Open där två år yngre Mikael är nionde-seedad i pojksingeln.
Men det finns en (1) som inte låter sig imponeras. Eller rättare sagt är det nog så att deras 10-årige bror Rafael inte riktigt vill låtsas om att han i själva verket ser upp till brorsorna utan istället med glimten i ögat dissar dem.
Rafael var bollkalle under fjolårets If Stockholm Open där Torbjörn Dencker och jag träffade honom för en intervju. Det är Jonas och Petra Björkmans son Max som presenterar "den minsta" i familjen Ymer:



söndag 25 januari 2015

Sugen att kolla på mixed? Nej, tänkte väl just det!


Mixed är kul – som sällskapsspel. Men i Grand Slam? Nej, tack. Det finns ingen vits med att fyra gånger per år ha en gren som inte existerar på ATP- eller WTA-touren och som ingen annan än spelarna och deras anhöriga är intresserad av. Bättre då att lägga dessa prispengar på förlorarna i de första singelomgångarna. Eller på kvalspelarna. Eller på juniorerna. Eller på bollkallarna. Eller att slänga dem i sjön.
**
Mixed togs tillbaka på OS-programmet till London 2012 men svenska IOK-pampen Gunilla Lindberg var emot. Hoppas att hon får mer att säga till om inför Rio-OS.
**
Med start klockan ett i natt ska de sista kvartsfinalplatserna i Australian Open fyllas. I herrsingelns åttondelsfinaler på övre halvan hittar vi:
•En storfavorit i Novak Djokovic som möter vänsterhänte kanonservaren Gilles Muller – 80 ess på sina tre första matcher. Men Muller är lite för orörlig och kantig i sitt spel för att kunna rubba världsettan i deras första möte.
•Två lite mindre favoriter i Stanislas Wawrinka och Milos Raonic. Båda är ute efter revansch på sina motståndare. Regerande mästaren Wawrinka föll mot Guillermo Garcia Lopez i fjolårets Franska mästerskap (totalt 4-3 inbördes till schweizaren) och världsåttan Raonic föll senast mot Feliciano Lopez (2-2 totalt)
•En knapp favorit i Kei Nishikori som efter skiljeset stod som segrare i fjolårets fyra möten med David Ferrer.
**
Tomas Berdych-Rafael Nadal, Andy Murray-Nick Kyrgios är kvartsfinalerna på undre halvan.
**
Hemmafavoriten Nick Kyrgios är snabbare än de flesta mellan poängen. Ofta utnyttjar han endast runt hälften av de 20 tillåtna sekunderna och rytmen är densamma oavsett ställning i gamet. Visst kan man tycka att han skulle tjäna på att ta det lite lugnare vid breakboll emot sig men ja, så här långt flyter det ju på lika bra som snabbt för honom.
**
Rafael Nadal och Novak Djokovic är som sengångare jämfört med Kyrgios och drar ofta över tiden. Rädda för sina jobb låtsas domarna som ingenting.
**
Venus Williams verkar på g igen. Den 34-åriga amerikanskan inledde året med att i Auckland ta sin 46:e singeltitel och framme i åttondel i Australian Open har hon redan svarat för sitt bästa Grand Slam-resultat sedan Wimbledon 2011. Nu väntar världssexan Agnieszka Radwanska.
**
Serena Williams-Garbine Muguruza, Dominika Cibulkova-Victoria Azarenka och det helamerikanska mötet mellan Madison Keys-Madison Brengle är övriga åttondelar på övre halvan.
Vem sa att USA:s damtennis står och faller med Serena Williams?
**
Maria Sjarapova-Eugenie Bouchard, Simona Halep-Jekaterina Makarova – så ser kvartarna på nedre halvan ut.


lördag 24 januari 2015

Dukat för tv-fest med Dimitrov i huvudroll

Grigor Dimitrov omgiven av två fans under fjolårets If Stockholm Open

Grigor Dimitrov mot Andy Murray.
Det är väl inget snack om vilken match som sticker ut då det nu är dags för åttondelsfinaler i Australian Open.
Bara att krypa upp i tv-soffan på söndagsförmiddagen och hoppas på ett antal timmars fantastisk underhållning.
Murray har 4-2 inbördes och stortrivs i Melbourne där han de fem senaste åren nått tre finaler och har en kvartsfinal som sämsta resultat. På sitt bästa humör är skotten härlig att se men alltför ofta talar hans kroppsspråk och minspel emot honom. Det är då som om han bär all världens problem på sina axlar och tycker att det är omgivningens - speciellt coachens - fel.
 Låt oss hoppas att Murray vaknar på rätt sida.
Glimrande teknikern Dimitrov är alltid en njutning att skåda, han har alla verktyg i lådan och gör tennisen till en skönhetsupplevelse även för dem som ännu inte är riktigt bitna av sporten – men som kan bli det.
**
Liksom Murray är Tomas Berdych utan setförlust i årets första Grand Slam-turnering där han ställs mot Bernard Tomic. Även det kan bli en höjdare. Berdych har 2-0 inbördes efter segrar i Wimbledon såväl förra året som 2013. Man vet aldrig vad gäller Tomic men vi kan ju hoppas att han lever upp till löftet att från denna säsong fokusera på tennis istället för att falla för lockelserna runt den.
**
Det känns som upplagt för att italienaren Andreas Seppi ska få en reaktion efter skrällen mot Roger Federer. Hemmafavoriten Nick Kyrgios kan utnyttja det. Federers tidiga sorti är den hittills enda riktigt stora knallen i herrsingeln.
**
På damsidan har favoritfallen varit desto fler och fyra topp-tio spelare är redan borta, senast i raden tjeckiska världsfyran Petra Kvitova som i dag förlorade mot Madison Keys. Femman Ana Ivanovic och nian Angelique Kerber fanns bland de totalt elva seedade som åkte ut direkt. Även om jag på förhand hade världsåttan Caroline Wozniacki som främsta hot mot megafavoriten Serena Williams kom det inte som en jätteknall att danskan tvingades tacka för sig redan i andra omgången. Men så mötte hon ju också tidigare världsettan Victoria Azarenka som efter sitt långa skadeuppehåll rasat på rankningen och är oseedad.
**
Det är inte ofta Serena Williams har revansch att fordra på spelare utanför topp-20. Men det har hon i åttondelsfinalen mot 24-rankade spanjorskan Garbine Muguruza som skrällde mot världsettan i fjolårets Franska mästerskap.
**
Johanna Larsson är obesegrad i år – i dubbel alltså. Larsson och holländskan Kiki Bertens inledde säsongen med titel i Hobart och är framme i tredje omgången i Australian Open. Duon Samantha Stosur/Svetlana Kuznetsova är i alla fall på papperet en övermäktig uppgift (start 0100 i natt).
**
Bodenfödda Larsson var i ungdomen en lovande längdskidåkare och har sagt att hon nog skulle ha satsat på sporten om familjen inte valt att flytta söderut. Där försvann möjligheten att få synas i svensk tv från morgon till kväll...
**
Mikael Ymer är seedad nia i pojksingeln som drar igång i natt.
**
Till sist, även om Grigor Dimitrov är en artist utöver det vanliga lär han vare sig på söndagsförmiddagen eller någon mer gång bjuda på det här som vi fick se under fjolårets If Stockholm Open. Det lär ingen göra. Men det är klart, när det gäller Dimitrov är osvuret bäst:

fredag 23 januari 2015

På med hörselskydden - Sjarapova ska spela


”Ser du på porrfilm?”
”Nä, kollar damtennis”.
Ovanstående lilla samtal är fullt tänkbart i många tennisfamiljers hem under pågående Australian Open som sänds i Eurosport. Filmen från Maria Sjarapova-Michelle Larcher de Brito i Wimbledon 2013 belyser eländet som är så störande att många tittare väljer att knäppa bort tv-ljudet under vissa matcher.
Kan det verkligen vara så störande undrar kanske någon.
 Ja, lyssna och bedöm själv:

Det är naturligtvis långtifrån alla spelare som stör motståndare, publik, domare, bollkallar, andra funktionärer och tv-tittarna med höga stön och/eller skrik under och efter bolltillslaget men eftersom två av de största stjärnorna också är bland de mest högljudda går det inte att slå dövörat (!) till problemet.
Sjarapova och Victoria Azaranka (bådas skrik har uppmätts till över 100 decibel) avancerar ofta långt i turneringarna och eftersom det handlar om en stjärnduo vågar ingen vidta åtgärder.
Frågan har diskuterats i många år och aktualiseras varje gång de stora turneringarna är igång. WTA-touren säger sig ha planer på att införa en högsta tillåten gräns för skriken men så här långt har ingenting hänt.
Motsvarande krypande för fixstjärnorna ser vi på herrsidan där Rafael Nadal och Novak Djokovic tillåts dra över tidsgränsen utan att bli bestraffade (utom i något enstaka fall och då när de är i trygg ledning).
För den som inte följer tennis kan skrikandet tyckas vara en bagatell men för publik och tv-tittare är det en plåga. Liksom för majoriteten spelare och danska världsåttan Caroline Wozniacki har vid flera tillfällen efterlyst en högsta tillåten ljudnivå.
- Om du skriker väldigt högt så hör inte motståndaren hur man träffar bollen. Du kanske tror att bollen kommer snabbt, men plötsligt så kommer den långsamt i stället, säger Wozniacki.
Sjarapova försvarar sig med att skriken är ett inlärt beteende som hon inte kan göra sig av med och hävdar att hon stönar lika mycket på träningarna.
 Det stämmer inte. Jag har under åren följt många av ryskans träningar och kan konstatera att hon då inte alls stör omgivningen och Wozniacki hävdar att hon aldrig hört Sjarapova skrika på träning.
 Till sist: det är bättre att förekomma än att förekommas så den som nu med blossande kinder tänker hamra ned en kommentar med ”gubbtjuv”, ”mansgris” och liknande ombeds att ta in följande:
1. Nej, bland herrspelarna finns inga skrikare av motsvarande typ.
2. Det handlar inte om ett hån utan kritik mot Sjarapova & Co.
Den som inte känner sig lugnad av detta utan i den politiska korrekthetens tecken vill kasta sig över mig verbalt kan först fråga sig om han/hon blir lika upprörd av detta: stönande killar som SvD:s Petra Månström nyligen skrev i sin mycket läsvärda och uppskattade maratonblogg.
Om inte kan man fråga sig varför...

Federer har inte längre råd med mellandagar


Nej, Roger Federer är inte slut.
Men visst lär spekulationerna om hans framtid ta fart efter den 33-årige schweizarens förlust i Australian Open mot 46-rankade italienaren Andreas Seppi.
17-faldige Grand Slam-segraren Federer alltså ut redan i tredje omgången. Det är hans näst tidigaste sorti i dessa sammanhang sedan 2003 (!) och då ska man veta att Federer sedan dess inte missat en enda Grand Slam-turnering.
På förhand pekade allt på att Federer skulle få en relativt bekväm resa på Rod Laver Arena.
•Han hade tappat bara ett set mot Seppi på tio tidigare möten.
•Den 30-årige italienaren hade vunnit endast sex av sina 73 matcher mot topp-10 spelare.
•Federer kom bättre förberedd till årets säsong än inför fjolårets och genrepade inför Australian Open med att ta i Brisbane ta karriärens 83:e ATP-titel efter segrar mot bland andra Grigor Dimitrov och Milos Raonic.
Så vad hände då egentligen i morse?
Jo, Federer fick inte serven att stämma – 59 procent inslagna förstaservar – vilket påverkade rytmen i hela hans spel och därmed också självförtroendet. 55 oprovocerade missar! Bara tre servegenombrott på tio breakbollar.
På storhetstiden gick Federer segrande mot Seppis typ av motstånd även de dagar då spelet inte riktigt klaffade. Hans spel höll tillräckligt hög nivå även då det inte flöt på samtidigt som motståndarna hade en nästan överdriven respekt för honom.
Den respekten är borta sedan några år.
Federer har åkt på förluster som gör att ingen längre känner sig slagen på förhand med allt vad det innebär i utjämnat mentalt styrkeförhållande.
Med Federer borta blir fortsättningen av årets första Grand Slam-turnering lite fattigare och den snabba sortin talar om att vi inte längre kan räkna med att få se tidernas störste då det drar ihop sig till slutomgångar i de största sammanhangen.
Men räkna absolut inte bort honom.
Den stora potentialen finns kvar och högstanivån räcker fortfarande mycket långt.



onsdag 21 januari 2015

Apropå Challenge...


Blås på i natt, Johanna!

En frisk fläkt i Melbourne
Elias Ymer fick stora rubriker då han kvalade in i Australian Open.
Johanna Larsson var direktkvalificerad och är nu framme i andra omgången – men har ändå inte fått lika stor uppmärksamhet i media.
Vad beror det på?
Säkert som amen i kyrkan ropar många ”könsdiskriminering” och pekar finger åt oss sportjournalister.
Men den som inte per automatik ryggmärgsreagerar utan istället ägnar saken lite tanke förstår att det finns en annan förklaring.
Nämligen den att 18-årige Elias Ymer gjorde Grand Slam-debut, att han var förste svensk i herrsingel i Grand Slam på fyra år och att han är det första riktigt stora framtidshoppet i svensk herrtennis på många år.
Det tillsammans skapar en nyfikenhet kring Ymer.
Johanna Larsson är 26 år, Grand Slam-debuterade redan 2010 och är i dag ett rutinerat och etablerat proffs.
Vi har alltså vant oss vid att hon är direktkvalificerad till Grand Slam och höjer därför inte på ögonbrynen då hon vinner matcher av 50-50-karaktär vilket var fallet i första omgången i Australian Open. Den som till äventyrs ändå vill haussa sådana segrar underskattar i själva verket Johannas kapacitet.
Men i natt (start 0100 svensk tid) kan Sverige-ettan få riktigt stora rubriker – även internationellt.
För det krävs seger mot världssexan Agnieszka Radwanska.
Den 25-åriga polskan är visserligen inget välbekant namn för den breda idrottspubliken men att matchen placerats på Melbourne Parks största bana – Rod Laver Arena med plats för 14 820 åskådare – visar vilken hög status Radwanska har på tenniscirkusen.
Hon och de andra stjärnorna är vana att spela inför storpublik och har därmed en fördel gentemot lägre rankade spelare som får göra sådana gästspel endast just då de möter toppspelare.
Men 70-rankade Johanna Larsson är mentalt stark och jag tror att hon taggas extra just av sådana här matcher – hur långt det sedan räcker är en helt annan sak.

Vem blir bäst? "Jag"!!


Tio miljoner kronor till nytt team på Good to Great


I dag föddes ett nytt svenskt tennisteam.
Alldeles nyss presenterade akademin Good to Great spelarna och teamsponsorn Catella på en presskonferens i Stockholm.
Satsningen är treårig men ingen av parterna vill svara på frågan hur stora pengar det handlar om.
Det kan jag däremot avslöja: Det rör sig om drygt tio miljoner kronor och är därmed en av de största teamsatsningar som gjorts i svensk tennis.
-
- Vi har funnits i tennisen i många år och det är naturligt för oss att vara med då Good to Great nu tar nästa steg, säger Ann-Charlotte Svensson, kommunikationschef på Catella som redan tidigare sponsrar akademin.
I det nya teamet ingår Rebecca Peterson,19 år, Jacqueline Cabaj Awad, 18 år, Filip Malbasic, 16 år, Jonas Eriksson Ziverts, 15 år och Karl Friberg, 15 år.
  • Så ser det ut i dag men inget är hugget i sten. Resultat, utveckling och mognad är faktorer som väger tungt och vi kan också ta in nya spelare, säger Nicklas Kulti som driver akademin tillsammans med Magnus Norman och Mikael Tillström.
  • Den nya satsningen ger spelarna möjlighet att åka ut mer för att mäta sina krafter internationellt, säger Tillström
Tack vare de nya sponsorsmiljonerna kan Good to Great också erbjuda fler spelare att träna på akademin som har sitt säte i Järfälla, ett par mil nordväst om Stockholm.
-Vi vill ge spelare runt om i landet möjlighet att komma hit och träna ibland. Vad gäller just den satsningen handlar det om spelare från tolv år och uppåt, säger Kulti.
Akademin startade i januari 2011 och har lockat gräddan av Sveriges framtidstalanger. Att nuvarande världsåttan Grigor Dimitrov under ett år hade sin bas på GTG och att Norman coachar fyran Stanislas Wawrinka har givit akademin ett mycket gott anseende även internationellt.
Då de tre svenska exproffsen vid starten berättade om sin vision att skapa en av världens bästa tennisakademier var det fler än en som skakade på huvudet. Nu är det väl ingen som gör det längre men kvar finns kritikerna som menar att akademin har så stora kommersiella intressen att den inte passar in i den urtypiska svenska idrottsmodellen.
Och det gör den kanske inte heller – vad det nu spelar för roll.
Vad är bäst – en kommersiell akademi som ger barn och ungdomar möjlighet att lyckas eller en organisation som trots stora statliga bidrag inte lyckas visa upp en elitsatsning värd namnet?
För mig är svaret givet.
Jag tror definitivt inte att allt på Good to Great är optimalt redan nu. Akademin är fortfarande ung och det tar sin tid innan alla bitar faller på plats. Kanske blir exproffsens vision aldrig verklighet.
Men det kvittar i så fall.
Ambitionen och drivkraften finns där och går planerna i lås får GTG under de närmaste månaderna klart med en egen anläggning. Tre kommuner är aktuella och ritningarna ligger klara.
Åtta inomhusbanor, gym, övernattningsrum – sammanlagt 10 000 kvm – och sex utomhusbanor.



tisdag 20 januari 2015

Klart med nytt GTG-team

SvD i morse
På onsdagen presenteras en ny stor satsning i svensk tennis.
Av vilka?
Good to Great – naturligtvis!
Sedan starten i januari 2011 har akademin lockat flera mycket penningstarka sponsorer och det alltså i en tid då svensk elittennis i sig inte varit ett lockande skyltfönster för företagen.
Exproffsen Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström är bara att gratulera liksom alla de talanger som får en uppbackning de annars hade blivit utan.
”Good to Great är guds gåva till svensk tennis och jag vet inte vad jag skulle gjort utan akademin, sa Elias Ymer då jag intervjuade honom inför fjolårets If Stockholm Open.
På onsdagen presenterar Good to Great spelarna i sitt nya team och den huvudsponsor ”som kommer att stödja med ett betydande belopp för att utveckla unga tennistalanger med målet att åter göra Sverige världsledande inom tennis” för att citera ett utdrag från pressinbjudan.

Förlusten skymmer inte hajpen runt Elias Ymer

Killen det snackas och skrivs om

Tennisfebern är på väg tillbaka i Sverige.
Hur man märker det?
Jo, bland annat då tv i sin nyhetssändning på tisdagsmorgonen rapporterade om ställningen i Elias Ymers match mot en japan som definitivt ingen utanför de redan frälsta hört talas om.
Han heter i alla fall Go Soeda, är 30 år, rankad 92 och hade fram till i morse gått segrande från endast tre av sina 13 tidigare Grand Slam-matcher.
Nu blev det en fjärde seger för japanen (1-6, 6-4, 4-6, 6-3, 6-3) och tolv år yngre Ymer får vänta på såväl sin första Grand Slam-seger som på första segern i en match som går till fem set – han föll ju i skiljeset i den inledande singeln mot Martins Podzus då Sverige förra året mötte Lettland i Davis Cup.
Eftersom Elias Ymer är förste svensk i herrsingel i en Grand Slam-turnering på fyra år väcks en nyfikenhet på hans person. Elias framgång är efterlängtad, grymt kul, bra för svensk tennis och utrymmet han får i media visar på tennisens storhet. För vilken annan idrottare skulle få lika stor uppmärksamhet bara genom att kvala in till en tävling?
Den mediala uppmärksamheten är i grunden enbart positiv men sedan gäller det förstås att inte dra alltför höga växlar på saker och ting.
”Succé” stod det att läsa i flera rubriker redan då Elias kvalade in i Melbourne. De som skriver om succé måste tycka att svensk herrtennis befinner sig på samma nivå som den i Norge, Uganda eller Maldiverna.
Och så illa är det ju som bekant inte.
Den som använder de största superlativerna redan efter små framgångar gör det svårt för sig. För vilka ord ska man då ta till när det verkligen är succé?
Visst är många tidningars ekonomi idag beroende av hur mycket det klickas men det försvarar inte rubriker med överord.
Faran med dem är att också de kan användas av andra för att avfärda kritik och för att sopa problem under mattan.
Att Elias Ymer och hans närmaste omgivning inte låter sig berusas av superlativen är jag övertygad om. Skulle Elias i ungdomlig iver bli alltför överväldigad av sina framgångar kommer Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström snart att få honom på rätt spår igen. De tre exproffsen på akademin Good to Great har lång erfarenhet och vet vad som krävs.
Däremot befarar jag att Svenska Tennisförbundets högsta ledning ska få hybris av Elias framgångar och det trots att förbundet haft mycket marginell del i hans utveckling.
Minns hur det lät då Thomas Johansson 2002 och just i Australian Open tog Sveriges senaste Grand Slam-titel i herrsingel.
Förbundet tog Thomas triumf som intäkt för att de som pekade ut en mörk framtid för svensk tennis var elaka belackare som saknade grund för sina påståenden att förbundsverksamheten havererat.
Likadant var det då Daniel Berta segrade i Franska Mästerskapets juniorsingel 2009.
Med dessa två exempel i minnet känns Elias Ymers förlust i morse inte lika betungande. Även om vi unnat honom och hans närmaste omgivning en seger kan förlusten sett i ett större perspektiv till och ha något gott med sig på sikt.

måndag 19 januari 2015

Redo för GS-debuten


Segertecken även på tisdagsmorgonen? 
Elias Ymer har förstås en svår uppgift framför sig i Grand Slam-debuten.
På tisdagsmorgonen svensk tid ställs han i Australian Opens första omgång mot 92-rankade japanen Go Soeda.
Men det kunde ha varit långt värre. Av de 16 kvalarna har Elias på papperet näst bästa lottning.
Hälften av kvalarna ställs mot seedat motstånd i form av någon av dessa:
Novak Djokovic (rankad 1), Andy Murray (6), Milos Raonic (8), John Isner (21), David Goffin (22), Ivo Karlovic (27), Pablo Cuevas (29),  Santiago Giraldo (32)
Övriga åtta kvalspelare fick någon av dessa på sin lott:
Steve Johnson (38), Pablo Andujar (43), Donald Young (56),
Victor Estrella Burgos (77), Andreas Haider-Maurer (79)
Marinko Matosevic (81),  Go Soeda (92), Luke Saville (164 och in på wild card.
Fotnot: Ymers match ligger trea i spelprogrammet som inleds 0100 svensk tid.
Johanna Larsson-Alla Kudryavtseva
är fjärde match.
När svenskhoppens matcher startar? Tyvärr, den som vet hur länge en tennismatch pågår är inte född.

Nu öppnar Ymer dörren

Vill börja med att tacka Elias Ymer.
Genom att kvala in i Australian Open har han höjt temperaturen några grader i svensk herrtennis och också ökat svensk medias intresse för sporten.
Elias och hans yngre bror Mikael kan bli killarna som förändrar bilden av svensk tennis och som öppnar dörren till sporten för fler barn och ungdomar med invandrarbakgrund och utan egna ekonomiska möjligheter att lyckas.
För några år sedan hängde jag med Elias och Mikael till en skola i Rinkeby utanför Stockholm. Thomas Johansson och Jonas Björkman var också med. Men de forna fixstjärnorna fick där finna sig i att stå i skuggan av Elias och Mikael som då fortfarande var okända utanför den trängre tenniskretsen. Ändå var det kring dem barnen flockades och det var efter den dagen många av skolbarnen i Rinkeby fick bröderna Ymer som förebilder.
Barnen i Rinkeby – och andra invandrartäta orter - kan identifiera sig med Elias och Mikael på ett helt annat sätt än vad som är möjligt för dem att göra med någon annan svensk spelare. Bröderna Ymers pappa Wondwosen flydde 1987 från Etiopien – som då låg i krig med Eritrea - till Sverige där han träffade sin hustru Kelemework. Familjen hade inte råd att sätta barnen i tennisskola men välvilliga ledare i Skara TK lät Elias och Mikael spela gratis då banorna stod tomma. Att familjen skulle ha råd att anlita en tränare var det inte tal om. Då ställde tränaren Dan Eklund upp ideellt i flera år. När det var dags för bröderna att börja tävla kuskade de runt med sin pappa i en gammal skrotbil. Den eller tält fungerade som sovplats. Efter några år fick tidigare världstvåan Magnus Norman på Good To Great upp ögonen för bröderna och det är med akademin som bas för satsningen deras dröm att nå världstoppen lever vidare.
Visst har det före Ymers funnits en rad talanger med invandrarbakgrund i svensk tennis men flertalet har haft det lika bäddat för sig som andra svenska talanger och därför inte fungerat som förebilder i vad vi ibland lite lättvindigt kallar problemområden.
Elias och Mikael Ymer kan ge svensk tennis ett nytt ansikte- inte bara under sina egna karriärer utan för lång tid framöver.


Säg de två orden, Dahlbo!

Genom att kvala in i Australian Open har Elias Ymer svarat för den hittills skönaste rubriken om svensk tennis 2015.
Nu är det dags för förbundsordföranden Stefan Dahlbo att leverera nästa positiva rubrik:
”Jag avgår”.
Har under de senaste tio dagarna hoppats på att få se dessa ord alternativt ”Dahlbo avsätts” men haft på känn att ingen av dem skulle dyka upp.
Det finns två skäl till tvivlet.
  1. Dahlbo är i totalt avsaknad av självkritik och inser därför inte att åtalet som väckts mot honom för inblandning i HQ Bank-skandalen gör honom olämplig som ordförande i Svenska tennisförbundet.
  2. Det finns en lika kompakt som utbredd trötthet i tennis-Sverige där väl ingen skulle reagera ens om Dahlbo en dag kallar till styrelsemöte på ett fängelse.
Nej, det är självklart inte säkert att Dahlbo hamnar i fängelse eller ens blir dömd men att åklagaren Martin Tidén väcker åtal – för grovt svindleri och grovt bokföringsbrott - visar att Tidén är övertygad om att det slutar med en fällande dom.
Redan hösten 2010 – kort efter att HQ-skandalen avslöjats – skrev jag: ”Stefan Dahlbo bör avgå – om hans förtroendekapital går förlorat genom härvan i HQ Bank”.
Dahlbos förtroendekapital försvann snabbt.
Presumtiva sponsorer drog öronen åt sig. För vem vill investera i en sport där den högst ansvarige misstänks vara en fifflare av gigantiska mått?
Dahlbo har suttit kvar som om ingenting hänt. Hans avsaknad av omdöme är självklart allvarligt men än värre är ändå tystnaden och likgiltigheten runt om i tennis-Sverige. Visst har några regionordföranden reagerat lite försiktigt under årens lopp men mer är det inte.
Valberedningen har stått handfallen och inte på ett enda årsmöte har någon haft kurage att kräva Stefan Dahlbos avgång. Desto fler har krävt det i korridorsnacket. ”Men citera inte mig, jag känner ju Stefan sedan ungdomen” - så har det låtit.
Personer som ena stunden i privata samtal förklarat att Dahlbos närvaro är en katastrof för svensk tennis har valt att inte stå upp för sin åsikt i offentlighetens ljus.
Det är ynkligt och beklämmande.
Oavsett hur den rättsliga processen än slutar har Stefan Dahlbo med stöd av den tysta massan åsamkat svensk tennis stor skada i drygt fyra år.
Att ytterligare en gång kräva att Dahlbo avgår eller avsätts lär inte tjäna något till.
Därför vädjar jag nu.






Två storfavoriter i Australian Open


Novak Djokovic och Serena Williams - där har ni mina segrare i Australian Open som inleds om knappt en halvtimme.

Valen av segrare är självklara och lever förstås inte alls upp till bloggens namn. Snar bättring utlovas.

 

De största hoten mot världsettorna kommer från dem själva. Williams har dagar då nerverna gör henne sårbar även mot normalt betydligt sämre motståndare. Oftast klarar hon sig vidare tack vare monsterserven men fjolårets genomklappning i åttondelsfinalen mot Ana Ivanovic är bara ett av flera exempel då den 33-åriga amerikanskan visat en sett till rankningen anmärkningsvärt låg lägstanivå.

 

Djokovic kan ibland ofokuserad lalla omkring på banan och hamna i trångmål då han plötsligt öppnar ögonen på sitt så karakteristiska sätt och till synes enkelt vänder. Men tre titlar på de åtta senaste Grand Slam-finalerna visar att han ännu inte är de största matchernas man. Ja, frånsett då just i Australian Open där han är på jakt efter femte titeln och fortfarande är utan finalförlust.

 

   ...och här är de främsta utmanarna

 

      Herrar:

 

  1. Roger Federer. Spelar sin 61:a Grand Slam-turnering i följd (!) Anlitade Stefan Edberg som coach inför förra säsongen och då främst då i syfte att utveckla sitt offensiva spel. I ivern att göra det blev schweizaren under en period alltför offensiv men har nu hittat rätt balans.

     

  2. Milos Raonic.Levde tidigare enbart på serve och forehand men har breddat sitt register. Möjligen frågetecken för hur han kommer att hantera den tryckande värme som ibland sätter spelarnas fysik på svårast möjliga prov.

     

  3. Stanislas Wawrinka. Har självklart spelet som krävs för att försvara titeln men hur klarar han den uppgiften mentalt? I förra veckan försvarade Wawrinka för första gången en titel men att göra det i Chennai – där 250 poäng stod på spel – är en smal sak jämfört med utmaningen att försvara 2000 poäng i Melbourne.

     

    Damer:

     

    1. Caroline Wozniacki. Den åttonderankade danskan är en långt bättre spelare än under åren då hon var världsetta. 24-åringen från Odense har utvecklat sitt offensiva spel och var den enda som hotade Serena Williams i fjolårets WTA-slutspel där de i semifinalen bjöd på säsongens bästa match. Efter finalen i årspremiären i Auckland bröt Wozniacki turneringen i Sydney på grund av handledsskada. Förhoppningsvis en ren säkerhetsåtgärd.

     

    2. Maria Sjarapova. Kan under turneringen överta förstaplatsen från Williams. Inledde säsongen med att i Brisbane ta karriärens 34:e titel. Måste ha ordning på sin bland svajiga serve för att gå hela vägen.

     

    3. Petra Kvitova. Sensationell Wimbledon-segrare 2011 då det restes enorma förväntningar på den då 21-åriga tjeckiskan. Men det dröjde fram till i fjol innan hon åter var i Grand Slam-final, även då i Wimbledon och en andra titel på meritlistan. Inledde 2014 med seger i Sydney.