Sofia Arvidssons 20:e titel värmer lite extra i hjärtat

Sofia Arvidsson tog sin första ITF-titel sedan februari.

Ibland blir man extra glad när en spelare lyckas.

Det värmer liksom i hjärtat.

Precis den känslan infann sig i dag då veteranen Sofia Arvidsson spelade hem sin 20:e ITF-titel.

Tror jag delar den känslan med väldigt många spelare, tränare, ledare och andra runt om i tennis-Sverige.

Det har naturligtvis inget med 21-åriga Malin Ulvefeldt att göra. Hon kvalade in, var turneringens stora överraskning, nådde genom finalen karriärens i särklass största framgång, kommer att klättra enormt mycket från sin 1056:e plats och har många år framför sig.

Det har inte Sofia. Hon har haft det motigt i några säsonger och det har snackats i korridorerna:
"Hur länge orkar hon hålla på"? "Hon borde nog lägga av snart."

Ingen vill se en omtyckt veteran i fritt fall.

Den 31-åriga halländskan är av den där annorlunda typen som går hem i alla läger och som ingen har någonting ont att säga om. Jag tror att Sofia skulle haft en ännu bättre karriär om hon varit egotrippad och så tjockhudad att hon inte brytt sig om hon skaffat sig en del ovänner på vägen fram.

Å andra sidan hade väl då ingen utom Sofia och hennes närmaste brytt sig när hon lagt en i själva verket ganska oansenlig titel till samlingen.

Turneringen i Helsingborg ingår i den tredje lägsta kategorin på ITF-touren och för en spelare som varit rankad 29 och har två WTA-titlar hamnar titeln ganska långt ner på meritlistan.

Åtminstone sett till status.

Men sett till övriga värden placerar Sofia Arvidsson den säkert högre eftersom hon genom att bryta den negativa trenden förhindrat fortsatt ras på rankningen och istället klättrar rejält från sin blygsamma 341:a plats.
Det räcker för att värma.