onsdag 26 oktober 2016

Fortsatt sportslig DC-succé gjorde det möjligt att sopa problemen under mattan

I helgen spelar Sveriges Davis Cup-lag ödeskval mot Israel. Detta är den andra delen i min betraktelse över hur Sverige förvandlats från en stormakt till en lilleputtnation i Davis Cup.

Med hjälp av den svenska finalplatsen 1989 – åter förlust mot Tyskland och då med John-Anders Sjögren i kaptensstolen efter sparkade Hasse Olsson – lyckades förbundsherrarna sopa problemen under mattan och varningssignalerna om att svensk tennis hamnat efter i utvecklingen på juniorsidan togs inte på allvar.
Då succétränaren Tim Klein i en SvD-intervju sa att Sverige var på väg att bli en B-nation blev han utskrattad av de styrande vars självgoda attityd fick svåra konsekvenser både ekonomiskt och sportsligt.
I tron att tennis hade samma attraktionsvärde för sponsorer som socker har för flugor blev förbundsstyrelsen tagen på sängen när 20-miljonersavtalet med Beckers – som sponsrat ett framgångsrikt team – löpte ut.
Teamet leddes av kunnige, krävande och omtyckte tränaren Martin Bohm och siffrorna inom parentes efter spelarna visar vilken världsrankning de senare nådde:
Thomas Enqvist (4), Magnus Larsson (10), Nicklas Kulti (32), Mikael Tillström (39), Jan Apell (62), Johan Alvén (440).
Wow!
Trots stora sportsliga framgångar hade Beckers inget intresse av att förlänga avtalet. En förklaring var att företaget inte fick den exponering företaget förväntat sig.
På flera av de Satellitturneringar där banderoller med Beckers namn och logga skulle omgärda banorna blev banderollerna liggande. Vid en första tanke är detta kanske ingen stor sak men det uppfattades som ett av flera exempel på att Svenska tennisförbundet tog sina sponsorer för så givna att förbundet inte behövde svara för en motprestation.
Det skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.
Svensk tennis varumärke hade tappat i värde, förbundet saknade kompetens i marknadsföring och sponsorer kände sig nonchalant bemötta vilket tillsammans med den rådande finanskrisen innebar att sporten fick kalla handen av näringslivet.
I avsaknad av starka sponsorer tvingades förbundet dra ner verksamheten med 20 procent och beroendet av DC-intäkter ökade.
Men sambandet mellan sportslig succé och klirr i kassan var borta. 1994 års semifinal i Scandinavium mot stjärnspäckade USA blev ett publikt och ekonomiskt bakslag och i bortafinalen mot Ryssland några månader senare blottades svåra interna konflikter.
John-Anders Sjögren hade beslutat sig för att lämna kaptensstolen, hans efterträdare Carl-Axel Hageskog hamnade direkt i fejd med DC-kommittén som ansåg att tränaren Martin Bohm skulle ha en plats i DC-teamet. Det ansåg inte Hageskog och under finalen i Moskva kunde Göteborgs-Posten och SvD avslöja att kommittén avgått.
Finalsegern hamnade tyvärr i skymundan av svarta rubriker om den uppslitande interna schismen.
Hageskog lierade sig med styrelseledamoten Anders Wetterberg – sedermera generalsekreterare – och i praktiken var det denna duo som under några år basade i svensk tennis.
Den framgångsrika modellen med team – 12 av Sveriges 18 topptio-spelare fostrades i team – övergavs för individuella satsningar och betydelsen av att juniorer redan i unga år får mäta sina krafter internationellt underskattades.
Vi har i dag alla möjligheter till en, som de flesta önskar, förändrad arbetsordning för att återta målet som en ledande juniornation”, står att läsa i riktlinjerna som presenterades 1995.

Åren 1989-1996
December 1989: Tyskland med Boris Becker som ankare blir för svårt i finalen i Stuttgart.
Februari 1990: Förlusten borta i första omgången mot Italien betyder att Sverige tvingas kvalspela för första gången. Finland besegras i kvalet.
Februari 1991: Nytt kval där segern mot Filippinerna säkrar nytt kontrakt.
September 1992: Laget har efter segrar mot Kanada och Australien tagit sig till semifinal där USA vinner med 4-1.
September 1993: Ny semifinal, denna gång förlust mot Tyskland.
December 1994: Kaptenen John-Anders Sjögren får i sin sista match äntligen lyfta bucklan då Ryssland besegras på bortaplan.
September 1995: Semifinalförlust mot USA.
December 1996: Nicklas Kulti förlorar trots matchbollar i den avgörande singeln i finalen mot Frankrike 1996.
*
I morgon: Finalbiljetterna reades ut.
Fotnot: delar av materialet ovan är hämtat från en artikel om Sveriges DC-historia som jag skrev under tiden på SvD.