Där resultat och elit är fult skapas inte några stjärnor

Tre timmar organiserad träning i veckan och ingen fokusering på resultat.

Det var två av många förslag för utformningen av klubbens framtida barnverksamhet som Salk-ledningen ikväll presenterade för medlemarna.

Några av dessa hade invändningar på någon punkt men av allt att döma föreföll flertalet nöjda med förslagen.

Satt själv under de runt två timmarna och funderade över ett par saker:

•Vad tror vuxenvärlden är fördelen med att överbeskydda barn upp till 12 år– att barnen då kommer att klara motgångar när de är 13?

•Vilka studier ger belägg för att dagens och framtidens generation barn inte klarar vad alla tidigare generationers barn klarat – att inte bara ta förluster utan också se resultatet på pränt i till exempel klubbtidningen?

Efter medlemsmötet träffade Challenge Salk:s sportchef Johan Porsborn som av naturliga skäl är mer positiv till det föreslagna konceptet.

Förvåningen över förlusten förvånar mer än förlusten

Har sin bästa rankning i karriären

I går förlorade Elias Ymer i första omgången av 500-turneringen i Barcelona.

Jag skrev inget om det. Hade däremot skrivit en artikel om Elias istället besegrat den ytterst knappa favoriten, 102-rankade Thiemo de Bakker. Då skulle nämligen Sverigeettan ha tagit sin på papperet största skalp sedan juli förra året (då han i Challengern i Poznan besegrade 86-rankade Joao Souza) och varit klar för möte med världssexan Kei Nishikori.
Självklart att det skulle ha uppmärksammats.

Blev förvånad då jag sent i går kväll och i morse fick flera sms och mejl av personer som tyckte att Elias förlust borde ha uppmärksammats som ett bakslag. 

Detta eftersom han så sent som i söndags tog Challengertiteln i Barletta och klättrade 19 platser till karriärbästa 123.

Uppmärksammar nu hans förlust men definitivt inte för beskriva den som ett bakslag utan därför att reaktionerna på Ymers sorti är ytterligare ett i raden av exempel på de alltför högt uppskruvade förväntningar som finns på honom.

Visst, Ymer var i åttondelsfinal i Barcelona förra året men vi ska komma ihåg att det var den veckan han tog två av sina hittills sex segrar på ATP-touren.

Hans matchfacit där är 6-18 (0-3 i år) och om dessa siffror bestämde nivån på förväntningarna skulle ingen ens höja på ögonbrynen över en förlust som den igår.

Har skrivit det förr och gör det igen: att Elias Ymer är Sverigeetta innebär inte att vi kan jämställa honom med spelare som varit ettor då svensk herrtennis stått stark.

Jag vet inte om och i så fall hur mycket Elias påverkas av de yttre förväntningarna men att dessa i alla fall påverkar bilden av honom och hans utveckling råder ingen tvekan om.

Ser vi istället förlusten i tresetaren i Barcelona som en parentes efter utropstecknet i Barletta blir bilden positivare och framför allt mer rättvisande för en spelare på Elias nivå.

Ännu så länge är det på Challengertouren det finns grund att tro på framgångar för Elias och titeln i Italien var ett verkligt styrkebesked.

Att hälften av de 90 poäng han spelade in då försvinner denna vecka och att han med det går kräftgång på rankningen förtar inget av detta.

Närmast spelar Elias Ymer en Challenger i Aix en Provence – start 2 maj – och veckan efter en Challenger i Bordeaux innan han kvalar till Franska mästerskapet.