 |
| Ymer levererar - på banan och framför kameran. |
Veckans RC Hotel Open i Jönköping kan
bli en väckarklocka för svensk tennis.
Är fler hemmaturneringar kanske viktigare än något annat för en stark utveckling?
Är de 20 åren utan en Challenger i
Sverige en stor del av förklaringen till varför läget ser ut som
det gör?
Nej, jag säger inte att det är så
och drar inga säkra slutsatser av att två hemmaspelare nått kvartsfinal och att ytterligare en var framme i andra omgången – men frågan bör ändå högt upp på
agendan i diskussionerna om hur svensk tennis ska utvecklas.
Sett till rankning är Elias Ymer ende
svensk som platsar på Challengertouren.
Sett till spelnivån är det flera av
hans landsmän som har kapacitet att hävda sig där.
Problemet är att vägen från
ITF-touren är mycket lång.
En titel där ger 18 poäng vilket kan
jämföras med en kvartsfinal på Challengertouren där en titel ger
95 poäng.
Inte ens fem ITF-titlar inbringar
alltså lika många poäng som en på Challengertouren.
Det är inte konstigt att många
spelare fastnar på ITF-nivå eller i ”ITF-träsket” som
åtminstone de som tagit sig därifrån föredrar att kalla det.
Visst kan man säga att bortsorteringen
görs utifrån spelnivån men det är i mina ögon att göra det lite
för lätt för sig.
En mycket blygsamt rankad spelare som
får alla bitar att falla på plats i en Challenger klättrar rejält.
Minst lika viktigt är att framgången kan ge det där
självförtroendet som får spelet att lossna. Mer krävs inte för
att en spelare som såg ut att ha sin framtid på ITF-touren plötsligt skaffar sig mycket bättre förutsättningar
att ta steget upp.
Men för att hamna i det läget gäller
det att få chansen.
Den har ökat väsentligt för de
svenska spelarna genom RC Hotel Open och sommarens Challenger i
Båstad.
De tre friplatserna i huvudturneringen
är vikta för hemmaspelare och ytterligare ett antal av dem får
wild card till kvalet.
 |
| Rosenholm servar bättre än någonsin |
Inför denna vecka hade Rosenholm 3-7 i
matchfacit på Challengertouren där en kvartsfinal från 2012 är
hans tidigare bästa resultat. Nu väntar Andrej Golubev som alldeles
nyss slog ut Isak Arvidsson (6-2, 6-4).
Att Sverige har två kvartsfinalister i
singel och minst ett dubbelpar (Markus Eriksson/Milos Sekulic) i
semifinal innebär att vi redan nu kan konstatera att premiärupplagan
av RC Hotel Open gett önskad effekt.
Det säger sig självt att
hemmaframgångarna är bra för svensk tennis. Jag tror att de också
är bra för Elias Ymer.
Efter Robin Söderlings sista match
2011 har allt ljus varit på Ymer och förväntningarna på honom har
skruvats upp till en obefogad nivå. Nu blir han lite avlastad och
får plötsligt känna att några svenskar närmar sig bakifrån.
Även om de inte flåsar honom i nacken är det en bra sporre för
19-åringen som gärna vill ha sällskap av några landsmän på
touren.
Han gick idag till kvartsfinal efter
6-3, 6-2 mot franske kvalspelaren Constant Lestienne och möter i
kvarten ännu en kvalspelare: Matwe Middelkoop som numera har sitt
främsta fokus på dubbel.
Fortfarande utan att dra några stora växlar på
de svenska framgångarna denna vecka infinner sig en fråga:
Hur hade det sett ut i svensk tennis om
Sverige inte saknat Challenger-turneringar under de senaste 20 åren?
**
Under veckan i Jönköping träffar
Torbjörn Dencker och jag spelare, coacher, ledare, kommunalråd och
andra som på ett eller annat sätt är involverade i turneringen.
Här några av intervjuerna:
