 |
| SvD:s bildpuff i dag efter Sveriges seger |
På svensk tennis storhetstid noterade
vi mest pliktskyldigt Davis Cup-segrar mot Danmark.
Sedan några år är dessa landskamper
vidöppna.
Att helgens ödeskval mot Danmark
avgjordes i sista matchen är alltså inte förvånande.
Matchhjälte och segerorganisatör:
17-årige debutanten Mikael Ymer.
Trots tappat fokus, dalande energi och sviktande nerver
besegrade han efter drygt tre timmars spel ett år äldre Christian
Sigsgaard med 6-4, 6-0, 3-6, 5-7, 6-2.
Att gå ut i en femte och avgörande
match i Davis Cup är en av de tuffaste utmaningar en spelare kan
ställas inför och sedan må det gälla final i Elitdivisionen eller
som i helgens fall, ett kval där förloraren åker ner i divison II.
Även många etablerade toppspelare har
under åren fått mentala kollapser på grund av för hög anspänning
i Davis Cup. Mikael Ymer klarade eldprovet. Han gällde som
storfavorit mot Sigsgaard som kastades in i hetluften eftersom
hemmalagets singeltvåa Andreas Bjerrehus var ledbruten efter
fredagens fem timmar långa holmgång mot Markus Eriksson.
Sigsgaard är en spelare som Ymer
besegrar alla dagar i veckan men att infria favoritskapet när
förlust inneburit att Sverige för första gången degraderats till
division II är imponerande.
Något liknande såg vi för två år
sedan.
Den gången var det då 17-årige Elias
Ymer som vann den avgörande matchen i ödeskval mot just Danmark.
I mars nästa år väntar en svår
bortamatch mot på papperet starkare Ryssland och jag tar för givet
att Ymer-bröderna då får förtroendet i singel.
Det är kring dem förbundskapten
Fredrik Rosengren ska bygga sitt lag, åtminstone så länge det
handlar om andra underlag än grus där brassesvensken Christian
Lindell fortfarande känns som bästa alternativ som singeltvåa och
kommer att göra så åtminstone ytterligare en tid.
Om tre, fyra år kan Sverige med Elias och Mikael i spetsen ha ett lag
som hävdar sig bra i Elitdivisionen men 40:e platsen på
världsrankningen visar ändå att det fortfarande är en bra bit
kvar
 |
| SvD idag |
Danmark är 42:a och hade i kraft av
hemmaplan en stor möjlighet att efter sju tidigare förluster ta sin
första seger.
Men det rödvita hoppet försvann i
praktiken redan i fredags då Mikael med sin överhalning av danske
ettan Frederik Nielsen gav Sverige 2-0.
Jag har under åren sett många
DC-debutanter men få som uppträtt kyligare än tonåringen från
Skara som efter segern mot Nielsen sa att han kunde vunnit
klarare om bara spelet stämt bättre...
Snacka om att ha både självförtroende
och krav på sig själv.
Mikael har fantastisk känsla i sina
handleder, stor fantasti och utvecklad spelförståelse – samt
oerhört mycket kvar att utveckla.
Att han fortfarande är junior märks
främst på att han då och då tappar fokus. På nivån han till
vardags befinner sig har Ymer utrymme för svackor men förr eller
senare straffar det sig.
Så kunde ha blivit fallet i går då
han efter 6-4, 6-0 såg ut att vara på väg mot en komfortabel seger
men plötsligt tappade fokus samtidigt som Sigsgaard spelade upp
sig.
Mikael Ymer blev alltmer tagen av
stundens allvar och spelade nervöst. Då hade tappade 5-3-ledningen
i fjärde set tycktes en mental kollaps lura runt hörnet.
Att han undvek den är djupt imponerande.
Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD
