måndag 2 november 2015

Nu kan Sveriges DC-lag byggas kring bröderna Ymer

SvD:s bildpuff i dag efter Sveriges seger
På svensk tennis storhetstid noterade vi mest pliktskyldigt Davis Cup-segrar mot Danmark.
Sedan några år är dessa landskamper vidöppna.
Att helgens ödeskval mot Danmark avgjordes i sista matchen är alltså inte förvånande.
Matchhjälte och segerorganisatör: 17-årige debutanten Mikael Ymer.
Trots tappat fokus, dalande energi och sviktande nerver besegrade han efter drygt tre timmars spel ett år äldre Christian Sigsgaard med 6-4, 6-0, 3-6, 5-7, 6-2.
Att gå ut i en femte och avgörande match i Davis Cup är en av de tuffaste utmaningar en spelare kan ställas inför och sedan må det gälla final i Elitdivisionen eller som i helgens fall, ett kval där förloraren åker ner i divison II.
Även många etablerade toppspelare har under åren fått mentala kollapser på grund av för hög anspänning i Davis Cup. Mikael Ymer klarade eldprovet. Han gällde som storfavorit mot Sigsgaard som kastades in i hetluften eftersom hemmalagets singeltvåa Andreas Bjerrehus var ledbruten efter fredagens fem timmar långa holmgång mot Markus Eriksson.
Sigsgaard är en spelare som Ymer besegrar alla dagar i veckan men att infria favoritskapet när förlust inneburit att Sverige för första gången degraderats till division II är imponerande.
Något liknande såg vi för två år sedan.
Den gången var det då 17-årige Elias Ymer som vann den avgörande matchen i ödeskval mot just Danmark.
I mars nästa år väntar en svår bortamatch mot på papperet starkare Ryssland och jag tar för givet att Ymer-bröderna då får förtroendet i singel.
Det är kring dem förbundskapten Fredrik Rosengren ska bygga sitt lag, åtminstone så länge det handlar om andra underlag än grus där brassesvensken Christian Lindell fortfarande känns som bästa alternativ som singeltvåa och kommer att göra så åtminstone ytterligare en tid.
Om tre, fyra år kan Sverige med Elias och Mikael i spetsen ha ett lag som hävdar sig bra i Elitdivisionen men 40:e platsen på världsrankningen visar ändå att det fortfarande är en bra bit kvar
SvD idag
för att slå sig in bland de 16 bästa nationerna.
Danmark är 42:a och hade i kraft av hemmaplan en stor möjlighet att efter sju tidigare förluster ta sin första seger.
Men det rödvita hoppet försvann i praktiken redan i fredags då Mikael med sin överhalning av danske ettan Frederik Nielsen gav Sverige 2-0.
Jag har under åren sett många DC-debutanter men få som uppträtt kyligare än tonåringen från Skara som efter segern mot Nielsen sa att han kunde vunnit klarare om bara spelet stämt bättre...
Snacka om att ha både självförtroende och krav på sig själv.
Mikael har fantastisk känsla i sina handleder, stor fantasti och utvecklad spelförståelse – samt oerhört mycket kvar att utveckla.
Att han fortfarande är junior märks främst på att han då och då tappar fokus. På nivån han till vardags befinner sig har Ymer utrymme för svackor men förr eller senare straffar det sig.
Så kunde ha blivit fallet i går då han efter 6-4, 6-0 såg ut att vara på väg mot en komfortabel seger men plötsligt tappade fokus samtidigt som Sigsgaard spelade upp sig.
Mikael Ymer blev alltmer tagen av stundens allvar och spelade nervöst. Då hade tappade 5-3-ledningen i fjärde set tycktes en mental kollaps lura runt hörnet.
Att han undvek den är djupt imponerande.
Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD