onsdag 18 mars 2015

Väntad reaktion från nickedockan Hamrén


Förbundskapten Erik Hamrén försvarar Zlatan Ibrahimovic efter dennes våldsamma utbrott mot domaren. "Behöver pysa ut"
Någon som väntat sig något annat?
Precis som så många svenska fotbollsjournalister och krönikörer är Hamrén inget annat än en nickedocka åt Zlatan. Likt marionetter sprattlar de då Zlatan drar i trådarna.
Istället för att fördöma Zlatans attack mot domaren dras det till hans försvar och en journalist välkomnade till och med utbrottet:”Äntligen säger jag. För en Ibra utan humör och passion är bara ett skuggspel och en andeviskning av hans mest gigantiska jag”.
Flera andra är inne på samma linje, att Zlatans reaktion visar vilken enorm vinnarskalle han har.
Det har han säkert. Det har även Messi och ja, säkert merparten av världens största fotbollsstjärnor. Roger Federer har vinnarskalle. Liksom Rafael Nadal. Björn Borg hade vinnarskalle. Så också Mats Sundin, Börje Salming, Mats Wilander, Stefan Edberg, Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Ronnie Hellström, Tomas Brolin och ett oräkneligt antal av världens främsta idrottare.
Så, upplysningsvis till de som menar att Zlatans reaktion är ett gott tecken:, kännetecknet för en idrottare med het vinnarskalle behöver inte vara utbrott mot domaren och det oavsett hur erbarmligt dålig denne än varit.
Jag håller delvis med dem som menar att Zlatans utbrott fått väl stora proportioner men det skymmer ändå inte grundfrågan: är en spelare som beter sig som han gjorde värdig rollen som lagkapten?
Mitt svar är nej och jag förstår överhuvudtaget inte hur Zlatan kunde utses till lagkapten i landslaget. Han hade redan då spottat på motståndare, skallat motståndare, armbågat motståndare i huvudet och sparkat på lagkompisar under träningspass.
Ja, listan kan förstås göras ännu längre men exemplen räcker väl för att visa hur tokigt Hamréns val av lagkapten var. Som förbundskapten ska han självklart försvara sina spelare utåt och såtillvida går det att förstå varför han inte totalsågar Zlatans uppträdande efter PSG:s förlustmatch. Men i sin roll har Hamrén också ett större ansvar och det som förebild för landets alla tränare. I den rollen borde Erik Hamrén åtminstone påtalat att Zlatans uppträdande lämnade mycket i övrigt att önska.
Att Zlatan är Sveriges i särklass bäste spelare och given förgrundsfigur såväl på som utanför planen är en sak men i mina ögon krävs det helt andra personliga egenskaper för att vara värdig kaptensbindeln.
Undrar om inte Hamrén och den stora skaran slickande fotbollsjournalister håller med – innerst inne.