söndag 19 juli 2015

Larssons titel är en stor seger även för svensk damtennis


Äntligen! Efter tre finalförluster tog Johanna första WTA-titeln.
I dag hittade vi två stora vinnare på centercourten i Båstad:
•Johanna Larsson som tog sin första WTA-titel.
• Svensk damtennis som gynnas på flera sätt.
Det är alltså många som har anledning att sända en tacksamhetens tanke till den snart 27-åriga norrländskan.
Själv klättrar hon till en plats runt 50 på världsrankningen men förklarade på presskonferensen att måndagens siffra på listan har underordnad betydelse.
Tacka för det. Efter förluster i sina tre tidigare WTA-finaler tog Larsson den där titeln som kan vara så förlösande och som får slut på eventuella grubblerier om att inte räcka till när det i finalen ska avgöras vem som lämnar turneringen som vinnare respektive förlorare.
Att visa att man har vad som krävs är något helt annat än att känna det.
Johanna tappade inte ett set i turneringen och gjorde självklart flera mycket bra matcher men hennes fantastiska kvartsfinal mot tredjeseedade Barbora Strycova är vad som främst finns kvar på näthinnan.
Det blev en wow-upplevelse för mig som tidigare inte insett att Johannas potential är så stor som den bevisligen är. Jag har sett henne som en grym fajter med ett för smalt register för att ligga runt 25-strecket och har tyckt att hon varit alldeles för defensiv.
Mot Strycova var även hennes backhand klockren, hon var stark ute i hörnen, visade variation och inte bara vågade utan också lyckades spela så aggressivt som krävs mot en spelare som Strycova. Johannas kickserve var redan tidigare av absolut högsta klass och när nu de andra bitarna föll på plats som mot Strycova kunde väl ingen ens gissa att hemmafavoriten ligger 72 på rankningen – det såg snarare ut som 22.
Larsson hade inte varit nöjd tvåa (från Challenge igår)
För att nå så högt på listan krävs spel på den nivån under längre tid och om Johanna klarar det får framtiden utvisa – nu har hon i alla fall visat att potentialen finns där.
Om hennes första WTA-titel kommit i en turnering av samma storlek utomlands hade den förstås gett lika mycket pengar och lika många poäng.
Men effekten av segern hade inte blivit tillnärmelsevis lika stor som nu.
Direktsändning i tv, radion sände, ett stort antal tidningar hade journalister på plats och Johannas triumf får mycket stor uppmärksamhet.
Det gynnar svensk tennis i stort och främst då damtennisen. Visserligen har den varit mer framgångsrik än svensk herrtennis sedan 2011 – då Robin Söderling spelade sin senaste match – men framgångarna har ändå inte varit av storleken att de gett riktigt genomslag. Visst är Collector Swedish Open en mindre turnering men om Johanna tagit en tyngre titel utomlands hade den inte kunnat få större uppmärksamhet än denna.
Bakom Johanna finns 19-åriga Rebecca Peterson – nådde första WTA-kvartsfinalen i Båstad - som är den klart mest lovande tjej Sverige haft på många år, bakom Peterson finns 20-årige Susanne Celik och bakom 31-åriga Sverigefyran Sofia Arvidsson finns ett stort antal unga spelare som i år gjort bra ifrån sig på ITF-touren.
I samma stund som Sverigeettan Larsson slog in matchbollen i finalen mot titelförsvarande tyskan Mona Barthel (6-3, 7-6) blev svensk damtennis hetare än på flera år. Nu kan vi få uppleva den spinoff-effekt som vi under åren sett så många exempel på inom svensk herrtennis. Peterson tar inom något år rygg på Larsson, Celik fortsätter sin klättring och bland spelarna bakom dessa visar någon vägen för de övriga.
Nej, jag har varit med för länge för att säga att det blir så.
Men det finns i alla fall förutsättningar för det.
Med sin seger fick Johanna Larsson oss till och med att för en stund glömma att Serena
Williams lyste med sin frånvaro.
Bara en av oss såg finalen
Samtidigt är det självklart att vare sig Johanna eller någon annan kan fylla luckan efter damtennisens största spelare genom tiderna. Den som påstår att det går kan inte ha andats ett ord av besvikelse då världsettan i torsdags tvingades bryta turneringen på grund av skada. Williams var dragplåstret och utan henne hade turneringen inte varit het redan på förhand. I en turnering med Williams i startfältet blir det ingen drömfinal utan henne.
Däremot hade en Båstad-titel för Williams inte alls betytt lika mycket för svensk tennis som Larssons seger gör.
Dessutom kan Collector Swedish Open nästa år locka med en titelförsvarande hemmafavorit.
Det kan bli guld värt – förutsatt att Johanna Larsson svarar för en stark första halva av 2016.


"Andraplatser räknas inte"


 Har nått tre av sina fyra WTA-finaler i Båstad. Foto: Karolina Brunström.
En tennisfinal är som en liten turnering för sig.
Vinnaren blir ihågkommen och förloraren sällar sig till skaran av alla de som förlorat i ett tidigare skede i turneringen.
Det är allt eller inget. Samtidigt som just detta är en del av tjusningen med tennis blir det lite orättvist mot spelarna eftersom andra idrottare kan höjas till skyarna efter andraplatser och ibland efter mindre framskjutna placeringar än så.
”Sverige tog VM-silver” löd rubriken en gång då ett svenskt lag förlorat en VM-final.
Tänk er rubriken : ”Larsson kom tvåa i Båstad” om hemmafavoriten Johanna Larsson förlorar söndagens final mot Mona Barthel i Collector Swedish Open.
Det är klart att dagens förlorare med lite perspektiv ändå kommer att känna sig åtminstone lite nöjd med att ha gått till final men förlusten svider ändå rejält i några dagar.
”Andraplatser räknas inte i tennis”, säger den snart 27-åriga Sverigettan inför sin karriärs fjärde WTA-final.
Det har blivit förlust i de tidigare tre. Portoroz 2010 och Båstad 2011 och 2013
”De gångerna har jag varit lite nöjd då jag nått finalen. Nu känner jag mig inte klar”, säger den 72-rankade Larsson.
I finalen möter hon 52-rankade tyskan Mona Barthel som vunnit tre av sina fyra WTA-finaler och då bland annat i fjolårets Båstad-turnering.
Det har alla förutsättningar att bli en bra final med härlig inramning.
Drömfinal?
Nej, i en turnering där Serena Williams varit med men saknas i finalen så får man nöja sig med det näst bästa och bättre alternativ än en hemmafavorit mot titelförsvararen finns förstås inte.
**
Stefan Edberg, Magnus Norman, Jonas Björkman, Fredrik Rosengren är några svenska coacher som får stor uppmärksamhet och också förtjänar den men det stora flertalet tränare jobbar i det tysta. En av dem är Johanna Larssons coach Mattias Arvidsson. Han är kunnig, seriös och hängiven och verkligen värd en Båstad-titel i dag.