lördag 9 juli 2016

Finns bara viljan dominerar Williams ytterligare några år


I dag tog hon sin sjunde Wimbledontitel
Det har gått 16 år och tio månader sedan Serena Williams i US Open tog sin första Grand Slam-titel.
I dag kom den 22:a. 7-5, 6-3 i Wimbledon-finalen mot världsfyran Angelique Kerber och nu tangerar Wililams tyskan Steffi Grafs rekord under proffseran.
Vad händer då damtennisens stora fixstjärna spelar hem den 23:e? Nöjer hon sig med att vara segerrikast under proffseran eller lägger hon av först efter att ha passerat också Margaret Court som med 24 titlar är segerrikast genom alla tider?
Ingen vet. Förmodligen vet inte ens Serena Williams hur länge hon fortsätter spela.
Vid ett av Williams två Båstad-besök fick jag tillfälle att intervjua hennes dåvarande hittingpartner Aleksandar ”Sascha” Bajin. Efter sex års samarbete kände de varandra väl och ombedd att med tre ord beskriva den amerikanska tennisikonen svarade ”Sascha”:
"Oberäknelig, tuff, äregirig".
 På frågan vad "Sascha"menade med oberäknelig blev svaret:
"Serena bestämmer allt i sista sekunden och kommer ofta med lite galna förslag. Hänger man med henne kan allt hända. Mer säger jag inte, haha".
 Så det är förstås fullt möjligt att snart 35-åriga Williams inte alls har någon tidsplan för sitt avsked utan att detta sker då hon en dag känner att motivationen inte längre finns där.
Förhoppningsvis dröjer det.
Med tanke på hur enormt överlägsen Williams varit konkurrenterna under ett antal år finns det inget som talar för annat än att hon ska fortsätta dominera i ytterligare några år.
Här hennes facit från de åtta senaste Grand Slam-turneringarna: seger, seger, seger, seger, semifinal, final, final, seger.
Om det inte varit för hennes dallrande nerver skulle Williams förstås tagit sin 22:a titel redan i fjolårets US Open men två matchsegrar från en Grand Slam kollapsade hon totalt mot Roberta Vinci.
Williams kom inte heller upp i normal nivå i Australian Open-finalen mot Angelique Kerber eller i Paris-finalen mot Garbine Muguruza.
Just med tanke på att hon så ofta sviktat mentalt trodde jag inför Wimbledon att världsettan åter en gång skulle falla offer för sina nerver.
Det höll på att ske i andra omgången mot landsmaninnan Christina McHale men i övrigt har Williams inte varit illa ute.



Helt rätt ge debutanter chansen i Swedish Open


Dubbelmästare som också kan glädja sig åt wild card
Att dela ut wild card är en grannlaga uppgift för arrangören.
Ofta är det någon spelare som känner sig åsidosatt och även vi utomstående kan ha åsikter om att den eller den borde ha fått chansen.
Men jag har svårt att föreställa mig att någon har något att invända mot vilka tre spelare som fått wild card till nästa veckas SkiStar Swedish Open.
Carl Söderlund, 19-årigt stjärnskott som den här veckan gick till semifinal i sin debut på Challengertouren.
Isak Arvidsson, 23 år, som efter fyra kval i Båstad och lika många i If Stockholm Open nu får göra efterlängtad debut på ATP-touren.
Fred Simonsson, 21 år, och den som slagmässigt har störst potential av samtliga svenskar. Har en mycket imponerande högstanivå som kan leda till något riktigt stort den dagen han får bukt med nerver och humör.
Dessa tre ligger efter Christian Lindell och Markus Eriksson på rankningen men känns just nu hetare och dessutom har de till skillnad från Christian och Markus inte fått wild card tidigare.
Söderlund och Simonsson ställs mot varandra i första omgången medan Arvidsson tar sig an 56-rankade slovenienfödde Aljaž Bedene som sedan förra året spelar för Storbritannien.
Stora svenskhoppet Elias Ymer möter rutinerade spanjoren Albert Montanes.
*
Arvidsson/Simonsson tog i dag sin andra Challengertitel – den första kom tidigare i år i RC Hotel Open - då de i Båstad finalbesegrade rutinerade duon Johan Brunström/Andreas Siljeström med 6-3, 7-5.



McEnroe har fått Raonic att visa sina känslor på banan...


"...och då ber du domaren fara åt h-e". Nej, så säger han inte
Milos Raonic ger sin nye coach John McEnroe en stor del av äran för finalplatsen i Wimbledon.
– Han har talat om för mig att jag ska visa känslor på banan eftersom det skapar ny energi, säger den 25-årige kanadensaren som på söndag spelar sin första Grand Slam-final.
En bättre läromästare än McEnroe i konsten att visa känslor finns väl inte. Men då tänker vi naturligtvis inte i första hand på positiva känsloyttringar utan på mer eller mindre vansinniga utbrott vilka jämte genialt spel var amerikanens främsta kännetecken.
Tack och lov har Raonic inte tagit efter.
– Tidigare visade jag inga känslor alls men de har ju funnits där hela tiden. I matcher där spelet inte fungerade som jag ville samlade jag på mig negativa känslor och det skapade frustration. Då försökte jag lugna ner mig istället för att få ut känslorna, förklarar Raonic. 
– Det viktiga är att jag hela tiden är positiv. Efter en dålig poäng försöker jag elda på på mig själv istället för att vara negativ.
McEnroe menar att hans nye adept tidigare varit alldeles för tyst och inbunden på banan.
Jag håller med. Om kanadensarens nya attityd gör honom till en bättre spelare kan jag inte bedöma men klart är i alla fall att det är betydligt roligare att se honom nu.
Tidigare var han som en lång vandrande pinne med kanonserve och även om det redan då fanns mycket i hans spel som imponerade var underhållningsvärdet inte alls på samma nivå som nu.
När Raonic nu även utåt visar hur han lever sig in i matcherna blir han mer mänsklig om uttrycket tillåts.
Challenge inför semifinalerna
Semifinalen mot Roger Federer visade den nye Milos Raonic och även om den 17-faldige Grand Slam-segraren hade publiken på sin sida råder väl ingen tvekan om att utmanaren fick nya många fans – inte så mycket tack vare segern som på sättet han agerade på banan.
Jag höll Raonic som knapp favorit inför semifinalen och det blev också en knapp seger medan hemmafavoriten Andy Murray som väntat inte hade några som helst problem mot Tomas Berdych.