måndag 30 mars 2015

"Jag är ängslig på banan" - Nadal tvivlar på sig själv


Världstrean Rafael Nadal har börjat tvivla på sig själv.
- Jag är ängslig på banan och blir nervös på de viktiga poängen, berättar spanjoren efter sin sorti redan i tredje omgången i 1000-turneringen i Miami.
Nadal stod inte alls att känna igen mot landsmannen Fernando Verdasco och föll med 6-3 i skiljeset.
Nadal och de andra toppspelarna brukar höja sig i avgörande lägen men nu gick hans spelnivå istället ner. Att 28-åringen från Mallorca förvaltade endast tre av sina tolv breakbollar är bara ett i raden av exempel.
Frågan är om Nadals mentala svacka är av tillfällig natur eller om han hamnat i en ond spiral av samma slag som bland andra Roger Federer och Serena Williams.
De båda 33-åringarna har under de senaste åren spelat betydligt mer spänt på viktiga poäng än vad de gjorde tidigare i karriären. Man kan tycka att deras rutin skulle tala för motsatsen men förklaringen är kanske så enkel att båda känner att de inte får så många fler chanser att ta tunga titlar.
I Williams fall straffar sig sällan nervdallret eftersom hon är så mycket bättre än konkurrenterna men Federer har förlorat en rad matcher på grund av sviktande nerver.
Rafael Nadal:
- Jag har under min karriär kontrollerat känslorna i 90, kanske 95 procent av matcherna och kommer att lösa detta. Jag vet inte om det tar en vecka, sex månader eller ett år.
Kanske lossnar det redan under den nio veckor långa grussäsongen som inleds nästa vecka. Under perioden spelas bland annat tre 1000-turneringar (Monte Carlo, Madrid, Rom) och Franska mästerskapet där Nadal är ute efter sin tionde titel och den sjätte i rad. (Hans enda förlust i turneringen kom 2009 mot Robin Söderling).
Nadal har tagit 46 av sina 65 titlar på favoritunderlaget, senast i februari då han i Buenos Aires 250-turnering bröt en nio månader lång titeltorka.
Börjar Rafael Nadal inte tro på sig själv under grussäsongen finns det anledning att börja spekulera i att hans storhetstid är över.
Men först då.


lördag 28 mars 2015

Larsson bäddar för rejäl klättring på rankningen


Sverigeettan Johanna Larsson kommer att nå sin bästa rankning i karriären redan innan touren byter till hennes favoritunderlag grus.
På papperet finns alltså stora förutsättningar för 26-åriga Larsson att under säsongen förbättra sin 46:e plats från 2011 med bred marginal.
Larsson låg 52:a inför storturneringen i Miami där hon på söndagen möter 22-åriga hemmafavoriten Sloane Stephens mot vilken hon har 2-0 i inbördes möten.
Tidigare i år besegrade hon Stephens med klara siffror i WTA-turneringen i Acapulco och i fjolårets US Open vände Johanna setunderläge.
Stephens fick sitt stora genombrott för två år sedan då hon slutade tolva på världstrankningen.
En handledsskada störde nu 45-rankade Stephens under stor del av förra säsongen och hon har inte imponerat i år. Eller rättare: hon hade inte gjort det fram till förra veckans turnering i Indian Wells där Stephens gick till åttondelsfinal, tog första set men sedan var chanslös mot Serena Williams.
Amerikanskan slår hårt men har dagar då tajmningen inte alls stämmer och då rasar hennes spel helt. Johanna Larsson trivs med förhållandena i Miami där hon fyra år sedan besegrade dåvarande världssexan Li Na och där hon i går slog hon ut elfterankade Lucie Safarova.
Fotnot: Ber om ursäkt för att jag i första versionen skrev att Larsson ska möta Madison Keys.
**
Isak Arvidsson har en tung period bakom sig. Sedan november förra året har han rasat 186 platser på rankningen. Förstå alltså att den 22-årige svensken gladde sig extra mycket över karriärens tredje Future-titel som i dag kom i Israel. Isak finalbesegrade hemmaspelaren Noam Okun och tog sin största skalp i semifinalen mot 184-rankade Liam Broady, britten som Isak besegrade även på vägen fram till sin senaste Futuretitel för 13 månader sedan. Förhoppningsvis ger titeln Isak Arvidsson självförtroendet som får spelet att lossna. Plats 675 baseras visserligen på resultat men är samtidigt gravt missvisande sett till hans potential.



fredag 27 mars 2015

Alla drömfinaler till trots ropas det efter nya ansikten


”Tror du verkligen att någon i Sverige är intresserad av ytterligare en final mellan Federer och Djokovic”?
Fick frågan inför förra veckans final i Indian Wells och fick mig också en tankeställare.
Djokovic-Federer är i mina ögon en drömfinal. Publiken och miljontals tv-tittare garanteras några timmars fantastisk underhållning från två av idrottsvärldens största artister.
Mötet i Indian Wells var deras 38:e och oavsett hur många fler det blir går det inte att se sig mätt så länge de presterar på så hög nivå som vi vant oss vid.
Här ett litet smakprov från finalen:
Samtidigt: personen som undrade om någon i Sverige numera är intresserad och som tycker att det gått slentrian i dessa möten är långtifrån ensam om åsikten. Jag hör ofta från mycket idrotts- men måttligt tennisintresserade vänner att de numera sällan tittar på tennis eftersom det alltid är samma spelare som tar de tyngsta titlarna.
Det är svårt att säga emot. Endast fyra av de 44 senaste 1000-titlarna - det spelas nio sådana turneringar varje år -  har hamnat utanför toppkvartetten Djokovic, Federer, Rafael Nadal och Andy Murray (se fotnot). Också i Grand Slam har de dominerat stort även om det där blev fyra olika segrare förra året. Stanislas Wawrinka snuvade kvartetten på segern i Australian Open och i US Open gjorde Marin Cilic och Kei Nishikori finaldebut i dessa sammanhang.
Eftersom Nishikori inte var mentalt mogen uppgiften blev det en så dålig final att säkert även de som efterlyser nytt blod i tennistoppen längtade efter de gamla välkända nunorna som lyfter sig då det gäller som mest.
Om Milos Raonic och Grigor Dimitrov lägger den förmågan till sina register (där Raonic också måste utveckla servereturerna) kommer de att bli två av toppkvartettens tuffaste utmanare redan i år. Då får tennisen de där nya fräscha ansiktena som gör att även personer utanför skaran ”tennisnördar” bänkar sig framför tv:n då det är dags för Grand Slam- och 1000-turneringar.
**
Federer saknas i den pågående 1000-turneringen i Miami. Den 33-årige schweizaren väljer att istället träna på grus och kommer att spela fler grusturneringar än normalt inför Franska mästerskapet. Nu spelar det förstås ingen roll hur bra Federer än förbereder sig på underlaget, ska han ta sin andra Paris-titel krävs att Nadal är skadad eller sjuk.
**
Robert Lindstedt/Jürgen Melzer har en svår första uppgift framför sig i sitt nya samarbete: Novak Djokovic/Janko Tipsarevic.

**
Sverigeettan Johanna Larsson möter i andra omgången 11-rankade tjeckiskan Lucie Safarova som inte tappat set på deras två tidigare möten.
**
Fotnot: De fyra utanför topp-4 som segrat i någon av de 44 senaste 1000-turneringarna: Robin Söderling i Paris 2010, David Ferrer i Paris 2012, Stanislas Wawrinka i Monte Carlo 2014, Jo Wilfried Tsonga i Toronto 2014.

torsdag 26 mars 2015

Har svensk tennis råd med ännu en näringslivstopp?

Först Carlzon, sen Dahlbo och nu...?

I dag debuterar jag som krönikör på Idrottens Affärer. IA startade på 1980-talet som en tidskrift för alla som har ett intresse av vad som händer i sportens värd och som inte är fixerat vid de idrottsliga resultaten. Målgruppen är densamma i dag då IA är en nättidning som tar upp många av de ämnen som dags- och i synnerhet kvällstidningarna tyvärr ger allt mindre utrymme.
Du har kanske här på Challenge eller i annat sammanhang läst om mina tankegångar kring Svenska tennisförbundets ledarskap men eftersom en ny läsekrets nås på IA handlar premiärkrönikan där om just förbundsledningen."Övertron på näringslivshöjdare är förhoppningsvis borta"

tisdag 24 mars 2015

Obegriplig skadeglädje över Elias Ymers flytt från Sverige

Elias Ymer väljer att köra ett eget race

Sverigeettan Elias Ymers flytt från akademin Good to Great framkallar skadeglädje på sina håll i tennis-Sverige.
Exproffsen Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström har lockat gräddan av Sveriges framtidslöften till akademin, sticker inte under stol med att den är kommersiell och har signerat guldkantade sponsorkontrakt samtidigt som bland andra Svenska tennisförbundet kammat noll. Good to Greats framgångar har stuckit i ögonen på många. Såväl på sms som i mejl har jag under dagen fått bevis på att det finns en rad personer i svensk tennis som gottar sig åt att akademin förlorar sin ledstjärna efter den nu pågående 1000-turneringen i Miami (där Ymer är klar för andra omgången i kvalet).
Jag kan under inga omständigheter förstå skadeglädjen. Oavsett vilken roll olika aktörer har borde alla ha svensk tennis bästa för ögonen.
Blir själv överraskad , fundersam och aningen orolig av 18-årige Ymers val att lämna Sverige för att istället ha sin bas på akademin 4 Slam Tennis i Barcelona. Ymers coach blir spanjoren Galo Blanco, 38-årigt exproffs (rankad 40 som bäst) som under många år coachade nuvarande världssexan Milos Raonic.
•Överraskningen: Uppbrottet kommer utan minsta förvarning. Ymer har utvecklats stadigt under sina år på GTG. Vid den här tiden förra året var han rankad 788. I dag är han 195:a efter att bland annat ha kvalat in i Australian Open. Sverigeettans utveckling har till och med gått snabbare än förväntat och i likhet med övriga unga talanger mår han på sikt bäst av att skynda långsamt.
•Funderingarna: Vad är syftet med flytten? Att under Blancos ledning göra samma resa som kanadensaren Raonic gjort? Det kommer inte att ske. Elias har alla förutsättningar att nå topp-100 men han saknar det – typ kanonserve, forehandslägga, extremt bra fotarbete – som kännetecknar en framtida fixstjärna.
•Oron. Elias Ymer väljer att köra sitt eget race. Det är ingen tillfällighet att han har Mike Tyson och Zlatan som förebilder - ”jag gillar deras inställning. De går sin egen väg”. I sig är det inget fel med fixeringen vid det egna jaget utan kanske till och med nödvändigt för att lyckas. Men för en fortfarande fjunig tonåring handlar mycket om att se och lära av de som redan gjort den resa han nu själv står inför.  Förhoppningsvis har jag fel men det verkar inte som Elias Ymer lyssnar annat än då han vill.  Hur blir det med hans framtid i Sveriges Davis Cup-lag? Personkemin mellan Ymer och DC-kapten Fredrik Rosengren stämmer inte men så här långt har den unge talangen ställt upp då landslaget kallat.
Jag tar inte för givet att det blir så även i framtiden.

söndag 22 mars 2015

Djokovic värdig segrare


Inte ens Roger Federers största fans kan väl invända mot påståendet att rätt spelare tog hem säsongens första 1000-turnering.
För bara någon minut sedan besegrade världsettan Novak Djokovic andrarankade Federer med 6-3, 6-7, 6-2  i finalen i Indian Wells.
Fram till 4-3-ledning med break i andra set var det faktiskt rejäl klasskillnad mellan dem. Den 33-årige schweizaren hängde så långt inte med i det högt uppskruvade tempo sex år yngre Djokovic drev upp från baslinjen.
Scenförändringen kom då Federer vann en av den mycket välspelade finalens bästa poäng. Det ökade världstvåans redan tidigare mycket starka publikstöd ytterligare vilket naturligtvis stärkte honom. Ännu mer påtagligt var hur mycket serben påverkades negativt.
Plötsligt blev han ofokuserad och otålig vilket resulterade i att Federer fick en rad gratispoäng. Sådana fick schweizaren även i tiebreak då Djokovic skulle knyta ihop säcken. Serben hade vid 5-3 ett bra läge att skaffa sig tre matchbollar men brände möjligheten och bjöd med två dubbelfel in Federer i matchen på allvar.
Avgörandet kom då Djokovic bröt fram till 4-2 i skilje där Federers krafter tröt.
Titeln är Djokovic fjärde i Indian Wells vilket innebär att han nu är segerrikast där tillsammans med just Federer.
Titeln är också serbens 50:e i karriären och han är den tolfte spelaren under proffseran som når 50-strecket.

Bitter rivalitet ger extra krydda till Drömfinalen

Djokovic och Federer hyser inga varma känslor för varandra

Ikväll smäller det i Indian Wells. Årets första 1000-turnering bjuder på drömfinalen framför andra:
Roger Federer vs Novak Djokovic – det är åtminstone i mina ögon den mest kittlande final som går att tänka sig på tenniscirkusen.
Inte så mycket därför att det är världsettan och världstvåan som ställs mot varandra utan därför att det finns en långt mer laddad stämning mellan Federer och Djokovic än i några andra tungviktsmöten. Såväl på men främst vid sidan av banan har de under åren haft en rad dispyter och det finns definitivt inte samma respekt mellan dem som det finns mellan till exempel Federer och Rafael Nadal eller mellan Djokovic och Andy Murray.
Ändå har jag i alla fall känslan av att relationen mellan Federer och Djokovic förbättrats något under de senaste åren. Främst därför att den serbiske världsettan har tonat ned sin tidigare kaxiga attityd och allt mer sällan fejkar skada eller orkeslöshet under matcherna. Just Djokovic arrogans och fula knep på matcher retade gallfeber på Federer som efter förluster mot serben lika pliktskyldigt som snabbt tackade för god match vid nät.
Novak Djokovic har utan tvekan mognat oerhört mycket under de senaste åren och är i dag en bra förebild som världsetta. Men skadan han i början av karriären åsamkade sitt varumärke tar mycket lång tid att reparera och till och med enstaka återfall i gamla synder straffar sig svårt.
Överallt omåttligt populäre Roger Federer kommer att ha publiken bakom sig i kvällens final i Indian Wells och det gäller för Djokovic att inte låta sig påverkas. Eller rättare: att inte visa sig påverkad och att under inga omständigheter ironisera över åskådarnas reaktioner. Vi har tidigare sett Djokovic applådera sina egna vinnande slag då han ansett att publikens reaktioner varit för svaga eller hur han satt handen bakom örat för att visa att han tycker publiken är för tyst – liknande utspel i kväll och Roger Federer kommer att bäras fram av åskådarna till en femte titel i Indian Wells.
Den 33-årige schweizaren har 20-17 i inbördes möten, segrade senast (årets Dubai-final) och vann ifjol tre av fem möten (i det sjätte vann Djokovic på wo sedan Federer skadat ryggen i ATP-slutspelets semifinal).

fredag 20 mars 2015

Idag kan kvartetten sprängas


Även om de fyra stora dominerat tennisen under ett antal år får vi gå tillbaka till 2012 för att hitta senaste turnering då kvartetten var samlad i semifinal.
Det skedde i Australian Open och vi kan få en repris i årets första 1000-turnering.
Världsettan Novak Djokovic och fyran Andy Murray är redan semifinalklara i Indian Wells och kan i dag få sällskap av tvåan Roger Federer och trean Rafael Nadal.
Båda har tufft kvartsfinalmotstånd: Federer ställs mot nionderankade Tomas Berdych och Nadal mot sjätterankade Milos Raonic.
Hur som helst har vi alltså några högtidsstunder att se fram emot framför tv:n i helgen.





onsdag 18 mars 2015

Väntad reaktion från nickedockan Hamrén


Förbundskapten Erik Hamrén försvarar Zlatan Ibrahimovic efter dennes våldsamma utbrott mot domaren. "Behöver pysa ut"
Någon som väntat sig något annat?
Precis som så många svenska fotbollsjournalister och krönikörer är Hamrén inget annat än en nickedocka åt Zlatan. Likt marionetter sprattlar de då Zlatan drar i trådarna.
Istället för att fördöma Zlatans attack mot domaren dras det till hans försvar och en journalist välkomnade till och med utbrottet:”Äntligen säger jag. För en Ibra utan humör och passion är bara ett skuggspel och en andeviskning av hans mest gigantiska jag”.
Flera andra är inne på samma linje, att Zlatans reaktion visar vilken enorm vinnarskalle han har.
Det har han säkert. Det har även Messi och ja, säkert merparten av världens största fotbollsstjärnor. Roger Federer har vinnarskalle. Liksom Rafael Nadal. Björn Borg hade vinnarskalle. Så också Mats Sundin, Börje Salming, Mats Wilander, Stefan Edberg, Gunnar Nordahl, Nils Liedholm, Ronnie Hellström, Tomas Brolin och ett oräkneligt antal av världens främsta idrottare.
Så, upplysningsvis till de som menar att Zlatans reaktion är ett gott tecken:, kännetecknet för en idrottare med het vinnarskalle behöver inte vara utbrott mot domaren och det oavsett hur erbarmligt dålig denne än varit.
Jag håller delvis med dem som menar att Zlatans utbrott fått väl stora proportioner men det skymmer ändå inte grundfrågan: är en spelare som beter sig som han gjorde värdig rollen som lagkapten?
Mitt svar är nej och jag förstår överhuvudtaget inte hur Zlatan kunde utses till lagkapten i landslaget. Han hade redan då spottat på motståndare, skallat motståndare, armbågat motståndare i huvudet och sparkat på lagkompisar under träningspass.
Ja, listan kan förstås göras ännu längre men exemplen räcker väl för att visa hur tokigt Hamréns val av lagkapten var. Som förbundskapten ska han självklart försvara sina spelare utåt och såtillvida går det att förstå varför han inte totalsågar Zlatans uppträdande efter PSG:s förlustmatch. Men i sin roll har Hamrén också ett större ansvar och det som förebild för landets alla tränare. I den rollen borde Erik Hamrén åtminstone påtalat att Zlatans uppträdande lämnade mycket i övrigt att önska.
Att Zlatan är Sveriges i särklass bäste spelare och given förgrundsfigur såväl på som utanför planen är en sak men i mina ögon krävs det helt andra personliga egenskaper för att vara värdig kaptensbindeln.
Undrar om inte Hamrén och den stora skaran slickande fotbollsjournalister håller med – innerst inne.

fredag 13 mars 2015

Utslagne Fish en segrare


Mardy Fish är utslagen i första omgången i ATP-turneringen i Indian Wells.
Ändå är den 33-årige amerikanen turneringens kanske störste segrare.
Bara det faktum att Fish gjort comeback innebär att han vunnit kampen mot de svåra fysiska och psykiska besvär som hållit honom borta från touren i 19 månader.
Det finns mycket att skriva om Mardy Fish här men jag skulle inte kunna göra det bättre än vad ATP gör på sin hemsida Fish's Fight: The Long Road Back

**
Jürgen Melzer vann sin första match i Indian Wells. Hur gick den förvandlingen till undrar vi som för en vecka såg österrikaren i Davis Cup-matchen mot Sverige.
**
Nej, några svar från tennisförbundets generalsekreterare Ulf Dahlström har inte setts till.
**
Finländaren Jarkko Nieminen hade inte koll på att han uppnått en milstolpe i karriären. va? 400 segrar!?

söndag 8 mars 2015

Vad svarar förbundets osynlige GS på frågorna?

I dag är det dags för den andra delen i Duellen, serien där jag bjuder in idrottsledare för att prata om bland annat deras gärning och visioner. Inbjuden till denna andra del: Svenska tennisförbundets generalsekreterare Ulf Dahlström.


Bedrövad Lindell: "En av mina sämsta dagar i mitt liv"


 Bedrövade Christian Lindell på presskonferens med DC-kapten Fredrik Rosengren
Borde Johan Brunström ha satts in i den femte och avgörande matchen? Skulle Isak Arvidsson ha varit med i laget?
Där två frågor som säkert lär diskuteras sedan Sverige på söndagen tappat 2-1-ledningen mot Österrike.
Förlusten innebär att Sverige för tredje året i rad tvingas kvala för att behålla sin plats i division I.
Även om Sverige överraskande hade 2-1 inför de två avslutande singlarna gällde gästerna tack vare sina starkare singelspelare som klar favorit till segern.
Andreas Haider-Maurer kvitterade till 2-2 genom seger i tre raka mot Elias Ymer.  Haider-Maurer är inte van att spela med så stor press som han hade på sig då det nu handlade om att vinna eller försvinna. Det är självklart inte alls säkert att matchen slutat annorlunda om Ymer tagit det andra set som gick till tiebreak men Haider-Maurer hade i alla fall tvingats upp till bevis vad gäller mental styrka. Tyvärr tappade Ymer gnistan då han inte lyckades bryta trots 0-40 i österrikarens första servegame i tredje set.
I den femte och avgörande matchen var grusspecialisten Christian Lindell chanslös.
- En av mina sämsta dagar i mitt liv", sa Lindell på presskonferensen efter 1-6, 1-6. 3-6 mot Gerald Melzer.
 Dubbelspecialisten  Johan Brunström hade förmodligen varit ett bättre val än Lindell - sett enbart till den här matchen.  Även om underlaget i Idrottshallen i Örebro var långsamt hade Brunström i alla fall kunnat störa motståndaren med sitt serve/volleyspel. Men eftersom Johan efter ett tidigare DC-inhopp i singel blev så sargad att han tvingades till ett längre uppehåll föll valet på Lindell. Precis som i fredags stred brasse-svensken mycket bra men vi fick ett nytt bevis på att hans spelstil ännu inte kommer till sin rätt annat än på grus.Vi var säkert många som led med Christian som inte fick det minsta betalt för sin kampvilja.
Då Österrike bytte ut rutinerade Jürgen Melzer i sista matchen ökade ändå Lindells möjligheter marginellt.  På papperet alltså.  Visst gjorde Jürgen Melzer allt utom att imponera i fredagens singel och lördagens dubbel men han har all den rutin som hans yngre bror och ersättare Gerald saknar. Gerald hade bara en betydelselös DC-singel på meritlistan och visst hade nerverna kunnat svikta i en helt avgörande match. Nu var han emellertid så överlägsen hemmafavoriten att nerverna inte ens testades.
Borde Isak Arvidsson ha varit med i laget istället för Lindell? Arvidsson ska ha imponerat mest av alla på många träningar under DC-lägret. Men jag har sett för få träningar för att kunna ha en åsikt och blir därför svaret skyldig.

"Frågan är om Haider-Maurer klarar pressen"

Elias Ymer har chans att avgöra Davis Cup-matchen mot Österrike. Sverige leder med 2-1 och Elias går snart in på banan i Idrottshuset i Örebro för att möta gästernas etta Andreas Haider-Maurer. Challenge har precis träffat exproffset Joakim Nyström som kan de österrikiska spelarna bättre än de flesta och som menar att favorittyngde Haider-Maurer nu står inför en för honom ovanlig och svår situation. Det kan hjälpa Elias Ymer att skrälla.


lördag 7 mars 2015

Rosengren: "Vi får inte vinna till vilket pris som helst"


Sverige har 2-1-ledning inför söndagens avslutande singlar i Davis Cup-matchen mot Österrike. Men gästerna gäller fortfarande som favoriter.Efter lördagens svenska dubbelseger träffade Challenge Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren som hyllar dubbelparet Robert Lindstedt/Johan Brunström och som kommer att ta sig en rejäl funderare på vem som ska spela i en eventuellt femte och avgörande match.
Blir det den som har störst chans att vinna matchen eller väger också andra faktorer in? Hör "Fidde" här:



fredag 6 mars 2015

"Vi vill hjälpa ungarna att börja på en högre nivå"



Dubbelparet Robert Lindstedt/Johan Brunström är obesegrat i Davis Cup.
Båda menar att lördagens dubbel mot Österrikes duo Jürgen Melzer/Alexander Peya är den på papperet svåraste de ställts inför.
Det står 1-1 efter fredagens singlar och Challenge träffade Lindstedt och Brunström som här berättar bland annat om känslan inför matchen, om hur det är att spela i division I och så svarar de på frågan hur det egentligen är att ge råd till ”ungarna” i laget. Ja, eller får vi ett svar på det? Döm själva...


torsdag 5 mars 2015

Ymer: "Jag har steppat upp på de viktiga matcherna"


Sveriges Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren höll fast vid det lag han förra tisdagen tog ut till helgens match mot Österrike i Örebro.
Matchen lottades för några timmar sedan och Rosengren nominerade Elias Ymer och Christian Lindell i singlarna samt Robert Lindstedt/Johan Brunström i dubbel.
Kring dubbelparet har det inte funnits några frågetecken medan Rosengren funderat mer kring singelplatserna. Isak Arvidsson har imponerat mest av samtliga på flera träningar och Rosengren säger att det var de senaste dagarnas träningar som avgjorde till Ymer och Lindells fördel.
Sverigeettan Ymer är först ut på fredagen. Det 18-åriga hemmahoppet möter veteranen Jürgen Melzer som varit världsåtta och nu ligger drygt hundra platser före 189-placerade Ymer.
Fredrik Rosengren är nöjd med att gästerna nominerat Melzer som singeltvåa bakom formstarke Andreas Haider-Maurer. Orsak: Melzer är på nedgång och har vid flera tillfällen visat sviktande nerver.
Just i Davis Cup upplever många spelare en större mental anspänning än vad de gör på ATP-touren. De spelar för sitt lag och för sitt land vilket skapar en extra press och däri ligger säkert en stor del av förklaringen till att vi ser många skrällar i DC och att rankningen där är av underordnad betydelse.
Fredagens singlar: Elias Ymer-Jürgen Melzer, Christian Lindell-Andreas Haider-Maurer.
Lördagens dubbel: Robert Lindstedt/Johan Brunström–Jürgen Melzer/Alexander Peya.
Söndagens singlar: Ymer-Haider-Maurer, Lindell-Melzer.



onsdag 4 mars 2015

Idrotten effektivt vapen som inte ska slå mot idrottarna

Ska idrotten användas som slagträ i den politiska debatten och i så fall hur? Frågan aktualiseras nu åter då röster höjs för en bojkott av fotbolls-VM i Ryssland 2018. Dan Persson gör ett tungt inlägg i Idrottens Affärer Bojkotta fotbolls-VM och Putin och visst är det lätt att köpa Perssons argument för en bojkott. Ändå är jag kluven.


måndag 2 mars 2015

Dags att använda resurserna som skapade tennisundret


Björn Borgs upptäckare Percy Rosberg gör comeback som tränare – fyllda 82 år.
Sportnytt hade nyheten i kvällens sändning Rosberg tillbaka där det började (spola fram till 5.50). Förhoppningsvis blir inslaget en signal till hela tennis-Sverige.
Vart tog de andra tränarna vägen, de där som var med om att skapa det svenska tennisundret?
Vilka av dem kan tänkas vara tillgängliga nu?
Hur och var kan deras erfarenhet och kunskap användas bäst?
Jag hoppas att detta är frågor som nu ställs runt om i landet och är övertygad om att långt fler än Percy kan göra stora insatser för att ta svensk tennis ur sin svacka.
Ofta pratas det om vikten av att ta tillvara på de gamla fixstjärnorna men alltför sällan nämns tränarna och ledarna som med ett ofta mycket uppoffrande arbete såg till att det blev just fixstjärnor av unga talanger.
Percy Rosberg är tillbaka på banan. Foto:SVT.
Förmodligen är det långtifrån alla tränar- och ledarveteraner som vill ställa sig på banan igen och de vill kanske inte heller ha en schemabunden roll i svensk tennis.
Men jag är övertygad om att de skulle tacka ja till till enstaka gästspel i regioner och klubbar för att där berätta för unga tränare, juniorer och tennisföräldrar hur verksamheten bedrevs under de år då Sverige växte fram som världens ledande tennisnation.
John-Anders Sjögren kan berätta om ”hemligheten” bakom Team Siabs fantastiska framgångar.
Hasse Olsson kan tala om hur man får alla i ett lag att dra åt samma håll även om det internt finns starka viljor med olika intressen.
Åke Magnusson kan berätta hur Växjö TS arbetade då klubben fostrade storspelare som på löpande band.
Det går att räkna upp ytterligare många namn som i föreläsningar eller på träningar skulle kunna  inspirera såväl tränarna som deras adepter.
Naturligtvis borde svensk tennis redan för länge sedan ha tagit tillvara dessa resurser men bättre sent än aldrig.
Till sist: Percy Rosbergs åsikt att individuell träning är ett måste för den som ska lyckas väger självklart mycket tungt i debatten om hur svensk tennis ska bli bättre.
Klubbar som nu tar emot så många juniorer som möjligt för att stärka ekonomin lär få en hel del samtal från tennisföräldrar som undrar vilken valuta de egentligen får för sina pengar...

söndag 1 mars 2015

"Fidde" röt i - Ymer gick av Irriterat på en DC-träning


Det hettade till på banan under en av helgens svenska träningar inför Davis Cup-matchen mot Österrike. Challenge var på plats i Salk-hallen då Sverigeettan Elias Ymer uppträdde så lojt och ointresserat att DC-kapten Fredrik Rosengren bröt träningen för att ge Ymer en avhyvling. Matchen mot Österrike spelas nästa vecka i Örebro och Rosengren ger här sin syn på Sveriges chanser, läget i laget. Davis Cups status och incidenten med Ymer.