tisdag 26 januari 2016

Showmannen Gael Monfils - en viktig artist för tennisen

Gael Monfils är en publikfriare av stora mått.
I sina bästa stunder är Gael Monfils en av tenniscirkusens största underhållare.
Han är vindsnabb, akrobatisk, har en fantastisk utväxling i slagarmen och svarar för spektakulära poäng. En showman som är viktig för tennisen och som skulle kunna ha haft ännu större betydelse för den än vad som varit fallet.
Att Monfils karriär kantats av skador är en bidragande förklaring till varför han inte etablerat sig i toppen. 
En annan är att han inte alltid verkar så intresserad av tennis eller åtminstone inte av att göra så bra resultat som möjligt. 
Så var det till exempel i If Stockholm Open 2012 då Monfils som titelförsvarare lät Patrik Rosenholm ta vad som sannolikt blir stockholmarens största skalp i karriären.
Tyvärr går Monfils sällan långt i de största turneringarna vilket innebär att de allmänt idrottsintresserade inte får njuta av hans konster.
Dessa personer följer ju inte en Grand Slam-turnering från start men bänkar sig gärna framför tv:n då det är dags för final. Den 29-årige fransmannen har varit uppe i en Grand Slam-semifinal – Franska mästerskapet 2008 – och fallit bort i kvarten fem gånger.
Jag tror att den blir en sjätte gång på tisdagsförmiddagen då han möter Milos Raonic som är Monfils motpol på banan. Raonic är vid en jämförelse som en sengångare och får till och med John Isner att framstå som en sprattelgubbe.
Detta skrivet utan minsta vilja att förlöjliga Raonic som är en fantastisk spelare och som på vägen fram till kvarten hållit 58 av sina 60 servegame.
Monfils har 2-0 inbördes och besegrade Raonic i bland annat semifinalen i 2011 års If Stockholm Open där fransmannen sedan tog en av karriärens fem titlar.
Men sedan deras senaste möte – på gräset i Halle 2013 – har fyra år yngre Raonic utvecklats betydligt mer än Monfils.
Men hjärtat säger i alla fall Monfils. Dels därför att han är en större underhållare än Raonic – som dessutom har tiden för sig – och dels därför att fransmannen coachas av Mikael Tillström. Hur kvartsfinalen än slutar har ”Tillis” fått se sin adept gå längre än vad fransmannen gjort i någon av sina tio tidigare starter down under.
**
Murray på språng mot en femte final i Australian Open ?
I onsdagsottan ställs fjolårsfinalisten och världstvåan Andy Murray mot åttonderankade David Ferrer som är ende kvartsfinalist utan setförlust. Murray har 12-6 inbördes (3-1 i Grand Slam) efter segrar i de fem senaste. Mycket talar för en lång holmgång och ännu mer talar för den hetlevrade skotten.
**
I nattens första kvartsfinal tar sig tidigare världsettan Victoria Azarenka sig an tyskan Angelique Kerber. Azarenka har tappat bara elva (!) game på sin fyra första matcher, hon har 6-0 mot Kerber och allt talar för att vitryskan tar sig till sin första Grand Slam-semifinal sedan US Open 2013.
**
Kinesiskan Shuai Zhang hade 0-14 i Grand Slam-facit då hon anlände till Melbourne. Nu är den 133-rankade 27-åringen första kvalspelare som nått kvarten i Australian Open sedan 1990. Hennes motståndare är inte mycket namnkunnigare. Johanna Konta är första brittiska på 33 år att spela Grand Slam-kvartsfinal. Med tanke på deras orutin från stora matcher är det en vidöppen historia men min magkänsla – vad den nu är värd – säger Konta.

Matcher utan dramatik blir inte heller några snackisar

Världsettan var idag tillbaka i sitt rätta jag
Stor dramatik är inget absolut måste för att göra en match mycket sevärd.
Ja, faktiskt behövs inte ens lite spänning för att vi åskådare ska kunna njuta.
Däremot krävs dramatik för att ge upplevelsen den där extra kryddan – den som gör att vi tänker och snackar om matchen långt efter att den är slut.
Den känslan fick i alla fall inte jag efter någon av de fyra första kvartsfinalerna i Australian Open.
Agnieszka Radwanska släppte bara fyra game mot Carla Suarez Navarro, Roger Federer besegrade Tomas Berdych med 3-0, Serena Williams tog genom 6-4, 6-1 sin 18:e raka seger mot Maria Sjarapova och alldeles nyss körde titelförsvarande världsettan Novak Djokovic över japanen Kei Nishikori.
Världsfyran Radwanska har utvecklat sitt spel och har nu betydligt större offensiva kvaliteter än tidigare. Mitt tips att sevärda Suarez Navarro skulle skrälla sprack egentligen i första gamet. Inte därför att spanjorskan tappade serven – det sker ju ofta i damtennis – utan eftersom hon var påtagligt nervös. Sådant brukar i och för sig släppa efter några game men starten kom nu att prägla 27-åringens insats.
Federer och Berdych bjöd stundtals på rent glimrande tennis men åter en gång visade det sig att den 30-årige tjecken har ett för smalt register för att kunna besegra de allra bästa även de dagar hans bombardemang från baslinjen inte fungerar till hundra. Framför allt måste Berdych förbättra sin defensiv.
Serena Williams inledde lite skakigt mot Sjarapova och tappade sitt första servegame. Efter det att amerikanskan räddade breakbollar vid 4-4 var hon flera nummer större än ryskan.
Efter hans med sitt mått bleka insats mot Gilles Simon var Djokovic heltaggad mot Nishikori. Världssjuan hade visserligen 3-1 i tredje set men det var mest en formalitet innan serben skulle bryta tillbaka. 6-3, 6-2, 6-4.
**
På onsdagen spelas de resterande fyra kvartsfinalerna och senare i dag återkommer jag med några reflektioner kring vad som väntar Murray, Monfils, Azarenka, sensationen Konta och de andra.