Nadal tystade tvivlarna men återtog inte titeln gruskung

Tidernas bäste grusspelare är på G igen efter lång svacka

Rafael Nadal har tagit 68 titlar i sin karriär.

Det är sannolikt få – om ens någon - av dem som betytt lika mycket för honom som dagens titel i Master-turneringen i Monte Carlo.

Visst, de 14 segrarna i Grand Slam väger förstås tyngre och visst, karriärens allra första titel är kanske mer minnesvärd men frågan är om det känslomässigt ändå inte smäller högre för honom att genom triumfen i Monte Carlo tysta alla sina belackare i tennisvärlden.

Den skaran har vuxit för varje månad som gått sedan Nadal i Franska mästerskapet 2014 tog sin senaste tunga titel. Efter att länge ha trott att det skulle vara endast en tidsfråga innan Nadal tog en av tenniscirkusens 13 tyngsta titlar (fyra Grand Slam- och nio Masters) sällade jag mig tidigare i år till skaran tvivlare. Då hade den 29-årige mallorcanen kommit till korta på favoritunderlaget mot den typ av spelare som förr inte ens kunde störa honom.

Även om Nadal inte – ännu inte är bäst till tillägga – är tillbaka i formen som gjorde honom i det närmaste oslagbar på grus räckte det till karriärens 48:e grustitel och den tionde (!) i Monte Carlo.

I en i två set högklassig match – första set är svåröverträffat – slog han tillbaka Gael Monfils med 7-5, 5-7, 6-0. Fransmannen såg redan i mitten av första set tagen ut av de långa och krävande baslinjeduellerna , hans krafter sinade ytterligare i andra och i skilje såg det inte bara ut som om han var totalt orkeslös. Han var det.

Men turneringen är ändå ytterligare ett i raden av exempel på att Gael Monfils blivit betydligt stabilare under de sex månader som han coachats av Mikael Tillström.

Inför turneringen skrev jag att det var upp till bevis för Nadal och att det inte finns gynnsammare lägen för honom att tysta belackarna än under vårens grussäsong.

Challenge i tisdags

Det gjorde han i dag.

Men det krävs ändå mer av honom för att återta titeln gruskung och jag är inte alls säker på att han lyckas göra det.

Vi ska komma ihåg att han i Monte Carlo fick osedvanligt klent motstånd i kvarts- och semifinal och det mot normalt svåra konkurrenterna Stanislas Wawrinka och Andy Murray som svarade för mentala djupdykningar.

Sådant kan i och för sig hända igen.

Men att Nadal i ytterligare en stor turnering ska undslippa Novak Djokovic är föga troligt.

Nu åkte den överlägsne världsettan ut direkt vilket gjorde turneringen öppen och gav ett antal spelare rejäl chans att gå hela vägen.

Nadal tog tillvara på chansen.

Men att nå hela vägen i en turnering där Djokovic är med i slutfasen är en oerhört mycket svårare uppgift.

Ymer är mästerlig i finaler - och visst är han bäst på grus

Populär segrare i Barletta

Många spelare underpresterar i finaler.

Tvärtom med Elias Ymer.

Han han gått segrande från sju av sina åtta finaler på Challenger- och Futuretouren, den senaste för bara några minuter sedan då han med 7-5, 6-4 besegrade tjecken Adam Pavlasek i Challengerfinalen i italienska Barletta.

En final är som en egen liten turnering. Bara två spelare kvar. Den som inte räcker till får nöja sig med att vara bäst bland alla förlorare.

Oavsett hur stora eller små turneringar det handlat om visar ett bra finalfacit på mental styrka. En spelare som i början av karriären bygger upp ett bra finalfacit känner sig självklart mer bekväm och trygg i framtida finaler än den som gång efter annan kommit till korta i finaler.

Den skillnaden såg vi exempel på idag.

Ymer gick förra året i Caltanissetta segrande från sin första och fram till i dag enda final på Challengertouren. Att det inte är en tillfällighet att Pavlasek inför dagens final hade 1-4 i finaler visade sig i setens sista game då han tappade serven. Tjeckens darriga spel på de två avslutande poängen belyste ytterligare att han hade nerverna på ytan.

Ymer har tagit båda sina Challengertitlar på grus som är hans klart bästa underlag.

Det gör honom ändå inte till en utpräglad grusspecialist som – likt till exempel Sverigetvåan Christian Lindell - kommer till korta på alla andra underlag.

Men statistiken så här långt i 20-åringens karriär talar sitt tydliga språk:

Challengertouren: två titlar på grus och 18-8 i matchfacit. Han har 10-18 på hardcourt, 0-2 på inomhusmatta och 0-1 på gräs.

Futuretouren: 5 titlar på grus och 31-6 i matchfacit. 15-13 på hardcourt.

ATP-touren?

3-8 på såväl grus som på hardcourt och 0-1 på gräs men eftersom Elias ännu inte är hemmastadd på den nivån säger statistiken där mindre än den i Challengers och Futures.

Nu åker Elias Ymer till Barcelona och nästa veckas 500-turnering – med i bagaget är ytterligare en buckla och stärkt självförtroende.