Tvärtom med Elias Ymer.
Han han gått segrande från sju av
sina åtta finaler på Challenger- och Futuretouren, den senaste för
bara några minuter sedan då han med 7-5, 6-4 besegrade tjecken Adam
Pavlasek i Challengerfinalen i italienska Barletta.
En final är som en egen liten
turnering. Bara två spelare kvar. Den som inte räcker till får
nöja sig med att vara bäst bland alla förlorare.
Oavsett hur stora eller små
turneringar det handlat om visar ett bra finalfacit på mental
styrka. En spelare som i början av karriären bygger upp ett bra
finalfacit känner sig självklart mer bekväm och trygg i framtida
finaler än den som gång efter annan kommit till korta i finaler.
Den skillnaden såg vi exempel på
idag.
Ymer gick förra året i Caltanissetta
segrande från sin första och fram till i dag enda final på
Challengertouren. Att det inte är en tillfällighet att Pavlasek
inför dagens final hade 1-4 i finaler visade sig i setens sista game
då han tappade serven. Tjeckens darriga spel på de två avslutande
poängen belyste ytterligare att han hade nerverna på ytan.
Ymer har tagit båda sina
Challengertitlar på grus som är hans klart bästa underlag.
Det gör honom ändå inte till en
utpräglad grusspecialist som – likt till exempel Sverigetvåan
Christian Lindell - kommer till korta på alla andra underlag.
Men statistiken så här långt i
20-åringens karriär talar sitt tydliga språk:
Challengertouren: två titlar på grus
och 18-8 i matchfacit. Han har 10-18 på hardcourt, 0-2 på
inomhusmatta och 0-1 på gräs.
Futuretouren: 5 titlar på grus och
31-6 i matchfacit. 15-13 på hardcourt.
ATP-touren?
3-8 på såväl grus som på hardcourt
och 0-1 på gräs men eftersom Elias ännu inte är hemmastadd på
den nivån säger statistiken där mindre än den i Challengers och
Futures.
Nu åker Elias Ymer till Barcelona och
nästa veckas 500-turnering – med i bagaget är ytterligare en
buckla och stärkt självförtroende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar