![]() |
Psst, vi är enda svenskar kvar i Stockholm Open. Foto: Karolina Brunström |
Att Elias och Mikael Ymer är i
dubbelsemifinal i If Stockholm Open kan visa sig vara mycket
betydelsefullt för framtiden.
Jag både tror och hoppas:
•att framgången får det att lossna
för Elias även i singel.
•att unga talanger slutar rynka på
näsan åt dubbel.
När såg vi senast Elias spela så
fritt och avslappnat i singel som han gjort under de två första
dubbelmatcherna i Kungliga tennishallen? Jag kan i alla fall inte dra
mig till minnes det. Han är uppumpad, glad, i perfekt mental balans
och visar att dragen i slagen finns där när han spelar så där
fritt och utan anspänning i axel och arm.
Det beror säkert på att han inte tar
lika allvarligt på dubbel som på singel. Ändå bör det finnas
förutsättningar för den överlägsna Sverigeettan att överföra
det positiva från sitt dubbelspel till singeln och få det att
lossna även där.
Så har skett med spelare före honom.
Inga jämförelser i övrigt med Jonas Björkman men kolla här:
1994 tog Björkman tog sju
dubbeltitlar och klättrade in på tiobästalistan. I singel
avancerade han från 96 till 50.
![]() |
Första framgångarna kom i dubbel |
Björkman spelade hem tolv dubbeltitlar
innan han i Auckland 1997 fick lyfta en singelbuckla för
första
gången.
Han hade alltså oerhört stor nytta av
dubbeln även i singeln. Jonas blev världsetta i dubbel och nådde
som bäst fjärde plats på singelrankningen vilket ger en
kombination som ytterst få spelare överträffat.
Nu menar jag förstås inte att mer än
att Jonas Björkman i singel drog nytta av dubbelframgångarna och
att Elias Ymer kan göra detsamma om än på en annan nivå.
Dessutom: Sverige når framgångar i
dubbel. Häromveckan tog Johanna Larsson sin tredje WTA-titel för
året och den sjunde totalt, där finns Robert Lindstedt, Johan
Brunström/Andreas Siljeström, Fred Simonsson/Isak Arvidsson och
Markus Eriksson/Milos Sekulic som alla når framgångar på olika
nivåer.
Det är klart att alla dessa är
förebilder på olika sätt men för riktigt unga talanger är det
säkert lättare att identifiera sig med 20-årige Elias och två år
yngre Mikael.
Deras framgång i Kungliga får förhoppningsvis de unga talangerna att spela mer dubbel.
Att tränare berättar för barnen och ungdomarna om hur viktig dubbeln är för utvecklingen är inte alls ett lika effektivt ”lockbete” som att ungdomarnas förebilder spelar dubbel.
Deras framgång i Kungliga får förhoppningsvis de unga talangerna att spela mer dubbel.
Att tränare berättar för barnen och ungdomarna om hur viktig dubbeln är för utvecklingen är inte alls ett lika effektivt ”lockbete” som att ungdomarnas förebilder spelar dubbel.