
Genom att kvala in i Australian Open
har Elias Ymer svarat för den hittills skönaste rubriken om svensk
tennis 2015.
Nu är det dags för
förbundsordföranden Stefan Dahlbo att leverera nästa positiva
rubrik:
”Jag avgår”.
Har under de senaste tio dagarna
hoppats på att få se dessa ord alternativt ”Dahlbo avsätts”
men haft på känn att ingen av dem skulle dyka upp.
Det finns två skäl till tvivlet.
Dahlbo är i totalt avsaknad av
självkritik och inser därför inte att åtalet som väckts mot
honom för inblandning i HQ Bank-skandalen gör honom olämplig som
ordförande i Svenska tennisförbundet.
Det finns en lika kompakt som
utbredd trötthet i tennis-Sverige där väl ingen skulle reagera
ens om Dahlbo en dag kallar till styrelsemöte på ett fängelse.
Nej, det är självklart inte säkert
att Dahlbo hamnar i fängelse eller ens blir dömd men att åklagaren
Martin Tidén väcker åtal – för grovt svindleri och grovt
bokföringsbrott - visar att Tidén är övertygad om att det slutar
med en fällande dom.
Redan hösten 2010 – kort efter att
HQ-skandalen avslöjats – skrev jag: ”Stefan Dahlbo bör avgå –
om hans förtroendekapital går förlorat genom härvan i HQ Bank”.
Dahlbos förtroendekapital försvann
snabbt.
Presumtiva sponsorer drog öronen åt
sig. För vem vill investera i en sport där den högst ansvarige
misstänks vara en fifflare av gigantiska mått?
Dahlbo har suttit kvar som om ingenting
hänt. Hans avsaknad av omdöme är självklart allvarligt men än
värre är ändå tystnaden och likgiltigheten runt om i
tennis-Sverige. Visst har några regionordföranden reagerat lite
försiktigt under årens lopp men mer är det inte.
Valberedningen har stått handfallen
och inte på ett enda årsmöte har någon haft kurage att kräva
Stefan Dahlbos avgång. Desto fler har krävt det i korridorsnacket.
”Men citera inte mig, jag känner ju Stefan sedan ungdomen” - så
har det låtit.
Personer som ena stunden i privata
samtal förklarat att Dahlbos närvaro är en katastrof för svensk
tennis har valt att inte stå upp för sin åsikt i offentlighetens
ljus.
Det är ynkligt och beklämmande.
Oavsett hur den rättsliga processen än
slutar har Stefan Dahlbo med stöd av den tysta massan åsamkat
svensk tennis stor skada i drygt fyra år.
Att ytterligare en gång kräva att
Dahlbo avgår eller avsätts lär inte tjäna något till.
Därför vädjar jag nu.