 |
Hoppas vara tillbaka i nästa veckas Masterturnering i Rom |
Är tiden på väg att i en rasande
fart hinna i fatt Roger Federer ?
Frågan kan kännas tillspetsad men
aktualiseras ändå efter den 17-faldige Grand Slam-segrarens återbud
till veckans Masterturnering i Madrid.
Nu är det ryggen som krånglar.
Tidigare i år genomgick han en
knäoperation.
Fortsätter kroppen att säga ifrån är
frågan hur länge den 34-årige schweizaren kan behålla
spelglädjen.
Det är den som motiverar honom.
Självklart hägrar fler tunga titlar men Federer har själv vid
åtskilliga tillfällen påpekat att det inte är främst dessa och
absolut inte rankningplacering som får honom att fortsätta flacka
världen runt – lusten att spela är drivkraften.
Men hur kul är det om kroppen börjar
krångla och det börjar göra ont lite här och där? Om han inte
kan göra sig själv rättvisa eftersom förberedelserna inför
turneringarna blivit lidande?
Federer har under i stort sett hela
karriären varit förskonad från skador.
Det är ingen tillfällighet utan
frukten av en briljant teknik som ger en för kroppen skonsam
spelstil. Han har spelat 65 Grand Slam-turneringar i rad, en svit som
inleddes i Australian Open för 16 år sedan.
Sedan några år har han till och
från haft ryggproblem. Att han i början av säsongen åkte på en
knäskada kan vara ren tillfällighet men också ett tecken på att kroppen börjar reagera på fler ställen.
I år har Federer spelat tre
turneringar: Final i Brisbane, semifinal i Australian Open och
kvartsfinal i Monte Carlo. Förra året tog han sex titlar och var
uppe i två Grand Slam-finaler.
Så visst hänger Federer fortfarande
med i toppen vilket också tredjeplatsen på rankningen understryker.
Men hur länge till?
 |
Satte punkt med en Grand Slam-titel |
Ytterst få idrottare slutar då de är
på topp eller direkt efter en tung titel. Det är inte så svårt
att förstå –
för vem vill ens tänka tanken att det plötsligt
ska gå utför om ingenting pekat på det?
Några har lyckan att få en magnifik
slutvinjett på karriären trots att det funnits tydliga tecken på
att storhetstiden varit över. Tennisens bästa exempel på det är
Pete Sampras. I september 2002 hade han inte tagit minsta lilla titel
på drygt två år. Under säsongen hade han gått till
åttondelsfinal i Australian Open, åkt ut direkt i Franska
mästerskapet och fallit bort mot 145-rankade Geroge Bastl i andra
omgången i Wimbledon där Sampras tog hälften av sina 14 Grand
Slam-titlar.
Amerikanen var rankad 17 inför US
Open.
Han kom, sågs, segrade – och la
tvärt av.
Jag tror definitivt inte men önskar
innerligt att Roger Federer spelar hem en 18:e Grand Slam-titel.
Detta drömscenario ska ställas mot
kalla fakta:
•Det är fyra år sedan han i
Wimbledon senast lyfte bucklan i någon av de fyra största
tuneringarna.
Sedan dess har han 0-4 i Grand
Slam-facit mot Novak Djokovic. Han har 0-6 i GS mot Rafael Nadal
sedan segern i Wimbledon-finalen – 2007!
Allt tyder alltså på att
drömscenariot stannar vid att vara just en dröm.
Mardrömsscenariot är att Federer i år
får så stora skadeproblem att han rasar på listan för att sedan
göra ett antal fruktlösa försök att komma tillbaka till toppen
men gång efter annan stoppas av den typ av spelare som han på
storhetstiden lekte med.