På måndagen startar i Falun årets
fjärde Future på svensk mark.
Samtidigt inleds i Antalya årets 38:e
Future i Turkiet.
I Egypten har det fram till dags datum
spelats 32 Futures under 2015, i Spanien 30, i Italien 27, i USA
26, i Tunisien 23, i Frankrike 18, i... - jag sätter stopp
där eftersom uppräkningen ovan väl räcker för att belysa de
svenska talangernas jämförelsevis mycket torftiga möjligheter att
tävla på hemmaplan.
Möjligtvis lite hårddraget kan man
säga att de bokstavligt har en mycket längre väg till proffstouren
än sina utländska konkurrenter.
Tävlingar på hemmaplan är oerhört
viktiga. Såväl rese- som boendekostnader kan hållas nere vilket
gör att fler inhemska spelare har råd att mäta sina krafter i
dessa sammanhang. Där samlar de inte bara ihop sina första
rankningspoäng utan skaffar sig också erfarenhet.
Sverige har totalt fem Futures under
2015. Turkiet har 51.
Bättre att förekomma än att
förekommas 1:
•Sveriges Davis Cup-lag är bättre
rankat än Turkiets och självklart garanterar många hemmatävlingar
inte ett flöde av spelare till ATP-touren.
Bättre att förekomma än att
förekommas 2:
•Det finns idag fler svenska Futures
än för några år sedan och ja, jag vet att förbundets strävan är
att ytterligare öka antalet hemmatävlingar.
Det är bra vilket man inte kan säga
om nuvarande antal.
Faktiskt är det en Future färre i år
jämfört med förra säsongen. Då fanns det tre 10 000
dollar-turneringar på hösten och nu är det två 15 000 dollar-turneringar.
Lika mycket prispengar men en tävling
mindre – i detta finns ingen logik när syftet är att erbjuda så
många tävlingstillfällen som möjligt.
Just en ökning av antalet Futures
kommer under åtminstone ytterligare några år att göra störst
nytta medan eventuella planer på Challengers kan skjutas på
framtiden eftersom det frånsett Elias Ymer och Christian Lindell
inte finns några svenskar som gör sig gällande på den nivån.
Lägsta prissumman på en Challenger är 40 000 dollar (då krävs
hospitality) vilket alltså motsvarar fyra Futures.
Nog om detta och över till den stora
betydelse som de fem svenska turneringarna har för hemmaspelarna. I
två av vårens tre Futures på grus blev det överraskande svenska
segrare i Fred Simonsson och 16-årige Mikael Ymer. Båda finns med
också i Falun där de i startfältet har sällskap av 17 landsmän.
Sex av dessa gick in via kvalet i vilket vi hittade inte mindre än
23 svenskar.
Må vara att några av dem redan
övergett hoppet om spel på ATP-touren men där fanns också en rad
spelare som fick med sig värdefull rutin till den fortsatta
satsningen.
De två förestående turneringarna i Falun och
Danderyd blir extra intressanta med tanke på att hemmahoppen där har
möjlighet att spela sig till en plats i Sveriges Davis Cup-lag som i
slutet av oktober möter Danmark borta.
Förbundskapten Fredrik Rosengren kan i
nuläget inte ha solklar singeltvåa bakom Elias Ymer och det öppnar
möjligheter för Markus Eriksson och Isak Arvidsson som har viss
DC-rutin, för 17-årige Mikael Ymer som är världsfyra bland
juniorer och har större bredd än sin storebror Elias, kanske för
Fred Simonsson vars högstanivå är enormt imponerande, kanske för
– ja, här är det fritt fram för någon av de andra att
överraska.
Det finns anledning att med spänning
se fram emot först och främst veckan i Falun där tävlingsledaren
Emil Holmgren och en organisation med runt 60-talet ideellt arbetande
funktionärer dukat upp till Futurefest – för elfte året.
Berömvärt!