 |
| Här gå deras pojkdröm i uppfyllelse. Foto: Karolina Brunström |
Det var festligt, folkligt och
fullsatt.
Det var glädje, jubel och golvstamp.
Söndagens If Stockholm Open-final i
dubbel var en häftig upplevelse och jag var förmodligen långt
ifrån ensam om att ha gåshud.
Men förtrollningen bröts då
skrällsegrarna Elias och Mikael Ymer mötte media i den mixade
zonen.
Mitt i allt berättade Mikael –
nästan som i förbigående – att han har känningar i höften.
Den 18-årige talangen gjorde ingen
stor sak av det men bara orden ”jag har känningar i höften”
räcker för att skapa oro.
Det var just en höftskada som tvingade
honom till ett nio månader långt uppehåll efter vilket han spelat
fem turneringar. De fyra första på det för skonsammare gruset och
så då If Stockholm Open på hardcourt.
Att Micke efter de första
träningsdagarna i Kungliga hallen kände av övergången i är i sig inte
anmärkningsvärt, så är det för nästan alla spelare.
Men att han efter två singlar och fyra
dubblar fått känningar i höften är oroväckande. I bästa fall
beror det enbart på att han spelat många matcher på kort tid och
då kan symtomen vara borta om några dagar.
Om inte?
Ett är i mina ögon solklart: Mikael
Ymer ska under inga omständigheter spela nästa helgs ödeskval i
Davis Cup mot Israel om det finns en promilles risk att han tar skada
av det. Ja, han är Sveriges just nu kanske bäste spelare och
ja, utan honom i laget är det nästan omöjligt att se hur Sverige
ska undvika att bli degraderade till division II för första gången
i historien.
Men sett i ett större perspektiv är
allt sådant där totalt ointressant.
Det enda intressanta är att Mikael
Ymer tar hand om sin kropp på absolut bästa sätt.
Ingen ska medvetet eller omedvetet
pressa honom att ställa upp.
Han ska inte själv känna att han
måste göra det.
Ödeskvalet mot Israel är viktigt för
svensk tennis.
Mikael Ymers framtid är långt mycket
viktigare.
*
Hör och läs mer:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar