Låt bröderna Ymer slippa jämförelser med fixstjärnor

SvD i dag

Bara 17 år gammal gör Mikael Ymer ATP-debut.

Det kan kanske ligga nära till hands att jämföra honom med Roger Federer, Novak Djokovic, Rafael Nadal och andra fixstjärnor som debuterat i unga år.

Men det finns anledning att inte göra några sådana liknelser.

För hur många är det som hört talas om om Jean-Francois Caujolle, Jonathan Eysseric eller Dinu Pescariu?

Förmodligen är det inte många som svarar jakande och då gjorde de tre doldisarna ändå ATP-debut redan som 17-åringar.

Listan på underbarn som inte lyckas slå igenom är betydligt längre än den över namn på unga debutanter som nått toppen.

I vilken kategori Mikael Ymer en dag ska sorteras in under står skrivet i stjärnorna.

Han är världsfyra bland juniorer, tog i somras EM-guld för 18-åringar, nådde final i Wimbledons pojksingel och har under året också spelat hem sin första Futuretitel.

Det är ett bättre facit än vad hans två år äldre bror Elias hade i motsvarande ålder.

Men det säger fortfarande inget om hur framtiden för Mikael ser ut.

Jag tror att han kommer etablera sig på touren och med tiden nå en framskjuten rankningplacering. Tror alltså. Har varit med för länge och har sett för många stora talanger försvinna på vägen för att kunna hävda att vägen till toppen är utstakad för honom.

Samtidigt går det på ett sätt att förstå varför förväntningarna på bröderna Ymer är så våldsamt uppskruvade. Svensk herrtennis har varit svältfödd på framgångar efter det Robin Söderling sommaren 2011 lämnade scenen.

Längtan efter en arvtagare är så stark att vi journalister och många i tennis-Sverige haussar framgångar som vi i den hårda konkurrensen på 80-talet knappt hade tagit notis om.

Det finns risker med att ge unga idrottare långt större uppmärksamhet än vad de förtjänar genom sina resultat.

•Pressen på dem blir långt större än vad den ska behöva vara.

•Berömmelsen kan stiga dem åt huvudet och skapa en mättnadskänsla.

För att eliminera dessa risker krävs att idrottaren har en inre glöd och en stark närmaste omgivning.

Elias och Mikael har både och. Deras jordnära föräldrar är stöttande men allt annat än pushande och deras respektive coacher Galo Blanco och Johan Hedsberg kan om så skulle behövas tala om för sina adepter att det inte finns några genvägar till toppen.

Mikael har förstås lite blandade känslor inför sin debut i Stockholm Open. Glädjen över att få chansen grumlas av att han får den därför att Elias axelskada sätter stopp för spel.

I första omgången ställs 607-rankade Mikael mot ett år äldre tysken Alexander Zverev som redan klättrat till 80 på listan.

Precis som Mikael debuterade Elias på ATP-touren som 17-åring och drygt två år senare ligger han 131:a.

Allt talar för att de lågmälda bröderna från Skara kommer att vara svensk tennis stora hopp under ett antal år.

Så visst finns det tid att låta dem utvecklas i deras egen takt.

Fotnot 1:  Artikeln publicerad i dagens SvD.
Fotnot 2:: Mikael Ymer berättar bland annat om sin starka tro och om varför han har Zlatan som idol