 |
| Här är männen som vill ta över ordförandeklubban i ITF |
Det finns inte en (1) kvinna i Internationella tennisförbundets (ITF) styrelse.
Skrämmande? Ja!
Dags för könskvotering? Nej!
Självklart finns det ett antal kvinnor
som är kvalificerade för en plats i ITF:s 14 personer starka
styrelse och det är genant för tennisens högst beslutande organ
att det ser ut som det gör.
Men i debatten om jämställdhet inom
idrotten går det inte komma undan det faktum att det finns en
naturlig förklaring till varför så få kvinnor får toppositioner.
Från gräsrotsnivå och uppåt är det
färre kvinnor än män som åtar sig ideella ledaruppdrag och det
skulle vara anmärkningsvärt om detta inte återspeglar sig i valen
till de högsta posterna.
Att kvinnorna tar ett större ansvar än
mannen för familjen och därmed har mindre tid för ideella uppdrag
anges ofta som främsta förklaring till idrottens svårigheter att
rekrytera kvinnliga ledare.
Då är det också på den nivån
problemet ska lösas.
Med större möjligheter för kvinnor att börja
en ledarkarriär på gräsrotsnivå skulle fler av dem kunna arbeta
sig upp i hierarkin där toppositionerna inte alltid går till dem
med störst kompetens utan kan vara belöning för lång och trogen
tjänst.
(Visst kan man ha invändningar mot
detta kriterium i urvalsprocessen men det är en annan diskussion.)
Fler kvinnor i styrelserummen på gräsrotsnivå skulle ge ringar på
vattnet. Till exempel skulle kvinnorna få det större nätverk många
av dem anser sig sakna och som är ett måste för den som vill
avancera.
Det är genom dina kontakter du kan få stödet som krävs
för att kunna klättra vidare. Jag känner flera kvinnor som tagit
plats i Svenska tennisförbundets styrelse men som ganska snart
tröttnade eftersom de ansåg sig ha blivit överkörda och isolerade
i den då mansdominerade styrelsen.
Om kvotering överhuvudtaget ska
användas för att få bättre balans i styrelserna så är det på
gräsrotsnivå. Men vi hör sällan krav på kvotering till den lilla
lokala föreningens styrelse medan det ofta reses krav på kvotering
till de stora klubbarna och/eller förbunden och organisationerna.
Att kvotera till topposterna anses
möjligen politiskt korrekt men löser definitivt inga problem. Men kan inte kvinnor på tunga poster sporra andra kvinnor att ta ledaruppdrag? Jo, självklart men det hjälper ju föga så länge de nuvarande hindren finns kvar.
Under tiden på SvD gjorde jag med
några års mellanrum kartläggningar av (o)jämställdheten i svensk
idrott och kunde konstatera att det pratades mycket om vikten av
jämställdhet men att det i praktiken inte hände så mycket.
Blev därför inte alls förvånad då
TV 4 och Fotbollskanalen nyligen presenterade sin kartläggning – Männen har makten i svensk fotboll – av
förhållandena i svensk fotboll där 76 procent av makthavarna är
män.
 |
| Ingrid Löfdahl Bentzer |
I ITF:s styrelse är det 100 procent
män sedan 2013 då amerikanskan Lucy Garvin försvann.
Av de totalt 21 kandidaterna som fanns
inför valet för två år sedan var bara två kvinnor, bland annat
svenska exproffset Ingrid Löfdahl Bentzer som efter sin aktiva
karriär haft en rad tunga internationella uppdrag i tennis.
Självklart är Löfdahl Bentzer med
råge kvalificerad för ett styrelseuppdrag i ITF och detsamma gäller
en rad andra kvinnor. Att ingen av dem fick plats i nu sittande
styrelse drar en skugga över organisationen.
Nu finns möjlighet till bättring men
frågan är om vi vågar hoppas på det inför valet i september.
Efter 16 år väljer Francesco Ricci Bitti att avgå som ordförande
och fyra män kandiderar till ordförandeposten (från vänster till
höger på bilden) :David Haggerty, USA, Anil Khanna, Indien, Juan
Margets, Spanien och Rene Stammbach, Schweiz.
Bara fem av de totalt 26 kandidaterna
till styrelseplatserna är kvinnor.
Nog för att det finns naturliga
förklaringar till varför männen dominerar på de högsta
positionerna men det finns definitivt inget försvar om ITF åter en
gång slänger igen dörren i ansiktet på kvinnorna.
