Siffrorna som visar hur Norman lyft Wawrinka

Stanislas Wawrinka är två segrar från karriärens andra Grand Slam-titel

”Vad hade hänt med min karriär om jag inte fått hjälp av Magnus?”.

Förmodligen har världsnian Stanislas Wawrinka ställt sig den frågan många gånger.

Under det drygt två år långa samarbetet med Magnus Norman har den 30-årige schweizaren lyft sig på ett sätt som är om inte unikt så i alla fall extremt ovanligt för spelare i den åldern.

Det finns självklart inget givet svar på frågan hur Wawrinkas tillvaro på tenniscirkusen sett ut om han fått nobben av svensken. Däremot finns det mängder av fakta som svart på vitt visar skillnaden i vad Wawrinka presterat före respektive efter april 2013 då samarbetet inleddes.

Norman hade redan då ett respekterat namn som coach. Störst avtryck gjorde värmlänningen under åren tillsammans med Robin Söderling. Under deras tid ihop nådde Söderling bland annat två finaler i Franska mästerskapet där han 2009 tillfogade Rafael Nadal den förlust som fram till i går var spanjorens enda i en femsetsmatch på grus. Söderling inte bara etablerade sig på topptio utan var också främste utmanare till Federer & Co.

Inte minst Robins starka utveckling är en av de främsta förklaringarna till varför Wawrinka under flera år hade Magnus Norman högst upp på önskelistan över coacher.

Norman vet vad som krävs för att nå toppen

På sina 32 första Grand Slam-turneringar lyckades Wawrinka vid två tillfällen ta sig till kvartsfinal. Den smärtsamma förlusten i femsetsrysaren mot världsettan Novak Djokovic i åttondelsfinalen i Australian Open 2013 blev en väckarklocka och vändpunkt. Wawrinka kände att han spelmässigt var mycket nära toppskiktet men 17:e-platsen på rankningen var förstås ingen tillfällighet utan visade på andra brister.

Schweizaren hade inte tillräckligt bra fysik och saknade också den mentala styrka som krävs för att utmana de allra bästa. Några månader senare kom Magnus Norman in i bilden.

Sedan dess ser Wawrinkas Grand Slam-facit ut så här:

•Seger i Australian Open förra året, semifinal i US Open 2013 och i årets Australian Open. Utöver det tre kvartsfinaler och nu minst en semifinal i Paris där Wawrinka på fredag möter hemmafavoriten Jo Wilfried Tsonga.

Då samarbetet med Norman inleddes hade Wawrinka tagit tre titlar i 250-turneringar, alltså kategorin med ATP-tourens minsta tävlingar.

Sedan april 2013 är hans facit så här:

•Sex titlar varav en i Grand Slam, en i Masters-turnering, en i 500- och tre i 250-kategorin.

I april för två år sedan låg Wawrinka 17 på rankingen. Visserligen gjorde han ett kortare gästspel på tiobästalistan redan 2008 men han saknade vad som krävdes för att hålla sig kvar.

Senaste två åren har det sett ut så här:

•Det dröjde inte ens en månad innan Wawrinka med Norman som coach klev in på tiobästalistan och där har han stannat sedan dess - undantaget en vecka i maj 2013 – med en tredje plats som bäst.

All dessa fakta visar på vilken fantastisk förvandling Stanislas Wawrinka genomgått under Magnus Normans ledning.

Vad är då hemligheten bakom svenskens stora framgångar som coach?

Det handlar inte om något hokus pokus utan om att Magnus Norman får sina adepter att jobba efter det koncept som en gång förde honom själv till toppen. Han blev världstvåa, nådde Paris-final 2000 och var med totalt tio titlar segerrikast på touren 1999-2000.

Vad som tog honom dit utöver talang var hårt arbete, offervilja, försakanden, envishet, disciplin och mental hårdhet.

Självklara saker?

Ja, men det är långtifrån lika självklart att spelare är beredda att 24 timmar om dygnet och året runt leva ett liv där allt utgår ifrån att de ska kunna prestera maximalt på en tennisbana.
Många spelare "lever tennis" till 70, 80 eller 90 procent".

Då kan en coach göra stor skillnad. Rätt coach alltså. Många av dem fungerar lite tillspetsat uttryckt mest som bollpojkar, tycker sig vara i underordnad ställning till spelaren (som ju är arbetsgivare) och undviker därför att ställa krav som av spelaren kan uppfattas som för höga.

Sedan finns det coacher som Magnus Norman. De har stark integritet, litar till sitt kunnande och sin erfarenhet och är beredda att ta strid för saker som de anser att deras spelare måste underkasta sig för att nå de uppsatta målen.

Jo Wilfried Tsonga vet hur han ska elda på hemmapubliken

Wawrinka har gjort jobbet som Norman krävde.

Förbättrad fysik ger delvis per automatik ökad mental styrka. Jag tror att Norman och Wawrinka ändå ägnat mycket tid just åt att stärka schweizarens självförtroende, att få honom att tro på sig själv mot spelare han alltid haft svårt för och att lita till att den egna kapaciteten räcker för att slåss om de tyngsta titlarna.

Wawrinkas mentala styrka sätts på hårdast möjliga prov i fredagens semifinal på Roland Garros.

Tsonga kommer att bäras fram av publiken - som hoppas på en första hemmafinalist sedan Henri Leconte 1988 - och minsta utbrott från Wawrinka lär följas av burop och visslanden från läktarplats.

Där kommer vi som vanligt se Magnus Norman sitta till synes oberörd och utan att med en min visa vad som försiggår inombords.