I kväll rådde det ingen tvekan om vem som är bäst i världen

Med 6-3, 6-4 tog Murray ikväll sin 24 raka seger

Skotten Andy Murray underströk ikväll att han är bäst i världen.

Genom finalsegern i ATP-slutspelet mot Novak Djokovic blev hemmafavoriten 17:e världsetta genom tiderna som slutar en säsong överst på listan.

Inte konstigt att han nästan kostade på sig ett leende direkt efter att ha slagit in matchbollen inför de jublande åskådarna i O2-arenan i London.

Murray imponerade på flera sätt. Till skillnad från i många tidigare matcher mot Djokovic blev han – frånsett en kort period i andra set - inte passiv men det starkaste intrycket var ändå hans koncentration och fokus. Även i matcher där det tar emot nog så lite brukar den på banan så hete skotten gnälla och skälla mot sitt team men nu såg vi knappt något av det. Skönt främst för teamet, för alla som såg på och naturligtvis även för Murray som nu slapp att ångerfullt be sina uppbackare om ursäkt.

Att Murray svarade för en så här stabil insats dygnet efter den tre timmar och 38 minuter långa holmgången i semin mot Milos Raonic är beundransvärt. Just med tanke på hur olika gårdagens semifinaler utvecklade sig höll jag Djokovic som knapp favorit.

Men han var chanslös. Fram till 6-3, 4-1 med dubbelbreak var det inte ens riktigt spännande. Så långt hade serben inte haft en breakboll. Men då han på den första reducerade till 4-2 och sen höll serven blankt låg det en scenföränding i luften. Djokovic hade steppat upp och Murray tagit ett kliv tillbaka.

Men nej, den där riktigt nerven infann sig inte.

Båda slog 13 vinnare medan Djokovic hade dubbelt så många oprovocerade missar (30-15) och just hans osäkerhet från bakplan förvånade stort.

De som med säkerhet påstått att den 12-faldige Grand Slam-segraren en dag kommer passera Roger Federers 17 titlar har onekligen fått något att fundera över under andra halvan av årets säsong.

Även om Murray förlorat kvällens final skulle han haft stora möjligheter att återta platsen som världetta någon gång under det första kvartalet nästa år. Nu sitter han redan på tronen och kan konstatera:

•att han under januari och februari har 1200 poäng (finalen i Australian Open) att försvara samtidigt som Djokovic under samma tidsperiod har 2 340 poäng att försvara.

•att han under mars fram till första veckan i april har bara 90 poäng att försvara medan motsvarande siffra för Djokovic är 2000.

Noterbart direkt efter finalen: då övriga i Murrays team jublande kramade om varandra satt coachen Ivan Lendl lugnt kvar på sin stol, tog på sig glasögonen och gjorde några anteckningar – förmodligen kring något han inte var helt belåten med i sin adepts spel...

Förväntat jämn elitserie där Fair Play fortsätter sticka ut

Elitserien ser efter tre omgångar ut att bli lika jämn som förutspått.

Det enda som tycks säkert är att ATL blir slagpåse.

Efter två 1-5-förluster lyckades nykomlingen från Lund få med sig bara ett set i dagens hemmamöte mot Salk där Sverigeettan Elias Ymer & Co tog säsongens första tvåpoängare.

Anrika stockholmsklubben KLTK är tillsammans med ATL enda poänglösa lag men har också haft ett tufft program där de tre topplagen svarat för motståndet: Upsala TK (2-4), Solna TK (2-4) och idag 1-5 borta mot regerande mästaren Fair Play.

KLTK tar med största sannolikhet första segern i nästa omgång då ATL väntar innan det är dags för möte med Salk – ett derby som spelas dagen efter det att Elias Ymer rest till Nick Bollettieris akademi i Florida för att där ladda upp inför kommande säsong.

Fair Play är ny tabelltvåa efter Solna TK, lagen har liksom trean Upsala fem poäng och skuggas av likaledes obesegrade GLTK på fyra poäng.

*

Tidigare i veckan hyllade jag Fair Play och då inte minst för klubbens sätt att marknadsföra sig sälv och Elitserien. I dag är det dags för nya lovord: Fair Play hade premiär för sin livesändning av hemmamatcherna och driftige klubbchefen Janne Immonen kunde konstatera att webb-sändningen från mötet med KLTK lockade 700 unika besökare. Riktigt kul!

Den historiska finalen är bästa tänkbara slutvinjett

Challenge inför slutspelet Läs här

Hinner Andy Murray ladda upp sina batterier till full kraft efter urladdningen i semifinalen?

Klarar Novak Djokovic att hantera åskådarna i O2-arenan?

Kanske blir det just svaren på dessa frågor som avgör kvällens final i ATP-slutspelet i London.

För första gången i historien gör de två slutspelsfinalisterna upp om vem av dem som ska sluta året som världsetta.

Inför turneringen hade jag då nyblivne världsettan Murray som knapp favorit men efter händelserna i gruppspelet har pendeln svängt över i Djokovic favör, också det med ytterst knapp marginal.

På drygt en timme säkrade den 29-årige serben i går genom 6-1, 6-1 mot Kei Nishikori sin finalbiljett. Innan dess hade jämngamle Murray utkämpat en tre timmar och 38 minuter lång – längsta tresetaren i slutspelshistorien - och oerhört dramatisk match mot Milos Raonic.

5-7, 7-6, 7-6 till hemmafavoriten som innan han förvaltade sin fjärde matchboll hade haft en emot sig och också tappat serven då han vid 5-4 och 6-5 hade möjlighet att serva hem matchen.

Sett till dramatik var det en svårslagen höjdare. Murray har på sina fyra matcher tillbringat nästan tio timmar på banan, att jämföras med sex och en halv timme för Djokovic. Även om också det kan spela in fysiskt vid en lång final tycker jag världsettans nackdel främst ligger i att semifinalen tog oerhört mycket mental energi. Får skotten en dålig start och redan tidigt börjar visa sitt missnöje mot allt och alla är det inte säkert att hemmapubliken blir den värdefulla tillgång som han annars kan dra fördel av.

Vi vet att Djokovic ibland mulnar ordentligt när han upplever att publiken inte är sjysst och det kan räcka att han med en gest visar sitt missnöje för att motståndet från läktarna ska öka i styrka.

Finalen känns som den perfekta slutvinjetten på årets säsong på ATP-touren där det är just de båda finalisterna som dominerat. Djokovic har 24-10 inbördes (3-1 i år), siktar på sin femte raka slutspelstitel, en sjätte totalt (vilket skulle tangera Pete Sampras rekord) och han slutar vid seger en säsong som världsetta för tredje året i rad och för femte gången totalt.

Murray har suttit på tronen i två veckor, spelar sin första final i slutspelet och blir vid seger den 17:e världsettan – av sammanlagt 26 – som slutar en säsong med sitt namn överst på listan.