fredag 4 september 2015

Ökat antal dopningstester undanröjer inte alla tvivel



Dopningsskandalerna i friidrotts-VM aktualiserar frågan hur antidopningsarbetet i dag fungerar i andra idrotter.
Ett första intryck av situationen i tennis är att de styrande tagit krafttag mot dopning. Antalet dopningstester har nämligen ökat markant.
2013 gjordes 449 oannonserade blodtester. Förra året var siffran 1139.
Ändå ökade inte antalet dopingfall.
Inte officiellt i alla fall.
Hur det ser ut bakom kulisserna kan vi bara spekulera kring.
Nej, jag är inte misstänksam av min natur och vill gärna tro att tennisen numera spelar med öppna kort.
Men efter att under många år ha följt och granskat sporten vet jag att det finns goda grunder för skepsis.
Tennis har en mörk historia (några exempel i faksimilerna här intill) med hemliga avstängningar, undansmusslade positiva dopingprov, hårresande frikännanden och ett stort antal förkortade avstängningar – varav några beslutats av idrottens skiljedomstol Court of Arbitration (CAS).
Allt detta skapar tvivel.
Som man bäddar får man ligga. Internationella tennisförbundet (ITF) och de tourdrivande organisationerna ATP och WTA har själva försatt sig i denna situation genom att under många år ha bedrivit en antidopningsverksamhet som inte är värd namnet.
Situationen har vid några tillfällen varit så allvarlig att tennisen hotats med uteslutning från OS på grund av att sporten brutit mot Wadas regler.
Naturligtvigt ska sporten inte för all framtid belastas av tidigare regelbrott och försummelser men det tar tid att reparera ett skadat förtroende och dit har tennisen en bra bit kvar.
I värsta fall krävs det att ett av sportens största namn avslöjas som fuskare och blir avstängd. Då skulle det inte längre finnas grund för spekulationer att tennisen skyddar stjärnorna och mörkar positiva dopingprov vilka skulle kunna leda till minskade sponsorintäkter och försämrade tv-avtal.
Under alla omständigheter kommer tennisen inte ha råd med ytterligare en stjärna som efter sin karriär avslöjar att han/hon dopat sig och varit hemligt avstängd vilket var fallet med Andre Agassi.
Novak Djokovic och de övriga toppspelarna testas ofta. Djokovic, Roger Federer, Andy Murray, Rafael Nadal, Serena Williams och Maria Sjarapova finns bland de 135 spelare som förra året gjorde fler än sju oannonserade tester.
Just den stora ökningen av antalet oannonserade blodtester är välkommen. Det är ju i alla fall troligt att risken för dopning är som störst under spelarnas uppbýggnadperioder.
Så här förändringen ut för dopningsprov mellan 2013 och 2014.
Totalt antal prov: 3 529 (2752 under 2013). Urinprov på tävling: 1883 (1795). Blodprov på tävling: 207 (364). Oannonserade urinprovprov: 300 (144). Oannonserade blodprov: 1139 (449).
Men det finns förstås långt mer tennisen kan göra för att få en sundare antidopningsarbete. Till exempel då att handlägga dopningsfallen betydligt snabbare än vad som nu sker. Det finns inget som helst försvar för att fuskarna ska tillåtas spela vidare i flera månader efter att de testat positivt.
Nu är det fullt möjligt att en spelare som lämnat positivt dopingprov i våras finns med i startfältet i US Open som startade i måndags.
Fotnot: Amerikanen Wayne Odesnik är mest namnkunnig av de elva spelare som nu är dopningsavstängda.