Det gör ont att se Williams drabbas av mental kollaps

"Missade" titeln i fjolårets US Open och årets Australian Open

Hon är överlägset bäst.

Att satsa på henne som slutsegrare i Franska mästerskapet ger väl knappt pengarna tillbaka.

Ändå skulle det vara ett mycket riskfyllt spel.

I dag fick vi nämligen ytterligare ett exempel på att Serena Williams mycket väl kan sätta krokben för sig själv i jakten på en 22:a Grand Slam-titel.

Hon var på väg mot en mental kollaps av samma slag som drabbade henne i fjolårets US Open-semifinal mot Roberta Vinci men lyckades nu krångla sig vidare till semifinal.

Siffrorna 5-7, 6-4, 6-1 mot härligt respektlösa Ylia Putintseva berättar i sig inte om dramatiken i andra set.

Där tappade amerikanskan 4-1 efter att ha drabbats av panik. Hon rörde sig som om det var på äggskal och inte på en fast grusbana och hon spelade så huvudlöst att hon framstod som en nybörjare. Vid ett tillfälle slog hon en pastej och promenerade fram till nät för att spela volley.

Ibland gör det riktigt ont att se Williams spela tennis. Vi kan ju riktigt känna hur hon lider av pressen och av rädslan att förlora.

Den syns i hennes kroppsspråk och ögon.

Hon hade breakbollar emot sig vid 4-4 och om Putintseva inte slagit dubbelfel på Williams andra setboll vid 5-4 är frågan om amerikanskan stått pall till slutet.

Nu var hon överlägsen i skiljeset då tajmingen i slagen satt vilket gjorde att 21-åriga Putintseva inte riktigt hängde med i tempot.

I semi möter Williams sensationen Kiki Bertens. Den 24-åriga holländskan har redan besegrat Williams en gång i turneringen. Det skedde i dubbelturneringens tredje omgång då hon och Johanna Larsson slog ut Serena och hennes syster Venus.

Den överlägsna världsettan är självklart skyhög favorit mot 58-rankade Bertens.

Ändå känns det som långtifrån säkert att hon klarar uppgiften.

Trion som gör att det ändå talas om svensk herrtennis under Franska mästerskapet

Norman och Wawrinka laddar för semifinal

Coacherna fortsätter att hålla uppe svensk herrtennis anseende.

Att två av semifinalisterna i Franska mästerskapet har svensk coach är ett alldeles fantastiskt facit.

Magnus Norman – Paris-finalist 2000 – är med regerande mästaren Stanislas Wawrinka redan framme i semi där världstvåan Andy Murray väntar.

I dag gör David Goffin och Dominic Thiem upp om vem om av dem som för första gången ska vara bland de fyra sista i en Grand Slam-turnering.

Goffin coachas av Thomas Johansson och i den 22-årige österrikarens team finns Joakim Nyström.

Gillar grus bättre som coach

Thomas är med sin titel i Australian Open 2002 Sveriges senaste Grand Slam-segrare i singel och ”Jocke” tog 1986 Wimbledontiteln i dubbel i par med Mats Wilander.

Även om han nådde framgångar på alla underlag var Nyström som starkast på grus och 1985 var han i kvarten på Roland Garros men fick där ge sig i en mycket dramatisk femsetare mot John McEnroe.

Thomas Johanssons Paris-facit? Nej, vi kan väl nöja oss med att konstatera att den tidigare världssjuan hade sina största framgångar på hardcourt och gräs.

De båda coachernas spelare då?

Thiem är säsongens stora utropstecken, har tagit tre titlar och är redan uppe i 40 matchsegrar, bara en efter ledande Novak Djokovic.

Veckan före Franska mästerskapet tog österrikaren titeln i Nice och med tanke på att han fortfarande är ganska orutinerad undrar jag hur länge bensinen räcker. Så här långt syns inte några tecken på läckage vilket är oerhört imponerande och vilket också lovar stort inför framtiden. ”Alla” unga spelare kan nå enstaka stora framgångar men att som Thiem följa upp dem på sättet han gjort är mycket sällsynt.

Själv lirat kvart i Paris

David Goffin, 25 år, hade fram till mars aldrig varit i semi i en Masterturnering då det lossnade för honom också i större sammanhang med semifinaler i både Indian Wells och Miami. Under våren har han blandat och gett på gruset där kvartsfinalen i Rom är bästa resultat.

Segraren i dagens kvartsfinal tar steget in på topptio och möter i semi storfavoriten Novak Djokovic eller Tomas Berdych.

Den 115:e upplagan av Franska mästerskapet är den första sedan 1972 där Sverige inte har någon spelare på herrsidan.

Även om den blågula coachsuccén inte gör saknaden av svenska spelare mindre innebär den att omvärlden inte glömmer bort svensk herrtennis.

Det känns skönt.