![]() |
Norman och Wawrinka laddar för semifinal |
Coacherna
fortsätter att hålla uppe svensk herrtennis anseende.
Att
två av semifinalisterna i Franska mästerskapet har svensk coach är
ett alldeles fantastiskt facit.
Magnus
Norman – Paris-finalist 2000 – är med regerande mästaren
Stanislas Wawrinka redan framme i semi där världstvåan Andy Murray
väntar.
I
dag gör David Goffin och Dominic Thiem upp om vem om av dem som för
första gången ska vara bland de fyra sista i en Grand
Slam-turnering.
Goffin
coachas av Thomas Johansson och i den 22-årige österrikarens team
finns Joakim Nyström.
![]() |
Gillar grus bättre som coach |
Även
om han nådde framgångar på alla underlag var Nyström som starkast
på grus och 1985 var han i kvarten på Roland Garros men fick där
ge sig i en mycket dramatisk femsetare mot John McEnroe.
Thomas
Johanssons Paris-facit? Nej, vi kan väl nöja oss med att konstatera
att den tidigare världssjuan hade sina största framgångar på
hardcourt och gräs.
De
båda coachernas spelare då?
Thiem
är säsongens stora utropstecken, har tagit tre titlar och är redan
uppe i 40 matchsegrar, bara en efter ledande Novak Djokovic.
Veckan
före Franska mästerskapet tog österrikaren titeln i Nice och med
tanke på att han fortfarande är ganska orutinerad undrar jag hur
länge bensinen räcker. Så här långt syns inte några tecken
på läckage vilket är oerhört imponerande och vilket också lovar
stort inför framtiden. ”Alla” unga spelare kan nå enstaka stora
framgångar men att som Thiem följa upp dem på sättet han gjort är
mycket sällsynt.
![]() |
Själv lirat kvart i Paris |
David
Goffin, 25 år, hade fram till mars aldrig varit i semi i en
Masterturnering då det lossnade för honom också i större
sammanhang med semifinaler i både Indian Wells och Miami. Under
våren har han blandat och gett på gruset där kvartsfinalen i Rom
är bästa resultat.
Segraren
i dagens kvartsfinal tar steget in på topptio och möter i semi
storfavoriten Novak Djokovic eller Tomas Berdych.
Den
115:e upplagan av Franska mästerskapet är den första sedan 1972
där Sverige inte har någon spelare på herrsidan.
Även
om den blågula coachsuccén inte gör saknaden av svenska spelare
mindre innebär den att omvärlden inte glömmer bort svensk
herrtennis.
Det
känns skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar