Johanna Larsson i huvudroll - dramatik i sista omgången

Är nu nog lite extra omtyckt i Fair Play

Johanna Larsson och hennes Helsingborgs TK har inte haft med toppstriden att göra i årets Elitserie – förrän ikväll.

Då var det nämligen just den överlägsna Sverigeettan som iklädde sig huvudrollen och såg till att Fair Play får favör av hemmaplan i söndagens final mot Salk.

Trots att finallagen redan var klara bjöd den sista omgången på stor dramatik.

Regerande mästaren Fair Play tappade oväntat poäng i hemmamötet med Upsala TK och om Salk bortabesegrat Larsson & Co hade stockholmarna fått favör av hemmafinal.

Salk ledde med 3-2, Samtliga övriga matcher i serien var färdigspelade då Celik och Larsson var inne i början på andra set.

Förutsättningarna var enkla: Seger för Celik: hemmafinal för Salk. Seger för Larsson: hemmafinal för Fair Play.

3-6, 6-4, 1-0 (10-5) till Larsson som därmed tillfogade Celik – Sverigetrean hade litet grepp i mitten av matchtiebreak - hennes första singelförlust i serien.

Inför kvällens avslutande omgång var det som bäddat för Fair Play att säkra seriesegern. 

Men laget ställde upp utan sin etta Ema Burgic Bucko och utan Karen Barritza som vunnit samtliga de fyra singlar hon spelat i årets serie.

Helsingborgs TK spelade för nytt kontrakt, hade tillbaka Emilie Francati i laget och den starka danskan besegrade i andrasingeln Jacqueline Cabaj Awad i matchtiebreak.
Men i samma stund som Tabergsdalens TK besegrade Lidköpings TK (6-0) stod det klart att Lidköping skulle göra jumbon Näsbyparks TK sällskap ner i division I.

HTK var på fast mark. Att Johanna Larsson ändå kämpade sig tillbaka i mötet med Celik gör att hon säkert kan räkna in ett antal tack-sms från spelare och ledare i Fair Play som nu får bära ett visserligen knappt men ändå ett favoritskap i finalen. Där siktar Cornelia Lister, Sandra Roma, Emma Ek, Ema Burgio Bucko och de andra på att ta klubbens tredje raka guld.

Så här slutade serien:

"Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att spela"

36-årige Jacob Adaktusson har 9-1 i matchfacit

Debatten om de utländska spelarnas medverkan i Elitserien går vidare.

Nu senast är det mångårige Växjö TS- ordföranden Åke Magnusson som under rubriken "Känslorna är blandade" tar till orda i sin alltid läsvärda blogg.

Magnusson menar att det är självklart att olika klubbars olika mål måste respekteras och fortsätter sedan:

”Dock är det inte särskilt upplyftande sett ur ett bredare svenskt tennisperspektiv, när sex av åtta spelare i en match med finalbiljett (han syftar på Solna TK-Upsala TK, min anmärkning) i potten är utlänningar”.

Längre ner fortsätter Magnusson:

”Svenska spelare på futuretouren lyser i den här matchen med sin frånvaro liksom lovande juniorer. Visst, dessa kategorier återfinns i andra lag och ges tillfälle att möta dessa anonyma men hyggligt spelstarka utlänningar. Men sådana tillfällen ges ju varje vecka på futurenivå”.

Så långt Åke Magnusson.

För ett år sedan var jag helt inne på samma linje och tyckte att inköp av utländska spelare var slöseri med de ekonomiska resurser som klubbarna istället borde lägga på juniorer.

Nu ser jag annorlunda på saken. Hade till exempel Solna TK:s juniorverksamhet vuxit på det fantastiska sätt som skett om det inte varit för A-lagets fantastiska resa från division IV till Elitserien på fyra år? Jag tror inte det. Utländska spelare som Oscar Otte och Pavol Cervenak kommer att förbli okända ute i tennis-Sverige och deras namn lockar inte en enda åskådare annat än i Solna Tenniscenter – men där har de blivit stora förebilder för mängder av unga killar och tjejer.

Plötsligt har dessa ungdomar fått en dröm att en dag få representera den egna klubben i Elitserien.

På samma sätt fungerar det säkert i ett stort antal klubbar vars egna förmågor ännu inte på långa vägar räcker till för spel i den högsta serien.

Läs Magnussons blogg här

Åke Magnusson skriver också om de två svenska spelare som var med då Solna TK tog emot Upsala TK:

”Därtill kan läggas att de två svenskarna är föredettingar, för all del med hög spelstyrka och stora tillgångar för elitserien. Ingen skugga faller över dem”.

Jag talade tidigare i dag med en klok man som uttryckte det ännu bättre:

”Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få spela”.

Mitt i prick.

Den för svensk tennis bistra verkligheten är ju att ett antal unga spelare som beskrivs som framtidshopp antingen inte platsar i laget eller inte räcker till då de möter spelare som lagt av för flera år sedan eller åtminstone inte satsar tillnärmelsevis lika hårt som då de själva drömde om att bli proffs.

Jacob från bästa sidan

•För tio år sedan nådde nu 36-årige Jacob Adaktusson sin högsta rankning i karriären. Han låg då 214. Jacob har förlorat endast en av sina fem singlar i årets serie– då har han ändå oftast spelat andrasingel – och i par med Tobias Blomgren är Jacob obesegrad i dubbel hos tabellfemman Trollbäckens TK.
•Filip Prpic, 34 år, har 5-0 i singlar för sitt Solna TK.

•Att Fair Plays Pablo Figueroa, 31 år, håller ungdomarna stången vet vi från svenska touren och det är likadant i serien.

•Trots att han inte tränat på ett år tyckte 34-årige Joachim ”Pim-Pim” Johansson att det räckte med att slå 30 servar för att han skulle vara redo att göra säsongsdebut i Elitserien. Att han var det fick hårdsatsande Jonathan Mridha känna på i derbyt mellan Salk och KLTK.

Listan på föredettingar som piskar upp unga talanger kan göras betydligt längre än så och det går naturligtvis inte i linje med de optimistiska tongångarna om att svensk herrtennis är på g.

Och som sagt: Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få göra det.