fredag 29 januari 2016

Hon kan hindra världsettan från att nå Grafs GS-rekord

Står inför sin första Grand Slam-final
Hon hade matchboll emot sig i första omgången.
På lördagsförmiddagen kan hon bli andra tyska med en Grand Slam-titel under proffseran.
Om världssexan Angelique Kerber mot förmodan lyckas ser hon samtidigt till att landsmaninnan Steffi Graf åtminstone ytterligare en tid får vara ensam rekordhållare i antalet GS-titlar under proffseran.
Men det mesta talar förstås för att Serena Williams med en 22:a Grand Slam-titel tangerar Grafs rekord.
När Williams kom till Melbourne sa hon ”Jag har inget att förlora och kan spela helt utan press”.
Eeeh, en spelare som förra året var förkrossande överlägsen och bara två segrar från en Grand Slam har förstås allt att förlora.
Men den 34-åriga amerikanskan förefaller ha lyckats intala sig annorlunda.
Hon som varit ett nervknippe vid åtskilliga tillfällen under de senaste åren har i Australian Open inte ens varit nära att falla offer för sina nerver.
Hittills är bäst att tillägga. På ungefär liknande sätt såg det ju ut i fjolårets US Open innan hon klappade igenom i semifinalen mot Roberta Vinci.
Har segrat i 21 av sina 25 Grand Slam-finaler
Williams har 5-1 inbördes mot Kerber som i WTA-turneringen i Cincinatti 2012 tillfogade Williams hennes enda förlust på 32 matcher efter Franska mästerskapet.
Vänsterhänta Kerber har ett mycket starkt försvar och är en bra kontringsspelare som kan utnyttja motståndarens fart. Det är en spelstil som passar bra mot hårdslående motståndare men bekymret för Kerber är att Williams slår så mycket hårdare än alla andra att tyskan kan få svårt att hänga med i tempot.
Kerbers akilleshäl är den klena andraserven på vilken Williams kan kliva långt in i banan för att returnera.
Väljer Kerber då att dra ner på farten i förstaserven för att öka säkerheten riskerar hon att hamna på bakfoten även då.
Hur det än går kan hon vara nöjd med sin insats i Melbourne där hon i första omgången var bara en poäng från att falla bort direkt mot 64-rankade japanskan Misaki Doi.

Mer kompis- än drömfinal Murray en fajter och lipsill

Vad gäller kroppsspråk och minspel är Murray inget bra föredöme
Världsettan mot världstvåan.
Drömfinal?
Nej, jag tycker inte det utan hade hellre sett Milos Raonic utmana titelförsvarande Novak Djokovic i söndagens Australian Open-final.
Självklart kommer kompisarna Andy Murray och Djokovic (de känner varandra sedan tidiga tonåren) att bjuda på några timmars god underhållning och det kan bli spännande.
Men ändå spelarna, deras coacher, publiken på Rod Laver Arena och alla miljontals tv-tittare vet precis hur matchen kommer att se ut. Inte resultatet förstås - även om Djokovic är skyhög favorit – utan att det blir långa och mycket fysiskt krävande baslinjedueller.
Med Raonic i final hade det varit annorlunda. Då hade vi haft den där perfekta mixen av en spelare med mycket stark offensiv och en med världens bästa försvar- och kontringspel.
Dessutom hade det känts fräscht med ett nytt finalnamn som utmanar en etablerad stjärna om titeln, precis på samma sätt som det kände i US Open 2009 och i Australian Open för två år sedan.
I New York satte argentinaren Juan Martin del Potro stjärnorna på plats då han i semi slog ut världstrean Rafael Nadal och finalbesegrade ettan Roger Federer. I Australian Open 2014 besegrade Stanislas Wawrinka tvåan Djokovic i kvartsfinal och satte pricken över i:et med finalsegern mot ettan Nadal.
Okej, Raonic har tagit bara ett set på fem möten med Djokovic men har utvecklat sitt spel mycket sedan deras senaste möte vilket var just i Australian Open förra året då världsettan vann med 3-0 i kvarten.
Idag försvann kanadensarens möjlighet att ta sig till final i samma stund som han redan i mitten av tredje set fick känning en av sträckning som förvärrades efter hand. Det är möjligt att Murray ändå gått segrande ur striden men nu fick han hjälp på vägen.
Den 28-årige skotten är en stor fajter men kroppsspråket och minspelet säger annat. Även om hans fajtervilja överskuggar det andra är det trist att se lipsillen från Dunblane börja tjura så fort det går honom emot. Mot Raonic dröjde det bara ett (1) game – kanadensaren bröt blankt – innan Murray började gorma och svära mot sin coach Amelie Mauresmo och de övriga i teamet på läktaren.
På banan är Murray respektlös mot sitt team och den ende som lyckats få fason på honom är Ivan
Lendl. ”Du ska inte ens titta upp mot mig under matcherna”, klargjorde Lendl redan från början.
Murray lydde och lyfte ett par klasser under deras tid tillsammans.
Han har två Grand Slam-titlar, har förlorat fyra finaler i Melbourne och åkt på torsk i tio av de elva senaste matcherna mot Djokovic som har 21-9 inbördes.
Bara om han underpresterar rejält går serben miste om sin elfte Grand Slam-titel och den sjätte i Australian Open.