Makthavarnas mörkläggning är större problem än fusket

Challenge 18 januari Läs här

Att det fuskas är illa nog.

Men att tennisens högst beslutande organ mörkar fusket är långt allvarligare.

Ändå väcker det inte förvåning.

Det blev stora rubriker då BBC och Buzzfeed för runt en månad sedan basunerade ut att de avslöjat omfattande matchfixning på tenniscirkusen. Men i avsaknad av bevis blev det bara ytterligare ett i raden av ”avslöjanden” som snabbt glöms bort.

Annat nu då The Guardian namnger två domare som i hemlighet blivit avstängda av Internationella tennisförbundet (ITF).

Ene domaren stängdes för ett år sedan av på livstid för att ha varit inblandad i matchfixning och den andre stängs av eftersom han spelat på matcher.

Med ens har vi två konkreta exempel på fusket. Tack vare The Guardian. Först efter att ha blivit ställt mot väggen medgav tennisens mäktigaste förbund att de två domarna är avstängda.
Visst kan man tycka att huvudsaken är att domarna blivit avstängda. Men att ITF och/eller ATP vid ett antal tillfällen genom åren försökt - och säkert också lyckats ibland - hemlighålla fusk skadar naturligtvis sporten varje gång mörkandet avslöjas.
Skräckexemplen är då dopade spelare har friats.

Så skedde till exempel med megastjärnan Andre Agassi som tilläts spela vidare trots att han lämnat ett positivt dopningsprov. Minst ytterligare sex dopade spelare har friats sedan ATP tagit på sig skulden genom påståendet att organisationen lämnat ut preparat som varit kontaminerade med en otillåten substans.

Alla dessa lögner, halvsanningar och efterhandskonstruktioner har självklart ett syfte: att visa en skinande fasad. Spricker den finns ju risk att såväl sponsorer som tv-bolag vänder sporten ryggen.

Men makthavarnas strategi slår tillbaka inte bara mot dem själva utan också mot spelarna.

Ju fler mörkläggningar som avslöjas desto vildare blir spekulationerna om att matchfixning och dopning är mycket utbrett på tenniscirkusen.
Att båda formerna av fusk förekommer och är ett problem råder ingen tvekan om. Men genom hemlighetsmakeriet skapas ett utrymme för spekulationer som i sin tur framställer problemen som betydligt större än vad jag tror att de i själva verket är.

Numera räcker det med att en spelare är borta i några månader för att rykten om hemlig dopningsavstängning ska börja cirkulera och då en lågt rankad spelare skräller mot en stjärna dyker det alltid från något håll upp misstankar om läggmatch.

Jag får ofta frågan om jag tror att Rafael Nadal och Serena Williams är dopade.

Svaret är nej. Båda testas varje år oftare än flertalet spelare. 2015 testades Nadal och Williams 4-6 gånger (ITF preciserar det inte närmare än så) på tävling och båda gjorde fler än sju (+7) oannonserade tester.

Med det borde vi kunna vara säkra på att Williams och Nadal inte är dopade.

Att det ändå finns utrymme för spekulationer är inte spelaras utan makthavarnas fel.

Vad gäller matchfixning har tenniscirkusens fyra styrande organisationer – ITF, ATP, WTA och Grand Slam-styrelsen – beslutat att tillsätta en utredning. Den ska bland annat se över hur effektivt antikorruptionsarbetet är och vad som kan göras bättre.

På förekommen anledning kommer här ett tips: sluta mörka.