Nu slipper svenska DC-laget både avlyssning och avgaser

Larsson tvingades lämna träningarna på grund av huvudvärk

Klockan tre natten mot idag väcktes Davis Cup-spelarna av brandlarmet på hotellet i Kazan.

Det var bara för Robert Lindstedt, Isak Arvidsson och de andra i laget att lämna rummen och gå ner till receptionen. Tack och lov visade det sig vara ett falsklarm men flera av spelarna hade svårt att somna om då de var tillbaka på rummet.

En typisk rysk psykning inför helgens möte mellan länderna?

Ja, det hade inte alls varit uteslutet om det inte varit för en viktig detalj: ryska laget bor på samma hotell...

Så nej, inte ens den mest konspiratoriskt lagde kan påstå att ryssarna inlett ett psykkrig.

Och varför skulle de göra det? Sällan har väl ett svenskt Davis Cup-lag varit så starkt nederlagstippat som detta. Förutsatt att DC-kapten Fredrik Rosengren vid torsdagens lottning inte byter in 483-rankade reserven Markus Eriksson blir det 658-rankade Isak Arvidsson och 930-rankade debutanten Daniel Windahl som tar hand om singlarna. Det kan jämföras med 314 – siffran vi får genom att lägga ihop de fyra hemmaspelarnas rankning.

Rosengren meddelar att underlaget är strävt långsamt med hög studs. Det låter som passande för Eriksson men med tanke på hans senaste bleka insatser i landslagsdressen undrar jag om Rosengren ändrar sitt förhandsnominerade lag.

Oavsett vilket skulle det vara lika glädjande som förvånande om Sverige tar hem en levande singel.

Däremot har stabila dubbelparet Lindstedt/Johan Brunström mycket stora möjligheter att utöka sitt DC-facit till 8-0.

Mer spännande var det då länderna 1994 möttes i final i Moskva och den gången bemödade sig värdnationen verkligen om att störa gästerna. Bland annat då på träningarna. Under de första dagarna låg avgasmolnen så täta i Olympiahallen att de svenska spelarna mådde dåligt.

–Jag fick så ont i huvudet att jag tvingades avbryta några träningar, minns Magnus Larsson.
När fixstjärnan Jevgenij Kafelnikov och hans lagkamrater tränade var luften lätt att andas och sikten perfekt. Snart förstod svenskarna att något inte stod rätt till och då saken undersöktes visade det sig att de mindre lastbilar som stod i anslutning till banan gick på tomgång – men bara under svenskarnas träningar. 

Jag minns inte hur ryssarna förklarade den tajmningen men det hela upphörde i alla fall efter tillsägelser.

Lång tid efter DC-finalen fick Stefan Edberg, Magnus Larsson, Jonas Björkman och Jan Apell förklaringen till varför laget inför finalen frångick rutinen att ha taktiksnack på något av hotellrummen och varför spelarna fick tillsägelse att där inte prata om den stundande matchen.

Lagets säkerhetsansvarige Bosse Andersson hade nämligen upptäckt att svenskarnas rum var avlyssnade men för att inte oroa spelarna hölls detta i en liten krets.

Matchen? Den vann Sverige med 4-1 sedan Stefan Edberg visat vägen med 8-6 i femte set mot Alexander Volkov. Vid 5-5 i skiljeset anlände tennisfrälste presidenten Jeltsin på ostadiga ben och det tog flera minuter innan han bänkade sig på VIP-läktaren. Jeltsin vinkade och log mot de 10 000 åskådarna varav merparten jublade och några buade.

Kafelnikov var mycket syrlig i sin kommentar efteråt.

”Hur kan en tennisintresserad person göra en så abnorm entré i ett så viktigt läge? Volkov blev lidande av det där”, menade Kafelnikov.

Han hade – med glimten i ögat – tråkat Magnus Larsson enda sedan lagen blev finalklara men var inte lika stöddig då det var dags. Magnus släppte bara två game på de två första seten, tappade visserligen sedan de följande två men var mental starkast i skilje.

I dubbeln säkrade Jonas Björkman/Jan Apell Sverige femte DC-titel.

Den här gången kan inte ens den mest skandalartade entrén av president Putin ge svenskarna lite hjälp på traven.

Svensk golf har musklerna tennisen saknar mot SOK

Avslöjandet om avstängningen Läs här!

Väntar fortfarande på att Svenska tennisförbundet ska uttala sitt stöd för 17-årige Mikael Ymer.

Men vi lär tyvärr få vänta förgäves.

Förbundet verkar under inga omständigheter vara berett att stöta sig med Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) .  Ett uttalande om att svensk tennis inte känner igen den bild SOK har av Mikael Ymer hade självklart varit på sin plats.

Att juniorvärldstrean sparkats ut från SOK:s topp- och talangprogram är mycket anmärkningsvärt.

Men det anser inte förbundet som istället väljer att beskriva avstängningen som en timeout vilket får det att låta som om alla 

Reaktion från Good to Great Läs här!

inblandade parter är nöjda med agerandet.

Inte heller Svenska Tennismagasinets kunnige och seriöse chefredaktör Patrik Cederlund tycks anse att SOK:s agerande är märkligt. Så här skriver Cederlund i sin ledare i senaste numret:

”Det är inte bara Mikael Ymer av svenska spelare genom tiderna som haft problem i relationen till SOK. Men vill man ta del av deras medel och den hjälp de har att bidra med, så måste man acceptera deras villkor”.

Varför måste man det ? Det är i mina ögon helt uppåt väggarna att en part dikterar villkoren enbart av skälet att den sitter på

Markering från Tennis Stockholm  Här!

pengarna. Kompetensen finns inte på SOK:s kansli utan hos de personer som i många år och dagligdags arbetar med tennis. Det är tennisfolket som vet vad som krävs för att bli bra i sporten, vilka fystester som är relevanta och vilka tester som ur skadeperspektiv är mycket riskabla.

Det ska SOK vara lyhört för liksom man ska ha förståelse för om spelare på grund av skada – vilket var fallet med Ymer - inte kan göra vissa tester.

Men att svensk tennis är så starkt beroende av SOK:s miljoner innebär att det inte råder jämvikt mellan parterna. Därmed inte sagt att detta beroende per automatik måste leda till en undergiven hållning.
Inte ens en idrott som helt saknar egna ekonomiska medel ska gå i SOK:s ledband utan måste ha möjlighet att hävda sin självständighet vad gäller det rent sportsliga. Det gynnar i slutänden också SOK eftersom det ökar möjligheterna att nå uppsatta mål.

Svensk golf har definitivt inga problem att inta en rakryggad hållning mot SOK. Sporten är i Rio tillbaka på OS-programmet efter 112 års frånvaro.
SOK utsåg sportchefen Glenn Östh som ansvarig för golf – han är det sedan ett antal år för tennis - men det skar sig snabbt. Från golfhåll hävdades att Östh inte begrep sig på golf och inte heller var lyhörd för sportens önskemål. Vips så var Östh utbytt och snabbt arbetades det fram ett testprogram som är relevant för golf.

I kraft av egen stark ekonomi lät sig golfförbundet alltså inte kuvas av SOK och det jag senast hörde (för runt en månad sedan) fungerar samarbetet alldeles utmärkt.

Samma sak sägs visserligen också från SOK och tennisförbundet om deras förhållande. Men det beror sannolikt på att det ojämna styrkeförhållandet varat så länge att båda parter är invanda med sina respektive roller och inte ens tänker på att det kan se annorlunda ut.

Det lär tyvärr inte förändras förrän den dag Svenska tennisförbundet skaffar sig egna ekonomiska muskler och blir mindre beroende av SOK.

Att SOK med sin stöttning gör en mycket värdefull insats för svensk tennis råder det ingen som helst tvekan om. I år handlar det om runt två miljoner kronor – pengar utan vilka flera spelare blivit utan det stöd de nu erhåller.

Svensk tennis ska vara mycket tacksamt. 

Men inte livegen.