 |
| Challenge 29 december 2015 |
Nu har coachen som hotade en
tennisförälder fått sin ”dom”.
Avstängning i x antal månader? Nej!
Förbud att närvara på x antal
turneringar? Nix!
Så vad händer då med coachen som tog
tag i förälderns öra och sa ”jag vet var du bor och jag kommer
att ta dig”?
Jo, han har fått en tillrättavisning. Typ aja-baja, så där ska du inte göra.
Hur kunde det stanna vid en åtgärd
som väl annars är vanligast förekommande i uppfostran av barn som
gjort något mer eller mindre oskyldigt bus?
Jo, skandalen under Salk Open anmäldes
inte till Svenska tennisförbundet som därmed var förhindrat att
agera.
Arrangörsklubben kunde inte anmäla
saken eftersom ingen av av klubbens ledare bevittnade tillfället där
det förekom handgripligheter och hot. Den hotade föräldern – som
i första skedet övervägde att polisanmäla händelsen –
beslutade sig för att inte heller till förbundet anmäla det
inträffade.
Förbundet fick in två rapporter (från
Salk och den hotade föräldern) och det slutade med att de två
berörda klubbarna hade samtal med de inblandade.
Ilska var min spontana reaktion.
För vad sänder det här för signaler till
idrotts-Sverige där en del vuxnas osportsliga, omogna och fanatiska
beteende redan ställer till med så mycket bekymmer och oro inom
barn- och ungdomsidrotten? Är sådant här beteende numera så
vanligt i barn- och ungsdomsidrotten att det är på väg att
accepteras?
Med lite perspektiv på saken kom andra
funderingar och frågeställningar,
Visst, en anmälan och påföljande
utredning hade förmodligen resulterat i en avstängning och visst,
en sådan hade naturligtvis statuerat exempel och sänt en signal om
att det nu är hårdhandskar istället för silkesvantar mot alla som
saboterar för sporten.
Pang, bom, punkt och slut och allt frid
och fröjd?
Nej, det är långtifrån säkert.
Det här fallet berör ju i grunden
också två unga killar som älskar att spela tennis och som satsar
på att bli så bra som det någonsin går. Förhållandet mellan
dem och delar av deras respektive ”team” var spänt redan
tidigare och kulmen nåddes förhoppningsvis under bråket i
Salk-hallen.
En ytterligare upptrappning av fejden
med anmälan och förbundets påföljande utredning och dom skulle ha
inneburit en långdragen process och minskade möjligheter till
förbättrad relation.
De unga grabbarna kommer att mötas
många gånger framöver och vem vet, en dag ska de kanske spela ihop
i landslaget.
Förhoppningsvis fungerar
tillrättavisningen som läxa och behöver luften mellan parterna
rensas är det inte för mycket begärt att de träffas och pratar
ut. Det handlar ju ändå om vuxna människor även om beteendet inte
alltid tyder på det. Om inte annat borde de vid det här laget
förstå att de gör bäst i att uppträda på ett sätt som gör att
de unga talangerna behåller sin kärlek till tennis.
Är jag för godtrogen? Har full
förståelse för de som menar att hot och handgripligheter måste
anmälas och är alltså själv lite kluven. ”Kasta ut rötäggen”
var min reaktion samma dag som skandalen inträffade.
Men med perspektiv på just detta fall
och med de unga grabbarnas bästa för ögonen tycker jag ändå att
den hotade pappan gjorde rätt som valde en mjukare linje – en
uppfattning som förhoppningsvis inte behöver revideras efter någon
av grabbarnas framtida möten.
Vad tycker Du?
