torsdag 23 april 2015

Ymer gör det lätt för sig då han väljer stora turneringar


Sverigeettan Elias Ymer har bara spelat en Challenger i år
Elias Ymer är rankad 192. Ett-nio-två alltså.
Ändå väljer han att spela i turneringar med hårdast tänkbara konkurrens.
Modigt? Nej, tvärtom.
I dessa sammanhang har han ju absolut ingenting att förlora.
Ändå är jag efter hans framgång i Barcelona inte lika säker som tidigare på att Sverigeettans  schema är helt uppåt väggarna.
Den här veckan har ju Elias tagit karriärens största skalp – 41-rankade Nick Kyrgios – och för första gången vunnit två matcher i en ATP-turnering. Att han i dag var helt utan chans mot världsåttan David Ferrer är naturligtvis inget att säga om. Ferrer stormade fram till 5-0 i första, lät i början av andra osäkerheten i serveuppkastet sprida sig till övriga spelet och hamnade i 0-4-underläge. Därifrån visade sig klasskillnaden åter. Även om den 33-årige spanjoren inte heller då fick till spelet riktigt som han ville räckte det med att han skärpte sinnena för att ta sex raka game.
För Ymer blev det en så kallad hedersam förlust. Men sådana tjänar ingenting till.
Det är här jag menar att Ymer gör det för lätt för sig. Detta är hans tre turneringar senaste månaden:
•Masters-turnering i Miami. Utslagen i andra kvalomgången.
•Masters-turnering i Monte Carlo. Utslagen i andra kvalomgången.
•500-turnering i Barcelona. In på wild card och utslagen i tredje omgången.
Lägg därtill att Elias i år spelat ytterligare en 500-turnering (in på wc och ut direkt) och tre 250-turneringar (utslagen i kvalet i två och i andra omgången då han gick in på wild card).
Möjligen var det framgången i Australian Open – där Elias vann tre kvalmatcher och därefter föll i första omgången  - som ingav en falsk förhoppning om att vägen till ATP-touren kanske ändå inte är så lång.
I samtliga uppräknade turneringar har Elias Ymer kunnat gå in med inställningen att han inte har något att förlora.
Det är en tacksam sits. Förlusterna betraktas ändå som så kallat hedersamma.
Men förr eller senare börjar förlusterna att tära på självförtroendet.
Ferrer har 26-4 i matchfacit i år då han tagit tre titlar
Det är viktigt för alla spelare att ha en bra schemaläggning och det är extra betydelsefullt för unga spelare. Visst finns det några få undantag som lyckas ta klivet direkt från Futures- till ATP-nivå men det stora flertalet växer in i ATP-kostymen genom att härda sig på Challengers.
Elias Ymer har spelat bara 20 matcher på Challenger-nivå, vunnit sju av dem, inte gått längre än kvarten och tog bara ett game i sin enda match för året på Challenger-touren.
Det är alltså i främst turneringar på den nivån han ska fortsätta att utvecklas. Där handlar det ibland om att infria tunga favoritskap, vid andra tillfällen om 50-50-matcher men aldrig om fördelen att få spela utan att ha något att förlora. Det är i den tuffa miljön det avgörs vilka som har vad som krävs för att ta steget upp och vilka som inte är av rätta virket.
Framgången i Barcelona ger Elias 45 rankningspoäng och han kommer att ligga runt 170 på nästa lista. Just med tanke på vad han visat denna vecka är det självklart inte fel om Elias under den närmaste tiden provar lyckan i ytterligare några ATP-turneringar. I allra bästa fall får han till det ordentligt och blir ett av de där ytterst få undantagen som på kort tid fyller ut den tidigare alldeles för 
Fognini dagens man i Barcelona
stora ATP-kostymen.
Men sker inte det tycker jag att Sverigeettan i första hand ska försöka att etablera sig i toppen på Challenger-touren och där rusta sig för vad som komma skall.
Med framtiden för sig gör Elias Ymer klokast i att skynda långsamt.
**
Rafael Nadals oro över formen ökade säkert idag då han i Barcelona föll i raka set mot italienske jättebegåvningen/odågan Fabio Fognini.