Väntad och klar förlust men också ett DC-kval att minnas

Blått och gult -precis som det ska vara i landslaget

Trots Sveriges 0-3-förlust i Davis Cup-kvalet mot Nederländerna är helgen i Båstad minnesvärd.

Detta därför att:

•Det är många år sedan en DC-match på svensk mark haft en så här färgstark och häftig inramning.

•Det unga och orutinerade laget inledde en ny period i Sveriges Davis Cup-historia.

Med detta inte sagt att veteranerna Robert Lindstedt och Johan Brunström gjort sitt i landslaget. En av dem eller båda kan förstås vara tillbaka redan till ödeskvalet mot Israel i oktober.

Men vad jag menar är att vi i helgen sett en kvartett spelare som representerar svensk tennis framtid. Bröderna Elias och Mikael Ymer spelade DC ihop för första gången och jag kan inte se någon som inom överskådlig framtid ska peta bort en av dem. Fred Simonsson och Isak Arvidsson spelade i dag sin första DC-dubbel som par och slår inte alla tecken fel var detta bara den första i vad som blir en lång rad landskamper för duon.

Även om det inte finns anledning att tro på riktigt stora DC-framgångar under de närmaste fem, sex åren har Sverige i helgens kvartett (och ytterligare några unga spelare) i alla fall en bättre grund att stå på än under de senaste åren. Därför skulle ett år i division II kännas bortkastat. Men det är just den historiska degraderingen som blir ett faktum vid förlust i den stundande svåra bortamatchen mot Israel.

Simonsson/Arvidsson hade i dag setboll fram till 1-0-ledning mot gästernas mycket starka duo Jean-Julien Rojer/Robin Haase som också räddade ett antal svenska breakbollar i tredje set. Att gästernas rutinerade duo vann med 3-0 var ingen slumpens skörd utan resultatet av att de är bättre spelare än svenskarna och dessutom spelat åtskilligt fler matcher av den här typen.

Senast DC-laget visade upp sig i det svenska tennismeckat var 2000 och jag hoppas att det nu inte dröjer 16 år till nästa gång utan ser gärna att såväl Davis Cup- som Fed Cup-laget i framtiden spelar hemmamatcher just i Båstad då omgångarna ligger på årstider som tillåter utomhusspel och då grus är bästa val av underlag.
På fredagen var det knappt 2000 åskådare, idag närmare 2300 och stämningen runt centercourten gav stundtals gåshud.

Några reflektioner:

•Det unga svenska laget gjorde trots förlusten ett positivt avtryck. Vi såg inte skymten av gamnackar utan det var knutna nävar till sista bollen och det gick inte att ta miste på spelarnas stolthet över att få representera sitt land.

•Det borde vara en självklarhet att ett svenskt tennislandslag spelar i blågula kläder precis som var fallet med dubbelparet. Det må vara sponsorsavtal eller vad som helst som gör att det inte finns en enhetlig blågul landslagsdress men en sådan ska det vara. Punkt slut.

•Markus Eriksson kom inte med i laget men har visat mycket bra form på träningarna. Det skulle inte förvåna om han lyfter rejält i de närmaste turneringarna.

I morgon blickar Challenge fram mot ödeskvalet mot Israel och efter dubbeln i dag träffade Torbjörn Dencker och jag dubbelparet och DC-kapten Fredrik Rosengren: